Jag har hittat flaskan!

Tänk er en varm sommardag när solen gassar från ovan, luften står och dallrar över äng och hav, svetten rinner efter senaste dust med gräsmattan och en ensam humla surrar från maskros till maskros. Dröm er för några sekunder bort från snöfallet som står som spön i backen och isrosor på fönsterglasen!

Vad är det då man önskar mest, när man rödbrusig och matt, inspekterar den nyfriserade gräsmattan och känner doften av nyslåttat gräs? Jo, en kall, svalkande drink! Tänk er att få slå sig ned i skuggan och känna det kalla glaset i handen, höra isbitarna klirra och känna den lenande drycken smeka strupen och ge lindring mot krävande törst. Att få slappna av efter väl förtjänt värv bakom gräsklipparen och med en god drink i handen och njuta av sommarens värme och ljus; finns det något bättre?

Till det krävs, enligt min mening, ett par starka ingredienser: ett friskt vatten och Fläderblomssaft! När jag i fredags besökte köpladan upptäckte jag i hyllan denna gudagoda saft och naturligtvis hamnade en flaska i vagnen. Igår kväll kunde jag så återuppliva något av sommaren medan jag avnjöt ett glas av detta goda elixir framför televisionsapparaten.

I somras sökte jag förgäves denna saft men inte i någon enda köplada fanns den och när jag frågade en ung man, förmodligen en sommarjobbare i ladan, om de inte hade denna saft i sortimentet såg han mest ut som ett enda stort frågetecken. Han hade troligen aldrig hört talas om detta naturens under.

Men så i fredags, Eureka, så fanns den bara där i hyllan, Brunneby Fläderblom! Nu går jag i tankar om att jag borde göra en hamstring och bygga upp ett litet lager inför kommande sommar som kommer att bli lång, het och kräva massor av dryck. Tro mig, efter sådan vinter kommer sådan sommar!

 

Räcker 12 flaskor för en sommar?
Annonser

Julia och herr Mandelbrots beräkningar

Vem vet vad Mandelbrotsmängd är och vad har Julia att göra med detta? Det låter som en ingrediens i ett bakverk. I själva verket är det avancerad matematik. Jag begriper då inte mycket av detta men det var själva ordet Mandelbrotsmängd som fascinerade mig. Gaston Julia och matematikern Benoît B. Mandelbrot forskade i ämnet. Låt oss nöja oss med det.

Dessa matematiska beräkningar kan åskådligöras med bilder, s.k. fraktaler. Vackra bilder som kan zoomas in i det oändliga, om jag förstått saken rätt. Datorer behövs naturligtvis för beräkningarna. Så nu behöver damerna bara göra lite beräkningar på datorn så spottar den ut tidernas mönster att brodera som ingen annan gjort.

Jag blev igår kväll ståendes framför TV:n en lång stund och kollade in ett program som Kunskapskanalen visade. Det såg ut som en snustorr föreläsning med en herre som höll låda om matematikens underbara värld inför en tyst och samlad skara åhörare. Kanalen har ofta sådana program där olika ämnen ventileras. Låter det spännande? Tja, det beror på vad som avhandlas men det ser ännu mera ointressant ut om man bara zappar förbi kanalen. En snubbe som talar, videoskärm och mestadels tyst publik. Ingen actionfilm direkt. Men låt inte lura er för det. Ibland är det riktigt intressanta frågeställningar som manglas.

Dock snappade jag upp ordet Mandelbrotsmängd, snabbräkning på Gauss vis och diverse praktiska exempel som förevisades. Carl Friedrich Gauss var ett snille som redan som treåring med huvudräkning kunde korrigera sin fars finansiella beräkningar på papper. Trot´ om ni vill. Följande länk ger er lite huvudbry och förströelse under kommande weekend: Vacker och spännande MATEMATIK för barn och vuxna.

Nu skall jag räkna slantarna i börsen och se om det blir en resa till köpladan för inhandlande av proviant för nästa vecka. Jag kan förresten på samma gång fråga efter Mandelbrot i brödavdelningen. Jag undrar vad jag får för svar.

Ät mera bacon!

