Varför denna evinnerliga brådska inom politiken?

Det är inte ofta jag skriver om politik men låt gå för denna gång. Jag satt nämligen igår och på TV följde presskonferensen som Sveriges statsminister Stefan Löfven höll. Alliansen hotade med misstroendeomröstning i riksdagen om inte tre ministrar sparkades med anledning av haveriet inom Transportstyrelsen i samband med outsourcingen av sin datadrift till ett utländskt företag, IBM.

Låt mig säga att jag inte har varit någon varm vän av regeringen Löfven. Jag tycker att Stefan Löfven har varit en diffus person och att politiken många gånger varit otydlig och tam. Ett exempel är flyktingpolitiken 2015-16 när gränskontroller upprättades vid Öresund, något som hårt drabbade pendlarna och hela regionen utan att regeringen i Stockholm brydde sig om det. Gränskontrollen var också ett steg tillbaka i behandlingen av flyktingar när Sverige anslöt sig, eller tvingades ansluta sig, till EU:s orättfärdiga flyktingpolitik.

Igår var det tvärtom. Löfven uppträdde med pondus och vågade också utmana Alliansen genom att behålla försvarsminister Peter Hultqvist. Just så borde en statsman uppträda. Kanske han äntligen fått lite drag under galoscherna?

Att sedan katastrofen inom Transportstyrelsen måste få konsekvenser är helt klart. Genom att överlåta viktiga samhällsfunktioner och känsliga uppgifter till utlänska intressen utan att göra nödvändiga personkontroller av de som berörs är helt horribelt. Man skyller på tidsbrist men det är inget annat än resultatet av slarvig planering när tidsplanen inte håller. Varför all denna brådska? Varför kan man inte göra någonting ordentligt och låta det ta den tid det tar?

Samma är det i republiken när regeringen Sipilä gång på gång stöter på grundlagsproblem, underlåter att göra nödvändiga konsekvensutredningar och struntar i expertutlåtande som inte stöder deras politik. Ofta skyller de på brådska och tidsbrist. Ett exempel är Vasa Centralsjukhus som inte får fulljourverksamhet därför att det bl.a. inte finns tid, enligt Social- och hälsovårdsminister Juha Rehula. ”För att genom reformen kunna uppnå de besparingar som behövs för att balansera statsfinanserna förutsätter reformen ett snabbt genomförande”, skriver Rehula enligt Vasabladet.  Varför alltid denna evinnerliga brådska? Visst behöver statens finanser ständig översyn men är landets ekonomi så dålig att man måste hasta fram dåliga lösningar som ändå inte håller i längden? Tror inte det!

Statsminister Juha Sipilä må vara affärsman men det betyder ingalunda att han per automatik är en bra ledare av landets regering. Ett annat talande exempel är president Trump i USA som också är affärsman. Dessa två herrar verkar vara van att få som de vill utan att ta hänsyn till andra inom sina företag. Det fungerar inte inom politiken där också annat än ekonomiska intressen är viktiga.

För att återgå till krisen i Sverige så fick Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren sparken därför att hon bröt mot lagen genom att inte säkerhetskontrollera personal i de företag som IBM is sin tur outsourcat en del av uppdraget till. Helt riktigt men är det hela sanningen? Hela denna operation startades av regeringen Fredrik Reinfeldt genom att dåvarande Transportstyrelsens generaldirektör Staffan Widlert beslutade att påbörja en extern upphandling av myndighetens IT-tjänster som fram tills dess har hanterats av Trafikverket. Avtalet med Trafikverket sägs upp i början av 2014 utan att man, vad jag kan förstå, hade en ny lösning klar. Är det inte där roten till hela problemet ligger; att man inte hade gjort en realistisk tidsplan och förberett sig ordentligt. Åter, varför denna skyndsamhet? Kanske Maria Ågren inte hade något annat val än att bryta mot lagen?

Frågan är också, måste statlig och samhällelig verksamhet överhuvudtaget läggas ut på entreprenad? Ta bara sjukvårdsreformen i Finland där aktörer på den fria marknaden skall få allt större del av kakan. Är det inte samhällets uppgift att ta hand om en så viktig sak som sjukvården så att alla patienter får samma behandling till en rimlig kostnad utan att privata vårdföretag kan suga ut godbitarna och sedan lämna glesbygden åt sitt öde?

