Strödda notiser i aktuella ämnen

Arg som ett bi blir jag ibland. Senast inträffade detta i morse när åter internetanslutningen kopplades bort. Inte en utan flera gånger. Detta har varit ett problem hela hösten och för två veckor sedan fick jag nytt SIM-kort som installerades. Allt fungerade fint utan störningar fram till idag. Så arg jag blev! Att ingenting kan fungera längre än två veckor!

Det märkliga är att när jag steamar TV över Internet inträffar ingen nedkoppling av Internet. En lösning kan vara att investera i en ny router men jag kan inte förstå att en sådan manick måste förnyas eftersom den inte ens är fyra år gammal och det inte finns någon mekanisk nötning eller skada på routern. Slit och släng som alltid. Nytt, nytt, köp, köp!

Språkligt intresserad är jag och igår stötte jag åter på ett ord som jag inte hört tidigare: ”Erfarenhetskunnig”. Ordet finns inte i Svenska Akademins Ordlista och används tydligen bara i Finland. En typisk finlandism? En dålig översättning från finska? Jag tycker ordet är luddigt och tårta på tårta. Betydelsen torde vara att man har praktisk erfarenhet av något som kan tillämpas i en yrkesroll. Ordet diskuterades på min Facebooksida och ingen kände till ordet. Jag lät ordet gå vidare till radioprogrammet Språket i P1 och vi får se om ordet kommer på tal i kommande program. Intressant är i alla fall att språket är levande och förändras samt att egenkonstruktioner av ord ibland kan bli standard. Själv använder jag gärna gamla ord och uttryck men är också mycket intresserad av varifrån språkliga nymodigheter kommer och varför vissa ord blir populära.

Nu på kvällskvisten framkommer ytterligare ett ord i samma genre, nämligen erfarenhetsexpert. Detta är en unik finländsk profession till namnet. Vad den kallas i Sverige vet jag inte.

Regeringsbildningen i kungariket drar ut på tiden och igår fick moderatledaren Ulf Kristersson nobben av riksdagen. Problemet är att den gamla blockpolitiken inte fungerar i ett läge där Sverigedemokraterna kan få betydande inflytande över den politik som Kristersson skulle ha fört. Detta kom igår tydligt fram när Åkesson såg det som en självklarhet för att stöda Kristersson. Här hjälpte han Lööf och Björklund i knapptryckandet. Måhända ett medvetet uttalande?

Det är modigt gjort av Centerpartiet och Liberalerna att stoppa denna utveckling. En viss risk finns nämligen. Detta är en manöver för att stärka den politiska mitten i Sveriges riksdag och inte tillåta ytterligare en glidning mot extremhögern som SD representerar. Hur det kommer att gå återstår att se.

Som jag ser det har Socialdemokraterna nu ett stort ansvar för att behålla initiativet i mitten och på sin sida av riksdagen. Löfven har pratat om att skrota blockpolitiken och nu finns en gyllene chans att sträcka ut handen över blockgränsen. Är det t.ex. viktigt att det största partiet i en regering har statsministerposten?  Det viktiga är väl att få genom så mycket som möjligt av sin politik? Alternativet i förlängningen är ett nyval som ingen vet vad det innebär; ett språng ut i det (mörk)blå måhända? Bokstavligt talat och vem bär ansvaret?

Att bli kulturhuvudstad lockar Vasa stad. Frågan är om det finns kapacitet, vilja och inte minst pengar. Det är ingen billig historia. Umeå som var europeisk kulturhuvudstad 2014 bekostade knappt 10 milj. kronor av den totala budgeten på 45,3 milj. kronor. Umeå är också den stad i Sverige som satsar mest pengar per innevånare på kultur och dit torde Vasa ha en god bit. Jag menar att det gäller att ha ångan uppe redan innan kulturåret. Umeå hade också stor draghjälp av den samiska kulturen. Frågan är om Umeå alls hade fått bli kulturhuvudstad utan den samiska satsningen? Vasa har ingen sådan extrahjälp och konkurrenten Uleåborg i Finland torde ha helt andra muskler.

