Ny kofta, assit å knafft nåok he!

Ser man på, ibland är det lönt att göra en efterfrågan på bloggen och få tips. Denna gång via Facebook där jag hintade mitt blogginlägg ”Heikki Rasku, var är du?”

Jag styrde kosan till Nygårds Textil i Vörå och där fanns några koftor som var helt ok. Två provades och en valdes. Jag är mycket nöjd med mitt val. Färg i min smak, lite kraftigare stickat material, dragkedja och två fickor. Perfekt och inte så dyr heller. Köpte därtill en passande skjorta för en billig penning. Där får jag också kolla nästa gång jag behöver något i klädväg!

En sak jag funderat på senare tid är om det också finns skorrande dialekter på finska? Skorra, att rulla r:et på bakre tungan. Hur skulle det låta om man skorrar på rautatie (järnväg), riisua (klä av sig) och räkanokka (snorvalp)? Orsaken är att det nu finns en kvinnlig nyhetsuppläsare på Svt:s morgonprogram och hon skorrar så härligt. Skorrandet inom svenska finns väl främst i södra och västra Sverige samt i Danmark och Norge. För att inte tala om fransmännen och fransyskorna som är mästare på att skorra. Helt säkert finns det också inom finska en mängd dialekter som kan skilja sig ganska mycket från varandra. Men finns det skorrande finsk dialekt?  T.ex. i senaste boken jag läste av Arto Paasilinna ”De oanständiga profeterna i Tibet” framställdes dialekten som talas i Raumo som speciellt svårförståelig. Det hade varit kul att forska lite mera i detta ämne men tyvärr kan jag finska för dåligt för att höra skillnader.

Tidigare idag läste jag ordet osovande! Alltså vaken. Kan man säga så, osovande? Tydligen även om ordet inte finns i SAOB. Thomas Ledin sjunger ju om oäten, hungrig. Det finns en hel del ord som börjar detta o, en negation till ett ord eller vad man kan kalla det? Ord som inte finns i ordlistan utan som mera är av dialektal typ och ofta från Norrland.

Ett annat ord från Norrland och denna gång från Pitetrakten är ordet Åssit. Vi använder också ordet i Österbotten men säger då assit vilket betyder nästan ingenting. Det finns något med det är så litet att det är ingenting. En droppe i havet. Ordet kom på tal idag i radioprogrammet Språket på P1.

Rubrikens andra del i detta inlägg ”assit å knafft nåok he” betyder: ingenting och inte ens det; vilket är mycket litet, kanske som en atom. Ingenting visste jag vad jag skulle skriva om när jag började detta inlägg – förutom koftan – och av assit blev det blandad kompott. Inte så dåligt och än är det inte slut.

Det lilla jag vet om pitemålet så har det vissa likheter med flera österbottniska dialekter och det vore intressant att forska mera i detta.

Till sist blir de lite modernare saker än gamla dialekter och då gäller det Facebook emojis och hur man använder dem. I FB finns sex olika emojis om man vill reagera på ett inlägg. De är gilla, älska, haha, wow, ledsen och arg  . De fyra första är ganska lätta att förstå men när skall de två sista användas? Om man använder arg, är man då arg på FB-vännen som tar upp ett ämne och kanske har  helt annan åsikt eller är man arg på själva innehållet i inlägget, d.v.s. håller med? T.ex. om jag skriv något spydigt om Mr. Catastrophe Nr. 45, och får en arg emoji som reaktion, är då FB-vännen arg på mig eller på Number 45? Eller en ledsen emoji, är då FB-vännen ledsen för att jag inte är snäll mot Number 45 eller ledsen för allt som han ställer till med. Detta har inte jag klart för mig och kanske bäst för mig att sväva i okunnighet men det vore kul att få veta. Så nästa gång ni ligger osovandes kan ni fundera på en bra förklaring och berätta som kommentar!


Språket P1 – Språket pratar pitemål! Vöre vale? Åssit! Nalta

Pitemål – Ordlista

Nalta waller – Blogg på pitemål

I bildväg får jag bjuda på ishala vägar från byn. Igår denna byväg vid Storback. Med nöd och näppe kom jag nedför utan att rasa i backen. Stor och stor men en backe är det.

Idag kom sandbilen och gjorde ett bra jobb på stora landsvägen genom byn. Eller stor och stor, den är lagom stor men vi kallar den Storvägen.  🙂

Som avslutning kan vi lyssna på Thomas Ledin och längta till sommaren. En fin låt!

