Samhällsförbättraren har talat!

Valet i Sverige är över men ändå är det strul både med regeringsbildandet och med rösträknandet. Det finns de som menar att det förekommit röstfusk och har fantastiska konspirationsteorier om detta i beredskap. Ett par distrikt har rapporterat att de sänt in fel valresultat och det påverkade också ett mandat i riksdagen. Så långt, får vi väl säga.

I Umeå var folk missnöjda med att det blev långa köer till vissa röstningsställen och på slutet blev det så att de som stod i kö när valet avslutades klockan 20.00 ändå fick rösta även om det blev på mera än en timmes övertid. Det var inte heller bra enligt expertisen.

Inte konstigt att det blev som det blev med röstandet med tanke på det krångliga valsystem som finns i Sverige. Alltså, i Sverige har varje parti sin egen röstsedel. Varför det? Skulle det inte vara bra mycket enklare med en neutral röstsedel där den röstande skriver ett nummer för det parti eller den kandidat hen tänkt rösta på? För att bevara sin rösthemlighet i nuläget är man alltså tvungen att i allas åsyn ta en röstsedel från varje parti för att sedan slänga alla röstsedlar utom en. Invecklat i onödan och slöseri med papper. Hur många ton med slängda röstsedlar blir det?

I Umeå försökte man på något ställe lösa detta med valhemligheten så att man bara fick gå in en och en vilket gjorde att det tog erbarmligt lång tid och köer uppstod.

Något annat som av många upplevs som krångligt och onödigt är bytet mellan sommartid och vintertid. Nu har EU-kommissionen fallit till föga för gnället och lovar att varje land själv får bestämma vilken tid de vill ha. Fine, säger jag, för nu har Finland möjlighet att få samma tid som övriga Norden och därmed förenklas samarbetet och utbytet mellan länderna. Ja, för den delen med hela central-Europa. Det är ju ändå åt det håller vi mest har våra kontakter. Att det sedan blir lite mörkare eller ljusare i förhållande mellan östra och västra delen av tidszonen har knappast någon betydelse. Det är en vanesak.

Jaha, tror ni de styrande i republiken nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till president Sauli.

När jag ändå är i farten har jag ytterligare ett förslag på ett smidigare samhälle men det gäller inte Finland eftersom vi redan har detta i bruk. Jag tänker på att kunderna i matvarubutikerna själva borde väga och prismärka sina inköp av frukt, grönt och andra specerier som lämpar sig.  Ett mycket smidigt system som snabbar upp genomströmningen i kassan. Att Sverige, och kanske också andra länder för den delen, sitter fast i gamla rutiner och inte snappat upp detta är för mig ett mysterium. Dags för förändring i butikerna, Moder Svea!

Det sägs att Sverige är föregångsland för Finland och att där sker utvecklingen tidigare men allt har de ändå inte fått rätt. Därför bör kungariket snegla österut och införa nytt system vid val samt vänja kunderna att själva väga sina inköp av frukt och grönt. Pronto!

Jaha, tror ni de styrande i kungariket nappar på förslaget? Det skulle förvåna mig, de har inte ens en gång tänkt åt det hållet. Jag borde skriva en petition till kung Carl XVI Gustaf.

Än skall mycket vatten flyta förbi innan mina förslag blir verklighet.

 

Annonser

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

Unket hål på integreringens väg

Partiledardebatten igår fredag på SvT ”avnjöts” liggandes i soffan. Jag tänkte att jag ger den en chans på en kvart så får vi ser vartåt det barkar. Det blev ju riktigt intressant och stundtals högljutt varför jag tittade ända in i kaklet, ett uttryck som också användes i debatten.

Jag tänker inte kommentera mera än en sak och det är integreringen. I övrigt var det kända åsikter som stöttes och blöttes.

Detta är en sak som jag länge tänkt skriva om och som jag tidigare inte setts föras till torgs. Jag anser att integreringen består av två delar som båda är lika viktiga. Fungerar inte båda delarna så kvittar det hur bra den ena delen fungerar.

Den del som det talas mest om är att flyktingen/invandraren/migranten skall anpassa sig till svenska normer, lära sig språket, följa lagen, skaffa sig en relevant utbildning och göra rätt för sig genom att arbeta. Helt riktigt, allt annat skapar problem av olika slag. Både för samhället och invandraren. Det är bara att själv tänka sig in i en situation där jag är invandrare i ett land med annat språk och kultur. Med detta menar jag inte att man skall assimileras.