Visst vore det fint med Vasa som kulturhuvudstad år 2026 men då gäller det att lägga i en högre växel redan nu. Låt mig tippa att fusionen med Korsholm har långt högre prioritet i dagsläget och att den riktiga gnistan saknas i staden för en satsning på kulturhuvudstadsåret. Synd, för en uppryckning på det kulturella området i Vasa och Österbotten hade inte alls varit dumt. Det hade gett regionen en helt annan dragningskraft och status i omvärlden. Intressant vore att höra vad stadens starke man Joakim Strand har att säga om saken.

Arg som ett bi kan jag bli men för det mesta är jag snäll som tjuren Ferdinand och sällan tar sig ilskan uttryck i handgripligheter.  Fast routern ligger illa till om den inte folkar sig.


Erfarenhetsexpert – en utbilning

Malmö. Bro och två fiskare

Bridge over troubled water – en går, två ser på

 

Svenska dagen, var då?

Svenska dagen till ära har jag fått besvär med vänster knä. Inte så att det värker men det är ömt, stelt och styvt. Förmodligen var det mitt travande i skogen igår som satte igång detta besvär. Bäst att ta det lugnt en dag eller två så att det inte blir värre.

Svenska dagen, ja, firar jag inte trots att jag är finlandssvensk och värnar om svenska språkets fortlevnad i republiken. Det blir så av gammal vana. Orsaken är att dagen inte är en ledig dag som självständighetsdagen den 6 december är och därmed inte lika uppmärksammad.  Allmogen får jobba medan den finlandssvenska societeten firat dagen med diverse fester och utdelning av utmärkelser.

Svenska dagens syfte är att främja den svenska kulturen och de svensksspråkigas sammanhållning i Finland. Gott så, Gustav II Adolf är också inblandad på ett hörn. Han stupade på Lüztens slagfält år 1632, och det ansågs tydligen 1908, när svenska dagen instiftades, vara ett hedervärt datum.

Vad jag vet finns inte i kommunen något speciellt firande denna dag. Möjligen någon organisation som firar eller så uppmärksammas dagen i skolorna? Rätta mig om jag har fel. Det verkar mest vara i städerna bland fint folk man firar svenska dagen. Det är synd för det är ju på landsbygden, och framför allt på den österbottniska landsbygden, som svenskhetens kärna finns idag. Varför det blivit så vet jag inte men jag tycker att dagen gott kunde firas lite mera också på landsbygden. Ett lite mera jordnära firande.

Varför inte en sammankomst med musik, kortare föredrag, kåserier och allsång? Åtminstone kaffe med dopp om man inte slår på stort och bjuder på älgsoppa. Varför inte bjuda in representanter från en finskspråkig grannkommun att närvara? För att främja förståelsen över språkgränsen. Hösten är ju ofta grå och trist så varför inte ha denna fest mitt i hösten innan julbestyren träder till?

Mycket mera än modersmålets sång på YouTube blir det inte för min del. Hade jag haft en flaggstång hade jag möjligen hissat flaggan, allmän flaggdag som det är.


Svenska dagen – Wikipedia

Några bilder från i somras. Hoppas att jag inte haft med alla tidigare i bloggen.

Midsommartid i Kimo.

Torget i Jakobstad. Loppis.

Utsikt från stranden i Pörkenäs

Skärifolk festivalen i Bergö

Byadagen i Oxkangar

Juthbacka marknaden i Nykarleby.
Några de händelser jag varit med om i sommar i Österbotten.

Enkel strandbastu eller genomtänkt arkitektur

Eftersom jag igår lördag besökte begravningsplatsen i byn, allt i god sed och ordning, tog jag idag en tur ut till min lilla sommarstuga innan snön kommer. Ifjol kom den redan 25 oktober. I år kom snön också 25 oktober men knappt så det täckte marken och ganska snart var den borta. Så det räknas inte.

Egentligen är det en strandbastu med spisrum där man också kan sova. Inte många kvadrat men så är väl också tanken att man mest skall vara utomhus när det är fint väder. Sitta på verandan eller vara nere vid stranden. Kanske ta en tur med båten, om den är i sjön vill säga. Det har den inte varit på många år men någon gång skall det väl bli av.

