En guldgruva

Nu kommer en person på tal som jag tror att åtminstone en av mina läsare kommer att spetsa öronen lite extra till, om länken i inlägget följs, vill säga.

Först vill jag dock referera till ett blogginlägg  (Blogg Passligtjag råkade läsa härom dagen. En dam beklagade sig över att hon inte mera kan lyssna till P1 på Sveriges radio. Hennes transistor med gaffelantenn dög inte till dylika prestationer. Jag kunde inte hålla mig utan kommenterade och föreslog Sveriges Radios app i telefonen , eventuellt med en ansluten bluetooth högtalare.

Och det tänkte jag också göra för en, kära läsare. Missa inte den guldgruva som P1 är! T.ex. följande program:

Europapodden 

Filosofiska rummet 

Kulturpoddar i P1 

Lanzkampen – Skoj med Annika Lanz

P1 dokumentär

På minuten 

Sommar- och vinterprat i P1 

Vetandets värld 

Och naturligtvis min absoluta favorit Språket

Plus en massa annat. Allt gratis och lätt att lyssna till hemma vid datorn, på väg till jobbet, på resan, i hängmattan eller på promenaden. Som nedladdat i telefonen eller direkt via appen, live eller i repris.

Det är inte så att jag lyssnar på allt utan jag väljer och vrakar, tar det jag gillar, annat får vänta eller falla i glömska. Ens tid är begränsad.

Nu till den utlovade godbiten, nämligen Snedtänkt med Kalle Lind, ett av mina favoritprogram. I september sändes programmet om Kjell Höglund, en av Sveriges märkligaste sångare, författare och låtskrivare. Bl.a. känd för låtarna ”Genesarets sjö”, ”Jag hör hur dom ligger med varandra” och ”Man vänjer sig”. Här kommer länken:

Snedtänkt med Kalle Lind – Om Kjell Höglund

 


Sveriges Radio Play – appen

Ikväll blåser lätt på havet. I morgon är en annan dag med nya vindar och vågor. Rapport följer.
Annonser

Galning eller geni?

Jag gillar konst. Ju svårare och mer obegriplig desto bättre. Allra bäst gillar jag performance.

Senaste weekend tittade jag ett K Special-program via SvT Play och där fick jag mitt lystmäte. Programmet handlade om Chris Burden (1946-2015).

Missförstå mig rätt, jag kan inget om konst, vet väldigt lite och har begränsade konstupplevelser. Det som driver mig är nyfikenhet och en vilja att förstå. Förstå vad konst är och vad tanken (om det finns någon tanke) är bakom ett konstverk. Detta kunde jag skriva ett helt inlägg om, mysteriet Konst.

Men nu skall det handla om Chris Burden. Jag har alltid gillat udda människor som lever sitt eget liv, ibland på gränsen till galenskap, ibland som genier. De som går sin egen väg. Chris var sådan, född i Boston. Han började utbilda sig till arkitekt men fann den utbildningen tråkig och föga nyskapande. Han valde istället konst och då speciellt skulptur.

Redan under hans utbildning väckte han uppmärksamhet. Utbildningen var nystartad och som ateljé fick de ett ganska sunkigt omklädningsrum med låsbara skåp (lockers). Han studiekamrater rynkade på näsan åt ateljén men målade på bäst de kunde. Chris började fundera på vad han skulle kunna göra med skåpen rent konstnärligt. Han blev nyskapande redan där och hans examensarbete var helt annorlunda än de andras.

Han låste in sig ett av plåtskåpen (60×60 cm) i 5 dagar, hopkrupen i minst sagt obekväm ställning. Gissa vems examensarbete som blev mest uppmärksammat! Han utförde en så kallad performance, ett tillfälligt konstverk som bara existerar för stunden.

