Inspiration

Som ni vet är jag intresserad av fotografering, fotokonst och bildkonst över huvud taget. Inte så att jag är någon nörd eller ”förstår mig på” sådant utan för att jag är nyfiken och vill lära. Inte minst inom fotograferandet är det givande att se olika utställningar, få insikter och kunskap samt få inspiration till eget fotograferande.

Idag besökte jag två olika fotoutställningar i Vasa, egentligen tre olika, för utställningen om Brändö på Vasa Konsthall är också till stor del en fotoutställning med bilder från stadsdelen Brändö i Vasa från förr i världen. En får verkligen beundra den tidens fotografer med tanke på vilka storartade och skarpa bilder de lyckades ta med den tidens teknik.

Ja, jag vet, det finns de som anser att den tidens fotografiapparater var/är de riktiga kamerorna; framkallning i mörkerrum är den verkliga fotokonsten.

Hur som helst, en intressant utställning i bild och text om Brändö, väl värd att se.

Egentligen var det för en annan utställning jag besökte stadshuset där Vasa Konsthall är belägen. Det var Jukka Tilus utställning på Ibis fotogalleri som finns inom samma lokalitet som Vasa Konsthall. Bilder helt i svart/vitt.

Jukka lyckas fånga förortskänslan i sina till synes banala bilder men som vid närmar betraktande innehåller en historia och ett skeende som får en att undra. Det är som om hans bilder är från en annan tid som stelnat just i det ögonblick slutaren stängde linsens ljus. Han har öga för motiv och förmår skapa det mystiska i allt det vardagliga. Vad hände, vad hände sedan och varför?

En lustig sak var att när jag lämnade Ibis och Vasa Konsthall så hälsade hon som satt i receptionen med ett: ”Tack och hej då!” trots att jag inte yppat ett ljud som kunde tolkas som svenska. Märkligt, för de gånger jag tidigare besökt Ibis så har det uteslutande funnits finsk personal bakom disken. Och hur kunde hon veta att jag var svensk? – Än finns det hopp för svenskan i Vasa.

Om Jukka Tilus bilder på Ibis är urbana så är Heikki Willamos bilder på Österbottens Museum desto mera naturbilder och kraftfulla sådana. Även dessa bilder är svart/vita. Han lyckas med nyanser mellan svart och vitt skapa bilder som är verkligt dramatiska. Bilder på djur, landskap och det dolda i naturen. Björn och älg är vanligt förekommande i hans bilder men det finns även rena landskapsbilder som är imponerande. En mycket sevärd utställning som fredagen den 4 januari har gratis inträde.  Nästan så att jag då kunde tänka mig att se den utställningen en gång till. Så bra var den!

Mina två favoritbilder på Jukka Tilus utställning är en stor bild med renar i snöstorm och en mindre bild i mycket svart som visar en glittrande ormbunke i skogen och i bakgrunden skymtar ett björnhuvud liksom en skogens väktare.

I morgon kommer jag förmodligen att se ytterligare en fotoutställning men det blir i den lyckliga staden. Jag får återkomma till detta.


Utställning i Vasa konsthall berättar om Brändös historia – Pågår till 3 mars 2019. Gratis inträde.

From Where The Planes Leave – Jukka Tilus utställning på Ibis i Vasa fram till 20 janauari 2019. Gratis inträde.

Jukka Tilus – hans hemsida. Titta bl.a. på hans bilder från ”Helsinki street”. Asbra bilder!

Heikki Willamo: En mytisk resa – Österbottens Museum fram till 17 februari 2019.

Heikki Willamo – hans hemsida. Otroligt fina naturbilder! Se speciellt ”The house in the woods” som jag tyckte speciellt bra om.


Själv blev jag helt inspirerad av dessa utställningar idag  och gjorde en liten rundtur till bl.a. Brändö på jakt efter motiv. Jag vet inte hur bra jag lyckades men detta är vad jag åstadkom med olika beskärningar och reglage.