Jag har haft byggnaden i 35 år och inte är det mycket jag gjort sedan den byggdes förutom att måla och reparera verandan som är utsatt för väder och vind. Huset har bara stått där i ur och skur och kommer förmodligen att stå där i minst 100 år. Stock är ett rejält byggnadsmaterial och finns bara tak och grund så klarar sig kåken länge.

Jag kom ikväll att titta på ett program från norska NRK, Arkitektens hytte. Ett intressant program som jag anbefaller. Programserien visar fritidshus som olika arkitekter ritat och ibland också byggt. Intressant är att höra och se hur de resonerar kring dessa hus och rent allmänt hur de ser på fritidshus, eller hytter som norrmännen säger,  hur de passar på tomten och i terrängen. Dessa yrkesmän har många gånger en annan syn på byggandet och byggnaden. Sådant som vi vanliga dödliga inte ens en gång kommer att tänka på eller vågar föreslå. Olika material, ljusets spel och inverkan, former, funktioner och anpassningar till naturen.

Samtidigt är de flesta hus som visas i serien inte för en vanlig människa. Gott om penningar bör det finnas i börsen hos beställaren. Enbart att ha en arkitekt som ritar huset kostar en vacker slant för att inte tala om tomtens pris, olika speciallösningar som fordrar byggkonst utöver det vanliga och transport av byggnadsmaterialet.

Jag är i alla fall intresserad av arkitektur om det så är en hytte eller ett palats. Det enkla och billiga kan också vara värt begrundan och beundran. Sådant man kan göra själv. Men också det spektakulära och storslagna. Det är själva idéerna som intresserar mig. Hur kommer de på allt?

Jag gick runt och funderade vad jag skall göra nästa sommar på min sommarstuga. En ny bänk nere vid stranden skall det i alla fall bli och så en del målningsarbeten. Inga arkitektoniska underverk utan små förbättringar. Sådant har också sitt värde.

Fast egentligen, varför vänta till våren, jag kan väl snickra ihop en bänk redan nu, så märkvärdigt är det väl inte. Sedan kan jag åka dit ut och sätta mig väl påpälsad, kanske med varmt te i termos, och iaktta när den första isen blank och fin lägger sig allt längre ut mot fjärden. Sådant tar tid men det är just det som är tanken, att se det ytterst långsamma och få tid till eftertanke och meditation på samma gång. Det kan alla behöva ibland.

Hur ofta utnyttjas sommarstugan eller hytten bara till att stilla sig och bli ett med naturen på strandstenarna? Blott se solen sjunka ned mot väster och höra isen sjunga. Bli en del av skymningen.  Inte så mycket mer.


Arkitektens hytte – serie från NRK som också går att se utrikes

Vägen dit är ännu snö- och isfri.

Så ser mitt lilla château ut från baksidan.

Och snart lägger sig isen snällt innan den i vinterkylan börjar klättra på strandstenarna.

Kim Larsen – en man av folket och musiken

Idag när torsdagsklubben hade lunchmöte på Fjärden Kaffestuga i Oravais – vi var för övrigt bara två närvarande denna torsdag – så observerade jag ett litet sällskap vid bordet bredvid. De talade engelska och med nästan 100 % säkerhet vill jag påstå att den ena var dansk. Det kunde jag höra av hans engelska. De övriga tre var förmodligen finländare.

Detta kom mig senare idag att tänka på Kim Larsen, en av Danmarks största sångare, låtskrivare och artister. Skall jag säga som det är så brukar jag inte bli känslosam när det gäller avlidna kändisar men Kim Larsen har en speciell plats i mitt musikhjärta. Förutom ett stort antal sånger och framträdanden som han gjort så var han en människa man bara kunde tycka om trots att kan kunde uppfattas som lite ohövlig. Lite grovhuggen, en folkets man och äkta dansker. Han gillade sin öl och sina cigaretter trots att han tidigt fick varning av sjukvården. I söndags dog han 72 år gammal i cancer.

