Hitta rätt i sommar på vägarna!

Kommer ni i sommar att göra en road trip någonstans med bil? Är det på välkända vägar eller behöver ni navigator? Nu kör de flesta på land enligt sin navigator eller enligt samma funktion i mobilen. Jag kan tänka att de traditionella vägkartorna mest är till för översikt och reserv; om de alls används.

Enligt en artikel i Västerbottens-Kuriren helt nyligen så slår mobilens appar för navigation ut den traditionella fristående navigatorn i bilen. Inbyggda finns naturligtvis i nya bilar och den används kanske i första hand men i övrigt.

I en test som gjorts blev, hör och häpna, Google Maps favorit! Den är gratis, har trafikinformation, offlinekartor och en del extrafunktioner tillsammans med andra Googletjänster. Google Maps har mycket bra sökfunktioner och är bra på att räkna rätt.

Visserligen klarade den inte av det extra svåra prov som ingick i testet men det gjorde bara en av de sju apparna, nämligen ”Here we go”. Övriga var CoPilot (inte gratis), Eniro Navigation (gratis i Sverige), Here we go (gratis), Kartor (Apple och gratis), Tomtom go mobil (inte gratis) och Waze (gratis).

Alla apparna i Testfaktas test fungerade bra och egentligen är det inte lönt att betala för en navigator i mobilen. Visserligen kan det finnas extra funktioner i betalappar men sedan är det upp till var och en om man vill betala för det. Eller så använder man flera gratis-appar och får ändå en välfungerande navigation.

Själv använder jag Sygic och Google Maps. Mest Sygic som är en betalapp men med livstidslicens. En bra app men uppdateringar av hastigheterna på vägarna är lite si så där. Svårt detta med sommar- och vinterhastighet. Så det gäller att hålla koll på skyltarna och köra efter dem. En fördel med Sygic är att det finns en resedagbok som visar tidigare körningar på kartan, tider, hastigheter, höjd m.m. Roligt att kolla nu efteråt när jag körde mellan Tärendö och Tomelilla.

Själva artikeln i VK är en s.k. plusartikel och kan inte läsas utan prenumeration men summan av kardemumman är att skall du ut på tur med bilen i sommar så kommer du långt med Google maps – bokstavligt talat – och den är gratis. En annan fördel med Google maps är att man kan sitta hemma vid datorn och planera en rutt och sedan via Internet överföra den till telefonen där den bara är att söka upp och starta. Man kan även ändra till annan rutt än den föreslagna. Och oftast fina satellitkartor om man vill studera ort och vägval på det sättet. Så Google Maps är inte så dålig. – Sedan kan man kanske ha invändningar mot att Google vet allt om dig. Eller i alla fall ganska mycket.

Skall du ut på vägarna nu i sommar? Blir det traditionell vägkarta, eget huvud, bilens navigator eller mobilens navigator som leder dig? Eller skall du bara köra på måfå och se vart färden styr? Vem vet vilka trevliga ställen som hittas?

Eller så tar man bussen till Stenkällan. Den hittar nog rätt.

…förbi ett hus med matchande färg. Ett par bilder från Malmö.

Fyr i spisen

Septembers första dag satte jag fyr i spisen. Inte för att jag behövde värme men sotaren är på inkommande och han ser gärna att man eldat lite spisen innan. Senast jag eldade i min Högfors 5A var i slutet av april eller någonting sådant.

Vedspisen är en fin uppfinning. En annan uppfinning av modernare sort läste jag om i morse på Västerbottens-Kuriren. Ett par indiska ingenjörer har uppfunnit ett par skor som visar vägen dit man skall. Inbyggd finns GPS som kan programmeras, ungefär som GPS i bilen, och medelst vibrationer av olika slag så känner fötterna av när de är på den smala stigen som bär till målet det utstakande eller den breda vägen som för till fördärvet. För att ta en liknelse ur Bibelboken. Kanske inte så dumt. Värre har man hört talas om.

Värre har man hört. Just nu sitter jag och lyssnar på en YouTube-video som spelar upp ljudet av en fartygsmaskin på en större färja. Bara ljudet och en stillbild i videon. 11 timmar, 11 minuter och 11 sekunder lång är videon och bara detta surr och burr från motorn. Att någon bara kan komma på idén att ladda upp en sådan grej på tuben? Vi människor är bra konstiga. Jag tror inte jag orkar lyssna på hela videon denna kväll så jag får dela in den i flera kvällar. Kanske en timme per kväll.

En annan video i samma klass är en färd med flyg som spelar in kabinljudet i 12 timmar. Kabinljudet och inget annat plus en knepig video i slow mode.  Denna video avstår jag från för jag lär väl i sinom tid få uppleva det själv och då räcker inte 12 timmar till.

eld i spisen
Först bör man elda med tidningspapper i skorstenspipan eller åtminstone så nära man kan komma. Inga fågelbon i skorstenen detta år och ingen rök som spred sig i rummet. Det lyckades med första försöket!

