Dopp med brrrr

Vad gör man inte för att ha något att skriva om i blogg och FB? Som att ikväll kasta sig i den kalla böljan den blå. Så illa var det nu inte men tanken slog mig. Efter att jag tvättat båten på utsidan satte jag mig på verandan och njöt av kvällssolen. Riktigt varmt blev det eftersom det var lä för vinden. Tanken föll mig in att känna på vattnet i strandkanten. Inte kändes det speciellt kallt så visst skulle jag våga doppa stortån? Och jag kunde ju alltid avbryta ifall jag fegade ur. Det fanns ingen annan på plats som kunde håna mig.

Nog gick det bra att kasta sig i vattnet men visst var det kallt. Inte simmade jag heller någon längre sträcka men jag var i alla fall ut och blötte håret. Men när jag kom upp kändes det att minsann att sommarvärmen ännu saknades. Isande kallt trots solen. Det var nog bara en 12-15 grader i luften skulle jag tro.

Nästa gång eldas bastun och då blir det säkert mera angenämt. Sommaren är här även om den ikväll hällde istärningar i badbyxorna.

Annonser

En dikt

Ibland snubblar man över händelser och samtal som får en att tänka på något man upplevt tidigare. Denna gång var det en dikt av Dan Andersson: ”Vaggsången vid Kestina” som kom fram i mitt sinne.

Jag är en stor beundrare av Dan Andersson och hans samlade skrifter finns i min bokhylla. Även om de är lästa bläddrar jag ofta i böckerna. Han skrev mycket prosa men även hans dikter är speciella och läsvärda. Av alla hans dikter är Vaggsången den som mest präntat sig fast i mitt minne.

Denna dikt rymmer så mycket; fattigdom, ålderdom, vaggor, det enkla livet, kärlek, natur, trolldom, livsvisdom. Det är Dan Andersson i ett nötskal.

Ibland funderar jag varför hans namn inte syns till mera i media och bloggar.

Om jag flyttar

Hur underligt det än låter så verkar det vara svårt att få tag på traditionell finlandsvensk musik på CD. Sådant som ”Slumrande toner”, ”Där björkarna susar” o.s.v. Lättare sagt än gjort. Men efter litet telefonnyttjande fick jag napp i Ebbas stad. Si där hade de en CD med titeln ”Vägen hem” som verkade uppfylla en del av kraven på musikvalet.

Sagt och gjort begav jag mig dit idag för att inhandla sagda plastbit med ettor och nollor som förhoppningsvis omvandlas till ljuvlig musik i högtalarna.

Jag intog en snabb måltid vilken bestod av Korv-Görans original hamburger. Inte så dumt som omväxling. Mumsande på salladen, brödet och malet-kött-biten satt jag och iakttog den glesa folkvandringen på gågatan. Lugnt var ordet, dämpad hissmusik någonstans ifrån, ett par flickor hade svårt att välja från Korv-Görans meny. Småsömningt, odramatiskt.

Som jag satt där, kom jag att tänka: om jag skulle flytta någonstans inom Finlands gränser vore det hit. Här är jag född, om ej uppvuxen. Här talar de betydligt mera svenska än i provinshuvudstaden och staden är lagom stor. Jakobsdagarna är sommarens stora evenemang med fest, musik, mingel och arrangemang. I bokhandeln finns massor med svenska böcker och expediterna talar svenska sinsemellan. I provinshuvudstaden är det tvärtom; där talas nog svenska till kunden men expediterna talar oftast finska med varandra. Om man inte går till svenska bokhandeln i staden, vill säga.

Om jag flyttade inom Norden blev det Malmö. Lata dagar på solvarma Ribban, ett glittrande Öresund, Lilla Torg och Möllevången. Den gemytliga skånskan, närheten till Köpenhamn och kontinenten.

Inom Europa är nog mitt främsta flyttmål Spanien. Även om mina spanska språkkunskaper är ytterst sparsamma så älskar jag spanskan. Den är vacker, sensuell, kraftfull. Paella och flamenco, vad mera kan man begära?

Och skulle jag flytta någonstans långt borta, skulle det bli Argentina. Varför vet jag inte men det är långt borta, i en annan värld där de pratar argentinsk spanska, dansar tango och grillar enorma korvar och köttstycken. Ordet är asado.