Brändö

Samma Brändö men med gran och bänk

Vilset partitur utan noter

Lika ståtligt än idag

Rakt på sak, om man inte sitter lite vid sidan om

Det var det, bättre än så blir det inte för den 25-öringen.

 

 

Den bästa musiken jag lyssnade till

En av dagarna när jag gick på byn i Näsåker under Urkult mötte jag ett par med ett litet barn under ett år eller så. Pappan hade barnet uppsatt på nacken och höll fast det med ena handen så att det inte skulle trilla ned. Just när jag passerade dem fick barnet en plötslig uppkastning och lade hela spyan på fars huvud. Så det rann över hans huvud och ned längs öronen! Inte så trevligt för far, kan jag tänka, men en fotograf hade fått en pangbild. Dock bör man inte ta bilder av folk i utsatt situation och detta kan kanske klassas om sådan.

I helgen fick jag färdigt processat alla bilder från Urkult-utfärden för två veckor sedan. Nedan kommer ytterligare några bilder.

Musiken är en viktig del av Urkult och ofta framförs sådan musik som jag inte visste att jag tyckte om. Dock är det svårt att hinna lyssna på all musik. Man måste välja. På samma sätt kan man inte delta i alla aktiviteter som bjuds. Tid finns helt enkelt inte.

Den musik jag i år vill lyfta fram är Among Lynx och Partiet på torsdagen. Among Lynx är ett tjejband som spelar root rock. Riktigt bra och rockig musik! De drabbades dock av åskvädret som drog fram just när de skulle gå på scen. Ingen el i systemet! Ingen fara, de startade akustiskt med munspel, kontrabas och megafon. Sedan kom elektriciteten tillbaka och de kunde ösa på för fullt.

Partiet var givet för att få igång hålligånget efter invigningen med Eldnattens om denna gång blev LED-natten p.g.a. eldningsförbudet. De gav allt med Fredrik som for runt som ett yrväder och triggade igång folk. Publikhavet kokade mitt i natten.

Fredag bjöd på en mängd artister och akter, totalt 33 akter på hela Urkult 2018. Det som jag mest såg fram emot var Ale Möller med Xenomania,  Katarina Barruk och Cats and Dinosours. Ale Möller för att han är en sådan mångkunnig musiker, drivkraft i svensk folkmusik och med många utländska rötter i sin musik. En verklig variation i musiken som bandet presterade.

Katarina Barruk, den samiska sångerskan från Västerbotten, har jag länge beundrat för hennes sång, kampen för sitt språk umesamiskan och förmåga att förmedla känsla i jojk och sång. Nya låtar bjöd hon och jag tror att hon blev tagen av den stora publik som fyllde Danslogen och visade sin uppskattning. I höstas när Urkult bad om förslag till akter inför festivalen 2018 skickade jag in mitt förslag, Katarina Barruk! Samma sak året innan när jag föreslog Sofia Jannok, hon kom också med. Jag påstår inte det var min förtjänst att dessa två samiska artister fanns på Urkult 2017 och 2018 men visst känns det bra att två av mina favoriter som jag föreslagit spelat på Urkult. – Katarinas sista låt på Urkult 2018 lämnade oss vid Norra Storfjället öster om Umeälven i Vindelfjällen.

Cats and Dinosours kände jag inte till sedan tidigare men vilken frisk fläkt de är med sin vänsterfeministiska swingmusik. Framför allt låten ”Jobba mindre” fick mig intresserad av deras musik.  Det finns fler låtar som tilltalar mig och deras energi och humor gillar jag.  Politiskt engagerad är deras musik och det kan man ha åsikter om men konceptet som sådant är strålande!

På lördag lyssnade jag extra på Norr om Stockholm, Mittfolk och Säkert!

Norr om Stockholm är tre tjejer som främst spelar folkmusik som gjorts av bortglömda kvinnor tillbaka i tiden. De har forskat och rotat i arkiv för att få fram denna musik och de framför den skickligt och med pondus. De berättar mellan låtarna om dessa kvinnor som ofta inte fick så framträdande roller i sin tid. Som grädde på moset köpte jag deras CD ”Efter” efter konserten i Ådal Lidens kyrka på lördag förmiddag.

