Hilma, en arbetsmyra med skinn på näsan

Vet ni vem Hilma Granqvist är? Nej, jag kunde tänka mig det. Jag visste inte heller vem hon var förrän jag forskade lite kring Sofia Häggman och upptäckte att hon också skrivit en bok om Hilma: ”Hilma Granqvist – antropolog med hjärtat i Palestina”. Att jag fick korn på Sofia Häggman berodde på att hon också skrivit en bok om en annan finländsk äventyrare och resenär i Egypten och Mellersta Östern i mitten på 1800-talet; nämligen Georg August Wallin. Om honom har jag visst skrivet ett inlägg tidigare.

Hilma föddes 1890 i Sibbo och blev Finlands första kvinnliga filosofie doktor i sociologi. Då var det inte så vanligt med kvinnor med högre utbildningar i den akademiska världen. Hilma fick i uppdrag att skriva sin avhandling om kvinnorna i gamla testamentet. Hon påbörjade arbetet men växlade snart om till att skriva om folklivet i Palestina och gjorde ett gediget fältarbete där 1925-31. Detta tillsammans med sina forskningsmetoder gjorde att hon inte fick det helt lätt med lärda professorer vid Helsingfors Universitet. Hon fick inte de stipendier hon så väl behövde utan fick leva ett knapert och sparsamt liv för att alls ha råd med sina utlandsvisteleser och fick inte heller disputera vid universitet i Helsingfors utan fick vända sig till Åbo Akademi. Och en tjänst som docent vid Helsingfors universitet gick henne snöpligt förbi i sista stund.

Hon slogs mot gubbväldet vid Helsingfors universitet och en stor portion avundsjuka och missunnsamhet kan man misstänka. Hon fick många viktiga utländska kontakter inom den akademiska världen i Tyskland och England för att inte glömma de ovärderliga erfarenheter på plats i Palestina som mången studerad karl i Finland bara kunde drömma om. Hilma var envis och brann för sin sak och fick unika möjligheter att som kvinna komma den palestinska befolkningen nära i byn Artas i närheten av Bethlehem. En riktig arbetsmyra var hon och gjorde stora insatser för att dokumentera livet i Palestina och då speciellt i Artas. Hennes arbete kom att uppskattas betydligt mera utomlands än i Finland där man inte riktigt hängde med tidens gång i fråga om metoder och forskning.

Det kan tyckas tråkigt att läsa om en kvinnlig forskare i Palestina i början av 1900-talet men boken är intressant för den handlar om en kvinna med glöd för sitt arbete och om kampen för att få plats och erkännande bland alla gubbarna i den akademiska världen. Något som var utmärkande för Hilma var att hon också var en flitig fotograf och dokumenterade folklivet i Palestina den tiden, något som inte minst idag uppskattas i Palestina. Där är hon mera känd än i Finland. Detta har nu i viss mån rättats till genom Sofia Häggmans bok som jag varmt rekommenderar. Sofia skriver lättläst och fängslande och i boken kommer många intressanta fakta fram förutom att man får en god inblick i livet i Palestina före andra världskriget och intriger inom den akademiska världen.

Detta är mitt lästips inför sommaren.


Ordning på högen och ett par boktips – Mitt inlägg om Georg August Wallin
Hilma Granqvist – Wikipedia
Sofia Häggman

Spår av våra förfäder i oss

Jag har nyligen läst en bok som jag avverkade på rekordtid. Normalt läser jag ganska långsamt och begrundande men denna bok formligen slukade jag. Det är boken ”Svenskarna och deras fäder” av Karin Bojs och Peter Sjölund.

Boken handlar om att med DNA-teknik utforska svenska mäns Y-kromosomer på fädernesidan och därmed kunna kartlägga släktförhållanden och folkvandringar.

Människan, i en eller annan form, har existerat i några miljoner år men denna bok tar avstamp i senaste istiden som snabbt avslutades för ungefär 11000 år sedan. Det var då de första jägarna följde isens reträtt och vandrade allt längre norrut från europeiska kontinenten. Man skulle då tro att de var svenskarnas förfäder men många fler folkvandringar skulle ske från olika väderstreck och det är en blandning av dessa olika migrationer som idag är ursvensken. Bl.a. kom herdefolk från Östeuropas slätter och från Västeuropa kom bronsåldersmänniskan. Ända från Turkiet och Persien strömmade folk till Norden och detta långt innan det alls fanns något som idag kan påminna om Sverige.

Människan har alltid rört på sig, vandrat, sökt sig till nya boplatser. Och så kommer det förmodligen alltid att vara. Det som vi idag ser av flyktingströmmar och fattiga människors försök att få ett bättre liv är bara en liten rännil av hela mänsklighetens migration.

Det vore intressant att själv göra en undersökning av mina egna Y-kromosomer och få ett hum om varifrån just jag härstammar. Med den nya tekniken och att allt fler testar sig kan man få ett betydligt säkrare resultat. T.ex. påstås i boken att det finns en klar genetisk skillnad mellan inlandsfinnar och kustsvenskar i Finland. Och varför skulle inte det stämma med tanke på att havet förr i världen var den tidens motorvägar. I boken finns också uppgifter om att samerna egentligen består av folk från både söder och nord och öst. En blandning av folk som förde ett likartat liv med renskötsel och jakt/fiske och vars kultur och livsföring var annorlunda än de nybyggare som trängde på söderifrån och från Bottenvikens kuster. Det var först när denna skillnad bli uppenbar som den samiska kulturen uppstod på riktigt enligt boken. Saken är omdiskuterad och kan sätta känslor i svall.

