Lite regn, ja tack!

Helgen närmar sig och på lördag är det villaavslutning. Då firas sommarens sista flämtning och det är avslutning på villalivet för de flesta. Denna sed med fyrverkerier, eldar längs stränderna, bastubad och fest med vänner och bekanta har firats länge här längs kusten i Pampas. Firandet kallas också veneziansk afton längre norrut men här säger vi bara kort och gott villaavslutning.

På andra håll har man också anammat denna sed på nytt. I Åbolands skärgård har man sedan 1990-talet firat något som kallas forneldarnas natt och på andra sidan Kvarken firas stugsistan. Bl.a. ordnar Umeå Motorbåtssällskap en båtkonvoj på Ume älv kommande lördag.

Nu hotas emellertid fyrverkerierna av eldningsförbudet med tanke på hur torrt det är i markerna. Kommer inget regn innan lördag så får inte fyrverkerier fyras av vilket till någon del tar udden av firandet. Hundarna blir väl glada och det blir att satsa på desto fler eldar och marschaller längs stränderna kan jag tänka. Själv önskar jag ett rejält regnväder kommande dygn för nog är det ändå fyrverkeriet det som sätter knorr på villaavslutningen. På lördag får det däremot vara soligt, varmt och vindstilla.

Jag vill i sammanhanget påpeka bruket av ordet villa. En villa här i republiken är en sommarstuga, ofta belägen vid vatten. I vår by finns flera hundra villor längs stränderna. En rikssvensk villa benämner vi egnahemshus. Denna finlandssvenska språkliga egenhet och andra tas upp i senaste nummer av Språktidningen av Fredrik Lindström i artikeln ”Rikssvenskans fina kusin”. Läs den gärna för att få ett litet grepp om finlandssvenskan; jag har på känn att åtminstone i kungariket är inte kunskaperna om finlandssvenskan speciellt lysande på sina håll. Han tar också upp några ord som inte är allmänna i Pampas. Åtminstone för mig känns de lite främmande men används kanske i södra Finland. Jag tänker på orden simkostym (baddräkt), bykpojke (klädnypa) och krabbis (baksmälla). En liten justering vill jag också göra av den gode Fredriks skrivning av ordet morsa (hembränt på närpesdialekten). De uttalar ordet som muscha, inte morsa. Muscha dricks i Närpestrakten men ordet används också längre norrut men då mera som kuriosa. Närpesdialekten är så speciell att den är märkvärdig även bland oss andra Pampasbor.

sten och väv
Inte mycket regn och rusk senaste tid. Då hade nog inte spindelväven varit kvar.
oravais fjärden
Önskeväder på lördagskväll. (Oravaisfjärden)

Ögontröst

Det kom in några förslag på namnet för blomman som jag hade med i förra inlägget. Dock tror jag inget av dem var rätt och när jag ikväll hittade en bra hemsida med bilder på många växter, inklusive avdelningen Vilda svenska växter, så tror jag att jag hittade en bild på sidan 22 som passar bra . Jag tror nämligen att blomman heter Ögontröst. Berglunds Botaniska Bilder hade en stor samling bilder på olika växter och där hittade jag vad jag sökte. Eller vad sägs?

Ögontröst har enligt Alternativmedicins beskrivning en varierande växthöjd, 5-30 cm, vilket passar in. De som jag hittade var max 5 cm höga. Den är också en medicinalväxt som påstås ha lindrande inverkan på rinnande och irriterade ögon.

Ganska kul detta med växter. Tidigare i sommar stiftade jag närmare bekantskap med älgörten och nu denna oansenliga blomma på min tomt. Förstorar man upp bilden, klicka på bilden i förra inlägget, ser man att det är en riktigt vacker blomma med en gul fläck i själva blomman som ser ut som ett hjärta eller en fladdermus. – Nu blir det ett glas älgörtssaft och sedan blir det bingen.

Förresten, vilket vackert namn: Ögontröst!

nypon
Från det ena till det andra: Nypon. En kopp nypon påstås innehålla lika mycket C-vitamin som 30-40 apelsiner.

Ännu en blomma

Jag klippte gräsmattan ikväll. Än växer den och det kändes ljumt i luften. Sensommar. Just som jag gjorde de sista lovarna så upptäckte jag ett litet bestånd små blommor i gräsmattan som jag inte sett tidigare. Bara några centimeter höga och pyttesmå blommor. Bara några millimeter stora blommor. Liknade miniprästkragar på håll men jag vet inte om det var så. Jag försökte få en närbild på blommorna men det var svårt att få focus. Där låg jag platt på magen och mixtrade med kameran utan att lyckas helt. Jag hoppas inte de som körde förbi trodde att jag stupat igen och blev denna gång liggande. Naturligtvis lät jag dem vara, blommorna, men de kanske klarat sig för gräsklipparen för så låga var de. Tilläggas kan är att jag har ganska hög klipphöjd för jag har ojämn gräsmatta och en och annan sten finns också.