Som liten gosse var jag intresserad av geografi och kartböcker. Av någon anledning var Argentina det land som intresserade mig mest och otaliga är de resor jag gjort i atlasen på Pampas slätter, i Patagonien och på Andernas sluttningar. Republiken fyller om några år 200 år vilket gör den dubbelt så gammal som Finland. Men deras nationalsång är mysko. Fast det är väl en vanesak. Tillsvidare lyssnar jag på ”Videvisan”, ”Vem kan segla förutan vind” och ”Den blomstertid nu kommer” tills jag vant mig vid ”Himno Nacional Argentino”.

Poesin i flaskan

Igår kväll deltog jag i ett litet grillparty tillsammans med syster & company. Kött, korv, sallad, majkolv plus ett och annat gott därtill. Vinet inte att förglömma. Gott!

Det som förundrar mig är de närmast poetiska beskrivningar som kommer till användning när smak, doft och färg skall bedömas av experterna när det gäller viner. Jag har alltid undrat att de kan få fram dessa smaker och dofter. Visst, sött och surt är klara saker men smak av kanel, karamell, citron, äpple, ek bara för att nämna några ord som används. Hur kan de känna alla dessa smaker? Eller saknar jag smaklökar?

Jag läste i bladet imorse att nu saluförs också den svenska whiskyn Mackmyra på Alko. Samma ord används i bedömningen av denna ädla dryck.

Färg: gul med inslag av bärnsten. Hur i all världen kan man se en färg med inslag av bärnsten? Det är nyanser i den högre skolan.

Doft: fruktig med citrus, päron, äpple, honung, lätt ekighet med söta lätta rostade brödtoner och frisk smörkola. Kan man faktiskt känna alla dessa dofter när det gäller en whisky? Vad är t.ex. söta rostade brödtoner?

Smak: fruktig och mjuk med citrus, kola och honung, med lätt ekighet på slutet. Ha, jag undrar varifrån man får smaken honung när det gäller whisky? Testa själv.

Eftersmak: välstämd och balanserad med toner av mörk choklad. Bah, var det inte Marabous mjölkchoklad?

Som whiskyvän skall jag naturligtvis prova Macmyra vid tillfälle men om jag känner alla dessa dofter, smaker och eftersmaker ställer jag mig tvivlande till. Min favoritwhisky är Lagavulin, en singel malt whisky från whiskyns förlovade hemland Scotland. Visserligen dyr så det är inget man inmundigar till vardags. Första gången jag smakade Lagavulin kom jag att tänka på mormors gamla båthus med doft av tjära, nät och skötar, fisktinor, båtar, sjöluft. Förvånad läste jag sedan på flaskans etikett att det var just detta som var smaken. Så något stämmer vissa omdömen men jag har ändå en känsla att det ofta går inflation i beskrivningar av olika drycker.

Nu blir det kvällste. Hur det smakar kan jag bara svara: Gott!

Ett mysterium för vilken myra som helst

Tänk att ni befinner er på torget i Vasa. Det är marknad, som igår. Folk spatserar omkring, de är på gott humör. En helt vanlig fredag.  Fullt med stånd som har till försäljning de mest nödiga och onödiga ting som kan tänkas. Billiga kläder, mattor, bakverk, flätade korgar, skor, blommor, diverse plastgrejor, glass, dammsugarlangar, godis, vårrullar, halsband, smycken, olikfärgade stenar, tavlor. Massor som pockar på att du öppnar din börs och bläddrar bland sedlarna, om du är rik, eller plockar bland slantarna om du är mindre bemedlad. Men köpas skall det, ung som gammal.

Plötsligt hör du ett sus som kommer från igenstans. Ett sus som ökas till en vind, till en storm, till ett sug. Du känner att du inte har någon makt, du lyfts upp, du förs bort mot ett centrum. Du kastas in i en tunnel, du rusar fram i rymden i ofattbar hastighet.

Plötsligt befinner du dig i säcken. Det är mörkt. Beckmörkt. Livet är slut. – Tänk om detta kunde hända vilken dag som helst; att torget töms på folk och ting inom några sekunder. Ingen vet vart alla människor försvunnit. Kvar står bara frihetsstatyn. Ett mysterium. Har Bermuda-triangeln förflyttat sig, har ett ufo strålat upp alla till en annan dimension i sann Isaac Asimov-anda, är den yttersta dagen nära förestående?

Varje vår har jag besök av myror i mitt hem. De kommer i maj. De rusar omkring på golvet, de är glada och spralliga, dyker upp på de mest olämpliga ställen. Oftast är de kring diskbänken men kan också göra mig sällskap när jag skriver blogg, spisar frukost eller slappar i soffan. Jag har kommit på ett sätt att få bort dessa ovälkomna gäster med bara ett par dagars lätt jobb.

