• Livet på landet,  Reflektioner,  Svenskfinland

    Vilket blir språket i Stor-Vasas korridorer?

    Om några dagar blir det rådgivande folkomröstning i Korsholm om en sammanslagning av Korsholms kommun och Vasa stad. Debatten går het och insändarsidorna i framför allt Vasabladet är fulla med åsikter. Till den milda grad att jag bara orkar läsa en bråkdel av insändarna. Vi kan klart urskilja två läger, de som är för en samgång mellan kommunerna och de som vill ha kvar ett självständigt Korsholm. De som är för en samgång vill skapa ett starkt Vasa som kan hävda sig regionalt och nationellt medan motståndarna pekar på försämring av svenska språkets ställning samt problem med närdemokratin. Motståndarna hävdar också att det avtal som träffats mellan parterna är för…

  • Reflektioner

    Posten är inte alltid på sin post

    Min uppmaning till bloggläsarna har hittills inte gett så förfärligt många vykort men två har i alla fall inkommit och det är jag mycket glad åt. Den 28 februari hade jag inlägget ”Ni kan väl glädja mig med ett vykort?” där ni uppmanades att skicka mig ett vykort med den något suspekta gatuadressen ”f.d. bybutiken västerut Röda stugan nr 3 bakom häcken vs” för att testa om posten i Finland mäktar förmedla till en så märklig adress. Möjligen kan den långsamma postgången skyllas för att resultatet ännu är ganska svagt eller så förorsakar adressen postens detektiver huvudbry. Postens långsamhet är dock ett känt faktum. Jag postade ett vykort i Umeå…

  • Reflektioner

    Stöddiga regeringen lämnade det sjunkande skeppet

    Den 18 januari skrev jag ett inlägg där jag drog en lättnadens suck. Kungariket hade äntligen fått en ny regering efter fyra månaders traggel med regeringsbildandet. Igår suckade jag också men inte var det främst av lättnad utan mera av uppgivenhet. Finlands sämsta regering på år och dar avgick. Kanske ändå lite lättnad för att regeringen Sipilä inte skall hinna ställa till med mera skada än vad den redan gjort. Men avgången borde har skett betydligt tidigare. Nu luktar det valtaktik lång väg eftersom Centerpartiet ligger dåligt till i opinionsmätningarna och fått kalla fötter. Sommaren 2017 var regeringen på fallrepet efter Sannfinländarnas splittring och senast då borde regeringen ha avgått.…

  • Livet på landet,  Reflektioner

    Skogen, vår terapi

    ”Var jag går i skogar, berg och dalar” är en fin, gammal psalm som tillhör mina favoriter bland de religiösa sångerna. Inte för att jag är speciellt religiös av mig men jag är, som jag tidigare påpekat, nästan allätare vad gäller musik. Berg och dalar finns det inte mycket av i våra trakter men desto mer skog. Visserligen har vi Getberget (uttalas Jeitbjärji på dialekt) här alldeles invid min stuga men det är nog en rätt blygsam konstruktion som vår Herre begåvat oss med. Och så har vi Kattberget där sister Jane bor men det är egentligen inget berg utan en plats. Nu när det varit fin skare har det…

  • Foto-Video-Bild,  Reflektioner

    Att tänka korg eller blogg/foto

    Jag såg ett inslag på TV förra veckan som handlade om att binda korgar och dylika saker. Ett lämpligt material är enebuskar men det kan också vara många andra material. Egentligen är det bara ens egen fantasi och uppmärksamhet som sätter gränser när det gäller att hitta lämpligt material. Kvinnan som intervjuades talade om  att ”tänka korg” i alla lägen. Att hitta inspiration och råmaterial. Samma är det för oss fotografer och bloggare. Ständigt är vi på jakt efter en bra bild eller ett intressant ämne att skriv om. När man väl kommit igång med fotograferandet och bloggskrivandet kommer detta automatiskt: här finns ett fint motiv, en intressant händelse, något…

  • Allehanda,  Reflektioner

    Heikki Rasku, var är du?

