Knatter i väggarna

Med sommaren kommer också fåglar av allehanda slag. Svalorna som skiter på Brunte, kajorna som bygger bon i skorstenarna och nu en hackspett som terroriserat mig halva dagen.

Ett kraftigt hackande i väggen störde mig enormt och jag sprang ut för att få se vad den höll på med. Visst, där satt den och trummade på i ett hörn. Högt och tydligt. Varför, kan man fråga sig? Finns där insekter?

Nope. Där innanför brädbeslåningen hade en småfågel lyckats klämma in ett bo och nu var den rödhövade marodören på jakt efter ägg eller fågelungar. Jag har sett det tidigare. En bekymrad småfågel flög förskräckt omkring men kunde inte göra mycket. Däremot lyckades jag skrämma iväg idioten för en stund men snart var den tillbaka.

Jag rusade ut varje gång jag hörde att den åter satte igång och strax flög den iväg förargat skrikande sitt läte. Så höll vi på en god stund tills kvällningen infann sig. Då tog den tydligen en paus för nu har den inte hörts av på några timmar. Dock är jag ganska säker på att i morgon fullföljer den sitt dåd och hackar sig in till småfågelboet för att kalasa på det som där kan tänkas finnas. Jag är då inte hemma och kan störa den. Sådan är naturen, den enes död, den andres bröd.

Svalor, kajor och hackspettar gillar jag inte. Däremot småfåglar och trastar, de sista trots att de har ett förskräckligt läte. Det som gör trastarna populära hos mig är deras skicklighet att plocka upp maskar ur gräsmattan. De går försiktigt framåt och lyssnar var det kan finnas någon mask och vips så lutar de huvudet lite mera på sned åt det håll de hör en mask och sedan med ett hugg drar de upp en fet mask. Enkla nöjen en gråtung junisöndag med regn i luften.

Djupsund i Maxmo
Någon fågelbild har jag inte. Istället blir det en bild från grannbyn Djupsund från igår kväll. I vattnen däromkring fanns det en hel del sjöfåglar, inklusive en svanfamilj med några dunbollar simmandes på vattnet.
Annonser

Efter midnatt

Sagt och gjort, efter att jag laddat upp mitt förra inlägg från igår natt gick jag ut i skogen bakom uthuset för att se om det gick att ta bilder i skogen efter midnatt helgen innan midsommar. Och jo visst fick jag mina bilder i den sena timman. Trots att det var skumt mellan stammarna kunde kameran ändå fånga bilder och myggen var inte heller alltför besvärlig.

En fågel förde väsen, kanske för att jag kom och störde hans nattsömn. En skarpt, korthugget ljud presterade den. Kanske en hackspett av något slag?

Någon bok hade jag dock inte med mig men helt omöjligt hade det inte varit att läsa ifall jag satt mig i en glänta. Det får bli någon annan gång.

skogen3
In i spenaten. Än har inte alla ungbjörkar rest sig upp efter vinterns snö som tyngde ned så många.
granbarr
Så vackra de är, de nya granskotten. Visste ni förresten att det görs glass med smak av granskott?
skogen2
Oj, här höll jag på att bli blöt om fötterna. Mycket vatten fortsatt i skogen.
stol i skogen
Här fanns en stol färdigt att sätta sig i och läsa en bok. Den har nog funnits där i många årtionden.
björkar
Uppåt strävar de. Fina björkar som en dag riskerar att bli ved.

 

Djur på gott och ont

hacke hackspett
Det gick som det gick. Den uslingen hackade upp ett stort hål i knuten och blåmesboet blev helt förstört. Kan det vara så att hackspettar äter andra fåglar? Jag trodde de mest åt insekter.
får i buske
Djur har jag på nästa alla håll och kanter. Inte minst fåren som kan vara nog så roliga. Roliga och misstänksamma.
klia får
Här en snäll typ som vill bli kliad bakom örat.