Han gjorde många fina låtar både vad gäller text och musik. De bästa sångerna handlar om Gud och kvinnor menade han. Jag har svårt att välja en enda, bästa låt förknippad med Kim Larsen och hans musikaliska tolkning men om jag gör ett försök som jag strax betvivlar till förmån för någon annan låt får det bli ”Sølvstænk I Dit Gyldne Hår”.

Snart skal livets aftenklokker,
ringe solfaldstimen ind.
Sølvstænk i de gyldne lokker,
furer på din fine kind.
Tak for gode som for onde år,
sølvstænk i dit gyldne hår.
Lyser om din fine pande,
livet mod sin aften går.

Det är en låt som passar väl in med tanke på hans bortgång och en låt som ofta spelas på begravningar i Danmark.

Han blev också erbjuden Riddarkorset i Danmark, en fin utmärkelse, men han tackade nej. Han gav följande pressmeddelande:
”Da jeg ikke synes, det sømmer sig for en gammel gadedreng og popsanger at føre sig frem med kors og bånd og stjerner, takker jeg pænt nej til ridderkorset … Det kunne ellers have været hyggelig at ryge en smøg med dronningen inde i privaten – hvis hun ellers må for personalet.” – Citat från Wikipedia

Jag har faktiskt sett Kim Larsen live en gång i tiden i Malmö när bandet Gasolin avslutade sin Skandinavien-turné och också sin tid som band. Året var 1978, 21 augusti. Detta var min första, större konsert som jag bevistade och samtidigt en musikalisk bekantskap med Kim Larsen som sedan fortsatt en lysande karriär som soloartist och tillsammans med bandet Kjukken. Jag vet inte om han besökte Finland någon gång men jag har då i alla fall upplevt honom en gång på scen vilket jag är tacksam för.

Jag räknar mig själv som att ha dåligt kom-ihåg men just denna konsert minns jag bra och därför måste den ha gjort stort intryck på mig. Det var i Folkets Park i Malmö och jag befann mig i publiken till vänster från scen sett. Bänkar fanns uppställda men senare i konserten var det ingen som satt på dem utan folk stod på ryggstöden för att se bättre. Ett ganska jobbigt sätt att närvara på en konsert. Bänkarna måste rimligtvis ha varit förankrade i marken på något sätt. Men ingenting är så bra att det inte också har sina skavanker.

Nu på söndag kväll är det stor konsert till minne av Kim Larsen på Rådhuspladsen i København. Många kända och stora musiker kommer att uppträda och jag önskar att jag kunnat närvara. Som tur är sänds denna konsert på dansk TV och gissa vem som kommer att sitta klistrad vid rutan på söndagskväll? Jag undrar om inte detta kommer att bli en av de största musikaliska händelserna i dansk musik. Musik på Danmarks mest kända torg till minne av Danmarks mest kända musiker som spelat på gatan.  ”Danmarks nationalskald” som han också har kallats.


Kim Larsen – Wikipedia

Kjukken.dk –  Danmarks största Kim Larsen portal

Kim Larsen på Spotify  

Bild av fodralet till den första LP jag köpte med Kim Larsen när han spelade tillsammans med Gasolin. Troligtvis inhandlad 1978 i samband med konserten i Malmö.

Sedan några smakprov på Kim Larsens musik och sång. På slutet var han tvungen att uppträda sittandes på stol pga av sin sjukdom och medicin men spelade gjorde han.

Intervju med Kim Larsen

 

Från skratt till allvar – Gambämark

Gårdagskvällen tillbringades på Skafferiet Ritz tillsammans med två kusiner från kungariket. Wasa Teater gav ännu en föreställning av Gambämark, en musikal av humorgruppen KAJ, Österbottens största komiker. Komiker i plural bestående av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård. Till denna förställning är också Jonas Bergqvist och Susanne Marins inplockade på scen. Regi av Ann-Luise Bertell.

KAJ har länge varit populär både hos gammal och ung för sin fantasifulla humor, ordlekar och oblyga agerande på dialekt. Folk känner helt enkelt igen sig och deras humor sårar ingen men är många gånger väldigt träffsäker.

