Villaavslutningen firas med en video från Eldnatten

Villaavslutning, eller stugsista som kvällen också kallas i Sverige, firas ikväll. Venetiansk afton eller Forneldarnas natt är andra namn på sommarens sista weekend. Sommaren är slut och nu väntar hösten runt hörnet.

På tal om Forneldarnas natt så kommer jag att tänka på Eldnatten på Urkult. En kanske inte helt obefogad association. Eld, fyrverkeri och fest är det gemensamma.

Jag filmade inte speciellt mycket i år på Urkult men något lät jag ändå kameran föreviga händelserna på film. Från Eldnatten finns några scener som jag sammanställt och skickat upp på YouTube.

Själv sitter jag ikväll mol allena i stugan och tänker inte desto mera fira villaavslutningen; därför får min upplevelse av Eldnatten på Urkult bli mitt firande av sommaren 2017. För det är ju sommaren 2017 vi firar, som de flesta kommer att minnas som medioker och tämligen sval. Men ändå värd att firas ikväll!


Forneldarnas natt

Urkult 

Annonser

Urkult 2017, en sammanfattning

Urkult har gjort en sammanfattning på sin hemsida över årets festival och kunde konstatera att vädret blev perfekt ändå. Vidare var det en jämställd festival med ungefär lika många män som kvinnor som artister och i grupper. Ordningen var mycket god och ett fåtal gripande gjordes av berusade och inga anmälningar om ofredanden och sexuella brott gjordes, något som andra festivaler får dras med. Något färre besökare i år 5556 mot 5852 ifjol. Vädret spelade säkert en roll i detta är min åsikt. Prognoserana var ju inte direkt lysande veckan innan.

1780 barn var också med på festivalen och det om något sätter sin  prägel på denna folkfest. De, barnen, syntes nästan överallt.

På hemsidan finns också en enkät som man kan svara på och jag tänkte nu svara på frågorna i denna blogg.

Vilken artist fångade ditt hjärta? – Gruppen Rim är mitt svar. Härlig svängig folkmusik som får en att skaka sina lurviga. Andra artister som jag verkligen gillade och som stundtals framkallade gåshud var Ulrika Bodén med gruppen Ahlberg, Ek och Roswall, Enkel, Sofia Jannok och Trad.Attack. Men det fanns så många fler som jag tyvärr helt eller delvis missade. Kumbia Queers från Buenos Aires var asbra, Ane Brun var betydligt bättre än vad jag väntat och Kapten Röd gav järnet sent på fredagkväll. För att nämna några.

Roligaste minnet? – … var de bekanta som jag träffade. Så småningom har jag lärt känna några och fler tycks det bli. För att ytterligare nämna någon så dök Thomas från Hudiksvall (tror jag) upp redan på torsdag. En Karlström som kände igen mig och ville diskutera sin släkt och dess rötter i vår by Oxkangar var en annan. På 1860-talet flyttade en familj från byn till trakten kring Storsjön i Junsele och av dessa två, Jakob och Maria, har det uppstått en stor släkt av vilka en del är intresserade av vår by och varifrån Jakob och Maria kom.  Jonna är också ättling till dessa två. Kul att få prata om detta och att bli igenkänd av en för mig helt främmande person.

Annars är ett av Urkults kännetecken vänligheten mellan folk och frånvaron av stök och bråk.

Deltog du i någon kurs/workshop? – Nej, det gjorde jag inte. Visserligen såg jag på torsdag  Anna Fält med ”Finnskogarnas magi” i biografen men det var kanske inte riktigt min grej. Lite för avancerat för mig. Fin sångröst hade hon i alla fall.

Nämn tre ”måsten” att uppleva/göra på Urkult: Eldnatten naturligtvis. Så bra den var i år med Burnt Out Punks som bjöd en helt enastående eldig show. Bra plats i slänten fick jag också och utrustad med vinklad sittbräda gick det riktigt bra att sitta. Utan sittbräda hade det varit sämre för då måste man spjärna emot för att inte rasa nedåt vilket kan förta en del av upplevelsen.

Nämforsen med alla mångtusenåriga hällristningar måste också varje år få besök. Bara att knalla nedför berget och se den obändiga kraft som vattnet uppvisar i sitt fall bland klippor och stenar. Så har det varit i tusentals år. Ingen landhöjning här att tala om, något som vi i Pampas ständigt påminns om både i nutid och historiskt.

