En alldeles egen kupa med snö

Idag köpte jag Sverige. Så stod det i alla fall på den lilla runda glaskupa men vatten inuti och snöflingor som flög runt när man skakade kupan. Sådana tyckte jag var fina när jag var barn. Lite som på film fast bra mycket mindre. Det hände något inne i kupan; det snöade åtminstone. I den jag köpte idag fanns en same med ren och i bakgrunden fler samer, renar och kåtor. Sverige, rena Lappland. Riktigt fin när jag fyllt på lite mera vatten.

Kupan, (vad skall man egentligen kalla den?) inhandlades på ett litet loppis som en av byns flickor anordnat vid den gamla nedlagda bybutiken. När jag vittjade postlådan fick jag syn på henne och hennes skylt som hon höll upp. På skylten stod ”Loppis för alla. Från Mirjam….”. Hade det inte varit för skylten så hade jag kanske inte sett henne men så blev jag nyfiken och gick närmare för att se vad som stod på skylten. Där ser man vad lite reklam kan göra.

Naturligtvis måste jag handla något för att stödja den företagsamma unga damen som såld ut saker som hon kanske tröttnat på. Kanske hon en gång i framtiden öppnar butik i byn? Vem vet?

2013-09-19-398
Sakerna fanns på bänken till påseende. Ett par kunder hade hon redan haft när jag kom. – I denna byggnad fanns tidigare en av byns butiker men den är nedlagd sedan flera år, något som byn tyvärr delar med många andra små samhällen.

Av samma åsikt

Jag är ingen vän av de kommunsammanslagningar som skett och nya som planeras av regeringen. Jag anser att kommunen bör vara en lokal enhet där folk känner sina politiker och har möjlighet att ta kontakt direkt med de folkvalda i fullmäktige. Utvecklingen som sker är att den lokala enheten kommun försvinner och istället uppgår i en regional enhet som också kallas ”kommun”. Det som offras är närdemokratin och inflytande för de perifera delarna av en sådan regional storhet; och detta utan att det finns klara bevis för att storkommuner löser de underskottsproblem som sägs finnas. Tvärtom visar de kommunala ekonomierna tydliga problem trots de sammanslagningar som skett. En storkommun är ingen garanti för ett gott samhälle i framtiden!

Om det s.k. underskottsproblemet har jag också åsikter men det tar vi en annan gång.

Det som jag egentligen ville lyfta fram är skriverier i Vasabladet idag där professor Hannu Katajamäki framför samma åsikter som jag länge förfäktat. Han hävdar att regeringen visar svaghet och har misslyckats med sina reformer när den kommer med förslag att folkomröstning i större områden än bara den enskilda kommunen skall bli avgörande för kommunsammanslagningar. Jag kan inte göra annat än hålla med; regeringen åsidosätter grovt den kommunala självbestämmanderätten. Skäms!

För att råda bot på de problem som republiken tampas med vill prof. Katajamäki ha en samhällsmodell som länge tillämpats i Sverige och även på Åland: landsting. Det är precis det som jag länge har hävdat. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv. Jag tar med ett klipp ur Vasabladet som visar slutorden i Katajamäkis spalt.

katajamäki
Urklipp ur Vasabladet 18.9.2013 (Prof. Hannu Katajamäki)

Åter på skolbänken

Ikväll kan man säga att hösten har infunnit sig på riktigt. Säsongens första kurstillfälle i vår spanska kurs har ägt rum. Visst är sommaren fin men studierna i spanskan hänger inte riktigt med på sommaren. Därför är det bra att kursen åter fick en start. Kursen är fullbokad, tolv personer, och vi får hoppas att alla är med genom höstens och vinterns lektioner.

De flesta deltagarna är gamla ansikten men även några nya adepter mötte upp. Kul! Ju fler vi är, desto mindre märks det om någon måste vara borta en kväll.

