På rätt kurs

I början av veckan kunde jag glädja mig åt att jag kan räkna till tio, säga God dag och berätta vem jag är. En gåva som inte är allom givna. De är inte många de som är stumma, de bortglömda, de frånvarande, men de finns. Jag har en kusin som är en av dessa som aldrig kunnat räkna, hälsa, säga sitt namn. Vi tar många gånger det mest självklara för givet utan att tänka på att vi själva nästa dag kan vara en stum skugga av vårt gamla jag. I vår väg kan komma en olycka, en sjukdomsattack, en kollaps.

Därför är jag tacksam att jag fortfarande kan lära, ställa frågor, pröva på något nytt. Det gjorde jag i tisdags. Tillsammans med tretton andra adepter bänkade jag mig i en skolsal i socknens centrum för att lära spanska, världens andra största språk. Höstens kvällskurser håller som bäst på att starta och grupper av människor med samma intressen samlas för att förkovra sig i ett eller annat ämne.

Några, inklusive mig själv, hade tidigare nosat på språket men de flesta var nybörjare. Därför blir kanske inte så mycket nytt för mig i höst men jag har en förhoppning om att kursen fortsätter och att nya nivåer uppnås. Och repetition är nog nödvändig. Språk är färskvara.

Den första kvällen var stämningen förväntansfull, nyfiken, kanske lite nervös. Lärarinnan, som förresten är en gammal skolkamrat till mig, räknade in lärjungarna ett antal gånger som en första introduktion till spanskan. Uno, dos , tres, quatro… ord som de flesta hört på semesterresor till soliga España.

De flesta har som mål med kursen att åtminstone kunna förstå och prata något på semesterresor till Spanien och Kanarieöarna. En dam tog kursen för att den inföll på hennes enda lediga kväll i veckan och den ville hon utnyttja till att lära ett nytt språk. Själv hade jag nog i den situationen slappat i soffan och tittat på TV. En annan dam skulle fira jul i Venezuela och ville få en språklig förberedelse inför resan. Sister Jane deltar också i kursen så då kan vi samåka. På hemfärden finns det oftast något kursrelaterat att diskutera.

Så nu kan jag säga både ¡Hola!, presentera mig och räkna upp mitt telefonnummer på spanska. Alltid något. Som träning brukar jag ibland låta något spanskt tv-program stå på i bakgrunden för att vänja mig vid spanskan och språkmelodin. Inte för att jag alla gånger förstår vad de pratar om men språket är så vackert att det är som abstrakt poesi för mig.

 

 

Ibland låter spanskan som en hackspett i telefonstolpen. Snabbt, snabbt, ratatatata prrrrrrrrr

 

Annonser

Me like

Jag har aldrig gillat pyramidspel och liknande. Nu har jag dock fått en utmaning av min niece som påminner om pyramidspel. Berätta sju saker om dig själv som andra inte vet, är utmaningen. Sedan skall jag utmana sju andra. Det struntar jag i.

Men jag skall i alla fall berätta om sju saker jag tycker om.

  1. Tidig sommarmorgon just som solen gått upp, gärna i skärgården.
  2. Den gröna färg andhanen har på sitt huvud.
  3. Vintergatan.
  4. Doften av nyslåttat gräs.
  5. Fläderblomsaft med iskuber i glaset  en varm sommardag.
  6. Dan Anderssons dikter, men också hans prosa.
  7. ”Valse Triste” av Sibelius.

Det blev en riktigt prydlig lista. För att bryta den något högtidliga stämningen kan jag berätta att jag också gillar fläskpannkaka, Caroline af Ugglas (främst hennes personlighet), att vissla falskt, att hojta i backen när eko finns, att sitta i frisörsstolen och bli fin i huvudet, att härma göken (när den hörs på sommaren), nya tv-serien ”Starke man”.

Och naturligtvis chorizo. Nu blir det kvällste och smörgås med chorizo som pålägg.