    Heikki är som de flesta vet ett finskt mansnamn. Kanske motsvarande till Henrik, vad vet jag? Som jag saknade Heikki Rasku idag. En kär gammal vän, eller rättare sagt, en klädesbutik på Stora Långgatan i Vasa framtill för ett antal år sedan. Där kunde vilket manfolk som helst snabbt och smärtfritt få sin ekipering förnyad till ett förmånligt pris. Bilen parkerades utanför på gatan, tre steg senare befann man sig inne i butiken och fem, tio minuter senare stegade man ut på gatan med ett paket under armen. Kanske ett par byxor, stumpor, en kostym eller en tröja. Fenomenala expediter som snabbt såg en villrådig mans köpvånda och som gjorde…

  • Reflektioner

    En ny författare för mig, Arto Paasilinna

    I morse läste jag ut den sista av min tre Arto Paasilinna-böcker. Eller rättare sagt, den ena är ljudbok som jag fått av en bekant och ävenledes  bloggläsare. De tre böckerna är ”De oanständiga profeterna i Tibet” (2014), ”hoppsan, jag är död!” (2001) och ”Den ljuva giftkokerskan” (1993). Jag menar mig därmed fått ett något så när grepp om Paasilinnas böcker om än begränsat. Det är flera som rekommenderat AP och diger är hans produktion även om allt inte är översatt till svenska. Humor och fantasi präglar hans böcker och mången dråplig historia lyckas han framställa. Dock måste jag säga att AP inte fullt ut är min typ av författare.…

  • Reflektioner

    Filosofiska kvarten

    En riktig fin ”marsdag” har vi haft idag trotsa att det bara är februari ännu. På promenad gick jag helt utan handskar på händerna, halva dragkedjan ned på min jacka och solen sken så underbart. Nästan så att det var vårvinter. Någon enstaka minusgrad och vindstilla. Solen är nu på våra breddgrader uppe 8 h 18 minuter jämfört med när det var som mörkast 4 h 34 minuter. Och den värmer också lite i lä. Först hade jag dock fått svettas en god stund medan jag röjde bort snö från gårdstunet som rasat ned från taket på uthuset. Bettan var instängd bakom en vall av hårt packad snö och det…

  • Reflektioner,  Språk,  Svenskfinland

    Tack, du pratar också en bra svenska!

    Torsdagsklubben hade idag möte, om än något reducerat, den ena riddaren var på annat uppdrag. Vi beslöt att prova ett nytt matställe som öppnade i höstas, nämligen Chào grill i Oravais kyrkby alldeles nedanför kyrkbacken. Vi stegade in, betalade för oss – jo även här finns en viss pensionärsrabatt – och försåg oss från buffén som bestod av typiska asiatiska anrättningar med ris som bas. Smakade riktigt bra och alla tog påfyllning. Kaffe och kex som avslutning. Enkel och stilren inredning med stora fönster ut mot stora gatan. Eller Öurvägen som stråket heter. En traktor med släpvagn körde förbi ett par gånger. Bakom disken stod en ung man, med asiatisk…

  • Reflektioner

    Kulturministern

    Knappt har den nya regeringen i Sverige presenterats så hamnar nya kulturministern Amanda Lind (MP) i ett smärre blåsväder. Hon blir kändis på en gång trots att hon kommer från småstaden Härnösand på södra Norrlandskusten och är nybörjare i de större nationella politiska sammanhangen. Visserligen jobbat som partisekreterare i Miljöpartiet och med kommunala uppdrag men ändå inte någon storfräsare. Det handlar om hennes frisyr, hennes omdöme av tidigare ministern Mehmet Kaplan och att hon den första dagen inte hade tid med att ge en intervju till Sveriges TV. Och att hon inte har tillräcklig erfarenhet för att ta sig an de stora frågor som ligger framför. Bl.a. har Jan Scherman…

Translate blog »