Jag besökte den sister Jane med gemål som bor i den lyckliga staden. Det hela höll dock på att sluta illa för på väg ut till Brunte i spiltan halkade jag på den isbelagda gårdsplanen och gjorde en redig vurpa. Blidföret under dagen hade på sen eftermiddag frusit till is och därtill blivit ytterligt halt. Märkligt nog klarade jag mig utan brutna ben eller ömmande extremiteter.

Vi kom att tala om kost och hälsa. Svåger har börjat med något som kallas LCHF-diet och hade på några veckor gått ned 4 kg i vikt. Därtill verkade det både enkelt och gott med denna kost. Det är vissa saker man skall undvika eller äta lite av och andra saker man skall äta mera av. Med glädje noterade jag att flera av de saker jag tycker om finns på äta-mera-av-listan. Kött fick man gärna äta, även fettet var nyttigt. Bacon fanns med, det gillar jag. Listan fortsatte med mera som jag tycker om: fisk och skaldjur, ägg, feta såser gjorda på äkta smör och grädde. Grönsaker som växer ovan jord men också kål av alla de slag, oliver, svamp, lök, paprika, oliver m.m.  Allt detta gillar jag att äta. Det lät för bra för att vara sant.

Vad man skall avstå ifrån förvånade mig något. Bröd, pasta, ris, potatis och gröt bör undvikas och ersättas med något annat. Mycket grönsaker istället för potatis. Potatisen är ju annars grundbulten i vår nordiska matkorg. Vad vore livet utan potatis?

Jag har annars gjort mig till och ätit Becel, något som fick tummen ned. Vanligt smör rekommenderades istället. Tänk att världen plötsligt är upp och ned. Att man skall vara måttlig med socker har jag hört förr och här verkade det vara fienden nummer ett för en sund kropp och god hälsa.  Inte mig emot, jag är ingen godismänniska. I frukt finns det mycket socker; skall jag nu avstå från mitt dagliga äpple?

Vill man festa till är vin den främsta drycken medan öl är boven numero uno på drinklistan. Jodå, vin gillar jag medan öl smakar jag alltmer sällan. Whisky är ok, i måttliga mängder antar jag, medan söta likörer och starkvin borde vara tabu. Av dryckerna är vatten det bästa medan vanlig mjölk bör undvikas. Även kaffe, med mycket grädde i, är bra, liksom grönt te. Å andra sidan kom det härom veckan en rapport som visade att grönt te kan vara skadligt för levern. Ho vet? Man blir alldeles virrig av alla rapporter och undersökningar som kommer på rad. En vecka är det si och nästa vecka är det så. Och alla är de vetenskapligt utförda.

Mera finns att läsa på Kostdoktorns sida och på LowCarbKost om denna mirakelkur som i mångt och mycket går på tvärs emot mycket annat i branschen.

De sista råden jag fick innan jag åter vände styret söderut var att motionera och att inte äta efter kl. 6 på kvällen. Visst vore det fint att äta bacon medan man samtligt tappar några kilon? –  Jag undrar hur det är med korvarna? Är de lovliga?

Undrar om de har bacon på menyn?

62 cent

Här sitter jag med tidernas leksak, en ny mobiltelefon, som pockar på all min uppmärksamhet. Men kan jag testa den, surfa på nätet med den, undersöka alla möjliga och möjliga inställningar som den har, kan jag ömt smeka dess skal i frosty metal? Nej, nej och åter nej. Först när jag hittat 62 cent kan jag lugna ned mig och koppla av med mitt nya sällskap.

För samtidigt sitter jag med ett bokslut som helst skall vara klart denna helg. Allt är frid och fröjd men 62 cent fattas i en post! Hur jag än kollar och vrider och vänder på siffrorna fattas dessa få sekiner! Jag fick igår hjälp med saken av sister Jane, som är proffs, och mycket blev då klart men icke dessa stackars centar som är på villovägar. Har ni sett 62 cent som yrar omkring i landskapet kan ni väl tips mig? Det kan nämligen vara just dessa rymlingar som tillhör bokslutet som jag tragglar med. Jag sliter i förtvivlan mitt hår!

Ensam nalle såg vilsen ut på Gustav Adolfs torg i Malmö. Var även han på rymmen?

 

Vinterbetraktelse

Visst klagar jag på vintern. Snö, kyla, halka och mörker är inte mina element. Men i ärlighetens namn har vintern också sin skönhet. Senast idag såg jag ett av skaparens mästerverk i den globala konsthallen.