Tre solstrålar i vardagen. Tänk så lite som behövs!

Det behövs så lite för att få en solstråle ned i den grå vardagen.  Inte för att jag klagar, livet lunkar på i jämn takt. Åtminstone för mig. För det mesta har jag det bra. Kanske så bra att jag ibland glömmer hur bra jag har det; något som jag tror att jag inte är ensam om.  Jag tänker på valdebatten i Sverige och alla högljudda diskussioner som fördes och förs både högt som lågt. Allt från varma Tv-studios till gator och fikabord.

På sina håll svartmålas Sverige som om det är världens värsta nation och tas som varnande exempel på hur det kan gå. Helt sanslöst och utan nyans. Visst finns det problem i Sverige, precis som i alla andra länder, men summa summarum så är Sverige ett av världens bästa länder att leva i och också ett av de mest trygga länderna. Om så inte vore, varför finns det då inte en strid ström av emigranter/flyktingar från Sverige? Jag menar vanliga Svenssons.

För att återgå till det jag egentligen tänkte skriva om. De solstrålar jag upplevt det senaste dygnet har jag delvis själv hjälpt till att skapa. Det handlar om att visa intresse, ge lite uppskattning och positiv feedback.

Den första solstrålen kom från Jennifer Sandströms blogg där jag kommenterade ett inlägg med att berömma hennes röst. Jag skrev helt enkelt att hennes röst inger förtroende, något som kan vara en tillgång i business-världen. Jag har tidigare hört henne på föredrag i Vasa men hon har också en podd tillsammans med Malin Lundsten, Faraway Finland. Där kan ni höra hur hennes röst låter. För att solstrålen skulle bli komplett svarade hon: Men alltså, kan vara den finaste komplimangen någonsin…”  

Jag menar, det är inte varje dag som jag ger en av de finaste komplimangerna någonsin och det helt spontant och ärligt. Det värmde att hon uppfattade det så. Kanske vi borde ge varandra lite mera beröm och uppskattning utan att för den skull fjäska. Det behövs så lite och man får så mycket tillbaka.

Den andra solstrålen kom från Facebook där jag kommenterade två bilder med en morfar (tror jag det är) som på en lill-Valmet traktor kör omkring med sina barnbarn på en åker här  någonstans i Österbotten. Min kommentar var: ”Så måste en lycklig barndom se ut!” – Jag menar, vad kan vara bättre än att få bo på landsbygden, att som barn också få tillgång till mor- och farföräldrar, uppleva naturen och årstidernas skiftningar nära inpå. För att inte tala om alla spännande maskiner och stora som små traktorer som finns runt hörnet.

Min FB-vän är mormodern som också är en skicklig fotograf. Hennes bilder är fantastiska och ofta finns barnbarnen med på bilderna. Hon svarade: ”Vad glad jag blir av den kommentaren, för är det något jag vill våra barnbarn ska ha så är det just en lycklig barndom. Det lever man länge på” – Tänk så lite som behövdes för att glädja en människa och jag tror glädjen är äkta. Tyvärr kan jag inte visa hennes bilder på bloggen, jag har inte frågat om lov, men jag kan försäkra att de är bra.

Lill-Valmet är en legendarisk småbrukartraktor här i Finland som kom någon gång på 1950-talet och som för många var den första traktorn i jordbruket. Liten men nyttig. Vi ägde också en sådan en gång i tiden. – Traktorn på FB-bilderna är något modifierad med larvband.

Den tredje solstrålen det senaste dygnet bjöd grannpojken Frej (5 år) på. Vi stod och pratade på gårdstunet. Jag sade att jag nu har bott 20 år på detta ställe och att jag kanske borde flytta, halvt på skämt. Frejs far föreslog då att jag skulle flytta till månen, något som Frej inte alls tyckte var någon dum idé. För detta borde jag ha en rymdraket, resonerade han. I den kunde jag bo på månen, menade han. Frejs far sade att rymdraketer kostar mycket pengar men Frej tyckte att jag kunde jobba jättemycket och tjäna pengar för att spara till en rymdraket. Pengarna kunde jag sätta i stugans skorsten och när skorstenen är halv så hade jag nog tillräckligt med pengar för att köpa en rymdraket. Inte så dumt tänkt att använda skorstenen som spargris. Inte så lätt att i svaga stunder tulla på besparingarna. Hur det sedan går när jag när jag eldar i spisen är en annan sak men i ett barns värld är allt möjligt. Även en resa till månen och att gömma pengar i skorstenen.

