Konsten att flyga och landa i Malmö

En av de få bloggar jag läser skriven av en man är ”Försvunna Malmö” av Martin Andersson. Med anledning av fruntimmersveckan skrev han en serie inlägg om kvinnor i gången tid. Ett inlägg som fascinerade mig mycket var ”Emma Ahlqvists klassresa fick ett grymt slut”. Men det finns mycket annat att läsa där som är Malmörelaterat. Intressant även för den som inte känner till Malmö, skulle jag tro. Rekommenderas!

En annan blogg jag läser och som också är skriven av ett manfolk är ”Konsten att flyga – hoppa och missa marken”. Enbart bloggens namn utlovar vissa piruetter i formulerandets och språkets konst. Marcus Rosenlund sitter vid tangentbordet.

Senaste inlägg heter ”Tio år på Facebook: var det värt det?” – Ja, det kan man fråga sig. Jag började själv forska i min egen FB-historia och kom på att det är 8 år sedan jag gick med i FB. Tänk så mycket tid jag använt på Facebook! Inte bara vid datorn utan även via mobilen. FB finns alltid närvarande som skvallerbytta och inspiration.

Visst tar FB mycket tid men samtidigt för FB också mycket positivt med sig. Jag tänker på alla människor man ”träffar”, gamla bekanta och nykomlingar. Att t.ex. få kontakt med avlägsna släktingar på andra sidan Atlanten är guld värd. Fotokursen som jag gick hade egen sluten FB-grupp som var en viktig del av kursen. Samma är det med mitt radiointresse eller varför inte spanska kursen som jag går. Vi har våra sammanslutningar som tjänar sina syften.

Sedan kan man naturligtvis diskutera alla hatbrott och –utbrott som finns på FB. Allt skit och alla onödigheter. Marcus menar att utan FB hade världen sett bättre ut.  – Den bruna våg av populism, fejknyheter och ”alternativa fakta” som sköljer över klotet hade inte lyckats sätta sig i rörelse utan Facebook. Donald Trump hade inte varit president utan Facebook. – skriver han.

Fullt möjligt att det finns ett korn av sanning i det påståendet. När jag ibland läser de fruktansvärda skriverier som vissa människor häver ur sig kan jag fundera hur de är funtade i hjärnkontoret. – Förresten, är denna pöbel alltid människor eller är de fiktiva FB-personer skapade av mörka krafter som vill styra opinionen i en viss riktning? Jag håller inte för osannolikt att så är fallet! Allt för att skrämma eller skapa aggressivitet. Propaganda i moderna tappning är fruktansvärd effektiv!

Alltnog, jag fortsätter med FB en tid till och ser var vi landar. Förhoppningsvis är det mera positivt än negativt.


Vad har Facebook med denna bild att göra, kan man undra. – Snart finns den kanske på Facebook?

 

Dagens kulturella händelse

Kanske vi äntligen får lite vår, åtminstone en gnutta efter den kalla och dryga april? Senast i onsdags hade vi en smärre snöstorm som förde tanken till trista november. Idag är all den snön, som behagade rasa ned i onsdags, borta. Kanske, kanske, våren ändå är starkare än vintern i slutet på april?

Jobbade som vanligt idag till klockan 13.00 och började sedan ledigheten med balett! Trodde inte att jag skulle uppskatta balett i något skede av mitt liv men idag hände det! Kollade på Facebook och där dök spanska TV:n (RTVE) plötsligt upp med ”El Ballet Nacional de España” som dansade på gatan (en la calle). Live-sänding via Facebook. Så bra och samspelta de var, både med musiken och sinsemellan! Sinsemellan, sådant konstigt ord som dök upp, ha, ha. – Kvalitén på sändningen var inte den bästa men det är kanske det som är charmen och poängen? Livet just nu, det som bara händer, fångad av en digital kamera någonstans.

Balett kan tydligen ha många uttryck och denna form av balett gillar jag. Elegant, samspelt och framför allt, spanskt! Jag blev smått imponerad. Jag hade gärna varit på plats.