Säpo rekommenderade i november 2015 ett omedelbart stopp av affären som Transportstyrelsen ingått med IBM efter att redan i juni samma år varnat för att känsliga uppgifter kan hamna i fel händer. Säpo verkar ha skött sin del av arbetet. – Vänta nu, skulle man inte också kunna outsourca Säpo verksamhet till någon utländsk detektivbyrå och på så sätt slippa en kostnadskrävande myndighet? Att ingen tänkt på det tidigare! Men det gäller att handla snabbt så att ingen hinner fatta vad som är på gång.

Nya kvastar sopar bäst. Eller?

99 sätt att rädda världen

Det årliga sommarloppiset på Hellnäs UF går av stapeln dessa dagar. Jag hade ett ärende dit, nämligen att hämta mitt ex av Orvas 2016-17, skriften som Oravais Hembygdsförening ger ut. Jag har nämligen bidragit med ett mindre skriveri om kvarnen i vår by och då fick jag ett gratis ex. En hel del intressanta artiklar om gångna tider finns att läsa. Köp den om ni vill ha lite lättläst sommarlektyr!

Jag tittade också in i själva lokalen för att kolla om det fanns något fynd för mig. Långa bord med kläder intresserade mig knappast, inte heller på bord med prydnadssaker och diverse manicker fann jag något köpbart. Jag brukar hålla mig till bokavdelningen som finns upp på scen. Denna gång blev det lite magert för min del men två böcker för 50 cent styck fick följa med mig hem: ”100 sätt att rädda välden” av Johan Tell och ”Ett jordklot räcker” av Rune Westergård. Båda böckerna berör miljö- och klimathoten som tornar vid horisonten på sina ställen på vårt klot. Vissa anser att vi redan nu befinner oss i ett kritiskt läge och att det brinner i knutarna.

Rune Westergård menar att med modern och innovativ teknik kan vi få fortsatt global tillväxt och ökad välfärd utan att det blir en global miljökatastrof. Johan Tell vill att vi genom eget handlande kan förbättra miljön och han kommer med 100 olika tips om hur vi i vardagen kan dra vårt strå till stacken.

”Ett jordklot räcker” kommer jag att läsa senare i sommar, efter att jag avslutat pågående läsning av ”Historien om Spanien” av Herman Lindqvist. Det blir spännande att se hur Westergård ser på utvecklingen och vilka metoder han förespråkar. Han är ju en framgångsrik företagare som bl.a. grundat teknikkonsultföretaget Citec så något borde han ha att komma med.

Däremot har jag bläddrat något i ”100 sätt att rädda välden”. Där finns små och stora handfasta tips om hur vi räddar välden. De flesta helt naturliga och gångbara.

Jag tar några tips:

  • Ring din politiker och påverka/kräv förändringar i miljöarbetet
  • Köp kvalité och inte billigt krafs som är slit och släng
  • Bli en vinnare, en återvinnare. – Det rådet anammande jag redan innan jag fick syn på denna bok; jag köpte boken på loppis.
  • Låt din trädgård vara lagom
  • Åk tåg
  • Låt inte dina apparter hemma stå i standby-läge. Det sparar el och gläder din plånbok
  • Sänk innetemperaturen
  • Plantera träd. Varför inte på andra sidan jordklotet genom att ge ett bidrag
  • Tänk globalt, handla lokalt
  • Cykla!
  • Konsumera mindre och reparera mera
  • Förtäta din stad

Det sist, Förtäta din stad, håller jag inte med om. Visst förstår jag fördelen med korta transportsträcker mellan t.ex. arbete och bostad men att glesbygd skulle vara något negativ för miljön köper jag inte rakt av. Tvärtom anser jag att fler människor borde flytta ut på landsbygden eller varför inte till ren glesbygd. Hela landet skall leva! Vad som krävs är goda kommunikationer, både vägar och Internet, samt förbättrade fordon med målet noll utsläpp i naturen. Dit har vi en bit ännu att gå.

