Italienskt temperament

Jag begav mig till kyrkbyn för att köpa 5 DVD-skivor för att göra en recovery för min nya dator. En recovery (återställningsskivor) är nödvändiga att ha den dag datorn säger upp kontraktet och inte mera behagar fungera. Finns ingen recovery sitter man på pottkanten. Detta glömmer många men det kan straffa sig rejält om man struntar i det.

Fem skivor för recovery är många, 1 -3 är mera vanligt. Det tyckte också handlaren, en livlig italienare som bor i socknen. Vi kom att diskutera de stora affärskedjornas försäljningsmetoder när de ofta inte upplyser om nödvändigheten att ha en recovery till den nyinköpta apparaten i kartongen.

Hans sätt att diskutera är annat än vad man är van vid. Han pratar mycket, viftar med armarna och ansiktsuttrycken skiftar ständigt. Jag höll på att börja gapskratta när jag betraktade honom och hans minst sagt energiska sätt att uttrycka sig. Jag hade ledigt kunnat stå där en kvart och resonera med honom men drog mig sakta mot dörren, jag hade en tid att passa.

Idag beger jag mig till Ebbas stad för att se om folket där är ens hälften så sprudlande som vår italienare i kyrkbyn. Det är ju ändå Jakobs Dagarna och feststämning.

Som sagt, jag hade en tid att passa
Annonser

Politisk underhållning

Eftersom jag har satellit-tv har jag tillgång till en mängd europeiska kanaler som jag tittar på ibland. Det är främst tyska, engelskspråkiga och spanska kanaler som jag ser. Det gör att jag får märkliga vanor framför dumburken. Det händer att jag blir sittandes långa stunder och tittar på tjurfäktning trots att jag anser det som djurplågeri och att det borde förbjudas.  Även tyska underhållningsprogram med lederhosen, joddling och schlagers ser jag ibland trots att det inte direkt min typ av musik som spelas.

Jag tittar ofta på Sky News från Storbritannien, speciellt när det är någon större händelse på gång i världen. Igår fastnade jag en god stund på Sky News när premiärminister David Cameron blev utfrågad i parlamentet angående avlyssningsskandalen som tidningen News of the World har ställt till med.

Inte är jag speciellt intresserad av brittisk inrikespolitik men sättet och ordningen i det brittiska parlamentet fascinerar. Det liknar mest ett rejält väckelsemöte när det går till som hetast. Regeringspartiet och oppositionen sitter på varsin sida vända mot varandra med bord i mitten på vilka det bl.a. står två lådor som kallas Despatch Boxes. Jag har funderat på vad dessa lådor är för något och efter viss forskning fann jag att dessa lådor innehåller religiösa skrifter inklusive Bibeln och Koranen och används när nya ledamöter av församlingen svärs in.

De används också som någon slags talarstol när regeringen och oppositionen debatterar. Det rapporteras att den ena lådan har fått skador efter att förre premiärministern Gordon Brown med sin penna brukade hacka på sina papper och lämnade även märken kvar på lådan. Winston Churchill lär också ha åstadkommit skador på lådan när han dunkande knytnäven i den. Liknande lådor finns också i parlamentet i Australien.

Stämningen igår var livlig under debatten och hånskratt, rop och ljudliga hummanden understödde än den ena talaren än den andra. Talmannen fick upprepade gånger återkalla ordningen men underhållande var det. Speciellt Cameron har talets gåva och klarade sig bra trots att han trängdes hårt med frågor och uppmaningar till ursäkter.

En sak jag inte förstår är varför medlemmar i församlingen kortvarigt ställer sig upp när någon talare har ordet. Är det för att understöda hans eller hennes åsikt eller vill de bara motionera benen litet? Hur som haver så har vi rent ut sagt tråkiga debatter i högsta riksförsamlingarna här i Norden jämfört med Förenade Kungadömet. Vem orkar lyssna på debatt i granitborgen någon längre stund när brittiska parlamentet serverar ren underhållning?

Här gick det också livligt till i London 2006 när Italien vann VM i fotboll. Vi gick förbi och hamnade i världens fest med italiensk supporters.

Självmordskandidat

Ikväll var jag ute en sväng med Brunte. Fint väder och lite trafik men en regnskur gjorde att Brunte blev våt om mulen. Torkarna fick vifta en stund.

I en kurva på slätten mot socknen satt plötsligt ett litet knyte helt stilla mitt på körbanan där vi rusade fram. Jag gjorde en gir in på motsatta körbanan och fortfarande satt knytet helt stilla trots att vi susade förbi i 80 knyck. Inte en min visade den luggslitna och våta rävungen. En riktig självmordskandidat, tänkte jag. I backspegeln såg jag hur den reste sig och sakta knallade ned i diket.