Mittfolk är ungdomar från Västernorrland som tidigare spelat flera gånger på Urkult, denna gång med reunion för alla som spelat i detta band. Jag gillar den spelglädje de har och att bandet sörjer för återväxt inom musiken i Sverige.

Säkert! är ett kapitel för sig. Musiken och texten är naken och stark. Jag har inte tidigare lyssnat mycket på denna musik men inför Urkult 2018 lyssnade jag in mig rejält och ju mera jag lyssnade, desto bättre blev det. Annika Norlin är människan bakom denna musik.

Mycket bra musik fanns det att lyssna till och det hade krävts flera inlägg för att berätta allt jag hört. Sist på lördagkvällen spelade Didanka balkanmusik för att skapa den perfekta avslutningen från Stora Scen.

Lördagnatten klockan ett startade Polskedansen i Danslogen till akustisk spelmansmusik. Jag kom dit vid tvåtiden och då var det fullt med folk som dansade tungt ett-två-tre, ett-två-tre i ständigt trav och sväng runt danslogens mitt där spelmännen stod. Egentligen en mäktig upplevelse med alla dessa som sög det sista ur Urkult. Ibland bruka det uppstå allsång helt spontant men det fick jag inte uppleva denna gång innan jag begav mig till tältet någon gång efter halv fyra på morgonen. När polskedansen slutade vet jag inte men ofta kan den hålla på till fem-sex på morgonen.

En något beskänkt man bjöd upp en kvinna och ville dansa polskedans. Hon tittade kritiskt på honom och frågade: Jaha, vad kan du dansa då? Svaret var svävande men hon förbarmade sig och bort försvann de med honom i stadigt grepp. Hon förde och han fick lugnt följa med så gott det gick. Polskedans var nog inte hans bästa talang men han ville ju så gärna vara med i gänget som travade fram i ständigt ett-två-tre, ett-två-tre.

Själv hade jag också gärna lärt mig lite enkel folkdans men det får bli en annan gång på Urkult. Det är bara att hänga på och försöka komma in i takten och svänget på lördagens Polskedans. I år hade jag inte bråttom till färjan i Holmsund utan kunde sova lite längre med tanke på att jag kom sent i säng. Tror ni? Lite över sex vaknade jag och min vana trogen steg jag upp. Dock tog jag en liten tupplur efter frukosten innan jag rev tältet på söndag förmiddag.

Frukost intogs fredag och söndag på Församlingshemmet och lördag på Gästis inne i byn. Gästis är en slags förening eller sammanslutning som främjar gemenskap och kultur i Näsåker. De finns på Facebook och det var där jag hittade dem. De har sina lokaliteter alldeles nära Ingelas café. Verkar vara så hjärtlig och fin stämning där. I fredags hade de kräftkalas. Hon som serverade frukosten lät lite förvånad över att jag som kom så långt bort ifrån kände till Gästis. Vadå, jag känner till mera än vad folk tror.

På tal om mat så sist på lördagsnatten åt jag vegetariskt! Någon timme tidigare bjöds mat från Veganköket ut för halva priset och någon gång efter klockan tre blev den gratis. Hellre det än att den kastades. Då gick jag dit, gratis gillar jag. Ris och linsgryta var anrättningen som inte smakade helt oävet. I kön träffade jag en tyska som bott 7 år i Näsåker och pratade god svenska. Det verkar som om det flyttat en hel del folk till Näsåker under årens lopp trots att det egentligen är glesbygd. Nyanlända är de och då menas inte flyktingar. Det tar sin tid att komma in i bygemenskapen. Att känna sig hemma på Urkult går dock fort.


Artisterna/banden på Urkult 2018 

Säkert!