Frej har förresten tagit sin första lektion i fiolspelandets svåra konst. Det gläder jag mig åt!


Faraway Finland – podd

Valmet 15 och 20 – bl.a två videos med lill-Valmet

Långt förbi molnen finns månen men närmast finns hembygdens landskap. Detta är en bild från byn Tuckor ungefär 10-12  minuter bort med bil.

När det blir fel i Facebook

En sak som lite grann irriterar mig är när folk skriver fel på Facebook. Eget slarvfel eller så är det Autoersätt i mobilen som föreslår ett helt annat ord än man avsett att skriva. Den funktionen går att stänga av.

Eller egentligen så är jag inte irriterad över att folk skriver fel utan att de inte rättar den text de nyss skrev utan istället skriver en kommentar strax under som rättar det första felet.

Skriver man fel och vill rätta det felskrivna, om det så gäller stavningsfel eller faktafel, så finns en liten knapp med tre punkter upp till höger om texten. Klicka på den så kommer det upp en dialogruta där man bl.a. kan välja att redigera, d.v.s. ändra det som blev fel. Klicka därefter på Spara-knappen så är saken fixad och ingen vet ens att felskrivningen fanns en gång.

En annan sak är att det skrivs mycket strunt, direkta lögner, hat och alternativa sanningar på Facebook. Då borde folk tänka till efter att i hastigt mod skrivit något de ångrar, eller borde ångra. Då finns ju den fina utvägen att välja att ta bort meddelandet. Den raden kommer också upp i dialogrutan.

Ett enkelt tips på en funktion i FB som många känner till men som  förvånansvärt många ändå inte använder. Rätta texten istället för att skriva ett rättelsemeddelande!

Det var allt från Databiten denna gång.

Teknikens under i nödens stunder

Jag hängde lite på Facebook på förmiddagen och då dök det plötsligt upp ett inlägg av en släkting som satt fast med sin långtradare på E4:an vid Gåsnäs söder om Härnösand. Han hade då redan väntat 2 timmar p.g.a. en trafikolycka som inträffat mellan en långtradare och två personbilar. Halt och besvärligt väglag på platsen. Den ena bilen med två personer i fastklämd under långtradaren. Det tog tid att röja upp och köerna blev långa.

Det som då hände var att någon i kön snabbt bildade en grupp på Facebook med namnet ”Vi som sitter fast på E4”. Information om detta fick han också snabbt ut via P4 Västernorrland och genast kom medlemmar in i gruppen.

Tanken med gruppen var att informera om läget i kön och ordna hjälp om någon behövde. Det var inte helt lämpligt att till fots bege sig ut på vägen i den situationen.

Jag tycker det var ett bra initiativ som också kan tillämpas vid andra situationer när en olycka händer eller när det uppstår en situation där många människor berörs men informationen är begränsad.

Det kan lätt bli en irriterad stämning i en sådan kö. Ingen gillar att vänta utan att få veta vad som är på gång. I en sådan FB-grupp kan de som är längst fram informera om vad som verkligen sker på olycksplatsen. Snabbare än något annat medium. Man kan tipsa om alternativa färdvägar och mana till lugn. Det gör det också lättare att härda ut i en kö med långa väntetider när man har ett medium att bevaka som är levande. Folk har något att sätta tankar och uppmärksamhet på.

Det enda negativa jag kommer att tänka på är att falska rykten och smaskiga detaljer kan blomma ganska fritt om det vill sig illa. Då gäller det för den som startat gruppen att ha sunt förnuft och gallra. Dock verkade dagens FG-grupp att ha en lugnande inverkan på bilisterna i kön och många tyckte det var en god idé.

Släktingen fick vänta i nästan 4 timmar innan han kom iväg men hann ändå till kvällsfärjan från Holmsund. Det tragiska var att en av personerna i olyckan avled senare och en är svårt skadad.

