Det bidde en tummetott

En helt vanlig semesterdag utan några större uppgifter på programmet. Jo, lite gräsarbete blev det på gården. Sedan blev det stadsbesök hos fotohandlaren men det gav inte så mycket idag. Mest lite rundsnack. Kollade också runt på lite kläder men tyckte inte att jag hittade något som föll mig riktigt bra i smaken. Ett ytterplagg av vardagstyp följde visserligen med mig hem men allvarligt talat, har inte män betydligt mindre att välja på när det gäller kläder och skor än kvinnor? – Tycker jag i alla fall.

Jag tog en tur till villan ikväll. Lugnt och fint där, endast några mygg höll mig sällskap
Och när jag kom hem tittade denna skönhet fram. Kejsarkronan är en av de vackraste blommor jag vet.

 

Några snögubbar till

När jag ändå har bilder på alla snöskulpturerna så kan jag väl visa upp de som ännu inte framträtt här på bloggen. Egentligen var alla fina och borde ha fått något slags pris men sådant är livet, alla kan inte vinna. Allt är förgängligt och inte minst dessa skulpturer som idag drabbats av en rejäl blida.

Många åker över till Umeå för att handla och det är väl helt ok. De stora kedjorna Hennes & Mauritz och Dressman med flera finns i snart sagt alla länder och städer så det är kanske inte därför folk åker över. Men det finns i Umeå en antal mindre specialaffärer och de om något är värda att besöka.

En sådan är Eljest vid Vasaplan där lokalbussarna stannar. Hantverk, prydnadssaker, textilier, tavlor, sylt och saft, böcker mm. Affären ligger vägg i vägg med turistbyrån, Visit Umeå.

Jag är inte mycket för att handla men en påse Skolekridt brukar jag få med mig från färjan. Dock inte handlad på krita! Även om jag inte är någon godisråtta så är ändå Skolekridt mitt favoritgodis. Finns förresten Skolekridt på landbacken? Jag tycker mig inte ha sett detta i hyllorna. Och länge stannar de inte hos mig.

Och ert favoritgosdis är?

eljest-umea-2017-02-11-055
Eljest, affären med det lilla extra 
eljest-umea-2017-02-11-056
Snön lyste med sin frånvaro.

umea-2017-02-11-031
Vilopaus på en sköldpadda. Simma lugnt.
umea-2017-02-11-045
Mycket pillemoj innan denna var färdig. Oundvikligt hette verket.
umea-2017-02-11-008
Detta är Trolltider 

umea-2017-02-11-005
Eldens tid. Ni ser väl brasan som de sitter och värmer sig vid?

Att lida på Lidl

Black Friday. Tror ni jag rusade åstad för att göra tidernas fynd? Nej då, jag höll huvudet kallt och inhandlade bara det nödvändigaste för kommande vecka, d.v.s. mat. Men på andra håll i världen var det rena paniken för att komma först till varorna. Heller hade jag då anammat köp-fria-dagen som också var i fredags.

Men ärende till provinshuvudstaden hade jag, uppdrag bl.a. att inhandla två stycken USB-minnen. Jag passade då på att besöka den nyöppnade elektronikaffären Power i Stenhaga. En hel del folk i affären och försäljarna pratade sig svettiga, det såg jag. Men jag handlade inget, tittade bara. En till som vill sälja billig elektronik, var mitt slutomdöme. Och snart kommer XXL i samma byggnad men de är inriktade på friluftsliv, fiske och jakt.

På Stenhaga har också öppnats ett nytt Lidl, ni vet den där tyska kedjan som säljer billig mat. Och visst är det billigare än i den köplada där jag normalt köper mina livsmedel. Men samtidigt andra varor och produktmärken. Vad kan man köpa och vad bör man undvika? Det gäller att prova sig fram under x antal veckor. Och maken till villervalla får man leta efter. Just som jag letade smör dök kattmaten upp och utbudet på fisk på burk var begränsat som mycket annat. Var fanns toapapper och olivolja? Och deras koncept med att ha ett torg mitt i med diverseprylar och billiga kläder tilltalar mig inte.

De ”svenska köttbullar” (Dulano) jag köpte smakade nästan ingenting men löksillen var helt ok. De godaste köttbullar man kan få finns för närvarande i cafeterian på Wasalines färja till Umeå. Jättegoda och det är bara att ösa på så mycket man täcks, ofta blir det för mig 9-10 köttbullar. Och potatismosen som tidigare var under all kritik var nu hur bra som helst när jag åt ombord förra veckan.

