Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

Road Trip Norrland September 2018 – Bilderna på Flickr

Så har jag äntligen gjort färdigt alla bilderna från min färd genom Norrland och fjällen mellan den 21 september och 26 september. En färd som först gick upp till Haparanda och med en första bild av kyrkan i Kalix. Vidare till Luleå och följande dag till Storforsen i Älvsby kommun. Via Jokkmokk och Porjus nådde jag så Stora Sjöfallet vid Vietas den andra dagen. Söndagen ägnade jag åt bilfärd till Ritsem och trots ganska dåligt väder fick jag ändå fina bilder. Sedan fortsatte färden från Stora Sjöfallet till Grodkällan norr om Arvidsjaur på måndagen. Vid Sorsele svängde jag av från E45:an och fortsatte färden längs väg 1132, korsade Blå vägen och via Dikanäs och Stalon hamnar jag så i Saxnäs.

Följande dag, tisdag, besökte jag Fatmomakke, korsade Stekenjokk och åt lunch i Gäddede. På kvällen lade jag mitt huvud på kudden i Dorotea. Den sista dagen blev det färd via Åsele och Vännes till Norrforsen för att betitta hällristningarna. Färja från Holmsund på kvällen, trodde jag. Istället blev väntetid 7 timmar innan stormen bedarrade och jag kunde avsluta Road Trip Norrland 2018.

Allt detta har ni läst om i tidigare blogginlägg och även sett en hel del bilder. Nu har jag äntligen processat alla bilderna och även valt ut de som finns i en speciell katalog på min Flickr fotosida. Av de över 600 bilder som fanns att tillgå har jag valt ut 111 bilder för att beskådas på Flickr.

Som jag tidigare sagt och som jag även nu upprepar: enklast och snabbast att se bilderna är i helskärm och med slidshow. Tryck F11-knappen på tangentbordet och därefter på den lilla Slide Show-knappen upp till höger i skärmen, den med en liten pil mitt i (troggel slidshow). Då går bildspelet igång, vill du pausa en bild för att hänföras av min skickliga fotokonst, hi, hi, så trycker du på mellanslagstangenten på tangentbordet. Starta åter bildspelet med mellanslagstangenten för att köra vidare. För att avsluta hela cirkusen trycker du på ESC-knappen uppe till vänster på tangentbordet och sedan på F11-knappen.

Länken till fotoalbumet finns längre ned i detta inlägg.

Det kommer ytterligare ett mindre album med bilder från resan med det blir en annan gång. Det handlar till största delen om Konstvägen Sju Älvar.

Som tur var så körde jag inte vilse en endaste gång trots att jag framfor många vägar, även små sidovägar. Till på köpet höll Google reda på var jag fanns, märkte jag senare när jag fick epost med länkar till alla rutter jag tillryggalagt. Lite läskigt att Google visste allt detta och även kunde visa kartor där jag färdats.

De tre bilder jag gillar mest visar jag också i detta inlägg men resten får ni titta själva på Flickr.


Road Trip Norrland September 2018 – Flickr album

Här ett exempel på  hur Google visade på kartan hur jag körde från Saxnäs till Dorotea via Fatmomakke och Stekenjokk.  Just där är linjerna något raka beroende på att täckningen inte var så bra till nätet. Google visste även att jag bott på Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs, ätit lunch på Storgatan 38 restaurang i Gäddede och till natten sökt mig till Hotell Dorotea. Allt utan min medverkan eller medvetenhet.

Här den första bilden jag gillar allra mest. Vid Stora Sjöfallet

Någonstans mellan Stora Sjöfallet och Ritsem

Och till sist en bild från Stekenjokk.

 

Söndagskörning mot Ritsem

Söndagen tillbringade jag med söndagskörning. Det vill säga sakta glida fram genom landskapet utan större bekymmer om vare sig annan trafik eller världens problem. Jag gjorde en tur till Ritsem, en av världens ändar.

En orsak till den långsamma färden var att vägen till stora delar var i ganska dåligt skick. Visserligen med beläggning men hål och gupp fanns lite här och var. Jag ville skona Bettans fjädring och framvagn därför körde jag mestadels 40-50 km/h trots att vägen var skyltad 70 km/h. Lägg därtill att den var ganska smal. Smal men naturskön väg.