 

Jag vet inte om länken nedan fungerar men vi gör ett försök om ni orkar lyssna på det inledande snacket några minuter.  Edit: Idag, den 29 april är det Dansens dag!

https://www.facebook.com/plugins/video.php?href=https%3A%2F%2Fwww.facebook.com%2Frtve%2Fvideos%2F10158505797445401%2F&show_text=0&width=560

 

Gilla eller inte gilla?

Detta med sociala medier kan ibland vara lite knepigt. Jag tänker närmast på Facebook där en viktig aktivitet är att gilla andras inlägg och påståenden. Eller så har de bara länkat till en artikel eller en annan persons skriverier.

Man har följande fem möjligheter med vidhängande symbol: gilla, älska, haha, Wow, ledsen och arg. Ofta blir jag förvirrad vilken symbol jag skall använda.

Ett exempel. En FB-vän har delat en tidningsartikel där en våldsam händelse förekommer som har ett politiskt syfte. Allt från daesh-terror till järnrörsskandaler. Skall jag då gilla eller visa arg gubbe? Om jag då gillar: gillar jag artikeln, den som utfört dådet eller den som länkat artikeln? Det finns kanske bättre exempel men jag tycker mig ofta befinna mig i sådana situationer där det känns bakfram att gilla och lika fel att visa arg gubbe. Bäst är kanske att skriva en klargörande kommentar om man vill ge sin reaktion till känna. Eller så borde den som delat artikeln skriva sin avsikt och reaktion på artikeln för att klargöra varför artikeln delas.

Eller att någon varit på en begravning av en nära anhörig och berättar hur fin ceremonin var. Skall man då gilla eller visa ledsen? Haha och Wov kan vi väl utesluta eller hur? 🙂

Upplever ni ibland samma situation på FB att ni inte riktigt vet hur ni skall använda symbolerna för att det skall bli helt rätt?

gammalt-2017-01-24-007
Som bränd av tidens tand. Ibland kan man känna sig bränd på Facebook

Tvärnita!

Vad en fotograf och människa alltid bör tänka på!

Föregående inlägg visade bilder från min fotosafari genom bygden på tisdag. Jag körde runt, fångade en vy och stannade till. Ibland backade jag tillbaka flera hundra meter för att återskapa det jag nyss såg. Som fotograf måste man alltid vara beredd på att tvärnita när man kör bil. Ett motiv skymtar en sekund, sedan är det borta, kommer aldrig igen. Men håll för guds skull ett öga i backspegeln; det blir inte roligt om grisbilen bakom kör in i skuffen för att du fick inspiration just där!

Överhuvudtaget bör man i livet alltid vara beredd att tvärnita. En människa, en situation, en händelse, en undran, ett leende eller varför inte ett motiv dyker upp och försvinner lika hastigt. Varför stannade jag inte upp och frågade vem/vad/varför? Kanske svaret var något som förändrat mitt liv till något helt annat, något mera spännande och givande? Och skulle det vara helt fel; gaspedalen finns under sulan för en snabb rusning framåt för att lämna det som inte var bra. Livet är för kort för att ödsla tid på trivialiteter och människor som har negativ inverkan.

I detta inlägg finns de bilder från igår som jag publicerade på Facebook och som fick ett över hövan gott mottagande. Jag blev uppriktigt sagt förvånad över alla gillanden och kommentarer. Därför finns de bilderna med i detta inlägg eftersom jag vet att många av mina bloggläsare inte finns på Facebook eller har gett sig till känna.

Dessa bilder, plus någon till från igår, finns nu samlade på min Flickr-sida i albumet Ostrobothnia. Väl mött bland alla mina album och bilder på Flickr. Kom ihåg, det finns alltid möjlighet att på Flickr se bilderna i helskärm!

hallnas-2017-01-03-003
Javisst, Hällnäs-bro jag nästan dagligen åker över
hallnas-2017-01-03-002
Från samma bro söderut en januaridag anno 2017
bertby-2017-01-03-010
Next stop i Bertby
lalax-2017-01-03-036
Scottish Highlands cattle i Lålax
bertby-2017-01-03-029
Här fick vi visst backa tillbaka till Bertby
vora-kyrka-2017-01-03-046
Vörå kyrka framför januarisol
lotlax-2017-01-03-066
Denna bild från Lotlax verkar ha blivit den mest populära på Facebook

Vänner

En del av oss har vänner på Facebook. Många är bekanta, vissa är nära vänner, några har en särställning. Inte alltför sällan har vi FB-vänner som vi aldrig träffat eller ens växlat ett Hej med.