Några minigrodor strök nog med för dem såg jag inte förrän i sista sekund och då var det för sent.

augusti blommma
Någon som vet namnet på blomman?

Skogens poesi

Trots att sommaren är snart förbi så finns det än tillfällen att njuta av solen, ljuset och värmen. T.ex. ikväll var det riktigt varmt och skönt i solskenet vid villan. Annars märker man nog av kylan så fort solen gått ned.

Dagen började med fina dimslöjor över byn som skimrade vackert i den uppstigande solen. Jag tog med mig kameran och knäppte några bilder på samma gång som jag skötte tillsynen av kattorna denna weekend. På kvällskvisten for jag en sväng till villan och fick då för mig att gå till en liten insjö, eller skall vi kalla det träsk, inte långt från villavägen. Korpesbrunnen heter insjön. Korpar har här funnits i alla tider och ordet brunn används ofta för en lite insjö. Exakt den språkliga historien bakom detta vet jag inte men det skulle vara intressant att få veta.

Jag har senaste tid haft mycket inlägg om resor och bilder på saker och ting. Kanske det var därför jag sökte mig till den lilla sjön för att få variation och en liten naturupplevelse. Egentligen finns det många fotomotiv i skogen om man bara ser sig omkring. Det är riktigt fint att vandra omkring och se det man annars inte ser när man är i skogen. Vanligtvis är det mest skogsarbete och bärplockning som distraherar. Skulle man bara ge sig tid att se, lyssna, känna dofter och låta tankarna och fantasin vandra fritt tror jag att man lätt skulle få inspiration av skogen till något kreativt. Inte konstigt att många konstverk, dikter och berättelser finns i den nordiska kulturskatten som handlar om just skogen och dess väsen. Skogens poesi finns där, det gäller bara att se den och förmå sig till att formulera den i ord, toner eller bild.

Jag är en stor beundrare av Dan Anderssons prosa och diktning som ofta handlar om naturen, skogen, märkliga händelser i ödemarken, udda personer, slit och släp för skogens fattiga befolkning den tiden, vidskepelse men också mystik och magiska stunder. Han om någon var en skogens poet. Läs honom och ni får insyn i en tid som var men också det som fortfarande finns. Varför inte ”En landstrykares morgonsång till solen?”

morgondimma
Morgondimman träffas av solens första strålar. Snart är guldslöjan förgången när solen driver den bort.
korpesbrunnen
Korpesbrunnen låg stilla och loj i kvällningen.
korpesbrunnen2
Man kan undra när någon männsika senast satte sin fot på dessa stenar.
korpesbrunnen3
Var det stomen som fällde dessa stammar? Det är nog ganska sällsynt att få se när stormen bryter omkull ett träd.
skogens vägvisare
En vägvisare mitt i skogen men mot vad.
gammstenen
Vem satte den stenen där? Det kan man fråga sig. Ok, det var jag för kanske 20 år sedan och den är fortfarande kvar.
solnedgång
Solnedgång på lördagskvällen.

 

Tänk så det kan gå när skorna inte är på

Trots att jag igår var på marknad och inte råkade i slagsmål, som Bulten i Bo brukade göra (episod i Emil i Lönneberga), inte blev rånad i Amsterdams glädjekvarter eller råkade ut för älgkollision under mina 1700 kilometer långa bilfärd genom Norrland så klarade jag mig inte utan blåtira denna sommar.

Sistlidna natt gjorde jag ett besök på toaletten. Morgonen närmade sig och jag tyckte inte jag behövde tända belysningen trots att det ännu var ganska mörkt ute. Ni vet, man kan ju sin bostad utan och innan. Tyvärr råkade jag trampa på en av mina träskor som låg och vilade på en matta. Alldeles på kanten steg jag, skon kantrade och jag med den. Jag föll framåt och trots att jag lyckades dämpa fallet så slog jag naturligtvis huvudet i armstödet på en av mina stolar vid köksbordet. Rakt på vänster öga som fick sig en smäll. Det var ingen kraftig smocka och jag reflekterade egentligen inte över det för förutom att träskon fick sig en rejäl åthutning. När jag vaknade på morgonen så kände jag en lätt svullnad kring ögat och visst; begynnelsen till en vacker blå ton hade infunnit sig. Inget stort men likväl föga klädsamt.

Frågan är nu om jag skall använda puder eller maskara för att dölja fadäsen eller borde jag likt Moshe Dayan placera svart lapp över ögat till det värsta är över?

Vad lära vi av detta? Jo, att träskor skall alltid vara på fötterna annars kan de ställa till med stort förtret.

lapplisa
Lapp-Lisa (Anna-Lisa Öst) i Vilhelmina var snäll och slog mig inte med sin gitarr. Ingen blåtira.
amsterdam by night
Trånga gator och gränder i Amsterdam på sena kvällen men ings skurkar syntes till. Ingen blåtira.
juthbackamarknad 2013
Mycket folk på marknaden men ingen ville mucka gräl. Ingen blåtira.
träskor
Men dom här gav mig blåtira med hjälp av en stol. Två mot en, inte just.