KAJ är egentligen ett märkligt fenomen. De har hållit på i snart 10 år och levererat pjas, musik, humor på dialekt till alla som förstår detta österbottniska mål. För detta är nästan ett måste, att förstå vår dialekt ganska bra. Inte helt lätt för andra svenskspråkiga och speciellt nödvändigt i Gambämark där också musik och snabbt tempo gör att man måste vara skärpt för att hänga med. Kusinerna som bott största delen av sina liv i Sverige förstår ändå dialekten bra på grund av att dialekt pratades i barndomshemmet.

Så nu har KAJ stampat fram en musikal om Gambämark, en by som byggt en mur mot omvärlden för att kunna leva som förr i världen. Gambämark blir på standardsvenska Gammalmark. I byn regerar Kurt Byman med auktoritärt styre och med talko som samhällsmodell. Talko är annars frivilligarbete men i Gambämark är det ett måste och folk får tillbaka enligt vad Kurt Byman anser att de behöver. Ett till synes lyckligt samhälle med folkdans, lingonplockning, älgjakt och stumpstickning. Men någonstans gnager det hos folket och längtan efter det som finns utanför blir allt starkare för att till sist resultera i revolution och nya tider.

Humor och de språkliga fyndigheterna serveras genom hela föreställningen och tempot är högt. Inte en död sekund. Musiken, som naturligtvis har en central roll, framförs proffsigt välljudande. Speciellt Jakob Norrgård har vacker röst.

Skratten avlöser varandra och publiken är nöjd. Samtidigt undrar jag hur många som uppmärksammar och tänker på det underliggande budskap, som jag fattar är en känga mot nationalism och protektionism som idag vinner allt större terräng i opinionen. Var allt bättre förr i världen och när var egentligen förr i världen? Är det bra med stängda gränser och vem har ostört makten i stängda samhällen och länder? Varför får inte termosar tillverkade efter 1967 användas och vem äger och bestämmer över lingonskogen i Gambämark? Varför får man inte äta kex från utsidan? Vem bestämmer vad som står i Gålaboken (lagen), varför måste meningslösa ritualer utföras och varför krävs fullständig lojalitet? Måste alla vara som stöpta i samma slev och var händer med den som avviker från normer skapade av likriktning och centralisering. – Frågor som idag är aktuella men som många inte ser och förstår i sin strävan efter det perfekta, trygga samhälle från förr i världen som egentligen aldrig har funnits och som är en illusion.

Gambämark är bra! Se den om ni har möjlighet och är en av de lyckliga som fått/får en av de 18 000 biljetter som nu är i det närmaste slutsålda. Höstens kulturella händelse i Österbotten!


Nyskriven musikal av KAJ under renoveringsåret – Wasa Teater

 Gambämark – musiken från musikalen på Spotify

pjas – bloggen ”Gamla talesätt och dialektord” förklarar ordet pjas

Ett par bilder från mobilkameran.

Kurt Byman själv förevigad på stramalj. Den Store Förtroendevalde Ledaren. Jag  tycker mig känna igen titeln i en eller annan form.

Samhällsförbättraren har talat!

Valet i Sverige är över men ändå är det strul både med regeringsbildandet och med rösträknandet. Det finns de som menar att det förekommit röstfusk och har fantastiska konspirationsteorier om detta i beredskap. Ett par distrikt har rapporterat att de sänt in fel valresultat och det påverkade också ett mandat i riksdagen. Så långt, får vi väl säga.

I Umeå var folk missnöjda med att det blev långa köer till vissa röstningsställen och på slutet blev det så att de som stod i kö när valet avslutades klockan 20.00 ändå fick rösta även om det blev på mera än en timmes övertid. Det var inte heller bra enligt expertisen.