Tyvärr är det marknadskrafterna som till stor del styr landsbyggdens avfolkning tillsammans med politisk styrning som strävar till centralisering i samhället. Som jag skrivit tidigare har jag liten förståelse för den centraliseringsiver som idag präglar politiken både lokalt och nationellt. Istället ser jag att regioner bildas som har naturliga förutsättningar att fungera, även över landsgränser. Ett sådant exempel är Öresundsregionen men också ett ökat samarbete mellan Österbotten och Västerbotten/Norrland. Där har vi åter kommunikationen som en viktig faktor. Färjelinjen mellan Vasa och Umeå är livsviktig för denna utveckling och jag hoppas verkligen att det snart händer något som gör att vi får en ny, modern och miljövänlig färja som trafikerar Kvarken!

Tills vidare seglar vi lugnt och läser en bok. Det om något borde vara miljövänligt och bra. Eller? Kanske borde boken vara en e-bok som inte kräver nedhuggen skog utan kunde läsas från plattan? Å andra sidan förorsakar tillverkning av elektronik också miljöpåverkan och är inte de flesta av våra elektroniska prylar slit och släng? Hur man än vrider och vänder sig så har man baken därbak.

Eller som det står på omslaget till ”Ett jordklot räcker”: Endast en bostadslös vegan skulle kunna avsätta ett hållbart ekologiskt fotavtryck enligt dagens etablerade normer. 

Livet på landet: slåtter i byn. Friskt, nyslåttat gräs som blir till mat för fåren kommande vinter
Livet på landet: en lördagskväll efter klockan 10 kör ekipaget hem efter utfört arbete
Skärgårdsmarknaden på Österö i lördags. Det mesta som såldes var lokal- eller närproducerat. Själv köpte jag en rökt sik av min kusin som är fiskare i den byn.
Österö simstrand. Finns det något mera naturnära och lugnt? Inte ett enda artificiellt ljud kunde höras. Här är det minsann inte tätbebyggt!

En lättnadens suck

Spännande dagar! Det spelas visst VM i ishockey men det är inte det jag menar. Istället är det franska presidentvalet som lockat fram fjärilar i magen. Inte för att jag vet mycket om fransk politik men hade Marine Le Pen vunnit hade jag haft svårt att somna i kväll. Det hade betytt att extremhögern i Europa hade tagit ytterligare ett steg framåt och fört utvecklingen allt närmare ett nationalistiskt och auktoritärt Europa. För det är inte bara Frankrike det handlar om. Nu har vi förhoppningsvis ett läge där EU fortfarande finns kvar och ett mera liberalt Europa än om Le Pen hade vunnit.

Mycket vet jag inte om vinnaren Emmanuel Macron men han är ändå ingen populist på yttersta högerkanten. Om han däremot klarar av att styra Frankrike mot ett samhälle med minskad arbetslöshet och bättre fördelning av tillgångarna är ett stort frågetecken. Orsaken till högerpopulismens framgång i Europa är det finns många förlorare i en utveckling där de rika blir ännu rikare medan löntagare, lantbrukare och medelklassen har fått det sämre. Egentligen ett globalt problem. Om han inte inser detta och lyckas är det stor chans att Nationella Fronten kommer att växa ytterligare.

Såja, kanske det ändå finns hopp. Något mera kommer jag att följa utvecklingen i Frankrike. Blir Macron den som kommer att bryta extremhögerns frammarsch eller slår han vakt om de orsaker som gett populisterna mängder av väljare?

Efter solnedgång och natt kommer en ny dag

Vad hände sedan, när motorn tystnade?

Det har nu gått en vecka sedan det bestialiska dådet i Stockholm utfördes av en man som gick i det ondas tjänst, uppenbarligen övertygad om att just hans åsikter och sympatier med daesh gav honom rätten att med lastbil köra över och kallblodigt mörda oskyldiga människor. Tanken bakom sådana terrorhandlingar är att skapa rädsla och aggressivitet, att gödsla fördomar och få till ökade motsättningar i samhället. Samma idéer som de främlingsfientliga och rasister odlar genom propaganda, ”alternativa medier” och rena lögner. Dessa extrema, till synes motsatta grupperingar lever i symbios med varandra.

