Övningar i cyberrymden – att installera Swish

Imorgon bär det av till Björkarnas stad. Halva Österbotten lär vara på väg dit.

Jag bryr mig inte mycket om att handla men något blir det väl att lätta på plånboken, eller mobilen. Alltid är det något som kostar även om själva resan är billig. 17 europenningar tur och retur med buss från riksåttan in till Umeå med buss. Ja, inkluderat färjebiljett. Det handlar inte om att vandra över isen, i den mån den finns, och simma någon mil.

Nutida påfund tränger sig allt mera på. Är det inte bankkontor som läggs ned är det nya appar som skall installeras och provas.

I kungariket har de redan i ganska många år använt Swish, en app (program) i mobiltelefonen som kan användas till att skicka pengar på ett enkelt och snabbt sätt när betalning skall utföras.

Swisha hit och swisha dit står det på diverse skyltar och plakat och då är det meningen att man skall betala en vara eller tjänst. Ibland kan det t.o.m. vara så att Swish är enda metoden att betala. Kort kan också gå men kontanter, icke! Det blir allt vanligare med det kontantlösa samhället.

Nu råkar det vara så att jag har ett bankkonto i kungariket med tillhörande Internetbank. Ett svenskt personnummer också. Det är grundförutsättningarna för att kunna använda Swish. Ja, förutom en mobiltelefon då, vilken också kan vara kopplad till ett finländskt telefonnummer.

Inför morgondagen beslöt jag mig för att testa Swish och gjorde därför ett försök att installera appen på min telefon. Jodå, det gick bra även om det var en flerstegsraket som skulle fyras iväg.

Först skulle Mobilt BankID installeras på telefonen, ett program som sköter identifieringen.  Sedan blev det dags att aktivera Swish appen i Internetbanken. Där blev det stopp. Fel format på telefonnumret fick jag som svar. Jag höll på en god stund och sökte svaret på gåtan tills jag blev tvungen att söka hjälp. Det gjorde jag via Facebook. Banken har naturligtvis en FB-sida. Där svarade Hampus snabbt men det blev inte mycket bättre för det.

Istället fick jag ringa upp banken i Sverige, vänta en kvart i kö och sedan fick jag träffa en dam som föreslog att jag skulle använda den äldre versionen av Internetbanken. Banken håller nämligen på att introducera en ny hemsida. Voilá, där satt den! I den gamla versionen fanns möjlighet att få mitt telefonnummer verifierat och nu gick allt åter som på räls. Swish är installerad och klar på min telefon!

Några reflektioner efter dagens övningar i cyberrymden:

Märkligt att jag inte kunde få detta enkla råd via Facebook: använd gamla versionen av hemsidan! Ok, Hampus var kanske inte så bevandrad i bankens hemligheter men visst hade det sparat både tid och pengar för mig.

Kösystemet var dock bra. Jag slapp lyssna på tråkig hissmusik. Istället informerades jag med jämna mellanrum om min plats i kön. Du har nu plats nummer 20, 19, 18 osv.

Fördelen med Mobilt BankID är att jag kan logga in på Internetbanken betydligt enklare. Bara att skriva min personliga kod i appen på telefonen så öppnas Internetbanken i datorns webläsaren och jag kan skåda alla miljonerna!

Samma är det om jag vill besöka en myndighet i Sverige, t.ex. Skatteverket eller Pensionsmyndigheten på Internet och kolla mitt personliga konto. Mycket smidig inloggning med Mobilt BankID!

Mobilt BankID är aktiverat i tre år, sedan måste det förnyas. Anteckning om detta gör jag i min kalender och om knappa tre år påminner mig kalendern om detta.

En sista reflektion är att samhället förändras, som det alltid gjort, och då gäller det att hänga med, annars blir man utesluten. Detta är inte så lätt för de äldre som aldrig, eller sparsamt, använder sig av nya tiders påfund och konster: Internet, mobilen, smart phone, sociala medier, Skype osv. För att inte tala om alla kanaler som finns på Internet vad gäller musik, film, underhållning, beställande av biljetter, tjänster och varor. Det gäller också att hålla reda på alla nya ord och termer

Dagens övning i Cyberrymden gick bra. Det enda som strulade till sig var att bankens nya hemsida inte fungerade som den skulle. Hade jag inte haft datorvana och lite envishet hade jag dock gått bet.