 

 

Jag läser en bok

Jag läser en bok, ”Livet bland Kvarkens söner och döttrar”. Skriven av H.R.A. Sjöberg och utgiven 1925. En bok som handlar om livet på Björkö/Replot under 1800-talet och början av följande sekel. Vilket är för de flesta det allom bekanta 1900-talet.

Seder och bruk blandat med vidskepelse och fiskeliv är bokens innehåll. En lättläst bok med diverse nyttiga tips som nu fallit i glömska. T.ex. att vid dop av barn bör man alltid springa vid frambärandet av barnet till dopet. Då blir barnet snabbt och effektivt. Det är nog något som de flesta nutida föräldrar missar, skulle jag tro.

Mera märkligt var händelserna efter konfirmationen. Ungdomarna skulle då ta sina första steg i vuxenlivet. Vid ”Mittjelmäss” (Mikaelidagen) skulle de bjuda sina äldre kamrater i byn på brännvin för att accepteras i gänget. Ynglingarna skulle på sina första friarstråtar. De ledsagades av gänget till en något äldre flicka för anhållan om att han kunde får sova över. Avslag innebar att han fick ett ”kalvskinn”. Många kalvskinn innebär dåliga odds när han på allvar skulle söka sig en partner. De flickor som lät en nymornad konfirmand sova över kunde sedan skryta med att hon fått en ”hönsunge” Många hönsungar innebar en viss status för flickan ifråga.

De unga flickorna fick också besök av äldre pojkar i samma ärende. Sov två flickor i samma säng och bara den ena fick friare var det en stor skam för den som blev utan. Hon hade då ”bränt tegel”.  De gossar och flickor som blivit utan sällskap i sängen fick följande kväll dansa kring ”stabban” (huggkubben).

Det verkar som om ungdomen den tiden levde väldigt lössläppt. Man kan undra om konfirmanderna var äldre den tiden men tanke på att de skulle skaffa både brännvin i mängd och även göra sina första erfarenheter på det erotiska området? Allt efter vissa speciella regler och riter.

Bröllop innebar också en hel del firande. Ett bröllop kunde hålla på i tre dagar och även då flödade spriten. Det kunde bli rätt livat och en del slagsmål kunde bryta ut mellan måltiderna. 150 liter brännvin var inte någon ovanlig mängd för att förse gästerna med för att hålla stämningen uppe. Klockan 01 på natten åt man själva festmåltiden. Säg inte att det var sedligare och bättre förr.

Själv fick jag en flaska med 90°-ig alkohol som tack för att jag varit kattvakt. Jag får väl öppna den när jag gifter mig. Enligt gamla seder och bruk bör man vara väl försedd med eldvatten vid den tillställningen. Tills dess får den stå i bokhyllan bland böckerna.

Inget för katter och finsmakare.

Kattvakt

Sister Jane med familj är på semester på ön som har både vänsterstrafik och euro. Båda systrarna med följen är på ön men detta handlar om den syster som bor närmast granne till mig. Därför har jag blivit utsedd till kattvakt.

Jag fick noggranna instruktioner om hur uppdraget skulle utföras. Det är jag evigt tacksam för. Jag hatar när jag inte vet vad som gäller för uppgiften. När allmänna anvisningar mest går ut på att: ”ta hand om katterna”.

Men ett mail damp ned i min Inbox med order:

Variera belysningen i huset: …har jag gjort med stor frenesi. Vissa nätter har jag haft belysningen på i köket. Andra dagar har den varit släckt. I gymmet har jag inte alls rört knapparna för belysningen. – Några tjyvar har jag inte sett till. Vad annat är att vänta med sådan avancerad scenografi?

Skötselråd för katterna:
”Svarta katten” får mat i gymmet, som är en avdelning för sig. Men vill den komma in och bekanta sig med övriga två katter är det helt ok. Kom dock ihåg att fösa ut den innan du går hem till dig. – Hmm, är det inte fråga om diskriminering av svarta rasen?

