• Förr i världen,  Livet på landet

    Sommarnöje

    Jag minns som barn på början av 60-talet att det fanns det något som vi kallade ”sommarnöje”. Det kunde vara ganska enkla saker som en kortare båtfärd, picknick på filt, besök hos någon släkting eller cykeltur till något fint ställe. Något litet utöver vardagen med svettig höbärgning, jordgubbsplockning och annat arbete som också vi barn deltog i. En ingrediens för ett lyckat sommarnöje kunde vara rödlemonad och grisar. Så gott med sockrad ”gris” och sylten inuti.  Jag minns det fanns en speciell doft när man drog av korken på läskflaskan och smakade den första klunken av denna himmelska dryck med hallonsmak. Observera, man drog av korken på flaskan, inte skruvade…

  • Upplevelser

    Pust! Valde jag rätt?

    Saltgruvan får ibland ett ryck. Idag var det en sådan dag; vi genomförde en s.k. Tykydag. Tyky är finska och jag kan inte översätta ordet rakt av men det betyder i alla fall att vi gör hälsosamma aktiviteter tillsammans. Som t.ex. motion eller fåniga tävlingar. Idag dock inga tävlingar utan mest motion. Vi fick välja mellan vattengymnastik eller en runda i motionsspåret. En runda i motionsspåret lät ganska lätt; det valde jag. Jag vet inte om jag valde rätt för det visade sig att en av kontorsdamerna var anförare och hon kunde detta med att köra krävande träningsprogram. Krävande åtminstone för ett gäng gubbar som sällan gör annat än samma…

  • Allehanda

    Fredag, grisens dag

    Veckan är slut och det firar vi med fredags-godis, Cappuccino, mörka fyllda kex. Andra gånger är det revbensspjäll eller vindruvor som står på menyn på fredagskvällen. Har jag glömt att bunkra nödiga varor inför fredagsfirandet så blir det att knapra gröna oliver direkt ut burken. Har jag nämnt oliver inlindade i chorizo? Kunde tro det. Det må nu vara hur det vill med fredagskvällens njutningar men en garanterad höjdpunkt på fredagen är grisen. Då, när jag får syn på grisen vet jag att det är bara få timmar kvar i Saltgruvans gångar och orter innan jag likt en yster kalv får skutta iväg på det första vårbetet. Framför mig ligger…

  • Allehanda

    Grisen

    Visst måste man ibland få ge efter för impulser? Och visst måste man få vara lite barnslig och lekfull emellanåt? Speciellt när man ser en söt, skär gris som tittar klurigt på en från butikshyllan. Det var så det började. Han, ja menar att det är en galt, hade ett antal syskon på ställningen ovanför men denna hade den bästa grymtningen. Så där lite förnöjt och vänskapligt som jag minns de grisar vi hade i ladugården i min barndom lät. Dyr var den inte heller, min gummigris. Jag tror jag kallar honom Nöffis.        

Translate blog »