Fågelkriget

Mitt förhållande till vissa fåglar är spänt ibland. Jag menar då inte bara skarvar som skitar ned holmar och skär samt äter upp det mesta av fisken utan mera vanliga fåglar. Skarvar har jag personligen ingen erfarenhet av men omtyckta är de inte av ortsbefolkningen i allmänhet och fiskare i synnerhet. Däremot har jag fört ett ständigt krig mot svalorna i uthuset som skiter på Brunte och för ett ständigt väsen när jag visar näsan i porten. Nu har jag dock börjat ha porten stängd hela tiden så att de inte flyger in över Brunte och lägger av en laddning rakt på motorhuven. Därtill har jag också börjat hölja in honom med plast för att skydda det mesta. Viss effekt har det haft.

Kajorna är inte heller de mina bästa vänner eftersom de för några år sedan byggde bo i min skorsten och därmed åtföljande besvär för mig som det kan läsas om här. Nu sitter de mest på TV-antennen och håller koll på mig. Någonstans i närheten har de nog bo för två stycken som flyger omkring här och är bekymrade. Jag tror boet finns i skorstenen på uthuset men det gör jag inget åt eftersom jag inte eldar där.

Idag utökades skaran av mina antagonister bland fåglarna. Jag tog en liten tupplur och hade nätt och jämt somnat in när jag väcktes av ett förfärligt väsen. Det lät skott från en kulspruta rakt in i väggen. Rrrrrr i korta serier. Ja, det var nästan som om någon med pikmaskin försökte tränga in i väggen. Jag rusade ut och fick omgående syn på syndaren som uppkupen under taket vid ena knuten och gav fyr. Det var en hackspett som gett sig på en av knutbrädorna. Skrämd flög den iväg och blev sittandes i en tall i närhet där den högljutt uttryckte sig missnöje.

Flera gånger återkom den fast jag gormade åt den och hotade den med ett nackskott. Nåja, det sista var bara hot för någon bössa äger jag inte. Jag fick också syn på anledningen till hackspettens nymornade intresse för min knut. I knuten har en annan fågel byggt bo och där finns nu tydligen ungar som hackspetten är på jakt efter. Troligen en blåmes. Den var flink och förde mat till ungarna titt som tätt. Vi får se hur det går imorgon när jag inte kan vara hemma och jaga hackspetten. I värsta fall har den trummat upp ett hål i knutbrädan och rensat blåmesens bo. Den skurken!

blåmes
Där har vi min hyresgäst. Någon bild av rövaren fick jag inte men skadan på brädan syns.
kajor
Högt där uppe seglade herr och fru Kaja.

Långkalsongernas tid

Hela -18 C tangerar termometern ikväll och nu gäller det att elda för kung och fosterland. Tur att jag har rikligt med ved i lidret. Lite jobb är det att hämta veden och sedan när man väl har fått fyr i spisen gäller det också att passa på så att det inte brinner ut med följd att det slocknar helt. Det har hänt sig en och annan gång och det är inte roligt.

Brunte i lidret har det inte lätt. Utan motorvärmare i denna kyla är det inte så bra vid kallstart men vad gör jag när jag inte fick tid till verkstaden förrän nästa vecka. Vid kontroll visade det sig att värmaren har gett upp och endast byte återstår.

Solen sken idag och då tog jag en promenad genom byn. Kameran var med och långkalsongerna på. Det var inte många ute på vägarna, bara en som var ute och rastade hunden. Den blev först skraj, skällde och gömde sig bakom matte men efter lite försiktigt närmande så kom den fram och nosade på handen och då blev den genast lugnare. När jag brukar bekanta mig med en hund försöker jag aldrig klappa den utan räcker bara ut en hand och ser om den vill komma närmare och nosa. Det är en svart schäfer importerad från Tjeckien som lystrar till namnet Bella.

På Byholmen gav en hackspett full gas i en av stolparna för vägbelysningen och en rovfågel av ett eller annat slag flög makligt över Fladan. Kanske dags att sätta ut lite frö och talg till småfåglarna?

nybron
Nybron
Killingholmsströmmen
Isen har lagt sig i sunden runt byn.
Bella
Bella