Kanske den var trött på livet och tänkte: ”Inte denna gång, men kanske nästa”. – Möjligen var det en skabbräv.

"Som psykoterapeut anser jag beteendet vara mycket självdestruktivt"

På gång, med en sång…

På en rullande sten växer ingen mossa brukar jag säga till min granne när jag åter skall förevisas något nytt som han har på gång. Han är nämligen flitig med att starta olika projekt och har funderingar om allt mellan himmel och hjord. Alltså hans fårahjord, som nu fått en massa nya lamm.

Lammen skuttar omkring och är hur näpna som helst, till den grad att allt som oftast stannar ekipage till på landsvägen så att passagerare och tömhållare kan betrakta underverken. Vevar de ned fönstret i vagnen kan de också höra tuppen som galer så halva byn hör det. Flera gånger i minuten hörs hans högljudda läte över nejden när han är riktigt uppeldad. Juhuuuu, låter det som. Därtill är han folkilsken. Ingen får komma in i buren för då smäller det. Men inga kycklingar har synts till varför grannen är bekymrad för hans fortsatta existens. Kan det vara så att tomma tunnor skramlar mest?

Själv njuter jag av semestern i lugn och ro, småsjungandes när andan faller på. Vädret har ju inte heller varit det sämsta. Det första doppet i böljan den blå har jag tagit, även om det blev sent omsider denna sommar. Har man hus och hemman finns det alltid saker och ting som skall göras; reparationer, underhåll och städning. Igår målade jag farstutrappan och en liter färg räckte precis till. Gräs och buskar växer så det knakar och lite röjning med röjsågen hör till varje sommar för att inte djungeln skall tränga sig på alltför tätt. Sådant är livet på landet. Men jag hinner också läsa böcker, skriva, lyssna på musik, ordna papper samt siestan på eftermiddagen inte att förglömma. Ack, tänk om man alltid fick ha semester och rå om sin egen tid.

Jakobs Dagarna går också av stapeln denna vecka och naturligtvis måste jag dit en eller två gånger för att kolla läget. Det brukar alltid vara så trevligt att strosa runt och ta del av aktiviteterna som förekommer, prata med folk och dricka en öl på någon gatuservering. Inte minst musiken brukar intressera. Daisy Jack med Krista Siegfrieds tänkte jag stifta bekantskap med i år. Man får ju inte bli mossig utan försöka hänga med vad som på gång i republiken.

Bä, bä, vita lamm har du någon ull? Kan det räcka till en helgdagsrock åt far så småningom?

Jag har funderat

Vi har detta med bloggar, Facebook, Twitter och allt vad det heter. Gott så, för många har det blivit ett sätt att använda Internet mera flitigt. Tidigare fanns de som bara betalade sina räkningar via nätet och visste inte riktigt vad de mera kunde göra på webben.

Det jag funderat på är vilka relationer vi har på nätet till våra vänner och bekanta. På FB har en del personer hundratals, kanske tusentals ”vänner” medan andra inte har fullt så många. Själv anser jag det är bättre att ha 100 vänner istället för 1000 därför att det blir ett sådant flöde av meddelande att man inte kan ha koll på alla utan kanske missar något som man verkligen vill läsa och besvara. Därför har inte jag varit så aktiv att utöka vänskaran på FB utan tar det som det kommer. Det roligast med FB är när det dyker upp någon gammal bekant som jag inte haft kontakt med på år och dar. Även släkt (t.o.m. mera avlägsen släkt) som man tidigare inte träffat flitigt kan dyka upp och man får ett närmare förhållande till dem.

På FB tar jag nästan alltid bort sådana meddelanden som gäller olika applikationer, spel och dylikt. Det enda som fallit nåd för mina ögon är Spåkulan. Den har fått vara kvar även om jag inte använder den. Musikvideos är också ok därför att man kan få tips på bra musik.

En annan sak är kommentarer. Vissa personer skriver sällan och aldrig inlägg, kommentarer eller ger ens ett ynka gillande. Sådant tycker jag är tråkigt. Någon reaktion borde man få ifrån dem någon gång emellanåt, annars är det ju onödigt att ha dem som vänner.

De flesta på FB som jag har som vänner är gamla bekanta av en eller annan sort, folk jag träffat tidigare irl. Men jag har också några som jag inte träffat tidigare, släkt borta i Amerikat, någon enstaka kändis och en f.d. bloggare som jag gärna vill få reda på när han startar nästa blogg. Den mest exotiska bekantskapen på min FB är en dam från Venezuela som jag aldrig träffat men som jag chattade med på Skype. Min spanska är inte så smord att jag kan skriva hur som helst och nu har det gått lång tid sedan vi senast hördes av. Men det är kul att se hennes bilder och få en aning om hur livet är borta i främmande land.  Därför har hon fått vara kvar. Vem vet, när min spanska blir bättre en dag och jag orkar skriva något.