Jag läste en artikel i Sydvenskan tidigare i veckan: Omöjligt med många Facebook-vänner

Enligt artikeln kan vi inte ha nära band med mera än 150 vänner på FB, vilket kan stämma för jag har i detta nu 135 vänner på FB och det tycker jag är ganska lagom. Ok, jag har inte nära band med alla men jag känner ändå att jag har en ganska bra koll på vem som figurerar i mitt Facebook-flöde.

Jag har inte varit särskilt aktiv med att söka vänner på FB. Min profil har legat och guppat på vänskapens ocean och med jämna mellanrum nappar någon intresserad. De flesta har jag accepterat.

Vid koll av mina FB-vänner visade det sig att 25 har jag aldrig träffat irl eller växlat ett Hej med. Ändå finns de på min Facebook. Av någon anledning har de fallit mig i smaken och inte varit uppenbart fake. Kan det vara så att själar dras till själar?

Som ett belysande exempel har jag en FB-vän i Venezuela. Jag har aldrig träffat henne, vet ganska lite om henne men ändå accepterade jag henne i något skede. Varför hon sände en förfrågan via FB är ett mysterium och ett ännu större mysterium är varför jag klickade ja. Hon är real, med glimtar från hennes liv och med åsikter som inte är helt ok i hennes ännu Hugo Chávez-styrda land. Hon är kock. Kanske det var för at jag skulle få öva min spanska som gjorde att jag accepterade. Jag gjorde rätt!

Jag menar att man kan utvecklat vänskapsband trots att man aldrig träffats. Ungefär som en brevvän i främmande land. Sådant fanns för 50 år sedan; idag vet jag inte om det alls förekommer via Postens förmedling?

Jag har träffat några tidigare obekanta FB- och bloggvänner i verkliga livet. Enbart positiva erfarenheter. De finns i mitt FB-flöde eller som bloggkommentarer och ofta har vi samma åsikt. Samma åsikt är fint men andra ståndpunkter kan också vara positiva om en givande dialog uppstår.

Facebook kan uppfattas som skvallerhinken nummer ett och naturligvis förkommer flöden som spårar ur. Skall jag vara ärlig så har jag stängt av aviseringar från några FB-vänner därför att jag inte orkat med deras uttalade sympati med främlingsfientlighet som gränsar till rasism. De finns kvar men i en mera undanskymd tillvaro.

Kommentarer på bloggen uppskattas och är en signal att folk läser bloggen. De flesta är välvilligt inställda och jag har inte fått ta emot någon kommentar som varit direkt oförskämd. Kanske jag har haft tur eller så är min blogg så liten att trollen inte hittat hit. Relevanta kommentarer som håller sig till ämnet är alltid välkomna! Trots att det inte är någon stor blogg får jag ändå ganska många kommentarer vilket är inspirerande och manar till nya inlägg. Så skriv och berätta om hur ni ser på detta med bekantskaper via Internet i en eller annan form!

2016-01-21 Vinterbilder 010-1
Kanske ni orkar med ännu en vinterbild?

fosterbarnet

Ikväll hade jag tänkt skriva om Tobbe Mårtensson från Malmö, en ny stjärna på Facebook. En kille som det finns mycket att säga om. Han verkar sympatiska, engagerad och mycket självsäker. Muslim.

Istället blir det tips om en ”39 årig man vars liv kantats av otaliga prövningar, alkoholism, depression, sjukdomar, stress”. En nystartad blogg under namnet fosterbarnet. Jag vet inte hur fortsättningen blir men jag kan lukta mig till att det blir en stor blogg om han förmår fullfölja sin gärning. Det som slår mig är hur välskriven denna blogg är. Finländsk blogg!