Det var en björk på ett kalhygge som stod modell i den sjunkande brandgula solen. Just när jag körde förbi gnistrade det som tusen diamanter i björken med bakgrund av rosafärgad himmel. En otroligt vacker syn. Jag styrde hem i galopp för att hämta fotografiapparaten. Jag ville ta en bild av konstverket men när jag tio minuter senare kom tillbaka var diamanterna borta. Jag fick nöja mig med några bilder av himlen och den vit-rosa-skimrande björken, men gott så. Jag fick se en glimt av det mest vackra som finns i nordens vinterlandskap.

Senaste lördagsnatt var det månsken. Månen strålade ståtligt på himlapellen och spred sitt sken över de snötyngda träden längs med vägen. Månens skarpa sken, de vitklädda stammarna och grenarna samt dunkla skuggor skapade en trolsk stämning. Tänk att i den sena kvällen få åka skidor in bland skogens giganter och dvärgar och bara få njuta av det stelnade skådespelet och tystnaden. Tyvärr hade jag inga passliga skidor och inget färdigt spår heller för den delen, något som varit nödvändigt för att riktigt i lugn och ro kunna skida allt längre in i sagoskogen.

Det finns mera: vintergatans enorma installation i natten, isskulpturer längs med stränderna, mystiska spår i nysnö, istappar som formats till spjutspetsar, snöflingor stora som löv, domherrarnas röda färgklickar mot det gråa dagsljuset i buskar och snögömda snår.

Allt har sin tid, månen sin, solen sin
Vintern varar än en tid
Dock, våren bidar tålmodigt vid horisonten
Att skriva har sin tid, att sova har sin tid
Att drömma har sin tid, att åter få vakna till en vinterdag har sin tid
Allt har sin tid

Björken och solen

København, mer än bara korv

Igår åt jag havregrynskorv. Den smakade inte alls illa och priset var också humant, 99 cent för fyra lagom stora korvar. Korven var tillverkad i en grannkommun och såldes billigt i introduktionssyfte kan jag tänka. Grynkorv har jag ätit tidigare men den brukar i allmänhet vara mera saltad. Ingen dum idé med havregrynskorv, nu fick jag både kött och fibrer i samma tugga. Jag kände mig riktigt nyttig.

För någon tid sedan styrde jag kosan dit där korvarna smakar som godast, nämligen Dronningens by. Åtminstone på gatan när de serveras från en äkta pølsevogn. Hur gudagott smakade inte rödpølsen men den godaste var ändå frankfurterkorven. Utanför Hovedbanegården vid Vesterbrogade brukade det tidigare finnas en korvvagn men den är nu borta. Det många år sedan jag senast i lugn och ro flanerat på Köpenhamns gator och ett och annat har säkert ändrats men inte så mycket ändå.

Vid Rådhusplatsen fanns fortfarande milstenen, hornblåsarna svängde fortfarande hornen åt rätt håll och duvor och en del turister med sina kameror svävade runt framför Rådhuset. Det var duvorna som svävade och utan kameror, skall tilläggas. Visst fanns en och annan japan men jag fick det intrycket att ryssarna var i majoritet bland de, trots allt, inte alltför många turister denna kyliga måndag i början på januari när jag besökte staden. I souvenirbutiken kunde personalen t.o.m. något ord ryska vilket uppskattades av de köpstarka besökarna från öst. Själv köpte jag den obligatoriska kylskåpsmagneten för några tior danska medan det ryska paret före mig pungade ut med närmare 1000 danska kronor för en välfylld påse.

Peder Oxe låg kvar vid Gråbrödretorvet och bokhandlarna hittade jag på Købmagergade. Jag kollade bland böckerna men fann ingen riktigt intressant. Det går dock ingen nöd på mig när det gäller böcker. Jag har säkert en halv hyllmeter böcker som väntar på läsning.

Nyhavn var sig likt, även om det inte var fullt på kajerna som det brukar vara en vacker sommardag. Bord och stolar fanns visserligen utplacerade och eldar syntes här dock där men besökarna var fåtaliga. Jag tog en del bilder och tanken slog mig hur mycket fotomotiv det finns i Köpenhamn. Framför allt detaljer och annorlunda motiv. T.o.m. denna vinterdag när hamnen var istäckt och snålblåsten gjorde att jag drog mössan allt tätare kring öronen fann jag många intressanta vinklar och vyer.