I boken finns också ett kapitel om möjligheter att med topsning av material från insidan kinden skicka sitt DNA till USA för analys. Det finns olika tester som naturligtvis har olika prislappar. 99 $ till 575 $ finner jag ikväll på nätet men jag har inte hunnit sätta mig in i saken helt. Men kul vore det i alla fall.

Tilläggas kan är att metoden idag blir allt mera intressant för släktforskare som vill komplettera och verifiera sina rön de gjort på traditionellt vis. Bl.a. finns i tisdagens Vasabladet en artikel om detta.

I lördags gjorde jag en liten utflykt till Vitmossens fornområde i Tuckor inte så långt borta. Det är en boplats med rösgravar från äldre bronsåldern ca 1500 – 900 f.Kr.  En vandringsled finns och ett hus från den tiden uppförd till beskådan. Till sommaren skall jag göra ytterligare ett besök och då också gå vandringsleden. Tänk att det fanns människor här redan den tiden bara 13 km bort från vår by. Då såg det säkert annorlunda ut i våra trakter med tanke på den landhöjning som sedan dess skett.  Spännande saker.

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-20
Vi närmar oss Bronsåldershuset
vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-2
Så bodde de i bästa fall på bronsåldern.

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-10

vitmossen-tuckor-vora-2017-02-17-16
Vem lufsar där och vaktar?

Ordning på högen och ett par boktips

Georg August Wallin, han vet ni inte mycket om? Eller?

Den lilla olyckan jag råkade ut för förr-förra lördagen sitter i ännu. Stukat långfinger, ni kanske minns? Allt verkade vara på bättringsvägen i slutet av förra veckan så i lördags provade jag att rycka igång motorsågen några gånger. Det skulle jag inte ha gjort. På söndagen kände jag åter av skadan i långfingret och gick åter med svullen led.

Jag skulle ha haft vedarbete ute på gårdstunet idag men det blev istället en innedag. Satte upp bokhyllan som jag köpte, inte så svårt. Sedan började jag gå genom bokhögen som legat en längre tid, jag vet inte hur länge. 1½ meter böcker placerades in i hyllan och fördes in i register på Excel. 59 böcker samt några spanska kursböcker. Med åren blir det en hel del böcker och jag nänns inte göra mig av med dem; sälja eller byta. Med registrets hjälp har jag koll på mina böcker och vet alltid var de finns ifall jag åter vill läsa någon eller kolla något. Annars skulle det vara nästan omöjligt. Ja, inte bara de 59 utan alla andra.

Det värsta är när man håller på med sådant så kan man bli sittandes långa stunder med näsan i någon intressant bok. Ja visst, det var den boken, hur var det skrivet, har jag inte fler böcker av den författaren, jag skall bara bläddra lite, visst fanns det en intressant passus någonstans, en skojig formulering? Helt plötsligt har en halv timme skuttat iväg. Nöjd är jag med dagens resultat, nu gäller det bara att plöja genom den mindre hög som är oläst.

Just nu läser jag en bok om Georg August Wallin (1811-1852), ”Alldeles hemlikt” av Sofia Häggman. Wallin var en skolad karl som kunde flera språk, bl.a. arabiska och persiska. Språkvetare, forskningsresande, medicinkunnig, en smula äventyrare. Han gjorde anteckningar under sina resor som sedan omsattes till böcker. ”Källan i fjärran öknen” med texturval av Göran Schildt har jag läst tidigare och nu var det intressant att gräva fram den boken och något jämföra.

Wallin lärde sig arabiska, uppträdde som muslim under sin vistelse i Egypten och under resan till det för västerlänningar förbjudna Mekka. Han uppfattades som en lärd man av lokalbefolkningen och umgicks med hög som låg i dessa länder. Och detta i mitten av 1800-talet när fortfarande stora delar av Mellersta Östern var okänt i Europa, för att inte tala om Finland. Utan sina språkkunskaper och kunnande om seder och bruk hade han troligen inte klarat sig mycket längre bort än till Alexandria.

Böckerna har alltså verklighetsbakgrund och båda böckerna är levande och nästan spännande att läsa. De är inte direkt thrillers men medryckande skrivna och med en fin blandning av fakta och äventyr. I Paris, på väg till Mellersta Östern, blev han t.ex. lurad av en bedragare och fick så mycket stryk att han blev sängliggandes i flera veckor. Å andra sidan hade han själv klått upp en präst på Åland ett antal år tidigare så det gick väl jämt upp.

Jag undrar hur känd denna Wallin egentligen är hos dagens bokläsare? Inte alltför många skulle jag tro, trots sin dristighet som skulle stå sig än idag. Men låna och läs, han är en intressant bekantskap!

umea-gammlia-2014-12-06
Vår tids basar? Dock var det betydligt livligare i Kairos basarer redan på 1800-talet. – Från det ena till det andra, snart är julmarknaderna här. Någon ni skall besöka? Denna bild är från Julmarknaden på Gammlia i Umeå 6 dec. 2014.