Brincadeira II

Så har jag laddat upp den andra Brincadeira-videon. Den togs med min GoPro-kamera och den är faktiskt rätt bra.

I denna video är det mera publikkontakt och mindre tam-tam. När de plockade upp flickan så var det ganska svårt för henne att följa med men hon skötte det fint ändå. Kanske lite för snabba övergångar. Så här efteråt när jag ser videon så upptäcker jag flera bekanta från tidigare Urkult som fanns i publiken. Då såg jag dem inte fast en av dem måste ha stått alldeles nära mig.

Under hösten kommer jag att gå genom ytterligare material från Urkult så säkert kommer det fler videor.

[youtube=https://youtu.be/2WItcOUTGiQ]

Trummor och show på gräsmatta

Jag laddade upp en video på YouTube igår. Enda sättet för att folk skall titta den är att saluföra den på olika sätt; det har jag konstaterat tidigare med all tydlighet. Främst på Facebook och här på bloggen. Jag menar, vad är det för idé att fota och filma om inte någon tittar?Då kan jag lika gärna lämna kameran hemma.

Fördelen för er här på bloggen är att ni får lite bonus i form av skriven text.

Gruppen heter alltså Brincadeira och kommer från Barcelona. Ja, jag har visst skrivet om dem tidigare om jag inte missminner mig. De var en av mina favoriter på Urkult och trots att jag missade dem mer eller mindre på Eldnatten så fick jag se dem ytterligare två gånger och då på utsidan festplatsen.

De trummade allt vad tygen och trumskinnen höll men det var inte ett monotomt dunka-dunka utan de improviserade en hel del även om deras program aldrig ballade ur. En hel del humor fanns invävt och alla medlemmar fick komma till sin rätt även om främst ledaren, ni upptäcker nog vem det är, intog en central roll. Min favorit var tjejen med virveltrumman.

Det jag gillade mycket var deras flirtande med publiken. Det var någonting som Eldnatten inte kunde bjuda på. Bl.a. bjöd de på lördagskvällen vid Församlingshemmet en ung flicka, efter lite lock och pock, att delta en kort stund och sedan gjorde en gemensam grej med alla i publiken som ville. Jag vet inte vad den heter men säkert har den ett namn. Brincadeira samlades i en grupp mitt på gräsmattan, liksom krympte ihop till en liten boll och sedan skulle publiken komma ända fram och lägga händerna på varandra in mot mitten så att blev en mycket större boll av människor. Sedan skulle alla vara tysta tills ett starkt och ökande brummande hördes från mitten samtidigt som alla reste sig sakta och sträckte upp händerna i luften tills det blev en explosion av händer i luften. En mänsklig blomma slog ut! – Ja, vad heter det?

Det kommer med i nästa video där trummandet inte har så stor roll utan mera kontakten med publiken.

Glöm inte att välja HD-kvalité och gärna helskärm!

[youtube=https://youtu.be/lUuCTG7J1Fw]

Musiken då?

Musiken var en del, naturen en annan men mest var det människorna som levde med i rytm och ton, gemenskap och särdrag, skogens doft och forsens närvaro.

Något riktigt stort dragplåster hade inte Urkult i år även om vi har namn på listan som platsar bland de välkända i kungariket. Jag tänker på artister som Merit Hemmingson, Amason, Väärt och Goat.

Merit Hemmingson spelade på lördagskvällen och hennes välkända sound gick inte att ta miste på. Hon satt bakom sin hammondorgel och plirade ut över publiken medan hon lät tonerna strömma ut över folket som andäktigt lyssnade. Till sin hjälp hade hon också en duktig mansperson på trummor. Tyvärr har jag i skrivande stund inget namn på honom.

Det var en fin upplevelse att få höra Merit live efter alla dessa år då jag köpte hennes LP:n på 70- 80-talen. Ta bara en sådan låt som ”Allt Under Himmelens Fäste” som jag spelade mången gång den tiden när jag fått min första skivspelare.

Tyvärr spelade hon vid samma tidpunkt som Brincadeira uppträdde vid Församlingshemmet varför jag blev tvungen att dela på upplevelserna. Brincadeiras trum- och dansuppvisningar var en av de stora händelserna på Urkult. De inledde tillsammans med Cirkus Nord på Eldnatten då de lät trummorna mäktigt dåna över festpubliken. På fredagen körde de en spontan-show utanför ingången till festplatsen och på lördagkväll uppträdde de som sagt vid Församlingshemmet där jag för övrigt intog frukost varje morgon.

Brincadeira är en samling spanska ungdomar som med trummor av olika slag och med en rörlig show och mycket improvisation bjöd på en underbar föreställning. Spelglädjen och uppfinningsrikedomen var det inte att ta fel på. Jag kommer att sammanställa en video längre fram som ni kommer att få se. Jag gillar verkligen denna typ av underhållning.

Leilia var en annan spansk grupp och de sjöng sånger från Galicien. Vacker stämsång och fina rytmer även om de inte hade några instrument. De bar vackra känningar som ni kommer att få se i annan video längre fram.