Jag tycker också det är skillnad på bekantskapar på FB och de man får via bloggar. På bloggar skrivs det mera utförligt och man får en bättre uppfattning om personen ifråga. Jag läser och känner viss samhörighet med vissa bloggar därför att de är bra skrivna, har intressant eller kul innehåll och de svarar på de kommentarer de får. Språkbehandlingen är också viktig för min del för att jag skall läsa bloggar. Jag läser några bloggar som är verkligt rappa i språkbruket, med fyndiga liknelser och egen stil. Även humor och självdistans är egenskaper för en bra blogg.

Även om jag läser bloggar och genom dem tycker mig känna personen väl söker jag inte upp dem på FB för att ha kontakt även där. På något sätt känns det som om man tränger sig på och blir alltför privat när man ändå inte träffat dem irl. Dumt, va? Men som sagt, några undantag finns det.

Oj, där blev man för en gångs skull själv fångad på bild. Thanks R för bilden!

Lördagskväll vid sundet

Vad kan var bättre än att lyssna till dragspelsmusik, äta grillad korv och konversera bybor och andra som tyckte att det var fint att tillbringa en stund tillsammans vid sundet en lördagskväll? Jag cyklade dit när dagen övergick i kväll och kom en liten stund försent för att höra ordförande för byarådets inledningsanförande. Men på håll kunde jag höra avslutningen som handlade om älgar, rådjur eller liknande bybor som söndrat stängslet runt Fladan. Tjuren Ferdinand med harem verkar dock trivas med sitt sjönära boende och har inte rymt. Skadan var inte så stor att det inte enkelt gick  att reparera.

Kaffe med dopp hör en sådan tillställning till, annars skulle tanterna bli helt omöjliga, kanske farbröderna också. Te fanns också för sådana som mig. Vid grillen stod två gentlemen och plockade ut korvar på gallret, vände och vred på vurstarna, serverade sallad och håvade in slantarna. Hela tre korvar åt jag men sedan sade både magen och förståndet stopp.

Mitt deltagande i lotteriet gav två vinster på fem lotter, vilket var helt ok. En tung glaspjäs föreställande en häst med vagn var ena vinsten. Vagnen kan fyllas med karameller eller annat småplock. Den andra vinsten var en CD med Roland Cedermark där han spelar religiösa sånger. Sådant kan man gott att lyssna till även om någon frågade om det var hårdrock vilket jag bejakade; Roland spelar visst hårdrock.

I sundet kom båtar sakta glidande, både med roddare och per snurra. Inga stora svallvågor i vassen. Någon provade fiskelyckan med kastspö. Vissa satt snällt på bänkarna och småpratade, andra gick runt och myste. En lugn och fin tillställning utan brottningsmatcher. Ingen Bulten i Bo som dök upp. Det enda som dök upp var en kortvarig regnskur men i övrigt var det en riktigt trevlig samvaro i serveringstältet där vi trängdes en liten stund medan Fjorgyn vattnade gräsmattan. Byarådet skall ha stort tack för arrangemanget!

Snällt på rad de ligga, väntande på bitande tänder och smackande tungor

Var är min favoritkassörska?

Kalla mig fånig eller dum men jag har en favoritkassörska i köpladan som jag frekventerar allt som oftast. Hon närmar sig medelåldern men är inte över 40 vad jag kan se. En stilig kvinna med mörkt, pageklippt hår, livlig blick.

Jag har inte sett till henne på en månad och jag undrar var hon är. Kanske hon har semester? Hur som haver så tyckte jag mig henne skymta vid kassorna och fånig som jag är, och gärna erkänner, bytte jag kassakö för att bli betjänad av henne. Döm om min besvikelse när jag upptäckte att det bara vara en kund som liknade henne. Inte alls lika snygg.

Istället hamnade jag i en kö där kassörskan hade uppenbara besvär med sin BH. Alltid något men inget jag önskade henne.

I en annan affär med försäljning av laptops var det idel betjäning av herrar 50+. Visst kunde de sitt jobb men man är mest van vid unga killar som världsvant jonglerar med datatermer till höger och vänster. Kanske cheferna fått rycka in under semestertider? Betjänad blev jag och affär blev det så nu sitter jag här med en sprillans ny.

Dam och herre på styva linan i Paris