Inte konstigt att det blev som det blev med röstandet med tanke på det krångliga valsystem som finns i Sverige. Alltså, i Sverige har varje parti sin egen röstsedel. Varför det? Skulle det inte vara bra mycket enklare med en neutral röstsedel där den röstande skriver ett nummer för det parti eller den kandidat hen tänkt rösta på? För att bevara sin rösthemlighet i nuläget är man alltså tvungen att i allas åsyn ta en röstsedel från varje parti för att sedan slänga alla röstsedlar utom en. Invecklat i onödan och slöseri med papper. Hur många ton med slängda röstsedlar blir det?

I Umeå försökte man på något ställe lösa detta med valhemligheten så att man bara fick gå in en och en vilket gjorde att det tog erbarmligt lång tid och köer uppstod.

Något annat som av många upplevs som krångligt och onödigt är bytet mellan sommartid och vintertid. Nu har EU-kommissionen fallit till föga för gnället och lovar att varje land själv får bestämma vilken tid de vill ha. Fine, säger jag, för nu har Finland möjlighet att få samma tid som övriga Norden och därmed förenklas samarbetet och utbytet mellan länderna. Ja, för den delen med hela central-Europa. Det är ju ändå åt det håller vi mest har våra kontakter. Att det sedan blir lite mörkare eller ljusare i förhållande mellan östra och västra delen av tidszonen har knappast någon betydelse. Det är en vanesak.

Jaha, tror ni de styrande i republiken nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till president Sauli.

När jag ändå är i farten har jag ytterligare ett förslag på ett smidigare samhälle men det gäller inte Finland eftersom vi redan har detta i bruk. Jag tänker på att kunderna i matvarubutikerna själva borde väga och prismärka sina inköp av frukt, grönt och andra specerier som lämpar sig.  Ett mycket smidigt system som snabbar upp genomströmningen i kassan. Att Sverige, och kanske också andra länder för den delen, sitter fast i gamla rutiner och inte snappat upp detta är för mig ett mysterium. Dags för förändring i butikerna, Moder Svea!

Det sägs att Sverige är föregångsland för Finland och att där sker utvecklingen tidigare men allt har de ändå inte fått rätt. Därför bör kungariket snegla österut och införa nytt system vid val samt vänja kunderna att själva väga sina inköp av frukt och grönt. Pronto!

Jaha, tror ni de styrande i kungariket nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till kung Carl XVI Gustaf.

Än skall mycket vatten flyta förbi innan mina förslag blir verklighet.

 

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Unket hål på integreringens väg

Partiledardebatten igår fredag på SvT ”avnjöts” liggandes i soffan. Jag tänkte att jag ger den en chans på en kvart så får vi ser vartåt det barkar. Det blev ju riktigt intressant och stundtals högljutt varför jag tittade ända in i kaklet, ett uttryck som också användes i debatten.

Jag tänker inte kommentera mera än en sak och det är integreringen. I övrigt var det kända åsikter som stöttes och blöttes.

Detta är en sak som jag länge tänkt skriva om och som jag tidigare inte setts föras till torgs. Jag anser att integreringen består av två delar som båda är lika viktiga. Fungerar inte båda delarna så kvittar det hur bra den ena delen fungerar.

Den del som det talas mest om är att flyktingen/invandraren/migranten skall anpassa sig till svenska normer, lära sig språket, följa lagen, skaffa sig en relevant utbildning och göra rätt för sig genom att arbeta. Helt riktigt, allt annat skapar problem av olika slag. Både för samhället och invandraren. Det är bara att själv tänka sig in i en situation där jag är invandrare i ett land med annat språk och kultur. Med detta menar jag inte att man skall assimileras.

Den andra delen är minst lika viktig men som det sällan talas om, nämligen att flyktingen och invandraren måste få respekt och acceptans av befolkningen i mottagarlandet. Det hjälper inte hur bra invandraren kan språket, lär sig seder och bruk, har en bra utbildning, är laglydig och anpassar sig om hen ständigt möts av nej, nej, nej, du passar inte in, du är annorlunda, ser konstig ut, har en märklig brytning, fel namn, farlig religion, ständigt får detta nekande. Ständigt får nej på jobbansökan, nej till att byta bostad, glåpord på gatan, utsätts för diskriminering och rasism. Det är just detta som är vardag för många flyktingar som skall in det svenska samhället, det finska för den delen också.