Mittfolk är en svensk grupp med ungdomar från Västernorrland som spelar musik med rötter i den Västnorrländska folkmusiken. Besättningen byts ut vart efter. Jag har sett dem några gånger tidigare och varje gång blev jag tvungen att stanna tills sista tonen klingat ut. Mycket duktiga spelmän och –kvinnor. Även denna gång spelade de helt fenomenalt. Här en video (filmad av Magnus Andersson) från årets Urkult där de spelar Gubben Garberg. Något skymtar också jag i publiken för den som hinner med.  Bl.a. fanns det en tjej som spelad följt som verkligen levde sig in musiken och gav järnet. Hon kunde knappt stå stilla i taktens välde. Jag skulle gärna se att de fick uppträda också här i Pampas vid tillfälle. Överhuvudtaget borde det bli betydligt större utbyte av musik, konst och kultur mellan Österbotten och Norrland. Det finns massor med fina artister och utövare som borde få komma fram. Jag vet inte vem jag borde anbelanga.

Mahotella Queens från Sydafrika var en frisk fläkt som bjöd på både sväng och medryckande sång. Lägg därtill att två av damerna var över 70 år. Det fanns ännu en annan kvinna i samma ålder men hon fick ersättas av en ung förmåga därför att läkaren förbjöd henne att flyga så långt. Jebo är ett ord som de ville att vi skulle säga. Jebo betyder ungefär något som ”ja visst, så klart”, om jag inte minns fel. I alla fall gick det ut på att vara positiv till det goda som sker och inte vara rädd för att delta i den glädje och puls som trots allt ändå finns.

Amason och Väärt är två grupper som jag gärna lyssnar till flera gånger. Speciellt Väärt fick mig att stanna till därför att sångaren berättade mellan låtarna om bakgrunden och historien kring låtarna. T.ex. låten Surkas  som handlar om en laestadiansk flicka som mobbades i skolan p.g.a. att hon var annorlunda. Texterna handlar ofta om livet i Norrbotten.

Det fanns ett 30-tal artister och de flesta var i mina öron njutbara om än många okända. Det är det som är en av poängerna med Urkult, att stifta bekantskap med okänd musik. Jag samtalade vid en frukost med en dam från Sollefteå och hon tyckte att Urkult är som ett smörgåsbord som bjuder på sådant man inte visste att man tycker om. Så sant! Hon var intensiv och skulle vidare med att tolka för gruppen Leilia eftersom hon kunde spanska, född i Buenos Aires som hon var.

Jag vill också nämna gruppen Basco som spelade medryckande musik och Aurelia Dey som spelade sist på fredagen vid midnatt. Det fanns flera som jag lyssnade till och som jag verkligen uppskattade, t.ex. trion Irmelin med sin fina stämsång men någonstans måste jag sätta punkt.

En video har jag släppt på YouTube och den finns här nedan. Det är Goat som spelar en märklig, suggestiv, mystisk musik. Medlemmarna är maskerade och ingen vet deras identitet. Lite som Lordi men i snyggare förpackning och en musik som tilltalar mig. Takten var drivande och ljudmattan hypnotisk medan dansen som de två sångerskorna utförde var närmast rituell. I videon finns också en show med eldkonst som en man utförde till musik av Goat. Fullmånen lyckades jag också få med på ett hörn. Fullmåne vid Nämforsen i begynnande sensommar, eld och rytm, då är det Urkult!

[youtube=https://youtu.be/lwLYakz1cDM]

Urkult 2015, första dagen

Ät aldrig chips i tält och ha alltid en välkomstmatta framför ingången till tältet. Hur man än gör på Näsåkers camping så följer kottar, barr, stickor och strån med in i tältet och därför finns det tillräckligt att städa och hålla efter; chips kan hållas på utsidan. En välkomstmatta är bra, man vet aldrig om man får gäster och så är den himla praktisk när man kliver ur och i tältet utan att bli våt och smutsig om strumporna.

Även denna tredje gång var Urkult helt suveränt.

Jag körde sista sträckan dit på torsdag förmiddag (30.7) på en del grusvägar. Det regnade och Brunte blev alldeles skitig. Jag hade tänkt ta en granskottsglass i Myckelgensjö på Gammelgården men si, jag kom en stund för tidigt så det lilla caféet hade inte öppnat. Jag fick dock fina bilder på de gamla husen som har så fin färg på väggarna. Jag älskar denna färg som äldre gårdar ofta har i Norrland, sådana som inte sett färg och pensel utan har egen naturlig impregnering.

Nåja, även om Brunte inte såg så presentabel ut så tjänade även det sitt syfte. Folk skulle förmodligen under festivalen inte luta sig mot min springare i onödan. Det blev så att jag köpte plats även för Brunte på campingen och fick därmed fint förvaringsutrymme för mina grejor och behövde inte släpa in allt i tältet som jag kunde tänkas behöva under tre dagar.