Det fortsatte i samma stil. Hans mest kända verk heter ”Shoot”. Han ställde sig mot en vägg och ber en bekant, en prickskytt från armen, att skjuta honom, men bara så nära att kulan snuddar vid skinnet och några få droppar blod skulle komma. Tyvärr missade skytten något och sköt honom i vänster arm, inte alls långt från hjärtat. Ingen stor skada skedd så han fortsatte i samma stil. – Det roliga var att han 10 år senare ville återuppliva konstverket men då var det han som skulle skjuta. Tyvärr var det ingen som ställde upp.

Alla har fantiserat om att bli skjutna, medvetet eller omedvetet, påstod han.

Ett annat verk hette Trans-Fixed som bestod av att han med spikar genom händerna blev korsfäst på en VW-bubbla. En dörr öppnas till ett garage och där är han fastspikad på bilen medan motorn körs på fullt varv under några minuter.

Den mest roliga performancen som nämndes i programmet, enligt mitt tycke, var när han i ett konstmuseum satt på en platta högt upp under taket medan han drack whiskey. Endast en besökare per gång fick komma in i rummet och när hen väl var där inne använde Chris fyra megafonen till att skrika åt besökaren ”Ut härifrån!”. Jag skulle tro de flesta rätt snabbt lämnade rummet. Jag undrar hur jag själv skulle ha reagerat?

I Chicago skulle han också delta med ett verk och hela 400 personer köade utanför konstmuseet inför öppningen. Egentligen ett väldigt minimalistiskt konstverk. Enda rekvisita som fanns var en klocka på väggen och en glasruta som stod snett lutad mot väggen. Han kommer in en fredag, hänger klockan på väggen och kryper in under glasrutan och lägger sig där. Sedan händer inget mera. Tiden och timmarna går och till sist tröttnar folk att stå där och glo. Den som återkommer på lördag får fortfarande se samma man ligga bakom glasrutan; inget händer. På söndag blir folk oroliga för hans hälsa, ingen vätska har han intagit och inte heller har han gått på toaletten. Till och med polis tillkallas. Någon tog mod till sig och ställde en skål med vatten och en potta bredvid honom men se det var inte alls bra, någon hade inkräktat på hans privata rum! Han avbryter sin performance och går för att snart återkomma med en hammare i handen. Den som dristat sig till att ge honom vatten och pottan kände sig minst sagt rädd, nu skulle han kanske åka på misshandel. Så gick det dock inte. Chris gick fram till klockan, slog sönder den, sedan lämnade han museet och performancen var över. Och alla var mäkta imponerade kan jag tro!

Detta var några  av de mera kända verk som han är omtalad för.

Ett av de mest fotograferade konstverken i Los Angeles är hans Urban Light som står utanför Los Angeles Museum of Modern Art.

Se programmet på SvT Play om ni har möjlighet eller så får ni nöja er en YouTube video nedan. Vad tycker ni om sådan konst och sådana människor som Chris Burden? Låt komma, alla behöver inte tycka som jag. Själv är jag smått imponerad.


Chris Burden 

Performance 

En kula för konsten – Chris Burden       K-Special SvT

Urban Lights      Video

P4 Plus – kanalen för oss gillar blandat

Solen skiner så här mitt på dagen men senare idag utlovas regn. Vad göra när man har semester och regnet strilar ned och det är blött i skog och mark? Tja, en god bok är inte att förglömma, en annan sak är att lyssna på poddar och radio.

Igår lyssnade jag på Ann-Helén Laestadius som var sommarvärd i P1 medan jag klippte gräset. Jag hade laddat ned programmet till min mobil. När jag sen skulle lyssna på Arja Saijonmaas sommarprat från Radion Vega på samma sätt fungerade det inte alls lika bra. Ljudnivån var för låg för att överrösta gräsklipparen.

Istället svängde jag om till att lyssna på min nya favoritkanal på nätet, P4 Plus. Det gick alldeles utmärkt. Detta är en kanal som bara finns på nätet och som spelar en blandning av svenska och utländska klassiker från 50-talet och framåt. Ibland också någon ännu äldre låt. En riktigt bra blandning för oss som minns musiken från 60-talet och framåt.