För att återgå till Lidl… Ingen våg hade de heller där jag kunde väga mina tomater och sätta prislapp på, något som finns i de flesta finländska affärer. Istället fanns våg i kassan där kassörskan gjorde jobbet. Detta med att själv väga och prismärka sina lösviktprodukter är något av det bästa som finns i republiken. Fungerar hur bra som helst.

Jag sprang runt och letade, fann en del men min inköpsrutin var rubbad. Därför gjorde jag också en runda till min vanliga köplada. Där fanns allt på sin givna plats och jag behövde inte yra omkring som ett höns. Visserligen något dyrare men tryggheten och rutinen infann sig snabbt.

På tal om mat, finns det något billigare baslivsmedel än makaroner? 12 cent kostar en påse makaroner (400 gr) på Lidl medan den på Prisma kostar 13 cent. 8 % dyrare om jag inte räknar fel. Visserligen bara 1 cent men i procent blir det mycket. Rent allmänt så lägger nog den inhemska handeln en hel del mera på priset jämfört med Lidl.  Har man tid och möjlighet som pensionär kunde man tjäna en hel del genom att forska i butikernas utbud och erbjudanden inför sina veckoinköp. Det skall jag börja med sedan när den dagen kommer.

Inte så dumt med makaroner men man blir nog trött på dem om man äter makaroner varje dag. Fattiga studenter brukar visst köra med den kosten i väntan på studiepengar. Ärtsoppa på burk är också billigt och smakar ok om man sätter till lite kryddor och bacontärningar. Gröt, visst, är också billigt men någon grötmänniska är jag inte.

Nåja, jag fick det mesta som jag skulle ha, inklusive ingredienserna till min hotellfrukost jag brukar inmundiga lördag-söndag.

Lidl är billigt men det fordrar att man lär känna sortimentet och platsen där varorna finns. Med lite tålamod och envishet kan jag kanske vänja mig vid deras affär utan att behöva lida varje gång jag går dit.

Är ni prismedvetna och letar extrapriser istället för att välja fina affären med stort utbud men också högt pris? Handlar ni alltid på samma ställe eller styr prisnivån och extrapriser era inköp?

tomtar-pa-prisma-2016-11-25
De här typerna tittade vädjande på mig och vill hemskt gärna med i min vagn men jag sa till dem: det är nog bäst att ni stannar där ni är. Både för mig och för er!

Att handla på Internet

Nästan alla handlar, d.v.s. köper grejor och förnödenheter för vår existens. Vissa saker är lyx, eller så är det proviant. Havre, lök och korv. Är man vegetarian blir det bara havre och lök. Kanske linser istället för korv. Finns det förresten vegetarisk korv?

Förr i världen var man till stor del självförsörjande, sedan kom bybutiken och idag är det stormarkand som gäller. Om man inte bor bakom fjäll och våg, vill säga. Eller så är man modig och handlar på Internet och får paket hemkörda eller till avhämtning vid ortens mack som blivit något av allt-i-allo.

Jag brukar handla grejor på Internet. Mest böcker och elektronik men också resor och hotellövernattningar.  Hittills har allt fungerat perfekt! Inte en enda gång har jag blivit lurad eller råkat ut för obehagliga överraskningar. Min tilltro till seriösa företag på Internet är stor!

Men det gäller att hålla ögonen öppna för regeln är: ”Är det för bra för att vara sant, så är det för bra för att vara sant”.

Jag har senaste halvår varit tänd på att köpa ny kamera. Inte för att den jag har är dålig men man vill ju utvecklas och ständigt få bättre bilder. En förutsättning är bra kamera och objektiv men minst lika mycket handlar det om den som trycker på knappen. Fullformat-kamera är nästa steg vad gäller utrustning så en sådan har jag varit på jakt efter. I första hand en Canon men andra märken är också välkomna i offertrundan.

Jag hittade en firma på nätet som sålde en Canon D6 med ett alldeles utmärkt zoom-objektiv till ett oförskämt bra pris jämfört med andra handlare. Inga leveranskostnader heller. Ett toppenerbjudande med andra ord. Wohoo, tänkte jag men ville ändå kolla vilka mina tilltänkta affärskompanjoner är.