Fläskpannkaka på Ingelas Café inne i Näsåker är också ett måste för min del. Så god fläskpannkaka som där serveras! En tradition jag försöker upprätta. Fläskpannkaka är inte vanligt på denna sida pölen vilket är synd.

Dessa är mina tre ”måsten” på Urkult.

Just nu håller jag på att gå genom alla bilder och videos som jag tog. Ett tidsödande arbete som normalt tar hela hösten. I år vill jag dock bli klart så fort som möjligt för att kunna leverera bilder till Urkult, festivalfotograf som jag var i år.


Summering av Urkult 2017 

Här en drös bilder från fredagen

Såpbubblor vid Hembydsgården
Nära Badplatscampingen
Här bodde ett livat och entusiastiskt gäng. Trummor mitt i natten klockan 3-4 var inte så uppskattat. Men de tystnade snart efter tillsägelse. Inget tjafs där inte!
Allehanda te till försäljning på marknadsgatan
Interiör från Urkult

I väntan på sin favoritmusik i Danslogen…
… som kanske var RIM?
Serveringen nära Solscenen

 

Här en bild jag gjorde som tack för årets Urkult

Meteorologen är en luring, ja en riktig luring

Jag hade ställt mobilen på väckning 05:30 på söndag morgon. Det var dags för avfärd från årets Urkult anno 2017. Färjan avgick 13:00 från Holmsund och för att hinna med nedmontering av tält och diverse göromål innan jag kunde putta i ettan för rull framåt så ville jag ha gott om tid och marginaler för det oförutsedda under färd, t.ex. en livslevande björn på vägen via Skorped. Något sådant hände dock inte utan jag fick nöja mig med renen i torsdagen.

Jag vaknade vid femtiden av unison sång från festplastsen. Där höll de sista tappra ut med starka röster som hördes vida omkring. De sista artisterna hade spelat sina låtar och polskedansen var avslutad, nu återstod bara at ta avsked av årets festival för de som varit allra mest engagerade och alla volontärerna. Jag tog en sväng ditåt.

I den tidiga morgonen träffade jag på en ung man som gick omkring till synes något nedstämd. Han började prata om sina nostalgiska känslor inför att årets Urkult är över. Sådant liv det var kvällen innan, nu tonade de sista sångerna ut i gryningen och åter sänker sig lugnet över Näsåker. Svårt att förstå, jag vet. Det är med saknad och vemod jag lämnar Urkult varje år.

Själv drabbades jag inte i år inte av den stora Urkult-depressionen därför att jag har spännande saker som väntar mig i höst.

Egentligen var det ganska lite att packa och greja med på söndagsmorgonen. Kvällen innan hade jag kollat väderleksrapporten på nätet och den visad regn över Näsåker största delen av söndagen. Bästa att då göra så mycket som möjligt och packa bilen kvällen innan.

Det blev inte så utan t.o.m. en strimma sol tittade fram i den tidiga morgonen. Åter hade SMHI skjutit av ett skrämskott. Väderprognoserna under veckan före Urkult hade varit tämligen trista med hotande regnmoln över Näsåker. Jag tror det inverkade på att det inte blev fullt så mycket folk som ifjol. Vädret har varit ostadigt men vi fick bara 10 minuter regn på lördagskvällen och med tanke på de dystra prognoserna innan så fick vi ett riktigt bra väder även om det var kyligt på nätterna.

Inte lätt att vara meteorolog. Jag kom att tänka på Stefan Demerts sång Luring. Därav också rubriken till detta inlägg.

Mycket mera finns att berätta om årets Urkult och fler skriverier lär väl dyka upp vartefter jag kollar genom mina bilder som jag tog. Närmare 1900 bilder har jag att tröska genom och processa. Säkert blir en hel del slängde direkt medan andra fodrar mer uppmärksamhet och arbete. Så jag har att göra den närmsta tiden.

Vill ni lyssna på musik och reportage från årets Urkult finns här ett par länkar till P2 Live på nätet. De går att använda en månad. Sveriges radio P2 hade hela 10 personer på plats för att spela in musik och göra reportage. De kommer senare att sända 23 konserter de spelat in under Urkult.


http://t.sr.se/2upXXIE

http://t.sr.se/2fhXGFU  

Luring med Stefan Demert

Några bilder från i torsdags.