Låtlistor finns också nätet så man behöver aldrig fundera över vilken låt som spelades.

Att sedan lyssna från nätet via mobil, platta eller dator kräver nästan att man har en extern högtalare för att det skall bli njutbart om man inte vill ha hörlurar på hela tiden. Som tur är finns idag små nätta blue tooth-högtalare som ger ett riktigt bra ljud. Enkla att placera utan sladdar och mojs.

God lyssning! Testa, jag tror ni blir nöjda om ni inte bara vill lyssna på det allra senaste i musikväg.

Tidigare har jag och talat mig varm för P2 Världen och Radio Garden. Också de fina kanaler.


P4 Plus – start i kolumnen uppe till höger
P2 Världen 
Radio Garden – zooma in så ser ni  de gröna prickarna med många stationer världen runt.

Bra att lyssna till medan ni knypplar och stickar eller snickrar eller vad som helst. P4 Plus!

 

 

Streta emot! – bygg din egen Cowboykåk

Vi på landsbygden förpassas allt mer ut i periferin. Landsbygdens avfolkning är ett stort problem och centraliseringen som sker i samhället spär allt mera på denna flyttningsrörelse genom kommunsammanslagningar, landskapsreformen, sjukvårdsreformen och andra reformer som minskar antalet enheter med allt längre avstånd till service och centra av olika slag för befolkningen på landsbygden. Redan nu bor två tredjedelar av befolkningen i städer eller tätorter. År 1950 var det tvärtom. Det finns andra siffror som säger att fyra av fem finländare bor i tätorter. Prognoserna ger inte heller någon svängning i migrationen utan tvärtom, koncentrationen fortsätter.

Ett exempel på denna centralisering är ett förslag där det i Österbotten bara skulle finnas tre hälsovårdscentraler. TRE, ta in den siffran! Även om minskningen inte blir så dramatisk så visar ändå förslaget vartåt det barkar. Jag har tidigare i ett inlägg berört långt framskridna planer på att frånta Vasa centralsjukhus status som fulljoursjukhus men påföljd att jag personligen skulle få över en halvtimmes längre resa till Seinäjoki i ett akut sjukdomsläge eller vid allvarlig olycka. Ett beslut i den politiska kohandeln inom regeringen där man bortser från fakta och driver på centraliseringen. Att de täcks! – har blivit ett slagord i kampen för att rädda sjukhuset i Vasa. – Jodå, de täcks för landsbygdens befolkning i Österbotten är inget att bry sig om.

Flyttningsrörelsen är från landsbygden till städer men, MEN, så finns det dessa motsträvare som gör tvärtom. Tyvärr är de alltför få. Det är ändå glädjande att det finns de som väljer en annan livsstil och inte vill vara med i ekorrhjulets allt snabbare rotation.

En sådan är Dick Bewarp i Mårdsjön/Jämtland. En frisk fyr. Nu går på SVT1 en serie om hur han flyttade från storstan till Norrlands inland och där med egna händer skall bygga sig ett hus i stock. Detta trots att han inte tidigare ens snickrat ihop en fågelholk, som han säger.  Jag har redan tittat ett par avsnitt på SVT Play där man nu kan se hela serien. Annars är det ikväll, söndagen den 25 juni 2017 klockan 21.50 svensk tid som seriestarten sker. Senare i veckan kommer repriser.

Det är just sådana program jag vill se. Intressant att se hur han klarar av att bygga sitt hus men också hur han umgås med grannar och får hjälp av de andra i byn. De två första avsnitten lovar gott. Det finns fler olika Mårdsjö i kungariket men jag tror att jag lokaliserat vilken by det är en bit från Östersund.