Tältgrannarna var det inget fel på, närmsta grannar var en liten familj från Sollefteå med gossen Noa som ofta var frågvis som ungar är i den åldern. Kanske han var 4-5 år. Vad gör du? kunde han fråga hur många gånger som helst. Speciellt första kvällen när jag fann för gott att äta lite chips (utsidan tältet denna gång) och han fick ögonen på chipspåsen. Naturligtvis ville han bli bjuden men jag visste inte vad föräldrarna tyckte om det så det blev att jag stoppade undan påsen ganska snart.

I närheten fanns bekanta från ifjol och när jag frågade så visst mindes de mig även om jag då inte pratade med dem. Sister Jane och svåger var med ifjol och de hade språkat med dem så minnet fanns kvar. I år blev det så att sis och svåger inte kom till Urkult p.g.a av mycket arbete hemma. Synd, för de missade verkligen denna fina upplevelse som även årets Urkult var. Inte minst invigningen, Eldnatten kl. 00, som i år sades var särdeles fin.

Själv missade jag den nästan också. Jag kom till Stora Scenen ganska sent och fick därmed en dålig plats uppe på vallen runt om. Massor med folk och näst intill omöjligt att få en syl i vädret. Nåja, kanske hellre en syn på det som hände nedanför. Jag sträckte upp kameran och försökte få lite bilder men med dåligt resultat. Så det var inte mycket jag såg av Eldnatten år 2015.

Cirkus Nord stod för programmet under Eldnatten och hade starkt stöd av den spanska slagverksgruppen Brincadeira från Barcelona. Som tur var fick jag senare under festivalen se Brincadeira uppträda två gånger. Ena gången strax utanför ingången till festivalområdet och andra gången vid församlingshemmet. Så bra de var! En av de bästa upplevelserna under årets Urkult. Gruppen består av ungdomar och de kan detta med trummor och takt. De bjöd på en show där de rörde sig och dansade, som det verkade helt improviserat, medan trummornas virvlar och blixtsnabba anslag gav intryck av perfekt scenografi. De hade hela tiden kontakt med publiken och fick med oss på olika manövrer, klapp- och röstövningar. Verkligen duktiga artister! Jag kommer senare att ladda upp en video som jag spelade in.

En annan spansk grupp som uppträdde första kvällen var Leilia, en grupp från Galicien, som bestod av fem kvinnor som sjöng folkmusik från sagda provins. Fina, samstämmiga låtar och en vacker utstyrsel som blev en av kvällens höjdpunkter.

Första kvällen blev fin och tur hade vi även med vädret som blev regnfritt mer eller mindre. Visserligen kyligt, jämfört med ifjol, men ändå infann sig Urkult-feelingen redan nära jag körde in på området. Det är en speciell känsla att närma sig Näsåker och sedan omslutas av den speciella anda som är Urkult: tolerans, mångfald och öppenhet.

myckelgensjö
Gammelgården i Myckelgensjö med många gamla hus på ursprunglig plats
urkult 2015_2
Här var min boning under årets Urkult.
lailia 2015
Leilia, den spanska gruppen från Galicien.
urkult 2015_3
Musik och spontana uppträdande kunde uppstå nästan var som helst. Här strax utanför ingången till festivalområdet. Som synes var folk rustade med varma kläder.

Brincadeira och eldnatten

Tänk er en sensommarnatt, fortfarande ljum och fin. Mörkret sänker sig vid midnatt kring höga furor och eldar tänds. Sång och kuling hörs som tusentals år tidigare på denna uråldriga plats vid älven och fram ur skuggor stiger  ett muller och myller av trummor, artister, eldkonster, magiska toner, ännu mera eld och så den spanska gruppen Brincadeira som står för musik och uppträdandet tillsammans med Nordcirkus. Jag talar om Eldnatten på Urkult 30 juli i Näsåker där tusentals människor sitter i slänten ned mot den naturliga huvudscenen och väntar på invigningen av årets folkfest i dagarna tre.

Så här medan våren lider mot sitt slut, med en synnerligen kall och blöt maj, är det väl tillåtet att drömma sig bort till den snart annalkande sommarens stora händelse medan regntunga moln ännu seglar förbi på himlapällen.

Men titta först på denna video med gruppen Brincadeira, gärna i helskärm och HD. Den är hela 20 minuter lång men se den och föreställ er denna grupp tillsammans med Nordcirkus eldshow. Well, den som inte sett en tidigare eldnatt har kanske svårt att föreställa sig detta underbara och magiska skådespel men låt fantasin flöda!

[youtube=https://youtu.be/wMN9D82WmZ8]

Kanske ni nu förstår lite mera vad jag sitter och drömmer om ikväll?  Detta är bara en del av eldnatten men vilken del!

Tillåt mig att citera från Urkults hemsida: Brincadeira började som en slagsverksgrupp influerad av Afro-bahiansk musik och med tiden har gruppen låtit införa sina egna musikaliska- och kroppsliga uttryck. De driver ett projekt för att främja unga talanger, både socialt och yrkesmässigt. 

Jag tror årets eldnatt blir en av de bättre! Måtte jag få en bra plats att se denna upplevelse! Den som vill kolla årets program blad finns det här: Folkfest vid Nämforsen