Utan att darra alltför mycket på läppen så tror jag att det fanns högerextrema individer som med skadeglädje utropade ”vad var det vi sa”. Nu fick de äntligen vatten på sin kvarn; det är flyktingarna och invandrarnas fel.

Desinformation, spekulationer och lögner spreds med ljusets hastighet kort efter dådet. Skottlossning och knivhuggning rapporterades från Åhléns trots något sådant inte förekom.  Istället anklagades massmedia för mörkläggning, ett enkelt sätt att förstärka lögnen bland de rättrogna och samtidigt sopa bluffen under mattan.

SD:s partisekreterare Richard Jomshof spred utan minsta tvekan uppgifter om att en präst från svenska kyrkan i TV skulle ha sagt att ”Vi måste kunna förlåta sådana här hemska handlingar”. Ett påstående som det inte finns det minsta belägg för. Ett annat liknande rykte var att svenska flaggor inte fick finnas på den manifestation som hölls på Sergels torg förra söndagen. Förklaringen var att ”eftersom det kan innebära obehag för de minoriteter som kommer att delta”. Åter en lögn som var tänkt att väcka harm hos Sveriges befolkning.

Avpixlat, husorgan för de främlingsfientliga, utpekade en fullständigt oskyldig man som attentatsman. Bilder manipulerades och trollen på sociala medier firade julafton.

Tyvärr går en del, till synes förnuftiga människor, på dessa lögner utan att kolla källa och syfte. Harmen och ilskan tar över och källkritiken får stå tillbaka. Lögner sprids rasade fort genom att vanliga människor inte tänker sig för utan delar vad som helst.  Rädslor och misstänksamhet förstärks och krav på stängda gränser, både fysiska och sociala, ställs. Ett exempel är Lokaltidningen som påstår att den nordiska passfriheten avskaffats på polisens order. Helt fel, polisen genomför istället kontroll vid inre gräns vilket är något annat och helt logiskt vid mycket grova brott som attentatet på Drottninggatan var.

Det är viktigt att ha näsa för källkritik och speciellt vid sådana händelser där det finns parter som drar nytta av våldsdåd för att främja sina egna agendor. I detta fall islamistiska extremister och högerpopulistiska krafter. Vem har startat ett påstående, när, vilken agenda kan de tänkas ha som förmedlar en uppgift, finns uppgifter från flera än ett håll, vad säger myndigheterna.  Det finns alla skäl att träna upp sin källkritiska förmåga i en tid när cyberkriget rasar i full styrka utan att vanligt folk är medvetna om det. Det är inte bara trollen och extremister på sociala medier som är aktiva utan stater satsar alltmera på att attackera eller försvara sig på Internet.

Trots den massiva hatvåg som följde på främst sociala medier samlades till stora delar Sveriges folk för att manifestera sammanhållning och kärlek, till stor förtrytelse för de högerextrema och radikaliserade islamister. Manifestationen på Sergels torg var bara ett exempel. Det svenska samhället fortsatte att fungera trots detta provokativa angrepp på ett demokratiskt styrelseskick. Den av SD så omhuldade myten om samhällskollapsen i Sverige fick inte ens vid detta tillfälle någon tillstymmelse. Jag förstår att partiets anhängare känner besvikelse. Precis som gärningsmannen och hans gelikar.

Malena Ernman har skrivit en kolumn som så väl belyser vad som hände i Sverige efter terrordådet i Stockholm 7 april 2017. Vi borde hata och vara rädda, skriver hon. ”I stället står vi sida vid sida och tar hand om varandra. Vi hedrar offren. Vi lider med deras anhöriga och vi säger att hatet och terrorn inte kommer skrämma oss” fortsätter hon i sin kolumn. – Så är det, än en gång har de extrema misslyckats men det gäller att vara vaksam så att inte gränsen för medmänsklighet och sunt förnuft långsamt och nästan omärkligt förflyttas ut till den avgrund där människan inget är värd.