Ett nytt ansikte var lärarens. Detta år skall vi ha Roberto från Santiago de Compostela i Galicien som lärare. Det är alltid spännande med ny lärare och efter den första kvällen så verkar det bra. Ledigt och avslappnat, lite humor och historier inblandad i undervisningen, lagom fart på hans prat så att man hinner uppfatta vad han säger. Han har själv kämpat med att lära sig svenska och har säkert då fått erfarenhet hur det är att lära sig ett helt nytt språk. Efter tre år i republiken pratar han en rätt bra svenska och ligger nog hästlängder före oss i våra försök att lära spanska.

Han berättade en liten historia om hans första tid i provinsen och hur han lärde sig svenska. Han fick plugga som alla andra och pröva sig fram, göra misstag och försöka på nytt. Bl.a. villa han omsätta signa spirande kunskaper i praktiken och besökte ett café där han skulle be om kaffe och samtidigt fråga vad det kostade. Han övade noga och hade meningarna klara; döm om hans förvåning när han inte förstod ett ord av den som svada som mötte honom från andra sidan disken. Först trodde han att han var helt kass på svenska tills han upptäckte att kassadamen hade svarat honom på finska. Det visade sig att hon inte hade mycket bättre kunskaper i svenska än han och tillsammans fick de ursäkta sina bristande kunskaper i svenska. De var ungefär likvärdiga och fick lösa betalningen på engelska.

Dock är det ganska ovanligt att kassapersonal och affärsexpediter i provinshuvudstaden inte kan båda språken. På andra håll i republiken är det mera vanligt.

Han tänker också ha med inslag om spansk kultur, vardagsliv, sedvänjor, mat och annat som dyker upp. Det lovar bli en intressant vinter med förhoppningsvis ytterligare förkovran i spanska språket och den spanska kulturen. På första lektionen blev det mest repetition så den största behållningen var upptäckten att jag till stor del förstod hans spanska. Än finns det hopp för jag har inte under sommaruppehållet glömt allt vad jag lärde förra vintern.

museo del jamon
Museo del Jamon hette detta ställe i Madrid där jag i april åt en bocadillo, tillsammans med ett fat skinkbitar och en öl för en billig penning. Jag blev glatt överraskad.

Ständigt nya apparater

Märkligt att dagens små och stor elektroniska manicker man använder i vardagen inte ser ut att hålla mera än två eller tre år. Sedan går de sönder och måste bytas ut. Nåja, min TV har hållit länge, knacka i trä, men så tittar jag inte heller mycket på TV så jag nöter den inte. Jag får sägas om förriga, motvilliga gumma sa när någon ville låna hennes gumse för betäckning av sina tackor: Allt som nyttjas så nöts.

Jag köpte min senaste mobiltelefon i början av 2011 och nu har den fått fel på laddningen av batteriet. Den har svårighet att hålla pluggen på plats så när jag sedan kollar om den är klar har den inte laddat alls. Hur jag än mekat har jag inte fått det att fungera säkert. Ibland laddar den, ibland inte. Minst sagt irriterande. Min förr-förra telefon fick fel på ljudet efter ungefär lika lång tid. Det är nästan så att jag misstänker att det finns en inbyggd funktion som levererar ett fel för att alstra nyköp. Slit och släng-samhällets konsekvens?

Den tiden trådtelefonen var standard och inga mobiltelefoner fanns så fungerade telefonerna hur länge som helst. I vår by vet jag om ett hushåll där den gamla hederliga telefonen med snurrskiva fortfarande används. Den telefonen måste väl snart ha 50 år på nacken och fungerar hur bra som helst.

Det blir kanske läge att byta ut min Nokia C7 som jag annars tyckt bra om. Lagom stor och sidig att ha i fickan. Smarttelefon med bra 8 mb kamera. Men displayen är liten jämfört med dagens telefoner. En annan sak som jag inte har varit helt nöjd med är GPS:n och kartfunktionen.

