Fotosafari i provinsen

Dagen blev så fin som den var utlovad. Solen steg lydigt upp över horisonten 09.38 och strålade några minuter senare ut över byn. Det var egentligen den första riktiga fotodagen för mig med min nya kamera. Tidigare har det varit för kallt, mulet och snöfall eller så har jag jobbat.

Jag fotograferade idag för första gången i RAW-format med möjlighet att justera bilderna efteråt i Photoshop Elements. Bilderna i RAW blev jättestora, mellan 26 och 29 Mb. Att man efteråt kan göra små underverk med bilderna i datorn är den stora förtjänsten. Nästan som att trolla. Det gäller dock att hålla fingrarna i styr så att man inte mixtrar för mycket med bilderna. Ofta är de bra som de är. Jag är mycket nöjd med min fotografiapparat och ser fram emot att lära mig mer och mer i detta hantverk.

Jag snurrade runt lite med Brunte i provinsen. Först en runda i byn, sedan till Hellnäs, vidare ut till Maxmo skärgård och Klemetzgårdarna. Strandhugg lite är och där och fortsättning norrut på riksåttan. Alla bilder ryms inte med men en liten bildbomb blev det ändå.

Dagen till ära bjuder jag denna gång på ett bildgalleri där ni klickar på någon av bilderna för större format, sedan finns det pilar till höger eller vänster för att titta på nästa bild. Avsluta med lilla krysset uppe till vänster eller esc-knappen på tangentbordet. Bildtext finns också nedanför och vill ni se bilden i full storlek väljer ni ”View full size 1500×1000” längst ned i högra hörnet. Som ni märker är jag jag väldigt pedagogisk och mån om att ni inte skall missa finesserna. 😉

Annonser

Byspring

Ikväll har jag gjort en raid runt om i byn. Det finns ett gammalt skolfoto som saknade namn på en del elever och med förhoppning i sinnet besökte jag några stugor där en äldre generation kunde tänkas ge åtminstone några nya namn. Bl.a. besökte jag hyttmannen (läs föregående inlägg) och hans gemål. De eldade i sin kakelugn och var allmänt förnöjda med tillvaron. Det är inte alla förunnat att ha en fungerade, gammeldags kakelugn i sovrummet som sprider värme.

I ett annat hushåll hade de nyss kommit hem från ett 50-årskalas. De hade dock hunnit äta stekt potatis innan jag dök upp. Det är tydligen inte alla gånger man blir proppmätt på nutidens kalas. Kanske var det ett kaffekalas med tårta och småbröd på faten? Hur som helst så fick jag flera namn i den gården.

I stuga nummer tre blev jag själv bjuden på lemonad och dopp. Förslag om kaffe fanns på tapeten men kaffe dricker jag inte sedan många år tillbaka varför lemonad serverades. Kan man kalla Coca-Cola för lemonad? Trevligt samspråk hade vi och flera historier och hågkomster dök upp i konversationen.

Som grädde på moset besökte jag som sist sister Jane med gemål. De hade äntligen kommit på hur man enkelt kan koppla datorn till TV:n och visa de senaste semesterfilmerna i HD-format. Här fick jag gunga i en äkta gungstol och njuta ett glas vin medan vi seglade omkring i den grekiska övärlden, besökte turistgettot Puerto Rico på Kanarieholmarna och åkte linbana i Barcelona. En lyckad stund allt igenom.

När jag gick hem från sister Jane var det nästan snöstorm. Snön piskade vågrätt, små drivor hade bildats på vägen och snön trängde in i träskorna när jag travade genom drivorna. Sådant får man räkna med när det är byspring en av de sista dagarna på året.

kakelugn
Egen härd är guld värd
jultomte
Än susa tomten runt med ren och släde

 

Vinterbetraktelse

Visst klagar jag på vintern. Snö, kyla, halka och mörker är inte mina element. Men i ärlighetens namn har vintern också sin skönhet. Senast idag såg jag ett av skaparens mästerverk i den globala konsthallen.

Det var en björk på ett kalhygge som stod modell i den sjunkande brandgula solen. Just när jag körde förbi gnistrade det som tusen diamanter i björken med bakgrund av rosafärgad himmel. En otroligt vacker syn. Jag styrde hem i galopp för att hämta fotografiapparaten. Jag ville ta en bild av konstverket men när jag tio minuter senare kom tillbaka var diamanterna borta. Jag fick nöja mig med några bilder av himlen och den vit-rosa-skimrande björken, men gott så. Jag fick se en glimt av det mest vackra som finns i nordens vinterlandskap.

Senaste lördagsnatt var det månsken. Månen strålade ståtligt på himlapellen och spred sitt sken över de snötyngda träden längs med vägen. Månens skarpa sken, de vitklädda stammarna och grenarna samt dunkla skuggor skapade en trolsk stämning. Tänk att i den sena kvällen få åka skidor in bland skogens giganter och dvärgar och bara få njuta av det stelnade skådespelet och tystnaden. Tyvärr hade jag inga passliga skidor och inget färdigt spår heller för den delen, något som varit nödvändigt för att riktigt i lugn och ro kunna skida allt längre in i sagoskogen.

Det finns mera: vintergatans enorma installation i natten, isskulpturer längs med stränderna, mystiska spår i nysnö, istappar som formats till spjutspetsar, snöflingor stora som löv, domherrarnas röda färgklickar mot det gråa dagsljuset i buskar och snögömda snår.

Allt har sin tid, månen sin, solen sin
Vintern varar än en tid
Dock, våren bidar tålmodigt vid horisonten
Att skriva har sin tid, att sova har sin tid
Att drömma har sin tid, att åter få vakna till en vinterdag har sin tid
Allt har sin tid

Björken och solen

Plåtad då och nu

Det är skillnad på då och nu. Då ransonerades fototillfällen och film köptes inte hur som helst. Det fanns inte heller kamera i alla hem. I mitt hem fanns det ingen kamera förrän jag själv lyckades skaffa en i 10-12-års ålder. Därför finns det inte så många bilder av mig som litet barn och baby. Ett par suddiga babybilder finns men de flesta är från 5-års ålder och uppåt. Men många är inte heller de bilder där jag poserade före 10-års ålder. Kanske 10-15 bilder frånsett skolfoton.

På förfrågan i saltgruvan är även de äldre krigarna inne på samma linje. 4-5 bilder kan finnas berättar ett par herrar som sett solen gå upp fler gånger än de flesta andra i gruvan. Det var inte så vanligt att det skulle fotograferas i tid och otid ännu för 50 år sedan. Men redan de som är födda på 70-talet har betydligt fler foton från sina första år.

Idag är det annat. Bilder tas redan första dagen och första vecka tas kanske fler bilder av ett nyfött barn än på en hel livstid för de som idag är pensionärer. Tekniken går framåt och kostnaden för ett digifoto är noll om man bortser från kostnaden för inköp av själva kameran. Även HD-film kan idag tas på ett enkelt sätt och med mångdubbelt bättre kvalité än gamla filmkameror som var både klumpiga och dyra. Idag är en kamera inte större än en Klubb 77-tobaksask från 60-talet.

Förresten används ordet plåtad mera av dagens unga människor? Det låter lite omodernt.

 

Jag tänkte inte hitta någon bild för detta inlägg. Just då landade en fjäril på tangentbordet. En sen kväll i slutet av oktober. Den blev omgående plåtad. Tänka sig!