Urkult 2017
The Green Room där vi hade vår träff i torsdags med Erika från Urkult. Rummet är skapat av Gutless & Wonder från Australien.
Urkult 2017
Den som skall campa på Näsåkers camping får här uppge sin bokningskod för att få köra vidare med bil. Alldeles nära kyrkan.
Urkult 2017
Brincadeira från Barcelona uppträdde för andra gången på Urkult. En intensiv trumgrupp som inte stod stilla.
Urkult 2017
Yellow Sisters från Tjeckien var första grupp som uppträdde i danslogen.
Urkult 2017
Marknadsgatan
Urkult 2017
Piratskeppet på Urspel, området för barn, stora som små.
Urkult 2017
Eldnatten genomfördes vid midnatt på torsdagen av Burnt Out Punks. Eld, akrobatik och humor. Mycket fin show i år!

Lumpänglars väg korsade min väg

Hui, här går det undan. Jag avverkar den ena begivenheten efter den andra på min semester och det redan första veckan. Igår kväll var det Oravais Teater med pjäsen Lumpänglars väg som fick besök av min enkla person.

Sommarteatern ligger vackert belägen vid Kyroboas kvarn och fors i Kimo. Vid dammen, som är en del av scenerna, låg vattenytan spegelblank och inte en endaste mygga behagade mumsa på min lekamen. En perfekt kväll för teaterbesök.

Lumpänglars väg är en fortsättning på pjäsen Lumpänglar som spelades 2013-14. Den handlar om arbetarna på Oravais Fabrik tiden före och under kriget. Skådespelarna gjorde fina insatser även om rösterna i vissa scener kunde ha någon decibel till.

Pjäsen skildrar livet på Masuunin, området med både textilfabriken och arbetarbostäderna, på ett bra och mångsidigt sätt. Där finns olika intriger och händelser som skedde under årens lopp, både lokala och världspolitiska. Dock skulle jag gärna ha sett att det funnits en mera klart lysande röd tråd i pjäsen. Visst finns där Alma Laaksos och Gunnars förhållande som puttrar på i bakgrunden men det är först i slutscenerna som det riktigt lyftes fram och får en förklaring. Speciellt om man inte sett den första pjäsen så kan handlingen och Alma Laaksos ilska vara svår att förstå.

På Masuunin fanns både svenska och finska arbetare men vad som framkom i pjäsen förekom inga stora motsättningar mellan språkgrupperna utan man samsades ganska väl. Däremot fanns det vissa spänningar mellan fabriksarbetarna och den omkringliggande bygdens agrara befolkning, något som kom fram när fiskarsonen Werner fick sin käresta på Masuunin.

Det enskilda scenario som gjorde störst intryck på mig var när Aino dog. Hon hade cancer och visste att hon skulle dö. Dödsögonblicket är skickligt dramatiserat och man får verkligen uppleva att hon gick bort, bokstavligt talat.

Pjäsen handlar till stor del om kvinnorna, Lumpänglarna, som jobbade och slet i fabriken. Det gällde att ha skinn på näsan och inte låta sig utnyttjas och förminskas. Löneförhandlingarna på bolagskontoret gick inte alltid som de ville men Alma Laakso hade sitt speciella sätt att visa sitt missnöje genom att lyfta på kjolen och visa sin ändalykt för bolagsherrarna.

Själv fick jag min första anställning på Oravais Fabrik, eller Oravais Textil som det då hette, som 16-åring. Den första veckan fick jag jobba i väveriets granskning där kvinnor satt i en angränsande sal och kollade filtarna som vävdes i den dundrande vävsalen. Oj, sådant oljud vävstolarna förde. Ett dån och slammer utan dess like! Sedan fick jag flytta till stickeriet där jerseytyg tillverkades och där det var betydligt tystare. Jag slapp den äldre produktionen i väveriet, spinneriet, karderiet och appreturen.  Så något känner jag till miljön på själva fabriken även om jag inte är någon äkta Masuunare.