Skopa och matsked är måtten när det gäller att dela ut mat. Kattmat och torrfoder skall fördelas broderligt. Vatten har jag bytt tre gånger.

Är de jättehungriga ger du dem en extra skopa av torrfodret. – Har jag gett en liten varje dag. Jag hoppas att de inte blir riktiga fetknoppar denna gång. Alla burkarna med kattmat har nästan gått åt.

Om du hinner får du gärna klia dom oxå, det gillar dom. – Jepp, jag har kliat och snackat kattspråk hela veckan. Får jag godkänt?

Mums, jag är så mätt att jag är helt vit i ögonen.

Verser från rymden

Det är inget fel att sjunga eller vissla på jobbet. Det tyder väl på att man trivs? Igår drog Glada Tomaten och jag en kort duett. Valet av sång var något annorlunda och var bara något som dök upp ur tomma intet. Jag kunde någon rad här och där medan Glada Tomaten verkade till min förvåning t.o.m. kunna någon hel vers.

Tidigare i veckan dök något annat upp som en katt vid kylskåpsdörren. Salami och Zulamit. Paret bara fanns där helt plötsligt och pockade på uppmärksamhet. Det blir så när man knogar på i saltgruvan och tankarna fladdrar iväg. I förbifarten kastade jag frågan till ovan nämnda Glada Tomat; vem var Salami och Zulamit? Det visste han inte. Han fick hemläxa. Det var knappt att jag visste det själv men jag drog mig till minnes att det var ett kärlekspar i en dikt. Vem skrev dikten och vad handlade den om? Visst hette dikten Vintergatan?

Dikten lästes en gång i småskolan på en julfest. Programmet bestod av sedvanlig sång, ringdans, teater och en och annan dikt. Varför personerna i denna dikt stannade i minnet vet jag inte men dikten var lite vemodig och så fanns kosmos i den. Den tiden var det mycket rymdfärder på gång. Kanske var det så att jag tvingades läsa någon vers i dikten?

Glada Tomaten glömde naturligtvis namnet på de båda i dikten men gjorde ändå ett tappert försök på nätet för att få reda på mera. Salami och Zulamit var som bortblåsta ur minnet, istället dök Romulus och Remus upp av någon konstig anledning. Båda paren är mytiska men ändå vitt skilda i sina väsen. Själv kom jag att grunna på vad varginnan hette som tog hand om Romulus och Remus. Frågan fick en låsning i hjärnan och har inte släppt ännu. Hade varghonan alls något namn?

Sången som hördes i saltgruvans dunkel var ”Vi skall fara bortom månen” som en gång sjöngs av den gode Carl Öst. Den var väldigt modern på sin tid med raketer, kosmonauter och astronauter i texten. Tilläggas kan, är att Glada Tomaten inte är någon speciellt kyrklig person men kan, trots sin relativt späda ålder, en hel del gamla låtar, både sakrala och världsliga.  Han var inte ens född när Calle först gjorde en hit med sin sång.

Det är mera än 40 år sedan Carl Öst sjöng om ”dessa sista dagar” i sin sång. 1966 var året.

Flanell

I saltgruvan går många omkring med flanellskjorta under den kalla delen av året. Ungdomarna gör det inte men många av oss som är gammal i gemet växlar till flanellskjorta i oktober. Flanellskjortan är tydligen en generationsfråga.  På sommaren är det dock t-shirts som täcker övre delen av våra lekamen. Igår investerade jag i tre nya flanellskjortor och är nu rustad inför vintern.