Den andra delen är minst lika viktig men som det sällan talas om, nämligen att flyktingen och invandraren måste få respekt och acceptans av befolkningen i mottagarlandet. Det hjälper inte hur bra invandraren kan språket, lär sig seder och bruk, har en bra utbildning, är laglydig och anpassar sig om hen ständigt möts av nej, nej, nej, du passar inte in, du är annorlunda, ser konstig ut, har en märklig brytning, fel namn, farlig religion, ständigt får detta nekande. Ständigt får nej på jobbansökan, nej till att byta bostad, glåpord på gatan, utsätts för diskriminering och rasism. Det är just detta som är vardag för många flyktingar som skall in det svenska samhället, det finska för den delen också.

Detta tog Jonas Sjöstedt upp men ingen av de andra partiledarna reagerade vilket är synd. Det är som om de inte är varse detta problem, rasismen och främlingsfientligheten som hinder i integreringen. För det finns rasism och främlingsfientlighet, kom inte och säg annat! Rasismen kan se olika ut, allt från den person som är öppet rasistisk och till och med är stolt över det, till smygrasister av olika grad och omedveten rasism. Även invandraren och flyktingen, liksom du och jag kan, vara drabbad av rasism även om vi inte alltid är medvetna om det.

Detta framkom helt öppet i debatten igår när Jimmie Åkesson från SD påstod att invandrare inte passar in och att de inte är svenskar. Detta är ett skolexempel på varför integreringen i många fall inte fungerar: grova generaliseringar och fördomar. Vägran att se individen. Uttalandet var helt klart planerat och ingen felsägning. Utdelningen blev sedan 200 % när SvT tog avstånd från uttalandet och SD fick chans att dra på sig den berömda offerkoftan.

Definition på rasism har ändrats med åren från att ha varit en rasbiologisk lära där den vita rasen var överlägsen till att idag omfatta kultur, språk, ursprung och religion. För mig är rasism grova generaliseringar och främlingsfientlighet kryddat med misstänksamhet och en nedvärderande syn på andra människor som inte tillhör just min grupp. Inte sällan ingår osund nationalism i detta. Vi och dom. Detta ständiga vi och dom som exkluderar när vi istället borde inkludera. Varför inte se människan?

Vem som gjorde bäst ifrån sig i debatten finns det säkert lika många förslag som tittare. Själv tyckte jag att Ebba Busch Thor gjorde en stark slutspurt men även Annie Lööf och Jonas Sjöstedt var tydliga i sina argument. – Såg du debatten på fredagskväll och vad tyckte du?

Världen är inte svart och vit utan brokig. Tyvärr också ganska bråkig men vi kan välja en egen personlig väg med humanism och anständighet.

I valet och kvalet, om valhemlighet och SD

Svenska riksdagsvalet närmar sig och jag har varit en flitig iakttagare via TV, radio och tidningar på nätet. Så till den milda grad att jag nästan håller på att tröttna. T.ex. igår struntade jag i att titta på ”Jag vill bli statsminister”.

Alla partier har sina argument och alla har väl något som är bra i sina valprogram men den samlade effekten är svårare att bedöma. I Sverige har vi tyvärr blockpolitik vilket jag tycker är synd och ett förlegat fenomen. Blockpolitiken försvårar kreativa lösningar i regeringsbildningen efter kommande val där det är väldigt jämt mellan blocken. Just detta att någon enstaka procent eller några platser i riksdagen kan avgöra flera års kommande politik utan att förlorarna har något nämnvärt inflytande. Låt säga att 51 % blir vinnare, skall resterande 49 % som nådde nästan ända fram stå vid sidan av och titta på? Det är ju ändå i praktiken hälften.

Egentligen finns det tre block: De rödgröna, Alliansen och Sverigedemokraterna. SD är ett kapitel för sig som ser alla andra som motståndare utom möjligen Moderaterna. Och vice versa.

Att jag inte är någon vän av SD torde vara uppenbart, det skulle jag kunna skriva ett helt inlägg om, därför är jag inte förvånad när en stor skara kulturpersonligheter, artister och underhållare i dagarna skrivit på ett upprop mot SD inför valet. Tanken har slagit mig tidigare, varför har SD så svårt att engagera kända kulturpersonligheter och artister? Är dessa också en del av ”eliten” mot SD eller kan de ha andra välgrundade anledningar att ta avstånd från SD?