Nu återstår att hitta något lämpligt att köpa imorgon för att se om Swish också fungerar i praktiken. Kanske en kopp te med tillhörande tilltugg? Eller en korv i Helmers kiosk?

Någon som har erfarenhet av Swish eller annars något om detta?


Swish 

Resan till Umeå – Ingves & Svanbäck

Blir det kallt om tassarna kanske jag kan swisha till mig ett par vantar här?
Något mera is på älven antar jag att det finns nu jämfört med i november. – 15 C lovas i morgon lördag mitt på dagen i Umeå. Här hemma kring noll. Det är skillnad det på bara 100 km avstånd!
Vad är detta och/eller var finns detta i Umeå? – Ingen omöjlig uppgift!
Annonser

Krämpor, sommarlängtan och öl

Är det inte det ena, så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod. Själv får jag instämma även om mina krämpor är av annat slag.

Stortån har blivit bra, tack och lov. Kvar finns något ömmande i själva fotbladet men det är på bättringsvägen. Idag företog jag en rask promenad, avbrutet av diverse fotograferande, på hela 6 km. Igår blev det 4 km. Gott så!

Däremot har jag drabbats av ryggont i nedre delen av ryggen och delvis i höften. Inget rosenrasande ont men ändå ganska irriterande. Någon snöskottning har jag inte utfört de senaste två dagarna så det kan det inte gärna bero på. En teori jag har är att jag under de två vandringsturer jag företog igår och idag ännu inte går på rätt sätt med höger fot; något som kan påverka ryggen. Jag vet t.ex. när jag jobbade i Saltgruvan så var det viktigt att ha rätt sorts skor, annars kunde jag få ryggont.

Annars var det fint att vara ute idag. Dimmigt redan från morgonkvisten vilket gjorde att jag fick rätt fina bilder med en vacker ljusgul dimma mot öster.

Är det inte lättare att få fina bilder på vintern än på sommaren? Det är nästan så att jag föredrar vinterljuset mera än starkt solljus på sommaren. Visst kan man få bra fotografier även på sommaren men då är det gryning och skymning som bjuder det rätta ljuset.

Jag kan ändå längta mig tillbaka till sommaren samtidigt som minnet ligger kvar av en ganska kylig sommar 2017. Det blev aldrig den där värmeböljan som gjorde att man kunde ligga i skuggan och läppja på något läskande medan man klagade över svett och värme. Och mygg. Till och med myggen frös bort i somras.

I år har vi en riktig vinter även om vi ännu inte drabbats av sträng kyla. Lagom mycket snö och framöver utlovas minusgrader. Kanske det då också blir en fin sommar? I alla fall drömmer jag om att kunna åka ut till villan en solig och het sommardag, mitt på en vardag, sätta mig på verandan, dricka en kall mellanöl och spana ut över fjärden samtidigt som jag lyssnar på skvalradion och tänker på mina f.d. arbetskamrater som strävar på i Saltgruvan med svettigt anlete och bromsar som ilsket surrar runt innan de fulingarna ger ett bett i skinnet. Rent ut sagt, njuta av mitt liv som friherre!

På tal om öl så har jag spanat runt lite i affärerna om det möjligtvis går att få syn på det nya sortiment som vanliga matvaruaffärer fr.o.m. årsskiftet kan erbjuda, nämligen starköl. Det enda jag sett är s.k. lonkero med procenten 5,5. Inte en enda burk eller flaska starköl har jag sett! Å andra sidan har jag inte heller lagt speciellt mycket tid på denna spaning.

Själv kommer jag att hålla mig till mellanöl under sommarens soliga dagar. Vintertid är det sparsamt vad jag dricker öl. Undantaget var Malmgårdens julöl till middagen på julafton. Ett riktigt god julöl, vill jag påstå. Mellanöl, naturligtvis. Skål, nu blir det en mugg te innan sängdags!


Starkölen ingen större succé i butikerna under första försäljningsdagen 

Mera vinterbilder!

Gammel-Ahlnäs hamn med soldimma i sydost
Gamla sjöbodar som ännu hänger med. Några bodar och båthus finns ännu i byn.


 

Perfekt sparkföre!