Detta med satellit och min app

Jag ondgjorde mig för några dagar sedan över herr Ollilas förslag om satellitövervakning av personbilar. Med rätta vill jag påstå; samtidigt som jag själv använder liknande tjänster i min mobiltelefon. Min nya telefon är visserligen utrustad med GPS för navigation längs våra vägar men programmet, eller appen som det kallas nu för tiden, är ganska simpelt. Jag är med andra ord inte helt nöjd med  arrangemanget.

Istället hittade jag en annan app som visserligen kostar en nätt liten summa, dock inget oöverkomligt, och har nu, efter testtidens slut, beslutat mig för att köpa nämnda produkt. Lätthanterad, med många funktioner och med Tom-Tom-kartor som standard.

Denna navigator erbjöd också att installera och, naturligtvis efter betalning av ytterligare en nätt liten summa penningar, använda en slags ”parent control” på sina barns mobiltelefoner. Med denna app kan man se var ens barn befinner sig och än bättre blir det när appen kan installeras på barnens telefon utan att de vet om det. Naturligtvis förstår jag föräldrar som vill skydda och ha kontroll över sin barn i områden som är farliga men samtidigt, var går gränsen för den personliga intigiteten? Även för barn.

Jag menar, blir övervakning av barn accepterad på detta sätta, när accepterar vi att vi själva övervakas via satellit?

Ok, det finns farliga områden i världen, inte minst i storstäderna där appen  till viss del ha sitt berättigande men då bör barnen veta om att den finns i deras telefon. Till all lycka är det få ställen i Norden som kräver dylika arrangemang.

Jag läste idag på nätet att den första i kungariket som riskerar att straffas för användande av sin mobiltelefon under körning är en kvinna i  Sundsvall. Hon har framfört sitt fordon vingligt. Den nya lagen förbjuder användande av mobiltelefon om körningen påverkas menligt. En tolkningsfråga med andra ord. Egentligen borde all användning av mobiltelefon vara förbjudet under körning; händerna på täcket. På ratten menar jag. 🙂

saluhallen
Saluhallen i provinshuvudstaden. Dit är det inte svårt att navigera.

Ilsken

Jo, ibland kan jag bli ilsken.

Ikväll, en timme innan skymningen föll, gjorde jag en tur ut i skogen i ett bestämt ärende. Jag ville veta position och avstånd till en plats sydväst från min stuga. Utrustad med lans, gummistövlar och mobiltelefon intog jag ställning under trädet som var utgångspunkt för min lilla utflykt i djungeln.

Frejdigt fiskade jag fram min mobiltelefon av inhemskt märke ur fickan och föreställde mig att det skulle vara lekandes lätt att få fram ett program som enkelt tog mått på min promenad i skogen: avstånd,  riktning och positioner för start och mål. Det var då svårigheterna började. Hur jag än knappade och sökte i min smarta phone så såg den dum ut som en gås. Så heter det väl, dum som en gås?

Visst fick jag fram mitt kartprogram men nyttan av det var högst begränsad. En röd punkt, som troligtvis var min position, visades i ett beige fält. Jättefint, men vilken nytta hade jag av det? Några menyer fanns visserligen men de var lika intetsägandes. Var det jag som var dum och valhänt eller hade telefonen helt enkelt dåligt gränssnitt på sin programvara för navigering?  Jag vill bestämt hävda det sista.

Ifjol fick telefonen en uppdatering av programvaran och efter det blev det blev GPS-funktionen mycket sämre. Knappt så jag klarar att använda den. Ifjol fanns det en funktion som ganska enkelt visade avstånd och positioner men nu var det slut med det. Till på köpet är hjälpfunktioner och manualer ytterst dåliga!

Jag blev så less på skiten att jag var beredd att kasta den i första bästa kärr som dök upp. Orsaken till att jag köpte telefonen var just fina kartor och navigering samt en bra kamera. Kameran med HD-inspelning av video fungerar fortfarande utmärkt och det var den som denna gång räddade mobiltelefonen från att sluta sina dagar i dyn. Jag kom nämligen på den fina idén att ta ett foto på olika ställen under min vandring och senare i datorn undersöka bildfilernas information. Man kan nämligen se position för varje bild och med hjälp av olika hemsidor på Internet bestämma var man befunnit sig. Jag använde Google Earth.

När jag åter var hemma, en timme senare, dök så äntligen en karta upp i mobiltelefonen, men det var så dags då.

Nästa gång jag köper mobiltelefon så är jag beredd att även kolla det utländska utbudet. Någon iphone lär det knappast bli; av någon märklig anledning fanns inte Göteborg med i deras kartor när deras senaste flaggskepp lanserades. Om inte Göteborg finns med, hur är det då med vår lilla by? Å andra sidan lär iphone ha ett betydligt bättre gränssnitt för sin telefon och vara mera intuitivt. Tåls att skrapa sig i huvudet!

Ändpunkt. Ser ni råstenen?