Norr om Stockholm

Mittfolk

Ale Möller och hans band

Katarina Barruk med band

Cats and and Dinosours

Partiet med vänner gav järnet natten till fredag

 

 

Wargh goes to Bach

Så har jag åter varit på musikalisk upplevelse. En musik ganska annorlunda än Amelie goes to Belgrad. Istället blev de orgelmusik av Bach och ett par intressanta improvisationer. Markus Wargh lät ikväll söndag stora orgeln i Korsholms kyrka gå varm.

Markus Wargh är inte vem som helst utan en celebritet inom orgelmusik i Norden men han har också turnerat runt om i Europa och USA. Till vardags är han domkyrkoorganist i Luleå domkyrka. Född i Jakobstad.

Jag är en stor beundrare av hans muskaliska tolkningar och jag har tidigare sett och hört honom live i Pedersöre kyrka. År 2011 var det visst tillsammans med Janne Schaffer.

Kvällens konsert bestod till stor del av verk av Bach och följaktligen hette evenemanget ”Wargh möter Bach”. Det gjorde han verkligen och jag uppfylldes av det mäktiga spel som Wargh presterade.

På en storskärm framme vid altaret i kyrkan kunde vi följa hur han hanterade detta stora instrument uppe på orgelläktaren; om man nu kan kalla en orgel för instrument. – Det låter så simpelt. – Han spelade med hela kroppen och både händer och fötter for över orgelns klaviaturer likt ystra kalvar vid kosläppet på våren. Att han kan hålla reda på allt och till på köpet utan noter! En stor kyrkoorgel är inte direkt någon liten blockflöjt.

Bäst tyckte jag om improvisationerna till psalmen ”I denna ljuva sommartid” och temat till ”Pirates of the Caribbean”. Så lekfullt och så kraftfullt. Sister Jane och svåger fanns också med i kyrkbänken och jag tänkte på vår stormiga färd över Kvarken för tre veckor sedan. Hade jag då spelat in en video när det blåste som mest och de största vågorna rullade in mot Bounty hade jag lätt kunnat göra en dramatisk video med den musik som Markus Wargh ikväll spelade som improvisation till ”Pirates of the Caribbean”. Tyvärr spelade jag inte in vare sig det ena eller det andra. Det kom jag att tänka på först efteråt.

En fin kväll i Korsholms kyrka tillsammans med musikintresserade vänner!

Nedan finns ett par länkar till annat jag skrivit om Markus Wargh, bl.a. en dröm där jag själv spelade orgel. Den var rätt kul. Drömnen hade jag helt glömt bort men på bloggen finns den. Det fina med bloggen är att jag kan gå tillbaka och minnas händelser och upplevelser jag varit med om. Om det så är musik, människor jag mötte, naturupplevelser eller en dröm.

Vad nästa musikaliska äventyr blir vet jag inte men det kan bli nästan vad som helst. Musikalisk allätare som jag är.


Markus Wargh – Wikipedia

Janne och en Wargh i kyrkan – 2011

Drömmar – 2016

Så här låter Markus Wargs version  av Finlandia.

[youtube=https://youtu.be/pVCcjpXmpSI]

Några bilder från Korsholm kyrka tagna med mobilkameran

Storskärmen framme vid altaret. Alla rymdes inte på läktaren. Markus Wargh måste både höras och ses!

Kvällens ”instrument”

Amélie goes to Belgrad drog stående ovationer!

Jag fortsätter på det musikaliska temat och berättar lite om mina upplevelser igår kväll i Åminne folkpark som jag inte besökt på många, många år. Nästan så att jag inte hittade dit trots att detta är och har varit ett av de stora dansställena i Österbotten. Mången gång åkte jag hit i min ungdom.

Vackert beläget vid stranden och med tillgång till camping och bad i närheten, fullvärdig restaurang och en danslokal betydligt mera uppiffad och snygg än vad jag minns.

Tillsammans med kusin vitamin och hans vän från Skåne styrde vi kosan söderut. Alltid roligt att få visa upp något fint från Österbotten för en utbys och jag tror inte hon rynkade på näsan precis.