Programmet heter ”Cowboykåken” och varför kan man inte själv bygga sin egen cowboykåk eller driva sitt eget projekt i samma anda. Alla behöver inte göra samma sak utan det viktiga är att man gör det man känner för och vill prova. Det kan misslyckas men chanser är ändå stor att det blir vinst i livet på ett eller annat sätt. Streta emot och sträva framåt!

Detta är mitt bidrag, förutom sommarpratare och sommarvärdar på radio, till aktivitet regniga sommardagar och –kvällar. Jag passade på idag förmiddag att ta mig en första titt på denna serie eftersom det regnade. Hela natten regnade det förresten men midsommaraftonen var fin med sol även om det inte var speciellt varmt i luften. Och lite mygg! Jag undrar om de inte frusit bort denna kalla vår? Det får vi i alla fall hoppas.

Nu två veckor jobb, sedan semester i en hel månad! Då kan värmen komma!


Cowboykåken på Sveriges TV1

Några detaljstudier i naturen sent på midsommarafton. Detta är väl en smörblomma?
Detta är då helt säkert vita syrener. Ifjol midsommar hade redan de hunnit blomma ut men i år kom de passligt till midsommaren.
Vackra även de i sin enkelhet
Granskotten har redan växt till sig 15 cm.
För att inte tala om gårdseken som fått fina, friska blad

Här är den, Cowboykåken

Sommarvärdar 2017

Så har Sveriges Radio äntligen släppt listan på sina sommarvärdar i P1. Att lyssna till SR:s sommarvärdar och Radio Vegas Sommarpratare tillhör ett av mina sommarnöjen. Regniga dagar eller på resa är det en fin avkoppling om jag hittar de riktigt fina och intressanta pratarna. Men, jag kan också spara lyssnandet ganska länge efteråt sedan jag först betat av mina favoriter.

Ja, vem är mina favoriter bland årets sommarvärdar?

Först tyckte jag det verkade tunnsått med riktigt intressanta personer men sedan började jag laborera och kolla listan lite närmare.

Mina två absolut mest intressanta sommarvärdar i år är utan tvekan Linnéa Claeson och Magda Gad. Dessa två måste jag bara lyssna till! Men det finns fler som faller mig på läppen och som kommer att få chans i omgång ett.

Negra Efendić
Ann-Helén Laestadius
Tove ”Tove Lo” Nilsson
Kalle Lind
Lisa Ekdahl
Jonna Bornemark
Sven Melander
Tarja Halonen
Anders Göranzon
Lisa Langseth
Percy Nilsson
Annakarin Nyberg
Stina Ekblad
Så ja, det blev en rätt diger lista. Tretton stycken som kommer att avlyssnas direkt förutom mina två favoriter Linnéa och Magda.

Vilka är era favoriter bland Sommarvärdarna?


Alla Sommarvärdar 
Linnéa Claeson
Magda Gad

I kvällningen försvinner solen bakom Dånaback. En fin sommardag har det varit!

Vad kommer de att prata om?

Radio Vegas sommarpratare har fått offentlighet och jag kastade mig nyfiken över listan för att se om det fanns något riktigt intressant namn. Någon som jag känner till och som är bra.

Tja, många är mig okända även om jag i vissa fall har hört namnet. Det behöver dock inte betyda att sommarpratarna är ointressanta bara för att lilla jag inte känner till dem. Troligtvis kommer jag att lyssna på de flesta i Arena och ge dem en chans. Många gånger kan det finnas riktiga pärlor bland de okända. Och gillar jag inte deras stil och prat behöver jag inte lyssna. Så enkelt är det.

Några namn är dock förhandsbokade av mig. Jag räknar upp de som jag finner intressantast och kommer att ge extra mycket chans.