Jag tog en nostalgisk runda ned till gamla Flygbåtsterminalen men den var öde och tom. Det verkar som om det är någon form av restaurang eller underhållningslokal där nu. Alldeles i närheten fanns tidigare syltan ”Malmö”, en lokal i källaren där det serverades öl och annat uppfriskande till resenärerna över sundet. Den finns inte mera och jag tror inte det är någon större förlust heller även om den har sin plats i minnet.

Ett ställe som puffar på i gammal god stil är Hviids Vinstue vid Kongen Nytorv. Det stället tarvade ett besök. Stället grundades år 1723 så det har gamla anor. Besökarna är inte vilka som helst och mången berömdhet har satt sin fot innanför dörren på denna lokal. Även idag är det tillhåll för många framträdande personer i den danska huvudstaden. Det var riktigt avkopplande att få sjunka ned på en av stolarna och i lugn och ro avnjuta en gammeldansk och en grön Tuborg samtidigt som jag insöp den historiska atmosfären. Det skulle vara intressant att ur väggarna kunna utläsa de händelser som timat och se de personer som besökt stället under århundradena. Jag brukar tänka; fick jag välja bara ett ställe i hela Köpenhamn för att besöka skulle det bli Hviids Vinstue. Den är både det gamla och nuvarande Köpenhamn i ett nötskal.

Mycket är sig likt i Köpenhamn men Metron den är ny. Jag letade en god stund efter metrostationen vid Kongens Nytorv innan jag hittade den. De kartor jag nyttjade placerade stationen helt fel och jag fick fråga mig fram tills jag hittade nedgången bredvid Magasin du Nord. Branta rulltrappor förde mig ned till jordens mittpunkt och perrongen där metrovagnarna gled in. En kort provtur till Nørreport gjordes med det för(äldr)arlösa tåget. Där slant jag visst på tangenterna.

Allting har en ände, (förutom korven, för den har två), så även denna plötsliga hågkomst från Dronningens by. Jag hade tänkt skriva om helt andra saker men så svävade jag ut i det blå. Så kan det gå när haspen inte är på; man hasplar ur sig från minnets vrå.

Det stället rekommenderas om man är hungrig

Hon har ett eget hus i staden

Färgglada koppar och kannor till salu

Den porten har klass

Español

Ah, så har vi åter kommit igång med spanska kursen efter juluppehållet. Jag gläder mig. Sådant behövs mitt i vintern när det annars mest är snöskottning och skrapande av vindrutan som står på programmet. Vi är fortfarande 10-12 personer, som en gång i veckan, träffas för att förkovra oss i detta vackra språk. Några föll ifrån från höstens omgång men istället kom tre nya adepter.

Vi har kul på våra lektioner. Mycket skratt och skoj, inte minst beroendes på vår lärarinna. Hon har lätt till skratt och lägger med jämna mellanrum in sådant som bryter mönstret i undervisningen. Igår blev det vid ett tillfälle en del tårfyllda skratt när en av oss kom med en annorlunda översättning till spanska. Vi befann oss plötsligt bland matadorer, tjurar och picadorer. ”Fråga inte efter el toro (tjuren)” fick oss att vika oss dubbla av skratt. Ja, ibland kan det urbryta skrattfest som inte går att hejda, det fenomenet känner säkert de flesta till. Allt som sägs blir roligt.

Något jag uppskattar är lärarinnans små tips hur man studerar och minns ord och fraser. Mycket beror på att man har intresse för ett ämne men också själva studietekniken är viktig för att lyckas. Bl.a. kan det vara bara att skapa associationer till andra ord och situationer för att minnas ord som kan vara svåra. Jag hade av någon anledning svårt att komma ihåg det spanska ordet ”edad” som betyder ålder. Jag löste det med att koppla edad till e= England + dad. Dad finns ju i England, alltså England + pappa. För mig fungera just den kopplingen bra, för andra är det rappakalja. Men spanska är ändå ett lätt språk att lära. En vacker dag hoppas kunna språket åtminstone hjälpligt. Men det är lång väg att vandra, jag hoppas att det inte blir alltför långa pauser vid vägrenen.

Buenas Tardes!

Här talas inte så mycket spanska men väl danska! Hviids Vinstue vid Kongens Nytorv i Köpenhamn