Det visade sig efter diverse efterforskningar på nätet, trots att firman gav sken att vara verksam inom EU, så skickades försändelserna från Hong Kong. Inget ont med det men vem betalar tull och eventuella skatter, ifall tullen är på alerten, trots att högtidliga försäkringar på hemsidan utlovade att inga ytterligare kostnader tillkom. Hur sköts eventuella reklamationer?

”Är det för bra för att vara sant, så är det för bra för att vara sant” är en sanning som man bör ha klart för sig och jag valde att gå miste om en ”bra affär”.  Kanske valde jag fel men alltför mycket pekade på risken att bli lurad efter att jag kollat en hop rewievs på nätet. När det gäller en hundralapp eller så kan man kanske ta risken men en fullformat-kamera plus bra objektiv kostar betydligt mera än så. Då bör man vara på den säkra sidan.

Därför bästa vänner, handla på Internet, men tro inte på alla lockrop som kallar. Är priserna 30-50 % lägre än kända firmors, eller ännu mera, ta en extra koll på nätet innan ni handlar! Fråga andra som handlar på nätet om ni är det minsta osäkra på ett företag som erbjuder varor på nätet, googla företaget, finns kontaktuppgifter, hur ser hemsidan ut, är det en massa stavfel och Google-översättningar, kommer det pop-ups i tid och otid. Är det ett känt företag/märke eller är det en liten uppstickare?

Låt inte mina förmaningar avskräcka er; Internethandel är i de allra flesta fall säker annars skulle den inte finnas eller fungera. Var kritisk och använd sunt förnuft så går det säkert bra. Kärnan i mitt inlägg är att inte låta snålheten bedra visheten!

2016-08-20 Juthbackamarknad 009
Tro inte allt som basuneras ut utan borra lite i saken. Det kan löna sig. – Bild från Juthbackamarknaden i augusti.

Saker och människor

Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor.

Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma).

Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det nödvändiga, ett liv nära naturen, självhushållning och självkännedom. Jag har i boken faktiskt gjort understrykningar och märken på särskilt intressanta ställen som jag ville uppmärksamma; en sak jag annars inte brukar göra, ens för allt smör i hela Småland. En bok skall vara ren. Nåja, ibland måste man frångå sina principer. Bl.a. hade jag fastnat för följande passus:

Det finns tre stolar i mitt hus: en för ensamhet, två för vänskap, tre för sällskap. När oväntade besökare kom i större antal fanns bara den tredje stolen för dem alla att tillgå, men de hushållade vanligtvis med rummet genom att stå upp. Det är förvånansvärt hur många storvuxna män och kvinnor ett litet hus kan rymma.

På Juthbacka marknad fanns det minsann stolar att köpa för den hugade tillsammans men tusentals andra ting. En enda stor loppmarknad, kanske den största i landet, med allt från fynd till rena skräpet. Frågan är hur många stolar man behöver, kanske det sist och slutligen bara är tre.

Orsaken att jag åkte dit var för att jag kanske skulle hitta någon intressant bok samt för att träffa vänner och bekanta. Bokfynden var inte många men en bok följde ändå med mig hem. 2 europenningar kostade den och hela 2,5 kg vägde den så kilopriset var ytterst förmånligt. Jag tyckte försäljaren suckade lite när han tog emot min betalning. Boken är i storformat och heter Mitt Lappland – Sarek, Kebnekaise, Torne träsk. Det är en fotobok av Sven Hörnell. Den hyser många fina bilder med tillhörande text på tre språk. Den kan jag bläddra i och drömma mig bort till detta fina landskap som jag hoppas besöka en vacker dag. Norra delen av Lappland, vill säga.

Den var tung så jag köpte den först när jag skulle åka hem. Annat var det med en FB-vän som omgående när han anlände köpte en 10 kg tung låda med 7 tums spik. Det verkade som han släpat på den hela tiden han var på marknaden.

Måste vi ha så mycket saker omkring oss? Om vi verkligen tänker efter så är många av våra ägodelar alltför litet i användning. T.ex. köpte jag för ett antal år en skruvdragare med batteri, två batterier till och med. Hur ofta har jag använt den? Ytterst sällan och när jag verkligen behöver den så är batterierna tomma. Bättre hade det då varit att låna, hyra eller att jag varit med i en verktygspool.