Kvällens musikaliska underhållning var Amélie goes to Belgrad, ett österbottniskt balkanband med 12 medlemmar på scen. Jag kan säga att det lät riktigt bra och dansant även om det inte direkt är sådan dansmusik som vanligtvis spelas i Åminne Folkpark. På utsidan gjordes reklam för Lasse Stefanz som spelat här tidigare i sommar.

Vad är balkanmusik för något, kanske någon frågar sig. Jo, det är musik med inspiration och stil från Balkan, länder från främst f.d. Jugoslavien, Bulgarien, Albanien och Grekland. Blåsinstrument, dragspel, fiol med mera i uppsättningen. Sången är lite speciell och vemodig, tycker jag.

Kan det vara något att lyssna på och dansa till i dessa tider av hipp-hipp-hopp-hopp och rapp? Jo, svarar jag! Rytmisk och stundtals dramatisk musik och definitivt dansvänlig. Glädjande nog satt inte hela publiken andäktigt lyssnande utan de mest frimodiga tog sig en svängom med fri dans eller med stil av folkdans från Balkan. Några damer i min ålder eller något år yngre gjorde omedelbart slag i saken och drog iväg en grupp som visade hur slipsten skall dras. Inget stelt och prydblygt där inte. Sådant är härligt!

Publiken, som hade rätt blandad åldersfördelning, var entusiastisk och uppenbart upplivad av musiken. Bandet fick stående ovationer vid sista låten och visst spelade de ett extranummer också. Samspelt och med tryck i låtarna. Jag kan inte speciellt mycket om denna typ av musik men fötterna kunde inte hålla sig stilla och detta blev för mig en av sommarens stora upplevelser på hemmaplan.

Hyfsat mycket folk med tanke på att detta är musik som inte är så känd bland det vanliga dansklientelet i Österbotten och att det finns så många andra evenemang som lockar och drar denna sommarmånad.

Amélie goes to Belgrad kommer också att spela på Konstens Natt i Vasa 9 augusti och har ni inte sett och hört dem tidigare så då har ni chansen. Missa inte det! Tyvärr är programmet för Konstens natt ännu inte färdigt vilket jag tycker är märkvärdigt och lite svagt. Det är ju bara två veckor kvar!

Mycket nöjda susade vi hemåt i den fina sommarkvällen medan andra stannade kvar i restaurangen för att lyssna på trubaduren. För min del en fin uppvärmning inför Urkult!


Amélie goes to Belgrad 

Balkanmusik  

Åminne Folkpark

Ulrika Öhman

En del av blåset

Richard Mitts

Benny Ojala

Peter Enroth

Amélie goes to Belgrad

Var finns ny musik för mögliga öron?

Jag läste på Vasabladet webbplats att den musikaliska nyfikenheten har din topp vid 25 års ålder och därefter inträder en musikalisk förlamning vid 28 års ålder. Kan det verkligen stämma?

För sex år sedan när jag stiftade bekantskap med Urkult och den musik som spelas där fick jag en nytändning och började allt mera lyssna på folkmusik och alternativ musik i förhållande till vad jag mest lyssnat på tidigare: rock, blues och reggae.  Och en del svensk musik men inte så mycket dansband eller smörpop.

Visst minns jag de gamla godingarna från min ungdom och en bra bit in på 90-talet men sedan? Fast folkmusik, världsmusik och alternativ musik kanske inte räknas som förnyande? Kanske det skall vara senaste house, hipp-hipp-hopp-hopp och rapp eller de nyaste stjärnorna från USA?

Jag räknar mig som musikaliska allätare och tog lite på näsan när jag fick se denna artikel. Egentligen gillar jag all slags musik utom experimentell jazz och den värsta sorten av hårdrock typ death metal och likande. Fast experimentell jazz skulle va kul att kunna lire själv men lyssna, najaee, kanske inte.