Hmm, så här i efterhand. Först slarvade jag med länken till ”fosterbarnet”, sedan visade sig att bloggo.nu, som bloggen är skriven hos, har begränsningar i trafiken per vecka. ”I grundvarianten av vår tjänst ingår ett visst antal träffar per vecka. Det finns också en gräns på hur många inlägg, kommentarer och hur stora inläggen kan vara. Genom att uppgradera till ett premiumkonto ökar du gränserna rejält för ditt konto.” Konstigt, det har jag inte sett tidigare. Varför inte använda wordpress som är en av de absolut bästa bloggtjänsterna som finns? Själv har jag skrivit massor med inlägg, mera än 1000 inlägg, har  en hel del kommentarer och otaliga bilder, ändå har jag bara använt 25% av utrymmet.

Hellnäs sund
En boj som står mot allt

När det går överstyr

Jag hade inte tänkt skriva fler inlägg om Urkult denna gång men efter att ha läst en del av de kommentarer som följde på ett inlägg om rasifiering på Urkults Facebook-sida känner jag mig ändå manad att försöka beskriva vad jag känner inför den inflammerade debatt som följde. En debatt, om man kan kallade den debatt, som helt kapade Urkults FB-sida och som är så långt från Urkult som den kan komma.

En tjej som beskriver sig som rasifierad upplevde att Urkult inte alls var det som hon tänkt sig utan istället kände hon obehag redan på tåget upp till Urkult, att det inte fanns tillräckligt många rasifierade personer på plats och att ett gäng på tio flickor skrikit ”rödskinn” efter henne. Hon tog också illa vid sig av att folk bar kännetecken från kulturer som de uppenbarligen inte tillhörde. Hon tog som exempel dreadlocks, haremsbyxor och annan ”icke-svensk” klädsel. Tatueringar med symboler från andra kulturer var inte heller ok. Bl.a. gillade hon inte att en tjej tatuerat Afrikas karta på sin kropp. Det var tydligen väldigt kinkigt med vad man får och inte får för att hon inte skulle bli kränkt. Hon ville i slutändan ha tillbaka pengarna för obehaget. Tråden togs bort så jag har inte möjlighet att i detalj återge inledningen.

För det första visste jag inte ens att det fanns ett ord som rasifierad. Vid koll på nätet finns en beskrivning på Wikipedia men den är så teoretisk och svårbegriplig att den gav inte mig speciellt mycket. Rasism vet jag på ett ungefär vad det innebär: att någon blir diskriminerad, illa behandlad eller utsätts för fördomar p.g.a. hudfärg, folktillhörighet, kultur, språk, religion. Ibland av alla eller ännu fler orsaker. Förstod jag rätt är rasifiering en strukturell rasism inbyggd i samhället och inte på individnivå och däri uppstår det svåra att förstå den.

Att tio flickor skulle ha skrikit ”rödskinn” efter henne är fullt möjligt men varför i hela fridens namn skulle de ha gjort det på Urkult, ett ställe där allt sådant är fjärran för de allra flesta besökare och där det fanns människor från många länder, kulturer och med olika bakgrund i fredlig samexistens? Det är just det som är poängen med Urkult. Hon måste ha haft oturen att hamna mitt i värsta rasistgänget på hela Urkult. Märkligt, jag är mäkta förvånad!

I kommentarerna som följde var de inte alla gånger snälla mot varandra. Det var som om Urkult-andan blåst bort så fort de lämnade Näsåker. Sak samma var det i debatten om vegetarianmaten som också utspelade sig på Urkults FB-sida. Även den togs bort efter en långrandig debatt där de gick i cirklar och tuggade samma saker gång på gång utan någon ände. Det finns säkert fler ämnen som skulle kunna diskuteras men måste det göras på Urkults FB-sida och i sådan mängd? Det var som om hela Urkult svärtades ned som rasistiskt och köttätande. Så har inte jag lärt känna Urkult.

Sådana ”princip-diskussioner” hör inte hemma på Urkults FB-sida därför att det uppstår inget samförstånd utan tvärtom fjärmas människorna från varandra. Det skulle säkert bli samma om t.ex. feminism eller trosfrågor togs upp. Öst är öst och väst är väst och aldrig mötas de två, som Rudyard Kipling skrev; inte ens på Urkults Facebook-sida. Bättre då seminarier, workshops eller Solidaritetstorget på Urkult.

urkult graffiti
Vi är alla lika mycket värda, stor som små, svarta som vita, kvinnor som män och allt däri mellan. – Vad månne hon såg innan hon gjorde sin målning på Urkults graffitivägg?