 

Det var spökets fel!

Är huvudet dumt får kroppen lida. Är huvudet dumt två gånger får kroppen lida dubbelt så mycket.

Sistlidna natt, just en stund innan halv sex hade jag en dröm.

Jag drömde att jag befann mig på torget i Vasa. Jag mötte ett gäng som frågade om jag sett ett spöke.  Jo visst, svarade jag. Där inne i en bar finns det, sa jag. Vi tittade in genom att trycka näsorna mot fönsterrutan för att spana in spöket. Just då kom en stor, tjock man (spöket), som såg ut som en enda stor ballong, bakifrån och lyfte upp mig från marken. Jag blev alldeles ilsken och började sparka. Jag missade men det gjorde ändå ont i foten. Jag sparkade en gång till och nu gjorde det riktigt ont, samtidigt som jag vaknade med en ömmande stortå på höger fot. Jag hade med kraft sparkat rakt in i väggen invid sängen, inte bara en gång utan två! Inte konstigt att jag hade en värkande stortå på höger fot i ottan och knappt kunde gå.

Det blev dock bättre under morgonen och mitt på dagen beslöt jag att gå till postlådan mitt i byn. Kanske en bit till, tänkte jag.

Det var mitt andra dumma drag denna dag och denna gång medvetet. Ju längre jag gick desto sämre blev foten. Ibland högg det till som en kniv. Jag kom mig hem men tänkte, hur dum få man vara?

Jag borde naturligtvis stannat hemma och kurerat stortån idag, och kanske imorgon, istället för att gå en tur i det soliga vädret.

Vid nyår avgav jag inget nyårslöfte men jag har som avsikt att motionera mera och skaffa bättre kondition. Jag läste nämligen en artikel i tidningen Land om hur nyttigt det är att motionera minst en halvtimme varje dag, helst mera. Jag har en app i telefonen som mäter sträckan plus en del annat. Enkelt sedan att skriva upp bedriften i en tabell som visar hur jag lyckas med min intention. Det var kanske detta som fick mig ut idag? Jag borde inte ha varit så ivrig utan väntat en dag eller två men jag kände sådan motivation och lust att jag bara vill få ytterligare några kilometer till månadsresultatet.

Med detta vill jag ha sagt att även om man har ett mål eller ett nyårslöfte så måste man få avvika från det utstakade spåret om så krävs. Visst kan det vara svårt att komma igång igen men har man antecknat så att man ser svart på vitt hur det går så tror jag att det är lättare.

Detta med att fästa saker och ting på papper är viktigt, tror jag. Det må sedan vara allt från vedarbete till motion eller något annat. Ser man kurvan plana ut så får man en kick att nej, inte ger jag tappt nu! En lite bit till idag och nya siffror på framgång syns även om de är små, imorgon blir det lite mera.

Något ytterligare jag har som mål, inte nyårslöfte, detta år är att läsa en bok till av Torgny Lindgren, cykla Botniarundan, men inte på den officiella dagen utan en dag någon gång kommande sommar när vädret är fint och temperaturen lagom. Kanske också göra ett par resor ut i Europa eller någonstans. Varför inte sjösätta min roddbåt som legat på land i åratal och fiska med nät. Rökt abborre är ju gott! Oj, oj, hur skall jag hinna med allt, friherre som jag är!

Nu sitter jag här med stickningar i min tå men måtte det ändå inte ge med sig kanske redan imorgon. Jag tror inte något är brutet utan det är nog bara en stukning. Kommande natt måste jag ta det lugnt i drömmarnas värld och inte sparka på spöken!


10 000 steg om dagen – så påverkas din kropp  

Titta där kommer snöplogen! Idag var den ute för att skrapa vägen så att det inte uppstår lika spårigt väglag som ifjol. Folkets ilska ifjol fick väl herrarna att skjuta till lite mera pengar? Ganska bra väglag i år, vill jag påstå.

När olyckan är framme

Det har varit ganska blåsigt senaste tid och på söndags kväll försvann elen flera gånger. Det var under ett sådant strömavbrott det hände.