För myrorna måste metoden påminna om ovan beskrivet. Plötsligt är de bara borta och vilsna eftersläntrare söker förtvivlat efter sina kamrater innan även de snabbt försvinner till en annan värld.

Jag använder en maskin, vanlig i de flesta hem. Dammsugaren. Med jämna mellanrum scannar jag av golvet med dammsugarmunstycket och så fort jag ser en eller flera myror sänker jag munstycket över dem och vips är de borta. De har inte en chans. Till på köpet får jag ett ovanligt välstädat golv.

Myror måste var sociala varelser och de är inte alls dumma. Ryktet går att i röda stugan på backen är manfallet stort, alla krigare försvunna, inte ens ett ynka ben finns kvar. Farligt område, håll er borta!

Jag har inget emot myror bara de håller sig borta från mitt köksgolv. I kanten på tomten finns en mindre myrstack och där får de gärna hålla till. Det sägs att de håller bort ormar och det är bra. Ormar lär förekomma mer än vanligt denna vår och nu på morgonen rapporterar FB om en man i våra trakter som blivit ormbiten. Hellre en myra på tomten än ett sting i tån.

Farbror Muller

Ikväll kom ett vårregn ackompanjerat av något åskmuller. Jag låg dock på soffan och tog mig en tupplur varför jag inte var helt medveten om detta. Jag har en hel del apparater kopplade och antenner ute varför farbror Muller kan ställa till en del besvär om det vill sig illa. Dock har jag klarat mig bra hittills. Det är väl bara något modem som fått sig en smäll någon gång. Just modemen är extra känsliga för åskan.

Åskan kan vara förfärlig men också ett oerhört vackert skådespel. Jag minns en gång när jag på ett fartyg i Öresund fick uppleva ett åskväder över Skåne. Solen sken över oss men österut fanns en blåsvart molnvägg med långa kornblixtar och häftiga urladdningar på himlen. Vi befann sig på första parkett med fri horisont under detta fyrverkeri.

En annan gång reste jag nattetid med buss i franska Alperna. Det regnade något enormt och blixtar syntes var 5 sekund när det var som värst. Tur att man var inne i en säker buss.

Det fina med en ordentlig åskskur är den friska luften efteråt och solglittret i träd och växtlighet.

Som barn minns jag att åskan smällde mycket högre än vad som är fallet nu. Helst ville jag gömma mig under filten med huvudet intryckt i kudden. Nu försöker jag få en praktblix fångad på kamerans minneskort men hittills har jag inte lyckats. Regnbågen är däremot betydligt lättare att få på bild. Den gillar alla.

Smått och gott

Det åskade igår, en mygga bet mig idag, en myra försvann hastigt under tangentbordet ikväll. Varje vår får jag besök av dessa myror. Inomhus.

Som så ofta tidigare besökte jag igår en av landskapets köplador. Jag hann knappt innanför dörrarna innan strömmen gick. Helt mörkt blev det, bara nödutgångarnas belysning syntes. Ett unisont aaahhh hördes från ivriga fredagshandlare. Som om en ”hole in one” hade slagits. Jag är ingen stor sportvän men golf brukar jag titta på i TV och där kan man höra ett och annat aaahhh. Jag funderar på att testa golf, det verkar kul.

Som TV-sportare tittar jag också på Formel 1. Konstigt nog tillhör inte fotboll, ishockey och skidor mina favoriter. Visst kan jag kasta ett öga på skärmen men den där riktiga entusiasmen vill inte infinna sig.

En prestation som jag dock följt fram till mål i Sydney idag är Jessica Watson och hennes, som blott 16-årig, genomförda ensam-världsomsegling. Jag beundrar henne verkligen som klarat av denna bravad. En sann personlighet och entusiast. Det är väl också en sport?

72 klädnypor i plast inhandlades, här skall hängas tvätt utomhus; det är ju vår. Jag hade spenderbyxorna på och även en väggklocka köptes. 10 europengar kostade den men jag tyckte om den. Speciellt som den påminner mig om kommande äventyr, Grand Central Terminal. Ja, det finns väl bara en Grand Central Station, som är en äldre benämning?

När jag ändå var igång igår gjordes ett besök på Jysk och där hittade jag ett trevligt paket innehållandes två trädgårdsstolar + bord med glasskiva. Monteringen av bordet gick bra, bara en bricka saknades. Stolarna var bekväma men stolsbenen sjönk ned något i gräsmattan. Borde jag införskaffa ett antal trätrallar på vilka jag kan ställa bord och stolar? Jo, det får jag göra.

Möblemanget invigdes solo ikväll med ett glas vin.