Efter 28, då är man alltså en möglig föredetting vad gäller musik? Nej go, det håller jag inte med om! Jag lyssnar också på ny musik samtidigt som jag börjar fundera var finns egentligen senaste nytt? Kanske jag ligger några månader efter eller mera? Är det via streamade musiktjänster som Spotify eller är det från dansgolven i heta nattklubbar?

Så nu ställer jag frågan, var finns senaste nytt vad gäller musik av olika typer? Förr fanns ju topplistor på radion som Pop 63, Tio i topp, Kvällstoppen, Svensktoppen. Finns de kvar för jag lyssnar i inte på det längre. Nåja serien Pop63 och andra årtal är naturligtvis borta sedan mera än 50 år tillbaka men allt det andra?

Javisst ja, Vegatoppen, men det var inte direkt den som jag menade och En gåva i toner, ha, ha, kanske inte det heller. Och Radio Extrems skval har jag tröttnat på sedan länge.

Finns det idag något program på radion som spelar det absolut senaste på någon av alla de miljoner kanaler som finns i världen och som inte upprepar sig stup i kvarten? Eller finns andra kanaler? Ny musik, sådan musik som ligger steget före.

Jag vet inte hur många ungdomar som läser min blogg men kanske någon kan svara för jag antar att har man passerat 28 så vet man nada. Eller??

Nu blir det Amélie goes to Belgrad för hela slanten ikväll! Åminne som jag inte besökt på år och dagar.

[youtube=https://youtu.be/5t7ahfZhVS8]

Eller skall jag hålla mig till gamla väggprydnader typ ”Herren är min Herde, mig skall intet fattas” och Oskar den andra?

Från norr till söder, allt för att sprida budskapet

Härförleden hade jag ärende söderut, något som jag nämnde helt kort. Ett litet självpåtaget uppdrag. Nu är det genomfört.

Jag hade nämligen beställt 5 stycken affischer från Urkult för uppsättning på lämpliga ställen längs med den österbottniska kusten. Två stora, tre mindre kom per post. Min avsikt är att göra eventuellt intresserade österbottningar uppmärksamma på denna fina festival 2-4 augusti.

Jag tror att Urkult är ganska så okänt i landskapet och det tänker jag råda bot på. Åtminstone försöka.

Festivalen är ju inte orimligt långt borta vare sig i tid eller i avstånd. Åker man med färjan från Vasa klockan nio på morgonen den 2 augusti så är man framme i Näsåker klockan 16 samma eftermiddag och klockan 19 startar de första banden upp på festplatsen.

Det var inga svårigheter att få sätta upp affischerna, ingen tyckte det var opassligt.

På biblioteken i Jakobstad och Vasa finns nu de två stora affischerna på väl synlig plats. Biblioteket i Närpes fick en av de mindre som genast uppmärksammades av intresserad betraktare. Även dörren till Herlers bokhandel och Lillkungs konditori i Nykarleby hyser nu en affisch för detta evenemang. Sist men inte minst fick Tesses Café en plakat på ytterdörren något som jag är mycket nöjd med. Där springer folk hela tiden för att luncha och många genomresande stannar också för en kopp kaffe eller en matbit. Just den placeringen är jag speciellt nöjd med.

Hur min drive lyckas återstår att se. Förhoppningsvis hittar fler österbottningar till Urkult i år och det blir spännande att se om fler österbottniska prickar finns på den karta där man kan visa varifrån man kommer. Vi får se. I alla fall ett försök.

Kommer du att besöka någon festival, annat musikaliskt evenemang eller sommarteater denna sommar?

En bra placering på Tesses café vid Vassor fjärdsända. Efter noggranna studier vid ytterdörren vankas här både god måltid och kaffe med dopp.

Ett par bilder från Jakobstad när jag ändå var i trakten. Loppis på torget framför rådhuset.

Gågatan i Jakobstad var ganska folktom men förhoppningsvis befolkas snart sofforna. På Jakobsdagarna i slutet av juli är här fullt ös.