Detta tog Jonas Sjöstedt upp men ingen av de andra partiledarna reagerade vilket är synd. Det är som om de inte är varse detta problem, rasismen och främlingsfientligheten som hinder i integreringen. För det finns rasism och främlingsfientlighet, kom inte och säg annat! Rasismen kan se olika ut, allt från den person som är öppet rasistisk och till och med är stolt över det, till smygrasister av olika grad och omedveten rasism. Även invandraren och flyktingen, liksom du och jag kan, vara drabbad av rasism även om vi inte alltid är medvetna om det.

Detta framkom helt öppet i debatten igår när Jimmie Åkesson från SD påstod att invandrare inte passar in och att de inte är svenskar. Detta är ett skolexempel på varför integreringen i många fall inte fungerar: grova generaliseringar och fördomar. Vägran att se individen. Uttalandet var helt klart planerat och ingen felsägning. Utdelningen blev sedan 200 % när SvT tog avstånd från uttalandet och SD fick chans att dra på sig den berömda offerkoftan.

Definition på rasism har ändrats med åren från att ha varit en rasbiologisk lära där den vita rasen var överlägsen till att idag omfatta kultur, språk, ursprung och religion. För mig är rasism grova generaliseringar och främlingsfientlighet kryddat med misstänksamhet och en nedvärderande syn på andra människor som inte tillhör just min grupp. Inte sällan ingår osund nationalism i detta. Vi och dom. Detta ständiga vi och dom som exkluderar när vi istället borde inkludera. Varför inte se människan?

Vem som gjorde bäst ifrån sig i debatten finns det säkert lika många förslag som tittare. Själv tyckte jag att Ebba Busch Thor gjorde en stark slutspurt men även Annie Lööf och Jonas Sjöstedt var tydliga i sina argument. – Såg du debatten på fredagskväll och vad tyckte du?

Världen är inte svart och vit utan brokig. Tyvärr också ganska bråkig men vi kan välja en egen personlig väg med humanism och anständighet.

I valet och kvalet, om valhemlighet och SD

Svenska riksdagsvalet närmar sig och jag har varit en flitig iakttagare via TV, radio och tidningar på nätet. Så till den milda grad att jag nästan håller på att tröttna. T.ex. igår struntade jag i att titta på ”Jag vill bli statsminister”.

Alla partier har sina argument och alla har väl något som är bra i sina valprogram men den samlade effekten är svårare att bedöma. I Sverige har vi tyvärr blockpolitik vilket jag tycker är synd och ett förlegat fenomen. Blockpolitiken försvårar kreativa lösningar i regeringsbildningen efter kommande val där det är väldigt jämt mellan blocken. Just detta att någon enstaka procent eller några platser i riksdagen kan avgöra flera års kommande politik utan att förlorarna har något nämnvärt inflytande. Låt säga att 51 % blir vinnare, skall resterande 49 % som nådde nästan ända fram stå vid sidan av och titta på? Det är ju ändå i praktiken hälften.

Egentligen finns det tre block: De rödgröna, Alliansen och Sverigedemokraterna. SD är ett kapitel för sig som ser alla andra som motståndare utom möjligen Moderaterna. Och vice versa.

Att jag inte är någon vän av SD torde vara uppenbart, det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om, därför är jag inte förvånad när en stor skara kulturpersonligheter, artister och underhållare i dagarna skrivit på ett upprop mot SD inför valet. Tanken har slagit mig tidigare, varför har SD så svårt att engagera kända kulturpersonligheter och artister? Är dessa också en del av ”eliten” mot SD eller kan de ha andra välgrundade anledningar att ta avstånd från SD?

När SD har sina partidagar har de mer eller mindre fått spela själva, Åkesson inte minst. Nästan ingen vill stå på SD:s scen. Jag bortser från band som Ultima Thule och liknande. – Jag ser gärna någon kommentar som berättar om artister och kändisar som stöder SD eller åtminstone spelat på deras events.