Jag höll på att kopiera över en hel del stora filer (1-2 GB/st) till min externa hårddisk som jag har som backup.  När elen kom tillbaka blev överföringen via USB väldigt långsam, knappt så det hände något alls och senare började filhanteraren låsa sig. På måndag morgon när jag startade datorn hördes ett märkligt, knattrande ljud från den externa hårddisken och efter det gick det inte alls att få kontakt med den. Den var mer eller mindre död.

Detta får mig än en gång att förstå hur viktigt det är att ha en fungerande backup på innehållet i datorn, om man vill ha det kvar, vill säga. Och det som flyttas från datorn till en extern hd bör även kopieras till en annan hd så att filerna är dubbelt säkrade.

Annars kan det gå som det som nu hände mig. Jag hade nämligen på denna hd filer – som i och för sig inte är livsviktiga men gamla och ganska kuriosa från min första tid som datanörd för drygt 20 år tillbaka i tiden – som inte är kopierade på något annat ställe. Nu är det stor risk att de för alltid är borta. Möjligen kan det finnas en del av dessa filer på någon CD- eller DVD-skiva men det är osäkert och svårt att hitta. Övriga filer, främst bilder, finns på datorn eller på annan hd. Men just nu har jag ingen fungeraden backup så därför lever jag lite farligt fram till dess jag får min nya externa hd endera dagen.

Jag kan därför tipsa om att just nu har Giganttis nätshop fina priser på externa hårddiskar. T.ex. 4 terabyte för endast 115 europenningar + frakt om man inte hämtar den själv från köpladan. 4 TB är jättemycket för de flesta; det finns också mindre och billigare lagringsenheter.

Därför, ha ALLTID de filer (bilder, musik, dokument, presentationer, you name it) som du vill ha kvar, kopierade till två olika ställen. Moln går också bra att använda men även dessa bör vara säkrade på annat ställe.

För övrigt har Nelly åkt hem till sitt.  Husse och matte kom tillbaka sent igår kväll från deras semestertripp och därmed är ordningen återställd. Hon blev verkligen glad att se dem, det går inte att ta miste på, men vi hann också bli riktigt goda vänner den vecka vi campade tillsammans. Nelly är lättskött och social.


Gigantti

Mycket spännande och intressant för Nelly att vara på helt nya ställen med exotiska dofter och märkliga spår.

Inget lager på lager

Som ni kanske minns så hade Brunte vissa olater för sig när jag körde till och från Urkult. Ett av hjullagren i bakändan förde oväsen. Det har naturligtvis inte blivit bättre och för en vecka sedan besökte jag verkstaden för att åtgärda problemet. Döm om min förvåning när beskedet kom att inga hjullager finns till gamla Brunte som är av känt märke och modell.

Idag gjorde jag ett återbesök för att utröna om ytterligare forskning i ärendet gjorts men möttes av samma svar. Inte på ett enda ställe i hela Finland finns detta lager på lager; inte i Sverige heller för den delen. Märkligt!

När jag kom hem satte jag mig vid datorn och gjorde en runda på nätet i syfte att beskåda detta mysterium. Inom några minuter hade jag hittat hjullagret i Sverige och på prov lagt en beställning. Fungerade hur bra som helst. Jag ringde verkstaden och meddelade att jag hittat lagret färdigt för leverans.

Aha, det visade sig att denna firma också finns i Finland och nu gjordes beställning därifrån via verkstaden som för hoppningsvis snart kan ta sig an Bruntes krämpa inom en snar framtid.

Vad lära vi av detta? Jo, att inte ta allt för givet utan också själva undersöka saker och ting. Möjligheterna är nästan oändliga på nätet via vår allvetande Google.

En liknande sak hände mig för några år sedan när Brunte även då var krasslig. Motorn fick ryckningar vid jämt gaspådrag men hade inga problem vid acceleration. En annan verkstad än den nu anlitade hittade inget fel utan började byta ut del för del av tändningssystemet enligt try-and-error-metoden. El-fel kan vara svåra att hitta och kan bli kostsamma.

Jag gjorde en sökning på nätet och ganska snart hittade jag andra bilägare med liknande problem. Lösingen fanns också till hands efter lite rotande bland frågor och trådar på diverse forum. Ett visst kablage i motorrummet hade tendens till att ärga och skapa löskontakt. Det enda som behövdes vara en pust av kontaktspray och så var den saken biff.