Det närmar sig, 64 dagar kvar!

Så har Urkults alla band och artister kommit på plats och både spelschema och programtidning är klara att kolla på nätet. Hela 32 akter plus en discjockey skall hinnas med på tre dagar i augusti, 2-5 augusti. Plus alla andra aktiviteter. Fullspäckat program. Söndag åker de flesta hem.

Kul att jag har med några bilder i deras programtidning och även roligt att den artist som jag föreslog i höstas kom med, nämligen Katarina Barruk. Jag vet inte om det var mitt förslag som fick gehör men fint ändå.

Jag har också fått klar min lista med Urkult-musik på Spotify med de artister och band jag hittade på tjänsten. Hela 125 låter finns med. Tyvärr finns inte alla på Spotify men det skall finnas lite överraskningar också.

Vill ni bekanta er med utbudet finns länkar nedtill. Musiken är blandad och alla borde hitta något guldkorn. Som allätare av musik kan jag bara glädjas åt utbudet. Några favoriter har jag naturligtvis men de får jag återkomma till.

Nu blir det att nanna kudden inför morgondagens äventyr som börja i Vasa redan på morgonen.

Hur vore det med ett besök på Urkult i år? 64 dagar kvar så det finns tid att boka och förbereda sig. Något som lockar eller blir det en gäspning?


Urkult  

Min lista på  Spotify med Urkult-musik. Spela shuffle för skön blandning!

Ifjol spelade Kapten Röd på stora scen. Fint gung! I år skall han visst spela på Malmö-festivalen i augusti.

I år blir det ingen polskedans för nybörjare. Istället blir det  västafrikansk dansverkstad. Omväxling förnöjer.

Förväntansfull publik inför Kapten Röd på stora scen ifjol.

Mello, med ett halvt öga

Jag råkade i ikväll i ”misstag” se på Mello, som det nu för tiden heter, från SvT.  I alla fall en del av bidragen i sin helhet. När jag var ung hette det väl Melodischlagerfestivalen, eller hur? – Mello, varifrån får de allt?

Jag har inte alls följt detta program men blev i Saltgruvan uppmärksammad på låten Fuldans som där stod högt i kurs. Det var väl mest för att kolla in hur det gick för denna udda låt som jag ägnade ett öga till detta populära program.

Fuldans må ha sina poäng men inte trodde jag att den låten skulle vinna. Fast man vet aldrig; Finland hade en gång i tiden Lordi som t.o.m. gick och vann hela cirkusen. Jag behöver väl inte inflika att Lordi knappast är min musiksmak.

Visst är det duktiga artister och SvT har minsann inte sparat på krutet men inte är det ett program som står högst på min lista. Men låt gå, ikväll såg jag åtminstone en del av detta program.

Förresten, detta med sponsorer. Hela sex stycken välkända företag och brands hade förmodligen betalat ganska saftiga summor för att nämnas i detta sammanhang. Få sitt namn och sitt brand synliggjort. Är inte det reklam, fast det heter sponsorer? Reklam är en del av vårt samhälle men SvT skall ju vara reklamfritt, eller hur? Fast det går väl att krångla till det på  något sätt så det blir rumsrent.

Min favorit kom inte bland de tre bästa men jag kan väl ändå säga att jag höll på Margaret med låten In my Cabana. Även om hon inte vann, eller ens fick en bra placering, tror jag att hon framtiden för sig. Polska, lär hon vara. Inte mycket musik jag känner från Polen. Jo, Chopin och så Kinga Glyk och hennes band. HON är en stor artist och musiker enligt mig! Vi har alla olika smak.

Och visst, Caroline af Ugglas är något av min favorit, inte bara som sångerska. Höll på att glömma henne. En frisk tjej!

Vem var er favorit i kvällens program?

[youtube=https://youtu.be/TwHT_3FaBg4]

Förresten, trummisen Irek Głyk, är med på min FB-vänlista.

Cecilia och vargen kommer!

Jo, det är sant, båda kommer!