Normalt har vi uniform klädsel, blå eller grå. Men skjorta eller t-shirt är valfri. Flanellskjortan köps ofta på HH och är ganska tråkig och har föga variation i designen. Billig och håller en säsong.  Sommaren bjuder på fler motiv när t-shirten är dominerande. Sommaren är också mera internationell. Istanbul, London, Buenos Aires, Dubai, Gotland, Greece, New York, Canary Islands, Thailand skymtar förbi på våra bringor när vi gräver oss fram i gångar och orter. Glada Tomaten har ibland en skrikande grön-gul t-shirt som gör att hans syns. Som en nymornad rödglänsande finne på näsan ser man honom på långt håll. Det är bra, då vet man var man har honom. Stora Yxan har ofta motiv med Marathon. Han samlar på marathon-lopp och t-shirts finns för varje lopp av betydelse. Medicinmannen har sällan någon mera inspirerande beklädnad utan skuttar mest omkring med vanliga jeans och blå jacka.

Det slår mig att vissa ord är olika på svenska i republiken och kungariket. Själv använder jag t-shirt, läsk och keps. I republiken är motsvarande ord t-paita, lemonad och lippis. Flanell torde dock vara samma i republiken och kungariket. Det finns dock många fler spännande tygord. Terylen, gabardin, polyester och lurex t.ex. En skjorta i lurex skulle säkert göra succé i saltgruvan.

Vad bilden har med inlägget att göra vet jag inte, men här får ni en bild av apoteket vid Kyrko- och Hovrättsesplanaden. Klicka på bilden så ser ni tre små UFO:s som kommer längs med Kyrkoesplanaden.

Minnen från diket

Tidigt i ottan när jag med Brunte rusar fram i landskapet, över back och krön, har jag senaste tid fått syn på ett par lysande figurer på nästan exakt samma ställe varje morgon. Just där i den branta backen innan bron lyser det upp i mörkret. Nästan som ett par änglar syns de. Det är två damer som är ute på tidig motionsrunda. De är riktiga friskusar, klockan är inte ens sex en gång. De månar om liv och lem. Därför har de rejäla reflexvästar.

Hösten är en vacker årstid med färger och klar luft.  Den första frosten nyper snart både löv och kind. Svartisen lurar och då gäller det att vara alert. Annars kan ekipaget hamna i diket eller något ännu värre.

Jag minns i min ungdoms dagar när jag fått körkort och även inhandlat en bil på höstkanten. En grön Ford. Naturligtvis skulle den provköras både en och fler gånger. Jag hade inte alls haft bilen många veckor och skulle ut på en tur en kväll. Vägen såg fin och blank ut. Blank och isig, skall jag tillägga. Svartis var något som jag som nykläckt chaufför inte stiftat bekantskap med tidigare. Jag tror inte ens att jag hade bytt till vinterdäck. I en kurva som till på köpet hade en vägbana som var kullig fick jag sladd. Bilen fick ett eget liv och for än hit, än dit. Den snurrade runt, vände näsan hemåt och stannade med bakändan i diket. Det hade inte varit så farligt men just där fanns det en spetsig sten som behagade ge bakändan en rejäl kyss. Ingen annan sten eller hinder syntes på något annat ställe men just där råkade det finnas en sten.  Plåtverkstad fick uppsökas och x antal bensinpengar fick avsättas för reparation. Hur surt var inte det när jag hellre velat se kosingen komma ut som rök ur avgasröret.

Det är bara två gånger, vad jag minns, som jag besökt diket sittandes bakom ratten. En annan gång höll det på att gå riktigt illa men även då klarade jag mig. Den gången fanns det en dalmatiner i bilen och hur nervös den hunden blev är en historia för sig själv. Jag nöjer mig att förklara att voffsen trodde bilen var en hinderbana där det gällde att hoppa mellan fram- och baksäte så många gånger den hann innan jag fick upp dörren. Ha inte en stor dalmatiner i bilen om ni ämnar köra rally utanför väglinjerna.

Den första dikeskörningen skedde inte alls långt ifrån där jag nu flera morgnar mött de lysande damerna. Att ha ordentliga reflexer eller reflexväst på när man gör höstliga promenader i mörker och skymning är inte dumt. Det kan bespara en både liv och huvudvärk.

Plåthäst i rondell