• Allehanda

    I Marsfjällets skugga

    Jag har nyligen läst boken ”I Marsfjällets skugga” av Bernhard Nordh. En mycket spännande och intressant bok som borde ingå i undervisningen av dagens skolbarn därför att den visar ett stycke svensk historia som få av dagens ungdomar känner till. Det var nybyggaren Lars Pålsson och hans hustru Britta som i mitten av 1800-talet, efter en strapatsrik vandring, nådde Marsliden som låg i skuggan av Marsfjället i Vilhelmina kommun. Där slog de sig ned tillsammans med sina sex barn i en riskoja den första sommaren. Att livet var hårt för en nybyggarfamilj var det inte tu tal om. Redan under vandringen till Marsliden, när alla ägodelar måste bäras på rygg…

  • Upplevelser

    Saker och människor

    Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor. Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma). Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det…

  • Allehanda

    Jernbanan – ett läseäventyr

    När jag nu legat sjuk har det varit mycket sängläge, sovande och allmän apati. TV har jag bara tittat sporadiskt (via nätet), intet program har lockat och datorn har mestadels stått påslagen men inte kan jag säga att jag varit flitig gäst i cyberrymden. Även uppdatering av bloggen har varit blygsam. Det var som om jag tappat all lust och inspiration. Konstig krämpa jag har. Dock har jag läst ett och annat kapitel i Sara Lidmans ”Jernbanan”. Den romansviten ger mig allt större glädje vartefter jag lär känna de olika personerna och deras egenheter. Det är Sara Lidmans språk som är så fascinerande med alla dessa gammeldags ord och ordvändningar…

  • Resor

    Också en resa

    Igår gjordes åter en resa till Björkarnas stad. Den sjätte i ordningen för min del detta år. Vädret var oss inte helt nådigt med snöfall i hemknutarna och hård sidovind till havs men det var ändå inga större problem ombord. Resan som sådan var, skall vi säga annorlunda, än när jag brukar resa ensam. I en grupp finns det alltid de som blir mera uppspelta än andra och ibland kan det bli för mycket av det goda. Därtill höll bussen på att köra i diket. Halka och snöfall gjorde att manöverutrymmet, när bussen skulle backa, blev begränsat. Ena framhjulet hamnade i dikeskanten med påföljd att dörren skadades och gick sedan…

  • Allehanda

    Monäsrodden

    Idag har jag tittat på båtar. Allmogebåtar med segel och även med framdrift av åror. Jag har besökt Monäsrodden, ett årligt återkommande evenemang som jag gärna besöker om vädret är passligt. En liten marknad fanns också i hamnen där jag bjöds på sockrade nötter av en förhoppningsfull försäljerska. Några nötter blev inte inköpta av mig, även om de var goda. Istället inhandlade jag en bilderbok från byn. Hembygdsforskarna har varit i farten och tillverkat en intressant bok med gamla foton från Monäs. Damerna som sålde böckerna var väldigt entusiastiska. Jag blev riktigt upplivad av deras säljargument. Till sist valde jag ändå bara bilderboken. Någon laxsoppa blev det inte för mig…

  • Allehanda

    Cement och sömn

    Igår besökte jag massören, eller heter massörskan? Mitt onda i axeln/skulderbladet har inte blivit märkbart bättre trots två sprutor av farbror doktorn samt piller. Någon dag har det varit bättre men så kunde det åter anfalla mig som en blixt från himlen och jag fick väldigt ont i musklerna i skuldran. Därför ville jag prova på detta med massage, för första gången i mitt liv. Det gick bra, jag överlevde. Hon undersökte och fann snabbt en förhårdnad i musklerna kring vänstra skuldran; hård som cement, sa hon. Hon masserade, klämde, gned och höll på en hel timme innan hon så töjde både axlar och hals; huvudet höll på att lossna.…

  • Allehanda

    Tre år

    Jag fann mig i dag gratulerad av WordPress för att det är tre år sedan jag startade denna blogg. Tänk vad tiden går och vad mycket jag skrivit: en del strunt, annat läsvärt och ibland sådant jag är riktigt nöjd med. På tal om att läsa så kom detta till diskussion i Saltgruvan härom dagen. En av krigarna påstod med övertygelse att han bara läst 1 bok i hela sitt liv och att det var en i det närmaste traumatisk händelse. Han läste den tio gånger men minns ändå inte vad den handlade om. Det blir inga fler böcker intygade han. En annan läser bara handböcker men det finns också…

  • Allehanda

    Från en smäll till Henry Miller och Väinö Linna

    Just som jag öppnade dörren till den mörka, kalla farstun hördes en skarp smäll och ljud av glas som gick i kras. Jag hade famnen full med ljusstake och julstjärna med vidhängde sladdar och trodde först att nu hade säkert någon lampa gått sönder i juldekorationerna. Julen skulle ut till sitt sommarkvarter på vindsvåningen och julstjärnan i vindsfönstret skulle släckas för denna gång. Smällen hade dock en klart högre ljudnivå än om en lampa gått sönder och ljudet av krossat glas gjorde mig fundersam. Jag tittade spejande mot ytterdörrens glasrutor för att se om någon av rutorna var sönder eller hade ett litet kulhål i mitten. Tänk om någon stod…

  • Allehanda

    Julklappstips

    Idag gjorde jag mig ärende in till provinshuvudstaden och hamnade i stadens svenska bokhandel. Att den är helsvensk kan jag intyga ity där finns bara svenska böcker. Jag gjorde vid ett tillfälle en förfrågan om det inte fanns reseguider på engelska i hyllorna och fick förnärmat svaret att: ”Detta är en svensk bokhandel!”. Gott och väl med den saken; det helsvenska reviret i staden krymper för varje år och då kan det vara bra med en bastion där det finns enbart svenska böcker. Det fina med provinshuvudstadens svenska bokhandel är att där finns de flesta böcker som ges ut i regionen med lokalt innehåll på svenska. Där kan man finna…

  • Allehanda

    Böcker då och nu

    Åter en författare som får Nobelpriset i litteratur som jag inte känner, än mindre läst, nämligen kinesen Mo Yan. Men det är inget jag skäms för, man kan inte ha läst alla stora författare. Det är egentligen bara en författare som jag läst flera böcker av långt innan han fick Nobelpriset, nämligen V.S. Naipaul. På tal om böcker så har vi tydligen varit ett läsande folk i byn. I slutet av 1800-talet skaffades ett litet bibliotek till byn. Var det biblioteket finns idag är det ingen som vet men händelsen omtalades bl.a. i Helsingfors Dagblad den 4 december 1882. Jag tog mig friheten att renskriva artikeln och den kan läsas…

Translate blog »