Salig mor hade också kopplingar till Masuunin och då som ung piga hos direktör Lindberg och hans fru i slutet av 40-talet skulle jag tro. I pjäsen finns också en piga hos direktören så där kände jag igen mig något från mors berättelser. Hon brukade säga att hos familjen Lindberg fick hon sin skolning inför livet. Hon omtalade alltid fru Lindberg med stor aktning. Hon trivdes bra hos dem och mången gång satt vi barn och lyssnade när hon berättade om hur det var hos Lindbergs. Jag kan gott tänka mig att fru Lindberg var som fru Lindberg i pjäsen. Hette hon Maja eller har jag helt fel?  – // Jag har fått mig omtalad att hon hette Maja!//

Till sist vill jag knyta an till pigan som fick en kamera av direktörsfrun med order att fotografera allt hon såg på Masuunin. På tuben finns en video med bilder från Lars Lindbergs privata samling med bilder från Masuunin. Kanske var det just sådana bilder som hon tog men som vi aldrig får se, hon är ju bara en rollfigur.

Blir det en fortsättning? Jag hoppas det och då att handlingen närmar sig modern tid.


Oravais Teater 

Några bilder tog jag med mobilen:

Här bänkar sig publiken på vridläktaren för att se sommarteater, Lumpänglars väg på Oravais Teater
Här tar bastubadarna igen sig efter en tur i bastun
Kvarnen ingår som en naturlig del av Oravais teater.

En tisdagskväll i Kaustby

Juli bjuder på en mängd aktiviteter, nästan för många, kan man tycka. Andra tider på året är det mera tunnsått. Men just nu är det sommarteatrar, loppisar, auktioner, byadagar, festivaler och jag vet inte allt vad som finns att besöka.

För mig har det nästan blivit en tradition att besöka Folkmusikfestivalen i Kaustby varje sommar. En stor mängd musik finns att välja bland och utbudet är varierat under hela veckan. Det är inte bara fiol och dragspel som hörs utan även mera exotiska toner av internationellt format.  Även finsk schlager- och dansmusik för den som gillar det. Igår körde de t.ex. en session som kallades ”Tribut till Kirka”. Bara Kirka-låtar framfördes.

Kirka var, som de flesta finländare känner till, en stor och omtyckt finsk sångare och artist som gick bort 2007.

Själv hade jag mest tre akter för ögonen: Duo Systrami (Sverige), Tuuletar (Finland) och Trad.Attack! (Estland). Däremellan hann jag också lyssna på en hel del annan musik under de åtta timmar jag var där.

Duo Systrami är ett syskonpar från Ångermanland som spelar fiol och cello. Jag har sett dem tidigare på Urkult och ville åter uppleva deras musik. De spelar en musik man gärna hör sent en stilla sommarkväll. Spröda toner som kan växa till en mullrande fors eller en klagan över myrar och älvar. Jag köpte en signerad skiva som minne.

De såg glada ut när de tittade ut genom dörren bakom scenen och såg kön som väntade på att bli insläppt. Kanske hade de inte väntat att så många skulle komma? Finlands Radio gjorde också en inspelning som kommer att sändas senare.

Tuuletar är en vokalgrupp som enbart använder sina röster. Men på vilket sätt! De är tidvis som en hel orkester. Jag har följt dem genom åren och fick nu åter tillfälle att se och höra dem.

Trad.Attack! är ganska så ny för mig. De kommer också i år att uppträda på Urkult och jag ville få en liten försmak av deras musik. De spelar folkmusik i modern tappning, något som ungdomarna gillade. Som de hoppade och skuttade till musiken i den sena kvällen. De (Trad.Attack!) har ett speciellt sound som jag gillar.

Men som sagt, det fanns en hel del annat också. I Spelmanhuset uppträder ofta mindre grupper med traditionell spelmans- och folkmusik. Jag vet inte riktigt hur många scener som finns men alltid finns det något på gång.

Så, har inte fullbokat program för resten av veckan så vik en dag eller två för besök på Kaustbyfestivalen eller som dess officiella namn är: Kaustinen Folk Music Festival. Folkligt, festligt. Fredag och lördag brukar bjuda på det bästa av utbudet och mycket folk kommer då. Som svensk går det alldeles utmärkt att ta del av det som bjuds i det annars närmaste helt finskspråkiga Kaustinen.  I biljettluckan var det inga problem bli betjänad på svenska och på deras hemsida finns en hel del information på svenska till skillnad mot Vasa Festival som inte har ett enda ord svenska på sin hemsida trots att Österbotten till stor del är svenskspråkigt. Fy på dem!

I värsta fall blir det så att jag åker en gång till till Kaustby denna festival. Vi får se hur humöret är på lördag. –  Såja, nu blir det annat ikväll.


