En lång, het sommar

Efter ett ganska intensivt bloggande ser det nu ut att sina i flödet från backen. I morgon börjar jag åter jobba efter en semester nästan ända från midsommar. Då blir det mindre tid och ork till skriverier och även en händelsefattigare tillvaro att skriv om. Å andra sidan, kan man konsten så går även den grå vardagen att beskriva på ett intressant sätt.

5 fina veckor har jag haft. Resa i västerled, med fortsatt soligt och varmt en stor del av resterande semester i hemknutarna. Vad mera kan man begära?  Jo visst finns det mera på önskelistan. Människan blir aldrig helt nöjd. Men summerat är jag ändå nöjd med min semester.

Jag hade en hel del projekt jag skulle utföra under min semester och nästan inget har jag gjort! Ne, jag haft semester och latat bort en stor del av tiden. Konstigt nog känner jag ingen skuld över det. Kan det bero på värmen?

I vintras var det arbetsplatsmöte i saltgruvan och då frågade en av cheferna hur vi såg på framtiden. Jag vet inte varför men jag kände mig manad att upphäva min röst. ”Det kommer att bli en lång, het sommar” sa jag. Då kunde jag inte veta hur rätt jag skulle få.

Hett under pälsen i sommmar?
Annonser

Cykling och segling

Dagen inleddes sittandes på en stol. Vi väntade på en hop galningar som per cykel skulle avverka ett icke föraktligt antal kilometer, 67 eller 106. 10-nde Botnialoppet på cykel gick av stapeln. Svåger med kryckor var den som hejade mest på de tappra velocipedryttarna medan undertecknad skötte kameran.

De första som kom hade enbart tunnelseende vilket gjorde att de inte med minsta min uppmärksammade de friska heja-rop som hördes på backen. Fort-fort och ännu fortare gick pedalerna i backen. Tävling, tävling. I detta skeda av loppet kan man gott spara stämbanden.

Småningom kom de mera sansade deltagarna i loppet och man kunde nu höra både glada tillrop och ett och annat stön. De flesta verkade rätt pigga eftersom solen lyste med sin frånvaro. Motionärerna är utan tvekan favoriter på denna backe. De bjöd på både svett och humor. Några klagade på backarna i byn men själv upplever jag dem som små.

Det började komma regnstänk och rädd om frisyren sökte jag mig inomhus. Det var då nästa evenemang för dagen pockade på uppmärksamhet, Monäs-rodden.

Jag skall inte trötta med ett reportage om rodden och seglandet. Men där fanns en hamn, bryggor, båtar, marknad, soppkök och ponnyridning. Och naturligtvis en mängd allmogebåtar som väntade på start i det lite småregniga vädret. ”The Mamas” bjöd på rockmusik och laxsoppan skulle naturligtvis avnjutas.

Jag fann en plats i tältet när jag skulle äta laxsoppan. Lagom trångt. En mama med barnvagn anhöll hövligt om parkeringsplats vid mitt bord som jag medgav. Med reservation för att babyn inte skrek. Nejdå, ungen höll sig mestadels lugn och mamman var ovanligt frimodig och språksam. Familjen samlades och åt soppan med till synes välbehag.

Speakern underhöll och berättade bl.a. om sina äventyr på FB. Han hade haft svårt att registera sin fru som partner. Något som han fick skippa. Istället gav han en kram åt den kvinna som FB envisades med att utse som fru.

Dagen var lyckad och som avlutning fick jag motionera grannens hund. De var på bröllop och hundstackarn behövde en tur i byn.

I väntan på sjösättning

Mina magneter

I morse när jag skulle hämta smör och pålägg till mina smörgåsar föll mina ögon på de magneter som finns på kylskåpsdörren. Där finns 9 stycken från olika håll i världen som minnen från mina resor. Jag brukar köpa kylskåpsmagneter som souvenirer. En magnet tar nästan ingen plats i bagaget, är billig och kan ändå vara vackert utformad. Därtill påminns man dagligen om de platser man besökt när man har ärende till kylskåpet. Har man gäster får man ibland frågor om magneterna och då utspinner sig ofta samtal om resor. Att resa är kul, både kort och längre bort.

Min samling är långt ifrån komplett eftersom jag började samla magneter för några år sedan. Nog har jag varit på bra många andra ställen också men då fanns inte denna lilla hobby i min värld.

En sak som störde mig var Whirlpool mitt i samlingen. Mitt kylskåp är av märket Whirlpool och därför finns detta märke bland mina magneter. Till Whirlpool har jag inte varit. Borde jag åka dit? Liverpool finns men Whirlpool var svårare att finna. Trots idogt sökande på nätet hittade jag inget ställe som hette Whirlpool. Hade det funnits hade jag åkt dit nästa gång jag är på G.