När SD har sina partidagar har de mer eller mindre fått spela själva, Åkesson inte minst. Nästan ingen vill stå på SD:s scen. Jag bortser från band som Ultima Thule och liknande. – Jag ser gärna någon kommentar som berättar om artister och kändisar som stöder SD eller åtminstone spelat på deras events.

Sedan har vi detta med valhemligheten. Den är helig och må så vara men samtidigt har jag svårt att förstå varför detta skulle behöva vara en hemlighet. Vi lever ju inte under en diktatur där folk bara försvinner därför att de har annan åsikt än makthavarna. Jennifer Sandström tog upp detta i ett par inlägg i sin blogg ”Forever abroad, always at home”. Hon resonerar på ett balanserat och klokt sätt varför hon röstar som hon gör.

Vad tycker du? Vill du hålla dit val för dig själv, vilket naturligtvis respekteras, eller är du bekväm med att berätta dina partisympatier och eventuella val? Är man politiskt intresserad och engagerad kommer förmodligen ens politiska hemvist fram men de flesta av oss är ändå inte så talföra offentligt när det kommer till kritan.

Nu kanske någon frågar sig vad jag som finländare har att göra med ett riksdagsval i Sverige? Tja, jag har ju bott många år i Sverige och är också väl förtrogen med svensk politik via TV och massmedia från Sverige, inte minst via nätet. Lägg därtill att mina bristfälliga kunskaper i finska gör att jag inte har samma möjligheter att följa med finsk politik. Visst, via finlandsvensk media följer jag naturligtvis med vad som händer i Finland men jag missar ändå en stor del av det som sägs på finska, alla nyanser och finesser.

Hur som haver, den som röstar påverkar åtminstone något, den som inte röstar ger dubbel tyngd till någon annans röst. Och visst, jag kommer att sitta som klistrad vid TV-rutan på söndag kväll. Gör du?


Vår frihet hotas av Sverigedemokraterna – Uppropet

OKEJ – SÅHÄR RÖSTAR JAG – Blogg ”Forever abroad, always at home”


Blir det Bridge over troubled water på söndagskväll…

… eller blir det stilla susningar i vassen?

Va! Skall vi byta tid igen? En gång för alla?

Tjohoo, äntligen September! En fin månad för då är jag född! Sval och behaglig utan att med köld bita en alltför mycket i kinden. Ej heller svettiga dagar i mängd. Fina morgnar, naturen skiftar färg, hög luft, över byn sänker sig åter jämnmodets välsignade dager.

EU-kommissionen kommer redan nu med en julklapp till alla som förargat sig storligen över sommartid och vintertid. Växlandet av tid varje vår och höst. Vrida klocka fram eller tillbaka? En hel timme? Oj, så jobbigt! Speciellt som de flesta håller koll på tiden i mobilen som sköter detta automatiskt.

Ok, jag har några klockor som jag ändrar tid på men egentligen är de helt överflödiga. För hundra år sedan hade de 1 (en) klocka i huset, nu finns det klockor överallt. Vi skruvar och justerar.

Egentligen har jag aldrig retat mig på ändra tiden vår och höst. Nu är det åter dags, har jag tänkt. Kanske max tre minuter har det tagit att ändra tiden på klockorna. Bara att komma ihåg att ställa tiden mot sommaren!

Eftersom folkopinionen varit irriterad har kommissionen känt sig föranlåten att slopa sommartid och vintertid. Folket har talat, kommissionen har lyssnat!

Här har vi nu en chans att en gång för alla förena Norden! Varför inte införa samma tidszon för hela Norden? Vi väljer en tid och sedan är den konstant. Finland befinner sig något längre österut och solen går upp tidigare men detta är en vanesak. Vi inrättar oss otroligt fort bara vi får fart på detta. Vi skall komma ihåg att vid ändring till sommartid eller vintertid har solens uppgång/nedgång åter varit på samma tid och plats efter två veckor. En bagatell egentligen men folk är känsliga vad gäller tiden. Så har det alltid varit, tidigare… inte röra!

Därför, gott folk, ser jag fram emot att någon tar tag i detta och ser till att Norden har samma tidszon i evigheternas evighet. Sauli? Nu har du chansen att bli presidenten som en gång för alla slog fast att Finland tillhör Norden!

Här går solen ned i Oravais

En stund senare går den ned i Österö.

Och däremellan? Who cares? En i högsta grad vanesak!

