Konstvägen Sju Älvar, en Buddha och ristningar i sten

Har man missat färjan i Holmsund och tvingats gå brandvakt i väntan på nästa avgång måste man rimligtvis uppmärksamma en märklig installation alldeles nära färjeteminalen ut mot havet. För att se denna märkvärdighet, som är ett konstverk, behöver man naturligtvis inte gå brandvakt utan den observante resenären lägger säkert också märke till ”Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6”. Så heter konstverket som ingår i projektet Konstvägen Sju Älvar.

De sju älvarna är Vindelälven, Umeälven, Öreälven, Lögdeälven, Gideälven, Ångermanälven och längst uppe i fjällvärlden når man Saxälven. På tretton olika ställen längs vägen från Holmsund i öster till Borgafjäll i väster finns konstverk utplacerad. Till stor del är väg 92 huvudstråket.

I september när jag var på hemväg efter min road trip i Norrland körde jag längs väg 92 och stannade då till vid några av konstverken och tog bilder. Tyvärr var jag då inte upplyst och missade ett par konstverk som jag lätt hade kunnat se. Å andra sidan kan det vara skäl att inte ta med alla konstverk i detta inlägg utan istället göra ett till inlägg längre fram i tiden. I detta nu har jag bilder på sju av konstverken. Till detta plussar jag också på två andra sevärdheter, nämligen hällristningarna i Norrfors strax utanför Umeå och Buddha-templet i Fredrika.

Tanken är att om man har gott om tid på väg till eller från fjällvärlden så kan man stanna till vid dessa konstverk (eller något av dem) och begrunda dem en stund och förhoppningsvis något piggare köra vidare. En liten paus här och där.

Here we go! (Klicka gärna på bilderna för större format!)

Holmsund

“Plats Nord 63 ° 40,´8 Ost 20 ° 20,´6” av Mats Caldeborg.  – Vad de olika konstverken föreställer och tankarna kring dessa konstverk finner ni i en länk längre ned. Det jag minns från fotograferingstillfället var stormen som rev och slet i konsten enligt konstens alla regler. Jag steg inte ens ut ur bilen. Platsen är Holmsund, nära färjeterminalen. Ett sjömärke eller något annat? Fritt fram för egna funderingar. – Skall jag säga vad jag tycker så är P-skylten malplacerad!

Norrfors

Detta är hällristningar vid Norrfors ca. 14 km nordväst om Umeå längs med väg 92. Jag bodde ett tidevarv nära dessa hällristningar men då var de inte upptäckta. Först 1984 sågs de av människor i modern tid. Vad hällristningarna föreställer och varför de gjordes kan diskuteras men jag har förslag att man märkte ut och fördelade fångstplaster och fångst av fisk och älg för 4-5000 år sedan. En spekulation så god som någon annan. Nära Umeå om man har en stund att slå ihjäl. Dessa hällristningar ingår inte i Konstväg Sju Älvar.

Umeå

Enkelt att ta sig ut till hällristningarna på välbyggda ramper.

Nästa hållplats är konstverket ”Hägring” av Kent Karlsson. En glaskyrka ute på en myr men fullt synlig från väg 92. 14 km väster om Vännes. Jag skulle gärna ta bilder av denna när dimma sänker sig över myren.

Balsjö

”Oh du härliga land” av Mattias Baudin och Linda Baudin. Plats: 5 km väster om Bjurholm i byn Balsjö. Uppe på stolparna finns figurer som förmedlar historier från Balsjö.

Som denna gumma på väg med sina mjölkspannar.

Bjurholm

”Vägabstraktion” av Jacob Dahlgren. Ett konstverk som också skall synas på natten eftersom det är reflekterande. Finns där Lögdeälven korsar väg 92. En utmärkt rastplats dessutom.

Fredrika

Strax efter Fredrika mot Åsele finns för nordiska förhållanden något så ovanligt som ett tempel för Buddha. Följdriktigt heter stället också Buddhararam. I alla fall en början till tempel. Två präktiga statyer, den ena smärt och smal, den andra mera rundnätt, sitter och står uppe på ett berg med fin utsikt runtom. Aktiviteter ser ut att ha ägt rum under sommaren med tanke på flaggor, prydnader och blommor som fanns här och var. En meditationsstig finns också för den hugade. Hur många Fredrikabor som är buddister låter jag vara osagt men visst kan det dra en och annan turist till bygden.

Fredrika

Här sitter Buddha själv förnöjsamt grunnande. Tak över huvudet har han i alla fall även om det kan bli kallt på vintern. Detta tempel är inte en del av Konstvägen Sju älvar.

Fortsätter man 6 km väster om Fredrika till sjön Skinnmudselet kommer man till konstverket ”Poem för imaginär älv” av Sigurdur Gudmundsson. Kanske det konstverk som jag tycker är snyggast av alla de jag sett utmed konstvägen. Renhorn i brons 3 meter högt som reser sig mot skyn från en sten ute i sjön.

”Nybyggarkvinnan” av Anne-Karin Furunes finns placerad 32 km väster om Åsele nära byn Varpsjö. Ett ganska fyndigt konstverk som är gjort av en konvex plåt med hål i olika storlek borrade och med en bakgrunda av rostig plåt. Detta tillsammans blir en bild av en kvinna. Bilden är alltså inte målad. Tyvärr hade någon lämnat skräp och sopor bakom konstverket vilket är beklagligt.

Ett öga. Jag blir nästan yr i blicken genom att detaljstudera Nybyggarkvinnan.

Till sist har vi ”Himmlamöte” av Solfrid Mortensen. Detta konstverk besökte jag inte i år utan 2016. Finns 55 km väster om Dorotea och 5 km väster om byn Högland. En fjällvråk lär ha sin del i namnets tillkomst.