Whirl betyder virvel på engelska. Kanske jag skulle besöka en virvel? Nära Bodö i Norge finns en av världens starkaste virvlar. Saltstraumen heter vattenvirveln som uppkommer var sjätte timme när tidvattnet har sin gång. Det vore ett resmål av klass. Norge är ett land med fina naturupplevelser. Flyg eller bilresa dit? Nästa sommar, kanske.

Fick jag en magnet från detta ställe skulle kanske Whirlpool-märket kunna få nåd i mina ögon. Eller bör jag också uppsöka en pool i Bodö och ta ett dopp för att acceptansen skall bli fullständig? Jag tror det, ett dopp i en pool i Bodö nästa sommar vore ett resmål att grunna på.

Några finns, flera rymms

Grodmördare på väg

Idag har svetten runnit. Varmt var det om man som jag suttit halva eftermiddagen bakom ratten. Jag hade oturen att pricka in sommarens varmaste dag när jag skulle besöka kusin Vitamin i Syd-Österbotten. Men kul hade vi ändå.

Vi besökte Lind´s kök och åt där en mycket god lunch. Maten smakade underbart, både kött och fisk. För att inte tala om tillbehören, grönsaker och frukt. Efterrätten var superb. Miljön är lite annorlunda. Restaurangen befinner sig nämligen i ett växthus. Granitgolv och med massor av växter. Träd med citron och apelsin, tomater växte nästan vid bordet. Omgiven av örter, blommor och plantor. Men rent och snyggt. Vita dukar på bordet och bekväma stolar. Jag kan verkligen rekommendera att besök. Hungriga behövde vi inte lämna det stället.

Vi besökte också ett annat ställe. Trivsamt och mystiskt.  Galleri Gottorp. Mitt i skogen med höga träd omkring fanns denna lilla samling gamla hus. Konst på väggarna och mystiska figurer här och där. Här fanns också Häxhuset och Pettsons stuga. Jag smög omkring och blev glad av all denna konst som fanns på väggarna. Så levande, färggrant och annorlunda. Jag köpte en barnbok, främst för bilderna. Texten får jag fördjupa mig i sedan. Men bilderna, rena konstverk i sig.

När jag äntligen kom hem såg jag att gräsmattan höll på att bli långhårig. Dags för en frisering. Svettigt var det men efter en timme var den åter redo för nästa regn. Värme och regn, då växer gräset som bara den. Lite synd tyckte jag om alla små grodor som dök upp och vips, fanns inte mer. Hur jag än bar mig åt så försvann ett antal in under gräsklipparen. Jag såg säkert 50 små grodor i gräsmattan. De var inte mycket större än en 2-euro, men grodor likväl. De har säkert kommit fram efter senaste regnet. Värmen har också gjort sitt till. Man kan undra hur många grodor jag inte såg men som fick stifta bekantskap med gräsklipparens blad. Jag kände mig som en massmördare med en helvetesmaskin som sökte alla små grodor som fanns på gården. Som straff fick jag en massa små flugor och insekter innanför skjortan. De bet och stack, knep och drack.

Små grodorna, små grodorna
är lustiga att se
ej öron, ej öron
ej svansar hava de

Åtminstone inte efter min framfart med gräsklipparen.


Dags för en tupplur mitt i konsten?
Dags för en tupplur mitt i konsten?



Dikt och verklighet

Ikväll besöktes Oravais Teater och deras uppsättning av ”Hjälten på den gröna ön”. Jag hade hoppats på att åtminstone träffa någon bekant i vimlet men icke. En handfull kända ansikten, det var allt. Som vanligt fanns det några näpna flickor vid ingången som sålde programblad. Speciellt den minsta med flätor sålde bra. En man som gick före mig tyckte att det var lite fusk. Han kände sig tvungen köpa ett programblad av en sådan söt tjej. Jodå, det försäljningstricket fungerade bra. Å andra sidan kostade skriften endast 1 euro.

Själv pjäsen handlade om en yngling som mer eller mindre av en slump blev hjälte för en kort tid i en by på Irland. Han lyckades förvrida huvudet på byns fruntimmer som svärmade omkring honom och även en och annan av mansfolket såg honom som en hjälte. Ända till hans far dök upp. Då visade det sig att det fadersmord som låg som bakom denna hjältedyrkan saknade täckning.