Förhoppningsvis är Brunte snart vid full vigör och att vi tillsammans kan anträda en liten roadtrip i vårt fagra Norden. Mera därom senare!


Vet ni förresten varifrån uttrycket ”saken är biff” kommer? Här kan ni läsa det.

Denna VW fick en helt ny makeup på Urkult. Borde jag lägga ett bud?

 

Däckad

Det har visst gått en hel vecka sedan jag sist hördes av med ett inlägg. Förklaringen är enkel: jag har varit/är sjuk. Visserligen på bättringsvägen men än finns en bit kvar att gå innan jag är helt frisk.

Förra söndagen, dagen efter vandringen runt Bodvattnet, som jag ännu inte hunnit skriva och berätta om, slog feber och torrhosta till. Ovanligt för jag har sällan feber. Burana plockades fram men det hjälpte inte på måndag när febern steg till närmare 40. En hemsk dag.

Sedan stabiliserade sig febern kring 38 och igår besökte jag hvc där jag undersöktes av både specialsköterska och läkare. Pneumoni vilket torde betyda lunginflammation. Antibiotika skrevs ut och redan nu känner jag en klar förbättring även om febern inte har släppt helt och hostan finns kvar.

Sådant är läget. Veckan har varit synnerligen tråkig med mest sömn och lite bokläsning men även det var jobbigt. I morgon var jag anmäld till en workshop med fotografen Christoffer Relander i Vasa men den blev jag tvungen att avstå från. Synd, för det hade varit en intressant teknik att lära sig i fotograferandets konst. Nu är det bara att vila och ta det lugnt samt hoppas att jag kan jobba på måndag. Vi håller tummarna!

Oravais Hälsovårdscentral; här blev jag väl omhändertagen och noga undersökt. Vi får vara glad att vi har så bra sjukvård som vi har. Hur det blir i framtiden efter alla reformer och långdanser vet vi inte. –  Visst Närsjukhus heter det nu för tiden om man skall vara modern och korrekt.

Blink, blink igång men cykeldatorn var tjurig

Jag är förlåten, Bruntes blinkers fungerar åter. Inget behövde jag göra utan de bara fungerar som de skall, både till vänster och till höger. Därför tror jag allt mer att det var Brunte som ville ge mig en knäpp på näsan när jag flörtade lite med den gröna V40!

Värre var det med cykeldatorn som jag fick offra ett par timmar på innan jag fick igång den. Jag plockade nämligen fram min cykel i dag och naturligtvis var batteriet kaputt i cykeldatorn. In med nytt batteri men hur göra för att få igång den när den blivit nollställd? Ingen manual hade jag och de som fanns på nätet var inte till mycken hjälp. Nåja, till sist fick jag den att fungera med ”trial and error-metoden”. Men det tog tid.

Nu var jag ändå lite klok och skrev upp hur det fungerar vid inställningen så att jag inte står inför samma problem nästa gång batteriet skall bytas.

Jag tog cykeln och åkte iväg till villan (sommarstugan). Det är fortfarande menföre längs med de mindre sidovägarna och jag rekommenderar att inte köra i onödan på dessa vägar ännu en vecka eller två. Med cykel gick det bra. På sina ställen har det börjat torka upp, på andra ställen låg snö och is kvar och mitt emellan var det blött och mjuk vägbana. Men vädret var fint, solen sken och fåglarna sade pip. Fast mycket sjöfågel såg jag inte vid villan.

Isen låg kvar vid min strand men den såg minst sagt trött och svag ut så den kan blåsa bort på nolltid om det vill sig. Från flera håll närmar sig öppet vatten och ute på fjärden såg jag isvallar som tornade upp sig vid grynnor och skär. Vid min strand går isen alltid sist, så blir det säkert i år också. Lite sen i år men vi är i rätt månad, maj, blomstermånaden.

Förresten, sju år idag sedan jag startade denna blogg! Fast jag hade nog blogg innan också fast mera anonymt.  Så totalt har jag kanske bloggat närmare 10 år eller något sådant. Huj, tiden går!

Trots snö på sina ställen så gick det ganska bra att ta sig fram på cykel
Så här såg det ut vid min strand. Inget bad ännu på veckor och dar!
Fjärden med både is och öppet vatten.
På sydsidan glittrade solen i vattnet, som den brukar göra på sommaren