Duo Systrami 

Tuuletar  

Trad.Attack!  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

 

Scen Setor finns alldeles strax utanför insläppet. Har spelar mindre grupper
Duo Systrami – systrarna Fanny och Klara.
Floating Sofa Quartet kallar sig denna muntra kvartett. Från vänster två danskar, sedan en finsk österbottning och till sist en skåning. De spelade livlig och medryckande musik.
Tuuletar som också rappade på valfri sida ur Kalavala-boken. Annars är det underbar stämsång och rösttrollerier de är kända för
Ville man lyssna till hornmusik fanns också sådant. Från Nedervetil var dessa musikanter.

 

Trad.Attack! från Estland fick minsann basen att kännas i märg och ben. Bl.a. säckpipa till dansanta takter spelades.

En formidabel bildbomb från Vasa internationella matmarknad

Länge sedan jag sett ordet formidabel och ordet bildbomb. Här kommer i alla fall bilder från pågående internationella matmarknad i Vasa denna vecka. Ni har ännu chansen att besöka denna marknad som fyller både torg och gågata. Lördagen är ännu ung! Massor att smaka på, både sött och salt, korv eller tomat. Eller varför inte känna sig internationell och prata lite svengelska med försäljarna. Några kan t.o.m. finska bättre än du!

Jag hade tänkt ta med tio bilder men det fanns så många fler. Bilderna går att klicka x2 på för att få större format!

Matmarknad 2017 i Vasa
Ont i näsan?
Bit för bit
Folk i ballongmolnet
Färggrant och  nyttigt
En lite bit ost kan du väl köpa?
Väskor på rad
Rött att tugga på
En smörkniv eller stekspade har alla nytta av
En helt vanlig makkaragrilli rymdes också med på torget
Mums. mums
Färgglada ostar
Många av våra immigranter syntes också
Midsommar närmar sig. Något att tänka på!
Och mitt i allt, där stod frihetsstatyn och hötte med näven
Naturligtvis, engelskt godis!
Berg med godis i Vasa
Mitt i allt, ett par spelmän…
Mannen i mitten
Kappor på rad. Gott att ha i november!
Kanske den bästa bilden?
Eller denna? Jag har svårt att bestämma mig.

Ny skärm

Jag kör med laptop och stor 27” skärm för att se vad som händer i låddan. Framför allt är det vid bildredigering jag anser att det är viktigt att ha en bra och stor skärm. Den gamla LG-skärmen hade jag haft i 4,5 år när den fick fel i vintras och jag lät byns elektronikkunniga person titta på den. Han fixade den men det höll bara en kort tid så blev det problem med att se svaga färgnyanser. Det gick inte att se skillnad på vitt, ljusgrått och ljusgult. Till sist tröttnade jag och igår köpte jag en ny Samsung 27” skärm.

Först blev jag besviken för det såg inte alls bra ut. Men efter en stund blev det bättre och nu är jag fullt nöjd. Kanske det var någon installation eller kalibrering som skulle göras i löndom? Hur som helst en riktigt bra skärm som är tillräckligt stor är nödvändig för fullt utbyte av datorupplevelsen.

Samma är det med att ha ordentliga högtalare kopplade till datorn. Laptopens egna högtalare är mest till för syns skull, om man kan uttrycka det så. Idag kan man se TV via nätet eller lyssna på musik via t.ex. Spotify och då gäller det att ha bra grejor kopplade till datorn för att rätt kunna ta tillvara det som bjuds.

Därför är mitt råd: skaffa en tillräckligt stor extraskärm till din bärbara dator och bra högtalare, (inte de billigaste!) Det blir som natt och dag skall du se!

Här nedan några bilder från min resa till Köpenhamn våren 2015 som jag tror att jag inte visat tidigare. Ett rent nöje att se med min nya skärm.

Min niece Fina Cristina har nyligen gjort en resa till sagda stad och här kan ni läsa om hennes intryck och se bilder.

Besöker man Köpenhamn måste man naturligtvis köpa en pölse eller två.
Öl måste man också smaka i denna ölens huvudstad

Eller ta en funderare eller två
… så till vida att man inte spelar en trudelutt
Sakta vi gå genom stan, dvs längs med Ströget mot…

… Nyhavn där vi kanske stiger ombord på en skuta och seglar iväg, vem vet vart.