I valet och kvalet

Det blir kommunalval i republiken ganska snart och frågor infinner sig: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Att inte rösta alls är också ett sätt att välja för då låter man andras röster få större betydelse.

Till vår hjälp har Vasabladet gjort ett kandidattest där man får svara på frågor och sedan jämföra med vad kandidaterna som är uppställda i kommunen (Vörå) svarat. Man kan välja på en femgradig skall om påståendet överensstämmer med egen åsikt eller inte och också ange hur viktig frågan är för mig som väljare. Egentligen en ganska bra grej eftersom det annars kan vara svårt att få reda på vad kandidaterna tycker och tänker.

Jag hade fem frågor som är extra viktiga för mig och för att en kandidat alls skall bli intressant för mig får ingen av dessa frågor få en röd prick, d.v.s. vi har helt motsatta åsikter i frågan. Att en kandidat inte tagit ställning i någon av dessa för mig viktiga frågor diskvalificerar också kandidaten.

En kandidat fick hela 85,34 % samstämmighet med mina åsikter och det är ju nästa helst perfekt. Hen borde få min röst; å andra sidan är det en kandidat som högst troligt kommer in i fullmäktige av gammal vana, så borde jag då taktikrösta på någon av de nya förmågor som ligger ganska nära mig för att få nytt blod i det kommunala beslutsfattandet?

Svenska Folkpartiet dominerar stort bland kandidaterna i kommunen (93 %) och bara två kandidater i testet tillhör ett annat parti vilket inte är det optimala ur demokratisk synvinkel. De kandidater som inte orkat presentera sig i testet blir nog utan min röst; det tyder på ointresse för politiken.

Ja, där står jag med mina frågor ännu obesvarade: välja en gammal känd häst, satsa på ett ungföl eller inte rösta alls? Jag har tid ännu att fundera fram till 9 april.

Vart bär spåret i kommunalpolitiken kommande år?
Många spår men de flesta går åt samma håll, vilket är nödvändigt även i politiken om det skall bli till något

Från smörgåstårta till katastrof

Ha, ha, sistlidna natt drömde jag en konstig dröm. En smörgåstårta, Donald Trump och cykling var ingredienserna.

Jag var på något konstigt ställe, som en stor restaurang, men med bara ett stort bord i mitten. Där hade ett celebert sällskap ätit smörgåstårta, möjligen hade jag varit med om att göra tårtan. Jag hade dock inte smakat smörgåstårtan och därför skulle jag göra en egen som bara jag fick äta.

Jag byggde upp smörgåstårtan av brödskivor och kokt potatis runt bordets kanter, det blev alltså en jättestor smörgåstårta. Över potatisarna hällde jag en massa laxröra och andra godsaker. Sist skulle jag dekorera med skivad rökt korv av bästa sort. Det var då Trumpen och hans yngste son dök upp. Sonen såg ut att vara sugen på min tårta men nej, det var bara jag som skulle få äta den.

Trumpen berömde tårtan och övergick därefter till att berätta vilken duktig cyklist han är. I sann Trump-anda skröt han allt värrigare om sina tidigare och kommande bedrifter även om jag ställde mig skeptisk till det mesta. Jo då, ingen var så duktig cyklist som han men han kunde inte namnge ett enda cykellopp som han vunnit, eller ens deltagit i.

Här blev han avbruten därför att jag skulle visa någonting på en stor karta. Vad vet jag inte, kanske vägen till en bättre värld? Det skulle han i alla fall behöva.

Tja, vad skall man säga om Trumps bravader sedan han tillträdde som president för kanske världens mäktigaste nation? Han har minsann inte legat på latsidan med att få fart på sin politik men han har knappast vuxit till statsman under dessa två veckor som han härjat i Vita Huset. Maken till narr, i klass med Kim Jong-Un, får man leta efter och få politiker har på så kort tid givit upphov till så många skämt och nidbilder. Och med rätta, han har sig själv att skylla. En uppblåst elefant som kommer att göra sig till ovän med allt och alla, undantaget extremhögern och förlorarna som med bitterhet applåderar varje steg mot katastrofen.