 

I vargens tid

I morse när jag vaknade hade jag genast en idé i huvudet. Den bara fanns där och jag tyckte den var bra. Det är en idé till ett manuskript passande till en bok, teaterstycke eller varför inte en TV-serie. Jo, en TV-serie blir bäst till denna idé som utspelas i Österbotten. En thriller på många plan och med utgångspunkt från aktuella händelser i Österbotten.

Grundtanken är att olika värderingar som finns i samhället konfronteras med varandra och det uppstår spänningar mellan människor. Också inom den egna familjen. Vem kan man lita på?

Serien kan gott heta ”I vargens tid” och syftar på det vargmotstånd som finns runt om i landskapet. Slitningar uppstår mellan vargkramare och vargmotståndare. Varghatare kallas de också av sina antagonister. Tonen är understundom hetsig och hotfull.

Det kommer in anonyma tips till polisen – jo, en riktigt rejäl polisman finns som en av huvudpersonerna – om att tjuvjakt på varg är organiserad. En journalist får naturligtvis reda på saken och gör sina egna undersökningar, vilket kolliderar med polisens spaningar. Ni ser, jag har redan full fjong på handlingen men låt oss inte stanna därvid.

Journalisten har i flera år haft nys om en knarkliga i Österbotten vars mystiska ledare heter Vargen. En doldis som alltid klarar sig när underhuggarna åker fast. Av en eller annan anledning får journalisten misstankar om att Vargen också är inblandad i detta med tjuvjakten men på ett helt annat sätt än vad som förväntas. En av de förmodade tjuvjägarna hittar en knarkgömma, gör vissa iakttagelser och börjar lägg ihop två och två vilket leder till en högst oväntad händelseutveckling. Det är i det skedet journalisten tror sig göra tidernas scoop något som polismannen (kan också vara en poliskvinna) vill förhindra för att inte störa polisens arbete. Eller är det bara därför?

Som ytterligare ingrediens i handlingen försvinner en jägare spårlöst under älgjakten. Mystiskt!

Ingen thriller utan ett kärlekspar och den ena parten är Evelina som är dotter till en pälsdjursfarmare och som under studier på universitetet kommer i tvivel om pälsdjursnäringens berättigande efter kontakter med nya vänner i storstaden. Vågar hon berätta för dem att hennes familj sysslar med farmning? Vad händer när plötsligt en av hennes studiekamrater dyker upp på sommaren i Österbotten och hur hanterar hon situationen när det visar sig att hennes käresta misstänks för att vara tjuvjägare av varg och också för att ha sålt små mängder knark till vissa av sina kompisar.  Bara misstankar men ändå. Vad är sant och vad är rykten?

Jo, en sak till! Mystiska skåpbilar har setts köra omkring i skogarna sent på nätterna. Är det tjuvjägarna, knarkhandlare, utländska inbrottligor eller Ähtäri djurpark som planterar ut vargar i Österbotten? Och hittas den försvunna älgjägaren, död eller levande? Hur går det för Evelina och hennes pojkvän och stämmer ryktena om tjuvjakt? Åker Vargen fast i en razzia och vem saboterar regelbundet vargkramarnas bilar för att inte tala om en planerad raid mot en pälsdjursfarm. Vem är Evelina lojal emot?

Som ni ser, grunden är lagd för tidernas TV-serie i Finland och nu förväntar jag mig att Yle Fem nappar på idén och låter en vässad penna utarbeta detaljerna.  Det mesta har jag skissat upp så det är bara att köra igång. Ett fett gage kan jag gott tänka mig för idén och vissa procenter när serien säljs till utlandet.

Skriver en som sparsamt ser TV och än mera sällan ser thrillers.

Det kan hända mycket i de österbottniska skogarna!

Naturligtvis, på Juthbacka marknad finns utrymmer för mycket spännande när mörkret infinner sig fredagskväll. Vem ringde vem, vem sköt, vem vägde fel och vem var alltför duktig värjfäktare? Och framför allt, vem eller vad sågs flyta förbi i ån?

Och vilken roll spelar de österbottniska ladorna i TV-serien? Jo, en ganska stor roll vill jag lova.

Vart bär det av och frågan om identiteter

Ifjol gjorde jag en fin och intressant resa till Lofoten och sedan söderut till Stekenjokk. Det var i mitten på september, en perfekt tid att uppleva den färgrika natur som Norden bjuder på hösten. Visserligen drabbades jag av en del regn men det mesta av tiden var det ändå bra väder.