Det är lätt att susa förbi dessa konstverk men vet man om dem och är uppmärksam så hittar man de ändå ganska lätt. Eftersom jag har bongat sju av dessa så kan jag inte låta bli att hitta även återstående sex konstverk. Förhoppningsvis nästa sommar. Alltid något att se som man inte trodde fanns.


Konstvägen Sju Älvar – Närmare beskrivning av konstverken

När Buddha kom till byn – Aftonbladet (2006)

Norrfors – med bl.a. hällristningarna

Gå brandvakt

När stenar talar

Fredags morgon började med frukost i stora matsalen på Norrbyskärs Wärdshus. Bara jag och en barnfamilj fanns på plats. Havsutsikt och fint väder gjorde att humöret var på topp. En större segelskuta gled plötsligt förbi och lade till vid hamnen. Inte så dumt med den vyn medan man i lugn och ro startar dagen. Skutan var Shamrock från Stockholm.

Färjan avgick klockan 10 och en snabb överfart till Norrbyn gjordes. Jag talade med ett äldre par som också åkte med och mannen var född på Norrbyskär och kunde berätta ett och annat. Han berättade bl.a. att arbetarbostäderna såldes som fritidsbostäder efter att verksamheten lades ned i slutet av 1950-talet.

Nu styrdes kosan söderut mot Örnsköldsvik som dock passerades tämligen omgående. Det var backe upp och backe ned och fina vägar att köra på. Söder om Ö-vik svängde jag av från E4:an och tog en mindre väg mot Sollefteå. Jag körde genom ett kuperat landskap med sjöar, åar och bäckar, berg. Mindre samhällen kantade vägen och gårdar låg utspridda vid åker och teg.  Bl.a. passerade jag en by som hette By, kort och gott. Många lustiga och  spännande  namn dök upp i vindrutan. Det såg riktigt fint ut i landskapet.

Färden fortsatte via Sollefteå mot Näsåker där Pelle Molins stuga besågs men den var stängd för dagen. Istället åt jag sen lunch vid hembygdsgården i Näsåker. Hembygdgården ligger högt uppe ovanför Ångermanälven och med fin utsikt om man dristar sig att ta en titt bakom gården. Campingplats finns i nära anslutning och nästa vecka går Urkult-festivalen av stapeln alldeles i närheten. Det är ju då man skulle ha varit på plats. Nu fick man dock ha stället lite mera för sig själv.

Nere vid älven låg Nämforsen med kraftverk och fina hällristningar i klipporna nedanför. Naturen visade här sin kraft när vattnet forsade nedför stenar och stup efter att det passerat kraftverket. Bra spångar fanns att gå på varför det var enkelt att ta sig fram för att se forsen från nedre sidan och hällristningarna. Man kom så nära. Ett vackert stycke natur med ganska höga berg runt omkring, älven som rann fram genom landskapet, skogen, branterna, gårdar som klängde högt ovanför älven. Allt var storslaget på sitt sätt, man kan bara undra hur det ser ut på vintern. Då visar naturen en annan sida men jag är säker på att även då är det en mäktig upplevelse.

De äldsta hällristningarna dateras till närmare 4000 år f.Kr. vilket är en hisnade lång tid tillbaka. De har ett budskap, till vem och varför? Man kan bara undra hur de människorna levde och vad de tänkte. Älg och ren var nog rätt viktiga för dem av bilderna på hällorna att döma. Ristningarna är nu rödmålade för att synas bättre.

Betydligt närmare i tid är de gravar som finns uppe vid Näsåkers kyrka. Jag gjorde en tur bland gravarna för att leta efter en speciell gravsten med de rätta namnen. Här skall ligga ett par, Jakob och Maria, som på 1860-talet flyttade från min hemby i Pampas till Holmsund på andra sidan Kvarken. Ganska snart fotsatte de färden och bosatte sig sedan vid Storsjön ca. 30 km från Näsåker. Det brukar vara ganska svårt att hitta gravar om man inte vet ungefärliga läget men denna gång hade jag tur och redan efter en liten stund föll mina ögon på deras gravsten. Jag kunde lika gärna missat den, så det var ren tur. De föddes ute i skärgårdsbyn 1840 och slutade sina dagar i ett annat land, med ändrat efternamn och en stor barnaskara som förde släkten vidare i detta vackra landskap. Redan den tiden flytta folk fram och tillbaka över Bottenhavet, ofta via Kvarken. Havet förenade och släktskap finns sedan lång tid tillbaka.

Jag hade planerat att träffa en av dessa yngre ättlingar till Jakob och Maria men tyvärr var hon inte hemma när jag passerade den lilla byn Grundtjärn. Istället fortsatte jag till Junsele där jag hade bokat kvällens logi på Saloon Corner.

Vad gör man i Junsele en fredagskväll? Det var ganska lugnt får jag säga. Visserligen pågick ett större kalas i hotellets restaurang men i övrigt var det bara lite gaturally av några bilar blandat med husbilar och husvagnar på väg till campingen vid Junsele Djurpark. Jo, ett flygplan lågsniffade också över hustaken några gånger så det får man väl också räkna till det lokala gaturallyt? En och annan jenkkibil cruisade förbi med mullrande V8 under skalet. De har en egen verksamhet i trakten under namnet Wild West Cruisers.

Kvällen avslutades med biff med lök och en rejäl skål med stekt potatis. Det smakade riktigt bra!

Shamrock lade till vid kajen på Norrbyskär
Utsikt över Ångermanälven från hembygdsgården i Näsåker.
Många röda stugor i byn Eden, dock utan vita knutar. Ställningen användes till att torka hö en gång i tiden
Vacker viloplats vid Junsele kyrka för den som ville vila benen
Fredagskväll i Junsele. The main street.