Vägen väster om Stora Sjöfallet var verkligen vacker i höstens alla färger men mest i orange naturligtvis. Höga fjäll och branta stup, sjön Áhkájávre som vägen och alla kraftledningar slingrade sig längs, små vattenfall och brutal vildmark. Tur att jag fick hållas på vägen.

Annars passerar här Kungsleden och från Ritsem startar också Gränsleden mot Norge för den som vill ge sig ut i terrängen och stifta närmare bekantskap med fjällvärlden.

Annars hände inte så mycket annat utan jag gjorde ett otal stopp för att fotografera och en hel del bilder fastnade på minneskortet. Tur att det värsta regnet höll sig borta och att trafiken var mycket gles.

I själva Ritsem finns kanske inte så mycket att se men vägen dit är värd att lägga några timmar på. Den bästa ruskatiden är också förbi i Ritsem och löven höll på att blåsa bort denna söndag. För blåste gjorde det. Ibland rev det till så att jag knappt kunde stå stilla när jag skulle fotografera.

Som sagt massor med bilder fick jag och några kan jag visa redan nu. Senare i höst kommer jag att lägga upp en egen katalog på min Flickr-sida med bilder från denna färd genom Norrland och fjällen.

Det är inte direkt bekvämt att sitta vid datorn här på Stora Sjöfallet Mountain Lodge och jag redigerar ogärna bilder i min bärbara dator mera än jag måste. Jag litar inte direkt på resultatet från den lilla skärmen. Mycket bättre då att processa bilder hemma på stora skärmen. Men några bilder kan ni i alla fall få se så varsågoda! – Idag bär det av söderut ganska långt.


Stora Sjöfallet Mountain Lodge 

Först en bild från Stora Sjöfallet. Tyvärr hade jag inte möjlighet att ta mig fram till de mera spektakulära delarna av fallet.

En vanlig vy på väg mot Ritsem. På några av fjälltopparna hade snön lagt sig under natten.

Här är beviset för att jag besökt Ritsem

”Gud ser dig” hade någon präntat på stenvägg nere vid hamnen i Ritsem. Jag tog det som en uppmaning att inte skräpa ned men det kan ju också ha ett djupare budskap.

På tal om stenvägg så tar vi en till på vägen mellan Ritsem och Stora Sjöfallet.

Är detta en typisk bild för Norrland, kraftledningar som förser stora delar av Sverige med elektricitet och tomma vägar? Det tror jag inte för bakom nästa vägkrön  kan det finnas spännande ting och intressanta människor. Men visst kan det verka ödsligt ibland vilket kan vara bra för den som vill ha lugn och ro samt milsvid natur.

Två gåvor

Visst är det trevligt att ibland får små, oväntade gåvor bara så där? Senast det hände mig var för några dagar sedan. Två gåvor till och med.

Svåger, han som var med på resan, hade köpt en liten skrift med information, kartor och fakta om Algarve. Frid och fröjd ända till jag upptäckte att hans nyförvärv inom reselitteraturen var avfattad på tyska. Hans kunskaper inom tyska är ytterst begränsade varför det var honom till besvikelse. Han hade nämligen tänkt sig ett alster på engelska.

Eftersom jag förstår en del tyska försökte han avyttra boken till mig men förhöll sig kallsinnig till mitt skambud på halva priset. Ända tills sista dagen när jag fick boken i gåva. Se där, även från detta resmål fick jag en läcker infoskrift med mig hem. Bara att tacka och bocka!

När jag kom hem väntade en gåva till. Även detta en bok. Sister Jane och svåger, de på andra sidan byggdevägen, har nämligen besökte den trevliga staden Piteå uti Norrbotten. Svåger sjunger nämligen i kör och nu hade kören gästat sagda stad för ett framträdande. Sis, förutom att hon käkat palt, hade på ett loppis upptäckt en billig bok som hon trodde skulle intressera mig och förvisso, hon träffade rätt.

Boken heter ”Norrbotten – värt en resa” med text av Ulf Boström och handlar, som titeln antyder, om Norrbottens sevärdheter och märkvärdigheter. Boken är från år 1995 men det mesta som omnämns torde finnas kvar. Som t.ex. Malören (inte ett missöde utan en liten ö utanför Kalix), Rådhustorget i Piteå, Ladriket i Avan, Gallejaur (det stället har jag besökt), Nasa silverfjäll, Vuollerim, Ájtte (fjäll- och samemuseum i Jokkmokk som jag också har besökt), Brudslöjan, Suptallen, Treriksröset och mycket mera.