När får vi den första politiska fången och vem blir den första asylsökande från USA under Donald Trumps styre? Med den skara rådgivare som finns runt Trumpen och hans impulsivitet kan vad som helst hända.

Så galet man kan drömma, så galen verkligheten är.

2017-01-24-002
Alternativ bild av verkligheten

Upp från sofflocket!

Vi på landsbygden behöver också samhällsservice och sjukvård inom rimliga tider. Tyvärr är glesbygden idag lågt prioriterad bland de som makten haver. Det är centralisering som gäller vilket betyder att de som bor i periferin får allt längre till sjukhus och olika samhällsfunktioner.

Senaste exemplet är sjukvårdsreformen i Finland där de allra flesta i Österbotten får längre tid för att ta sig till fulljour-sjukhus kvällstid och helger. Vi i Österbotten skall söka oss till helfinska Seinäjoki vilket för min del betyder en halvtimmes längre väg trots att regeringens målsättning var att de flesta skulle få kortare tid till avancerad vård. Nu tar det 1 timme och 15 minuter till Seinäjoki vilket är lång tid ifall en stroke eller allvarlig olycksskada skall behandlas. Och ingen ambulanshelikopter inom rimlig tid finns det heller. Den närmaste finns i Umeå men den anlitas nog inte ofta.

Därtill är Seinäjoki helfinskt och jag kan inte annat tro än att det kommer att bli uppenbara språkproblem hur mycket än personalen där försöker lära sig svenska. Liknande försöka har tidigare alltid lämnat på hälft. Varför skulle det bli annat nu? Det är majoritetsspråket som gäller och i en stressig situation betyder svenska ingenting; just när det skulle behövas som mest ur den svenska patientens synvinkel.

Vi demonstrerade mot detta i höstas men regeringen gav blanka f-n i oss trots att uppenbara faktafel låg till grund för beslutet att beröva Vasa, Österbottens naturliga huvudort, fulljourverksamhet. Politisk kohandel på högsta nivå och styrmoderlig behandling av höga tjänstemän på ministeriet var avgörande. Principbeslut var viktigare för samlingspartiet än omtanke om oss österbottningar!

Men österbottningen är envis och nu har en namninsamling startat för att samla 50.000 namnunderskrifter för att få riksdagen att åter behandla valda delar av lagen. Därför är det viktigt att så många som möjligt skriver under på papper eller digitalt via datorn! Det gäller att med kraft visa att vi är uppenbart missnöjda med reformens nuvarande utformning och att vi vill ha akutsjukvård inom rimlig tid och att även den språkliga rättigheten tryggas!

Därför upp från sofflocket för en gångs skull! Det kan betyda just för dig om du överlever eller inte i en framtida vårdsituation. Det finns de som säger att en namninsamling ingenting betyder, kan så vara, men om man inte försöker så skall man inte heller gnälla/skälla/sörja den dagen räddningen var utom räckhåll, för en själv eller för en nära anhörig! Tid är inte bara pengar, tid kan vara liv eller död.

Här kan man gå in för att skriva under: https://www.kansalaisaloite.fi/sv/initiativ/2343
Enkelt med t.ex. bankkod, det tar bara några få minuter.

Annars torde det komma ut listor och man kan även printa ut eget formulär, från samma hemsida, som man undertecknar och skickar in.

Själv torde jag ha varit bland de första som igår skrev under och ikväll är vi redan uppe i 11.800 underskrifter. Men se inte den fina starten som att det går lätt att få ihop 50.000.  Det gäller också att vi snabbt får ihop antalet för att riksdagen så snabbt som möjligt behandlar frågan och att visa att vi är många; många fler än 50.000. Därför är just din underskrift viktig!

Denna gång kan inte riksdagen och utskott ursäkta sig med att de inget visste, att de inte hade alla fakta på bordet. Nu får de en andra chans om de vill ge oss österbottningar en rättvis behandling, om vi finlandssvenskar alls är något värda och om det är fakta eller kohandel som är viktigast!

Isbild
Stark är strömmen, isen får ge vika!