I år vill jag göra en liknande resa men denna gång är målet inte lika självklart. Stora Sjöfallet i Gällivare är ett förslag men jag har också haft i tankarna att göra en höstresa i Finland. Jag har inte tidigare varit speciellt flitig med att resa i Finland och östra delen av republiken vore intressant. Frågan är bara vad jag skall besöka och när. På kartan syns en massa sjöar som säkert är fina naturupplevelser men vad annat? Mest är jag ute för att få fina bilder men en musikalisk upplevelse vore inte heller dumt.

När jag igår kväll gjorde research på nätet om Stora Sjöfallet snubblade jag över filmen ”Gállok – kampen i Sameland”. Det är en film som handlar om gruvnäringen i Norrland och då speciellt om prospekteringen av fyndigheter i Gállok (Jokkmokk) och kampen mot detta. Filmen är intressant för den visar på de konflikter som kan uppstå inom en befolkning när olika intressen kolliderar: de som vill ha jobb i gruvan och dra nytta av detta, kontra de som värnar om miljön och samernas rättigheter. Gamla vänner blir bittra fiender, hot och okvädingsord flyger genom luften.

Frågan om vem som kan kalla sig same väcktes också i filmen. Är det bara renskötande samer eller kan också andra kalla sig samer, de som har samiska släktband. Måste man kunna samiska för att kalla sig same eller finns det ”fusklappar”, som de kallades i filmen, de som hävdar sin samiska identitet efter att tidigare kanske ha berövats sitt språk och inte har rennäringen som syssla? En intressant fråga för ju färre som kallar sig same, desto bättre har koloniseringen lyckats. Här kan också finnas en motsättning mellan renskötarna och de som inte är renskötare fast de alla har samiskt ursprung och släktskap.

Frågan är intressant även för oss finlandssvenskar. Vi är också en minoritet och vem är finlandssvensk och vem är inte? I vårt fall handlar det inte så mycket om genetiskt ursprung utan mer om språket, lokala traditioner och den finlandssvenska kulturen. Som infödd finlandssvensk är frågan självklar men kan en med finska som modersmål också kalla sig finlandssvensk? Ja, anser jag, om personen i fråga kan svenska hyfsat, är beredd att värna svenska språket i Finland och själv identifierar sig som finlandssvensk.

Vänder vi på fråga, kan en finlandssvensk bli finne? Ja, hävdar jag. Om man kan finska tillräckligt bra, använder finskan största delen av tiden och själv identifierar sig som finne så är saken solklar. Detta med självidentifieringen är a och o i sammahanget. Samtidigt är kanske språket inte så viktigt för de som tillhör språkmajoriteten eftersom huvudspråket är normen i landet och man ställs inte så ofta inför problem med kommunikation och förståelse.

Kan man vara tvåspråkig? Ja visst men jag har för mig att myndigheterna fordrar att man registrerar sig endera. Tilläggas bör att språket är bara en del, om än viktig, av ens identitet.

Här är kanske på plats att förklara begreppen finlandssvensk och finne. En finlandssvensk har svenska som modersmål, en finne har finska som modersmål – om hen inte själv ändrar sin identitet – och båda är finländare. Detta slarvas med ibland men nog så viktigt att hålla isär. En sverigefinländare är däremot en som emigrerat från Finland till Sverige oberoende av modersmål. – Slut på parentesen.

Som turist i området kring Stora Sjöfallet kanske man inte alls märker av dessa problem och frågeställningar utan det är bara vackra vyer, vandring och god mat som står fram. Stora Sjöfallet självt ligger ju i ett område där man hårt exploaterat vattenkraften för elproduktion. Jag hittade också en annan intressant film om detta på nätet när tunnlar som skulle leda vattnet till turbiner byggdes på 1970-talet. I den filmen var alla nöjda och någon tillstymmelse till konflikt fanns inte. Eller, var det så?

Mina forskningar går vidare. Om jag satsar på Stora Sjöfallet vad mera skall planeras in? Stekenjokk lockar också men det besökte jag ifjol även om det blev lite rumphugget. Eller skall jag söka mig norrut? Eller till något helt annat? Jag sitter lite i valet och kvalet vad gäller resandet. Något skall jag väl ändå hitta på. Det gäller att ha något att se fram emot.


Kraftverksbyggare i Ritsem – YouTube

Gállok – kampen i Sameland – SvT Play

Så blir det några bilder från ifjol när jag gjorde min road trip.

Någonstans väster om Kiruna

Nära Björkliden

Fatmomakke-viken

Marsfjällen