Dock är jag högst osäker på om det blir en ny Nokia, trots att märket tills helt nyligen till viss del var i inhemsk ägo. Jag gillar inte Windows-systemet med sina stora, fula knappar på skärmen och så vill jag hellre ha tillgång till den stora mängd appar som Android-systemet ger. Jag tror Nokia gjorde ett stort fel som höll fast vid sitt gamla operativsystem. Som Nokiaanvändare kunde man inte använda många bra appar som kom med Android. Ständigt var jag utestängd från dessa med min Nokia.

Så mycket kan jag dock säga, någon IPhone blir det inte!

hytt
Någon telefonhytt är det inte där den står halvt dold i skogen. Vad kan det så vara? Kanske en korvkiosk?

Vart försvinner alla pengar?

Vi har nu talko (frivilligt arbete) på en av pumpstationerna här i byn. Här finns inget kommunalt vatten och avlopp, därtill är byn för liten och ligger avsides i dessa centraliseringens tider. Istället finns två vattenbolag varav det ena nu behöver en rejäl renovering av pumpstationen.

Det har vi hållit på med senaste veckan, rivit väggar, fixat grundarbeten och i onsdags så göt vi ”sulan” som skall bära upp de nya väggarna.

Sådana talkoarbeten kan framkalla en del svett och tankemöda men också en och annan efterlängtad paus när vätska inmundigas och historier berättas.

Följande lilla anekdot berättades om strömmingsfisket som var viktigt för försörjningen i gången tid.

Det blev alltid diskussion om när strömmingsfisket brukade inledas på våren. Ingen mindes datum men Gunnar hade, år för år, gjort anteckningar i ett häfte om denna händelse. I häftet fanns också andra skriverier som var viktiga för ekonomi och levnad på landsbygden.

Vid ett tillfälle hade Gunnar svårighet att hitta sitt häfte och uppmanade därför sin hustru att hjälpa till och leta rätt på hans noteringar. Han gav instruktioner om häftet och påminde om rubriken om fanns präntad på första sidan: Vart försvinner alla pengar?

Det kan man fråga sig: vart försvinner alla pengar? Framför allt skulle jag vilja vet det vad gäller samhällsekonomin. Aldrig är det bra, eller, jo, några år efteråt kan det komma fram att då var det goda tider men nu, nu är det allvar och svångremmen måste dras åt ännu hårdare. Goda tider är alltid imperfekt, eller preteritum som man säger nu, medan dåliga tider alltid är presens. Presens har de låtit vara i fred. Tack för det!

ekorre
Den här lilla gynnaren är ekonomisk och samlar förråd till vintern. Han var tidigit uppe i morse och högt uppe i björken.
rött löv
Den som inga pengar har får betala med löv. Det gjorde vi i alla fal som barn när vi lekte. Specillt löv från syrenen var tacksamma för de kunde man skriva på.

Varthän, varthän?

Jag brukar alltid ha en resa i pipelinen men nu är det ganska tomt där vilket är ovanligt. Visst har jag mina drömresor i bakhuvudet med Peru och Machu Picchu högst upp på listan men den är en ganska dyr och omfattande resa så just nu är inte den aktuell. Sista resan gick till Amsterdam men efter det stannade reseplanerandet av om man bortser från en resa till Umeå senare i höst. Därför tänkte jag införa en omröstning bland er bloggläsare om vilken resa ni anser jag borde satsa på nästa gång.  Jag tar med några som ligger mig varmt om hjärtat men mest intresserad är jag av nya förslag. Kommer ni med förslag bör det vara inom Europa denna gång och helst inte charterresa. Markera då Other längst ned, skriv vilket resmål ni föreslår och klicka på Vote. Det behöver inte heller vara en resa långt borta, det går lika bra med en resa i republiken eller i Norrland.

[polldaddy poll=7395726]

Äsch, det här var ju dumt och fungerar inte riktigt som jag tänkt. Jag testade själv att välja Other och skrev in Reykjavik men det kom inte fram utan noterades bara som en rösta på Other. Istället får ni gärna kommentera på vanligt sätt och ge förslag.

älgört
Titta, älgörten (eller älggräset) blommar igen!