Det blir att studera boken ingående kommande vinter så att jag kan lägga upp en spännande roadtrip sommaren 2019. I sommar lär det inte bli av, eller vänta nu, visst skall jag ditåt, men i ett ärende som inte medger alltför många sidosprång. Återkommer till detta längre fram.

Igår besökte jag villan för första gången denna sommar; jag såg två svalor igår så då är det sommar! Isen har gått fort och nu låg fjärden blank och fin. Räfsade löv från stigarna runt min strandbastu och såg framför mig en del underhåll som skall göras. Främst målningsarbete.

Denna första sommar som friherre kommer jag att tillbringa betydligt mera tid vid min sommarstuga än tidigare år. Om jag hinner, ha, ha.

När fick du senast en oväntad gåva som du uppskattade? Eller gav en spontangåva till någon?

En vy som jag sett många gånger men som jag inte tröttnar på, Kalotfjärden.

Nytt att läsa

Härligt att sitta på varma strandstenar i sommarkvällen

Vargar, Akademien och Brasan

Åh, nästan en hel vecka utan ett enda blogginlägg. Men jag lever och mår, och på benen jag står. Inspiration har saknats, inte speciellt mycket har hänt och varje gång jag öppnat mitt bloggdokument har det känts fel och tröttsamt. Med andra ord en svacka i skrivandet och mycket bättre har det inte varit med fotograferandet.

Fast egentligen finns det att skriva om. Vargfrågan tröskas vidare i landskapet och besten har synts till här och var men jag får inte se den.  Kom hit får jag klappa dig! Obs! jag skrev klappa, inte krama! Att bli kallad vargkramare är nog det sämsta man kan råka ut för i Pampas denna vår.

Svenska Akademien har figurerat i spalter och i rutor men inte blir jag mycket klokare på vad som hänt. Jag har på känn att det är ett stort i-landsproblem samtidigt som Akademien är pekpinnen i språket, en nog så viktig funktion, som borde hanteras av människor med bildning och belevenhet. Het verkar diskussionen ha gått bakom kulisserna, något som bara kan anas. Tyvärr har jag inte följt med historien från början men en s.k. kulturprofil har tydligen en central och initierande roll.

Vad är en kulturprofil och vad innebär detta epitet ifråga om makt och påverkan? Jag känner då ingen kulturprofil, inte ens till namnet, men så är jag en bland allmogen. Tydligen är kulturprofilen en viktig person som bärs upp av systemet, finkulturen, och då må man förlåtas somliga synder.

I Västerbotten har rättsmaskineriet agerat med att bränna ned en kåta i Stenträsket (Storuman) som tillhör Anita Gimvall. Hon påstår att hon renoverat kåtan som hennes familj haft sedan slutet av 1800-talet och anpassat den till de krav som myndigheterna har. Länsstyrelsen anser att kåtan är ett olovligt nybygge inom ett naturreservat. Ord står mot ord.

Det jag reagerar på är att Anita Gimvall rimligen borde ha någon dokumentation på att kåtan funnits där sedan lång tid tillbaka. Ritningar, bilder, kartor eller vittnesmål som stöder hennes utsaga. Om så finns borde det inte vara någon diskussion, i ett rättssamhälle med aktning för ursprungsbefolkningen. Som jag uppfattar saken är Anita Gimvall av samesläkt och därmed är kåtans existens av hävd en självklarhet. Samma som våra fiskekåtor ute på kobbar och skär. Under förutsättning att de behållit sin karaktär och inte renoverats till lyxvillor.

Det som jag också reagerade på var att kronofogden valde att bränna ned kåtan, en symbolisk handling som visar makt, istället för rivning. Kronofogden anser att det blev billigaste så, något som kan stämma, men gör myndigheten så i andra delar av riket också?

Ikväll hade jag bättre flyt och fick luftat några av de frågor som funnits i mitt bakhuvud hela veckan. Kommer vargen denna natt, kan man bete sig hur som helst som celebritet och har lagstiftningen i Sverige tagit tillräcklig hänsyn till det samiska folket och dess hävd?


Krisen i Svenska Akademien – vad handlar det om? – Aftonbladet

Upprörd stämning inför bränning av kåta  

Skolskjuts pga vargen 

Att tutta eld på Vattenfalls kåta  på Jokkmokks vintermarknad hade varit ren mordbrand