En riktig vargavinter har vi fått. I morse -24 C och längre ut i skärgården lär det finnas två olika vargflockar, om man skall tro YLE-nyheters hemsida. Den närmste observationen har gjorts ca 4 km bort i en grannby så de kan redan vara här, vargarna. Bäst att jag går ut och rastar hunden så länge solen är uppe. Det är inte direkt någon kamphund som gör mig sällskap. – Ja, jag är hundvakt denna vecka.

Och så sant, Cecilia Kyllinge med band gästar dessa dagar Österbotten. I Vasa på Ritz söndag. Då kommer jag att vara på plats för att avnjuta konserten. Det är en hyllning till Björn Afzelius med namnet ”Så vill jag bli” efter hennes CD. De flesta i vuxen ålder vet vem Björn Afzelius var. Många av hans fina låtar har vi hört. Vem minns inte t.ex. ”Tusen bitar” och ”Juanita”?

Jag har tidigare stiftat bekantskap med Cecilia. Bekantskapen blev tämligen tajt; jag hade henne t.o.m. sittandens i min famn.  År 2015 fanns hon nämligen med på den turné som drog genom Österbotten under namnet ”Visor på väg” och på Carpella sågs vi. För att det inte skall uppstå något missförstånd så såg jag också hennes man vid samma tillfälle.

Cecilias tolkning av Afzelius finns på Cd:n och för de som har Spotify finns albumet bara ett par klick bort. Jag föreslår att ni bokar er in på någon av de tre konserter som ges kommande helg: på Scala i Nykarleby fredag kl. 19, på Mitt i stan i Närpes lördag kl. 19 och som sagt på Ritz i Vasa söndag kl. 17. Jag tror det blir en fin upplevelse!

Nu skal jag gå ut i solskenet och yla som en varg. Att jag inte gör det ikväll i månskenet beror utslutande på att då måste jag vara inne och elda i spisen.


Så vill jag bli – Cecilia Kyllning på Spotify

Visor på väg och förhållande vis rapp bekantskap – blogginlägg från 2015

Vargflockar rör sig i Maxmo skärgård – YLE nyheter

Jag har ingen bild på Ritz i Vasa så då tar jag istället en bild på Väven i Umeå (till vänster) från i lördags. Riktigt så fint och nytt är inte Ritz men det får duga bara programmet är bra kommande söndag. Och det är det!

Välj affisch till Urkult 2018!

Nu får ni vara med om att göra ett viktigt val! Ni får spänna era konstnärliga muskler till det yttersta och ta två steg bakåt för att rätt bedöma bland de 20 förslag till affisch som kommit in till Urkult 2018.

På affischen måste det finnas tre saker för att få vara med och tävla. Korpen, månen och båten. Sedan får den se ut hur som helst. Man får också tänka på att ovan på den affisch som blir vald kommer det att finnas text med info och artisterna. 20 förslag har kommit in och nytt för i år är att vi vanliga dödliga kommer att få avgöra vilka affischer som kommer att gå till final. Styrelsen tar sedan beslut om vilken som blir vald. – Själv tycker jag det är jättesvårt att välja, alla är fina på sitt sätt.

Även om ni inte kommer till denna eminenta festival så är det fritt fram att rösta en gång. Kanske det blir ert första lilla steg för att någon gång i framtiden besöka Urkult?

Förresten helt ny design på deras hemsida och tadaa, jag har fått äran att bidra med ett flertal bilder till hemsidan. Redan på röstningssidan finns en bild och utforskar ni hemsidan ytterligare så lär ni snubbla över fler av mina bilder. –  OBS! Artisterna kommer att bli många fler!

Så var det sagt. Veckorna knatar iväg och snart är vi där, sommaren som kommer att bli lång, het och helt underbar. Men först lite musik i Umeå kommande helg. Stay tuned!


Röstningssidan för affischen Urkult 2018 

Bilder på tidigare affischer för Urkult

Så ser förslagen ut i komprimerad form.