Jag har för inte så länge sedan skrivit ett inlägg om trafikvett och det tåls att läsas än. Nu när det är vinter kan tilläggas att det kan vara bra att inte köra tanken helt tom ifall man blir sittandes någonstans. Det är inte så trevligt att bli utan värme i bilen p.g.a. bränslebrist. En annan sak som bör finnas i bilen under den mörka årstiden är en ordentlig ficklampa. Själv har jag en pannlampa. Jag har också alltid med en vattenflaska i bilen. Enkla saker som kan förbättra situationen om olycka av ett eller annat slag är framme.

Om två veckor åker jag till Jokkmokk vintermarknad. En körsträcka tor på närmare 1400 km i vinterlandskap och med vinterföre. Jag vet inte vad som väntar men det kan bli -30 C, snöstorm eller glashalt. Jag håller tummarna och hoppas på ett moderat vinterväder.

En sak jag läste om ifall man blir sittandes vintertid i en bil som inte kan ha motorn igång är att ha en sovsäck med sig och krypa in i den. Då skall man klara sig rätt bra från kölden. Tror jag skall ta med den, det är ju inget stort besvär. Men framför allt kommer långkalsonger att sitta på!


Artikel om olyckan i Allehanda 

Vi som sitter fast på E4 – Facebookgruppen

Kom levandes hem! – mitt blogginlägg om trafikvett

Skärmdump från Facebook-gruppen

En passande låt därtill

[youtube=https://youtu.be/PQuLJ0uzNls]

Ett unikum svarar och tycker till

Jag är med i flera Facebook-grupper. En av de trevligare heter ”Bevara gamla ord och uttryck”. Man skulle tro att det är en gravallvarlig och strikt grupp som håller koll på gammalt språk och i viss mån är det så men fastmer är det väldigt skojigt och högt till tak.

Ofta är det rena språk- och ordlekar. Någon kastar fram ett ord eller uttryck, synonymer och förklaringar studsar fram men lika gärna kan det bli rena lekstugan när alla skall vara vitsiga och småtramsiga, komma med motsatsen och allt vad som dyker upp i bollen.

Någon försökte sig på långa ord: Flaggstångsknoppstoppsförgyllare, en annan svarade Basfiolsfordralsmakaregesäll som genast fick sin överman, eller kanske hellre överkvinna: Basfiolsfodralsmakaregesällsänka. Eller vad sägs om Folkhushållningskommissionsdistriktsuppsyningsmannen? Någon tyckte att: ”Dagens särskrivande generation skulle delat det i sju ord.”

Någon ville uppmärksamma uttrycket ”Hålla tand för tunga”. Jag är inte sämre än någon annan och kommenterade: ”Framför allt gäller det att ha tungan i rätt mun! Felar man med det gäller det att ha tand för tunga.”

Eller vad tycker ni när jag svarade på följande fråga: ”Unik, unikat, unikum? Ge ett passande uttryck där nån av dem kan användas.” Mitt svar blev: ”Hela jag är ett unikum!” För det fick jag ett gilla Ha, ha. 🙂

”Ta seden dit Du kommer” ville någon behandla. Jag svarade påpassligt: ”Ta skeden dit du kommer! Uppmaning till restaurangstöld?” På den nivån är det allt som oftast.

Oj vilka spillevinkar många här är, tyckte någon. – Vad kan man annat säga när uttrycket ”Klättra på väggarna” fick följande svar: ”Nej inte än.. vaknade just.. Godmorgon!”

En rolig och uppfriskande grupp där sällan någon klagar och gnäller.

Annat är det i en fotogrupp som jag också är med i. Där har senaste tid ordet censur haglat tätt. Det finns de som anser att naket, eller rättare sagt halvnaket, och då speciellt när det gäller kvinnor, är förkastligt och vill ha bort sådana bilder. Andra värnar den konstnärliga friheten. Själv tycker jag att de flesta bilderna i gruppen är ok och värda att granskas ur både teknisk och konstnärlig synvinkel. Alltid lär man sig något. Det är ju därför gruppen finns till, inte för att hacka på varandra.

Är ni med i någon FB-grupp(er) som ni tycker är speciellt bra och intressant?


Bevara gamla ord och uttryck – Facebook grupp

Såja, nu får julen snart komma. Idag fick jag upp julstjärnor och ljusstake i fönstren. Mycket mera än så blir det inte dekorerat till jul, tror jag.