Föreställningen var sevärd även om jag tycker att ”Min yttersta vilja” som spelades ifjol var bättre. Något som jag hängde upp mig på var att vissa pauser i replikskiftet blev onödigt långa. Skall jag nämna någon speciell av skådespelarna så gjorde Heidi Kastus som värdshusägarens dotter en bra insats.

Ibland är verkligheten närmare än vad man tror. I vår by skedde för länge sedan en liknande händelse. Då handlade det också om en uppgörelse mellan far och son i ett potatisland. Den gången slutade det med tragedi. Även kvällens pjäs fick ett tragiskt slut även om det inte var fadern som fick sätta livet till.

En riktig kvinnotjusare
Näpen programbladsförsäljerska

Måne, dån och dröm

Månen gå upp i öster, gul och grann med bakgrund av djupblått och rosa. Lugnt och stilla i byn. Endast fårens klämtande klocka hörs jämnt och tryggt från hagen. En vilsen mygga surrar kring mitt öra. Jag hör röster som pratar i fjärran men de tystna snart. Ett metalliskt ljud hörs från norr, kort, dovt och endast en gång. Som om någon slog mot ett järnspett med hammare. Nattens gonggong, det närmar sig midnatt.

Annat var det senaste natt när farbror Dunder behagade hälsa på. Han hördes i fjärran mitt i natten. Ett fridfullt muller, små dunsar, en lekfull ljudmatta. Inget att bry sig om. Men han närmade sig och höjde volymen på sitt predikande. Han strök svärdet mot skyar och skapade ljussken i syd. Han sände vinden som ruskade träden till en balett de våldsamt trådde. Böj och sänk, höj och andas. Headbanging i slowmotion. Han tog till hammaren och slog gnistor ur molnen, slog virvlar kraftfullt på trumman. Blixtar korsade himlen snabbare än metronomens slag för vals. En vals med knallar och dunder, brak och dån. Ett muller som rullade bort över skog och kärr. Han sände regnet som blästrade väggen, det rann, det plaskade, det droppade. Sådan var han, farbror Dunder, inatt. Han var i sitt esse, han trivdes en stund och drog bort.

Jag låg vaken en lång stund.  Hörde hur han försvann mot norr. Slutligen somnade jag och drömde. Märkligt, jag minns sällan mina drömmar, men denna mindes jag strax jag vaknade. Stark och levande. Jag låg på sjukhus under vita lakan. Jag kunde inte röra mig och sjuksköterskor svävade omkring min bädd, redo att hjälpa. Vid min sida satt salig moder, hon grät. Jag frågade varför jag låg där, vad som hänt. De ville inget säga, talade i gåtor. Jag mindes inget, hade inte ont, kunde inte röra mig.

Sådan var sistlidna natt. Jag hoppas jag får en mera lugn sömn i natt. Månen i öster vakar över stuga och lid.

Den gamla gubben i rosa mundering

Chorizo

Att skriva blogg är lätt, att hitta ett bra namn är svårare. My Perception må ha sin mångtydiga orsak men jag var aldrig riktigt nöjd med namnet. Det var lite för svårt och djupt. Jag tror inte många förstod vad som menades. Därför har jag bytt namn på bloggen.

Chorizo är bättre för att det är kort och slagkraftigt. Jag älskar chorizo. Det är en spansk smakrik korv. Inte som de mesiga nordiska korvarna som i värsta fall smakar något mellan talg och tång. Visserligen är den korv jag tycker bäst om från Lund men Chorizon delar en god första plats med Lunda-knake.

Chorizo är ett spanskt ord och jag tycker om spanskan. Det är vackert  och är ett av världens mest talade språk. T.o.m. större än engelskan. Jag talar inte spanska men jag har lite grunder i bakhuvudet som borde aktiveras. Så fort det kommer en ny spanskakurs i trakten är jag förste man på plan. Även den spanska och latinamerikanska kulturen, folken och traditionerna ligger mig varmt om hjärtat.

Den mest ”kryddade” korven jag ätit var dock inhemsk. Salig fader högg ved i skogen och hade matsäck med sig. På kvällen när han kom hem visade det sig att han inte ätit smörgåsarna med korvpålägg eftersom han hade haft bensinläckage i ryggsäcken och hela smörgåspaketet smakade bensin. Snål som jag var smög jag mig dock till ryggsäcken och plockade bort korven och åt upp den. Ni kan gissa vilken hemsk smak som dröjde sig kvar ett helt dygn efteråt. Kanske det var där jag fick blodad tand för smakrik korv? Är nästa steg surströmming?

Ibland är det svårt att välja rätt