26.6 Arja Saijonmaa, artist, brobyggare
10.7 Eva-Stina Byggmästar, poet
11.7 Stefan Ingves, riksbankschef i Sverige
19.7 Erik Bonsdorff, årets professor
20.7 Minna Salami, feminist, bloggare
21.7 Lars Losvik, vuxenpedagog, föreläsare
24.7 Maria Ehrnström-Fuentes, doktor i samhällsansvar
27.7 Lina Teir, opinionsbildare
3.8. Petra Laiti, kulturaktivist
18.8 Lill Lindfors, artist

Åjo, tio stycken fann nåd inför mina ögon och öron och av dessa tio är sju kvinnor. Jag hoppas de är bra också. Och så hoppas jag på fler.

Har ni någon/några favoriter bland årets sommarpratare?


Radio Vegas sommarpratare

Ah, vad fann mitt öga i ett skogsdike!

Igår Runeberg men vilken dag firas idag?

Igår firades Runebergsdagen. Eller, den bara gled förbi utan närmare eftertanke från mig. Inte ens en Runebergstårta fanns på bordet.

Dagar vi firar, eller inte. Sveriges nationaldag den 6 juni, Svenska dagen 6 november (Finland), Självständighetsdagen (Finland) 6 december och 6 februari, idag, firas? Också en dag som firas den sjätte i en månad och som börjar på S.

En för de flesta okänd dag firades idag, nämligen Samernas nationaldag som minne av det första stormötet för alla samer som hölls i Trondheim 1917. 100 år sedan, precis som för republiken som i år också fyller jämt sekel 6 december. Ett riktigt stort jubileum med andra ord. Förgäves spanade jag på Yle 5:ans svenska nyheter klockan 19.30 men icke ett ljud om denna minoritets högtidsdag.

Jag menar, vi finlandssvenskar vill med all rätt noga ventilera vår egen utsatta situation och så glömmer kanske den viktigaste finlandssvenska mediekanalen en annan i Norden trängd befolkningsgrupp. Nämligen samerna. Illa; nästan lika illa som att Finlands riksdag inte ratificerat ILO 169 som är en hörnsten för samernas rättigheter.

En förevändning för att inte slutgiltigt godkänna ILO 169 var definitionen av vem som är same. En kanske inte helt lätt uppgift. Problem finns också i Sverige där det finns en diskussion om detta. Språket och den samiska kulturen har naturligtvis en stor betydelse för identiteten. För att i Sverige få delta i val till sametinget måste man vara registrerad same något som kan överklagas inför varje val. Vilket också görs och som rimligen måste skapa split och oenighet.

De samer som tappat sitt språk, oftast genom samhällets diskriminering och påverkan, och som nu vill återfå sin samiska identitet måste inför samma samhälles myndigheter bevisa sin språkliga tillhörighet och som kan ifrågasättas vart fjärde år genom överklagande. Ungefär som om vi finlandssvenskar måste bevisa inför myndighet att vi är finlandssvenskar för att få service på vårt eget modersmål.

Jag hänvisar till ett par artiklar som belyser detta. Vem är en riktig same? och Samer måste bevisa ursprung

Nej då, jag firade inte heller den samiska nationaldagen lika lite som jag firar de övriga dagarna jag räknade upp i början av inlägget. Däremot så tittade jag på SVT2 ”Jielemen Aavoe – Jubileumsföreställning för Sápmi” tidigare ikväll. Programmet går att se på Svt Play.

Ett annat program, och denna gång ett radioprogram, som spelar blandad samisk musik två timmar finns i början av Klingans program den 4 februari. Jag noterar att Sofia Jannok inte finns med på spellistan vilket jag tycker är lite märkligt. Så stor samisk artist som hon är. Däremot fanns hon med ikväll på jubileumsföreställningen från Trondheim. Tillsammans med många andra samiska artister och dansare. Några kände jag igen, t.ex. Mari Boine.

Nu lyssnar vi som avslutning på detta inlägg till den samiska nationalsången. Rätt vacker sång om jag får säga min mening. Och det får jag. Det är ju min blogg. 😉