Den trevliga sidan av Facebook

Ofta blir jag less och deppad när jag läser en del kommentarer och inlägg på Facebook som inte gör något annat än gödslar hat, oförstånd och rena fördomar.  Att folk bara orkar och att folk går på en massa dumheter utan att kolla sanningshalt, fakta och bakgrund. Första bästa stupiditet som bekräftar ens uppfattning eller fördom godtas.

Men så finns också den trevliga sidan av Facebook. Jag är med i flera grupper på Facebook som diskuterar mera jordnära ting. En sådan grupp är ”Vi som använder vedspis”. Där har man senaste helg bl.a. diskuterat följande frågeställning: Undrar om det finns något vedertaget verb föra att fylla på ved i kaminen. Själv kallar jag det att klabba. Vad kallar ni det?

En ganska kul grupp som tar upp praktiska saker med vedeldning och skötsel av spisar av alla de slag. Tänk så många olika spisar, kaminer och vedhällor det finns. Otaliga!

När det gäller frågan som ställdes så brukar jag bara lägga på/in mera ved, kort och gott, men jag känner också till verbet klabba. Salig far brukade använda det ordet när kluven ved av olika längd lades snyggt och prydligt på hög för torkning mestadels utomhus. Helt enkelt göra en trave.

En annan grupp jag är med i heter ”Bevara gamla ord och uttryck”. Intresserad av språk, dialekt och gamla ord passar mig gruppen perfekt. Den har medlemmar både från Finland och från Sverige. Det är intressant och många gånger förvånande hur väl gamla ord och uttryck finns bevarade inom svenska språket både i Finland och Sverige samt likhet och skillnader mellan dialekter och landsändar.  Visserligen är många av dessa ord utrotningshotade och just därför finns denna grupp för att laborera i språkets märkvärdigheter.

De senaste dagarna har ordet farstu ventilerats: När man talar om trollen står de i farstun!….har ngn farstu idag??

Ja, det har jag och även en bro på utsidan. Inne i farstun finns också ett gammaldags ”kantåur”, d.v.s. ett utrymme under trappan till övre våningen som förmodligen användes i första hand som skafferi. Ordet bro var också vanligt att användas för utetrappa, med eller utan tak.

Det är inte helt självklart vad en farstu är. Det är skillnad på farstu, hall och vindfång. En farstu är ett kallt, ouppvärmt rum som ofta förekom i parstugor. Rummet skall alltså finnas inom husets väggar. En farstukvist/brokvist finns på utsidan de timrade väggarna vid ytterdörren. Idag byggs nog inga bostadhus med farstu i dess rätta bemärkelse. Istället byggs desto fler verandor och terrasser.

Ja, detta sysselsatte en hel drös människor senaste helg i god anda och ton på Facebook. Många var kommentarerna och det skojas friskt i gruppen utan att någon tar på näsan.

En tredje sak som disskuterades på Facebook för någon dag sedan var loppor och löss. En FB-vän hade fått meddelande från Tegengrenskolan i Vörå att nu finns löss bland eleverna och att luskammen skulle fram. Själv kom jag inte ihåg att det skulle ha funnits löss den tiden vi gick i skolan på 60-talet och det fick jag också senare bekräftat från mera minnesgoda elever från den tiden. Vi som gick i skolan på 60-talet befann oss i en mellanperiod eftersom löss och loppor nog var vanligt förekommande förr i världen, inte minst under kriget.  Sedan gjorde de åter entré troligtvis på 80-talet. En orsak kan vara att folk reser mera och att invandring förekommer, något som nästan var en sällsynthet på 60-talet. Då var det istället stor emigration. Någon föreslog också att gemensamma selfies skulle vara en orsak till lössens intåg.

En annan mera nymodig ohyra är älgflugor, något som jag menar inte fanns i min barndom. De har jag däremot fått känna på i nutid.

Till sist engagerade ett inslag i mitt förra inlägg ganska många människor, nämligen frånvaron av kvinnor som bär kistan vid gravsättning. Själv upplever jag det som sällsynt men via FB kom signaler att det ändå förekommer vilket jag upplever som positivt. Traditionen har nog stor inverkan men nya vindar blåser förmodligen. Huvudsaken är ändå att de anhöriga väljer en ceremoni som är bekväm för alla och enligt den avlidnes eventuella önskemål.

Såja, det var några glimtar från min aktivitet på sociala medier denna helg.


Vi som använder vedspis 

Bevara gamla ord och uttryck 

Farstu 

Sådant är livet: från grönskande knopp till skrumpnade blad i november.