Sedan har vi detta med valhemligheten. Den är helig och må så vara men samtidigt har jag svårt att förstå varför detta skulle behöva vara en hemlighet. Vi lever ju inte under en diktatur där folk bara försvinner därför att de har annan åsikt än makthavarna. Jennifer Sandström tog upp detta i ett par inlägg i sin blogg ”Forever abroad, always at home”. Hon resonerar på ett balanserat och klokt sätt varför hon röstar som hon gör.

Vad tycker du? Vill du hålla dit val för dig själv, vilket naturligtvis respekteras, eller är du bekväm med att berätta dina partisympatier och eventuella val? Är man politiskt intresserad och engagerad kommer förmodligen ens politiska hemvist fram men de flesta av oss är ändå inte så talföra offentligt när det kommer till kritan.

Nu kanske någon frågar sig vad jag som finländare har att göra med ett riksdagsval i Sverige? Tja, jag har ju bott många år i Sverige och är också väl förtrogen med svensk politik via TV och massmedia från Sverige, inte minst via nätet. Lägg därtill att mina bristfälliga kunskaper i finska gör att jag inte har samma möjligheter att följa med finsk politik. Visst, via finlandsvensk media följer jag naturligtvis med vad som händer i Finland men jag missar ändå en stor del av det som sägs på finska, alla nyanser och finesser.

Hur som haver, den som röstar påverkar åtminstone något, den som inte röstar ger dubbel tyngd till någon annans röst. Och visst, jag kommer att sitta som klistrad vid TV-rutan på söndag kväll. Gör du?


Vår frihet hotas av Sverigedemokraterna – Uppropet

OKEJ – SÅHÄR RÖSTAR JAG – Blogg ”Forever abroad, always at home”


Blir det Bridge over troubled water på söndagskväll…

… eller blir det stilla susningar i vassen?

Va! Skall vi byta tid igen? En gång för alla?

Tjohoo, äntligen September! En fin månad för då är jag född! Sval och behaglig utan att med köld bita en alltför mycket i kinden. Ej heller svettiga dagar i mängd. Fina morgnar, naturen skiftar färg, hög luft, över byn sänker sig åter jämnmodets välsignade dager.

EU-kommissionen kommer redan nu med en julklapp till alla som förargat sig storligen över sommartid och vintertid. Växlandet av tid varje vår och höst. Vrida klocka fram eller tillbaka? En hel timme? Oj, så jobbigt! Speciellt som de flesta håller koll på tiden i mobilen som sköter detta automatiskt.

Ok, jag har några klockor som jag ändrar tid på men egentligen är de helt överflödiga. För hundra år sedan hade de 1 (en) klocka i huset, nu finns det klockor överallt. Vi skruvar och justerar.

Egentligen har jag aldrig retat mig på ändra tiden vår och höst. Nu är det åter dags, har jag tänkt. Kanske max tre minuter har det tagit att ändra tiden på klockorna. Bara att komma ihåg att ställa tiden mot sommaren!

Eftersom folkopinionen varit irriterad har kommissionen känt sig föranlåten att slopa sommartid och vintertid. Folket har talat, kommissionen har lyssnat!

Här har vi nu en chans att en gång för alla förena Norden! Varför inte införa samma tidszon för hela Norden? Vi väljer en tid och sedan är den konstant. Finland befinner sig något längre österut och solen går upp tidigare men detta är en vanesak. Vi inrättar oss otroligt fort bara vi får fart på detta. Vi skall komma ihåg att vid ändring till sommartid eller vintertid har solens uppgång/nedgång åter varit på samma tid och plats efter två veckor. En bagatell egentligen men folk är känsliga vad gäller tiden. Så har det alltid varit, tidigare… inte röra!

Därför, gott folk, ser jag fram emot att någon tar tag i detta och ser till att Norden har samma tidszon i evigheternas evighet. Sauli? Nu har du chansen att bli presidenten som en gång för alla slog fast att Finland tillhör Norden!

Här går solen ned i Oravais

En stund senare går den ned i Österö.

Och däremellan? Who cares? En i högsta grad vanesak!