Thoreau är inne på samma tankar och en föregångare (1800-tals människa som han var) i hållbar hushållning av jordens resurser. Jag fick en idé att läsa boken på nytt och då samla alla guldkorn i ett eget dokument. Ett stort projekt men kunde kanske underlättas genom att köpa en e-bok. Går det förresten att kopiera text ur en e-bok till datorn?

Egentligen borde vi tänka i termer av tid när vi köper saker. Hur lång tid måste jag arbeta för att få detta begärliga ting? En vara kan vara billig men när man tänker på vilken tid det ändå tar att arbeta för att få råd med detta köp så är den kanske ändå inte så ”billig”. T.ex. en ny bil på låt säga 30 000 euro. Det blir många timmar och dagar det! Därtill skall den tvättas och städas. Service och reparationer kostar också pengar och därmed tiden det tar att arbeta ihop den summan. – Boken jag köpte behöver jag inte arbeta lång stund för att få ihop till. Den tiden är den värd! Det handlar naturligtvis om prioriteringar vad man vill lägga sin tid och sina pengar på.

På landsbygden och framför allt i glesbygden är man beroende av bil men hade jag bott i en stad hade jag inte haft bil utan cyklat och använt allmänna färdmedel. Det gjorde jag också under en tid när jag bodde i Malmö och det gick hur bra som helst. Det som gjorde att jag ändå köpte bil var mina semesterresor hem till byn. Att hyra bil under en längre tid flera år i följd blev dyrare än att köpa en billig begagnad.

En tredje orsak som gjorde att jag besökte Juthbacka marknad var fotojakt. Det brukar dyka upp ett och annat att fotografera. Dock är det mest människor jag vill fotografera. Hellre det än döda ting och landskap. Det är emellertid inte helt lätt. Det är inte alla människor som vill figurera på bild och för att publicera en bild bör man ha människans tillstånd. Åtminstone på tryckt medium.

Barn är tacksamma motiv men det är långt ifrån alla föräldrar som gillar att en okänd farbror fotar deras telningar. Därför drar jag mig tyvärr oftast för att fotografera barn och gör jag det så försöker jag att inte fotografera ansiktet. Hittills har jag dock klarat mig utan åthutning när okända människor hamnat på någon av mina bilder.

En bra bild av en människa fick jag igår kväll. Det var Julia Hansson från Karleby som satt på sin vanliga plats och förnöjde marknadsbesökarna med ljuvliga toner från sitt dragspel. En mycket bra artist; kanske man får kalla henne så. Henne hade jag gärna sett på byadagen som firas i juli varje år. Annars brukar duktiga, lokala musikanter uppträda men det hade varit kul med lite omväxling.

Solen skiner även idag så nu blir det uteliv. Både dator och fotoboken får vila en stund.

juthbackamarknad 2015_1
Upps, en nalle, tyvärr inte levande. Eller, kanske tur för mig?
juthbackamarknad 2015_6
Lev i nuet!
juthbackamarknad 2015_5
Flygfoto av parkeringen på Juthbacka-marknaden. Hmm, var är Brunte?
juthbackamarknad 2015_10
Denna fina pärla fanns på veteranbilsparkeringen. En Cadillac tror jag det är.
juthbackamarknad 2015_7
Och denna. Allt rymdes inte i bilen så en del hamnade på taket.
juthbackamarknad 2015_3
Två damer som laborerar i boklådorna.
juthbackamarknad 2015_4
Upps, en nalle till. Jag undrar om den fick något nytt hem igår kväll?
juthbackamarknad 2015_2
Money. Allt handlar om pengar. Eller? – 750 europenningar betingade denna apparat.
juthbackamarknad 2015_9 mitt lappland
Mitt bokfynd.
juthbackamarknad 2015_8 julia hansson
Och till sist den bästa bilden: Julia Hansson spelar på sitt klaver.

Väst på inkommande

Senast investerade jag i en hatt, nu är en väst beställd.

På resor är det viktigt hur man är klädd så att det passar in och är praktiskt. En väst är att föredra på sommaren när det varmt, kortärmad skjorta eller t-shirt under, blir det kyligt och regn drar man bara på en tröja av något slag. Att den har lämpliga fickor och att dragkedjor håller är också viktigt. Hatt och väst är som bäst till häst. Nåja, Brunte får inte alltid följa med på alla äventyr men ändå.

Jag letade i provinshuvudstadens ekiperingsaffärer och köplador men nope, ingen föll mig i smaken. Eller rättare sagt, det fanns nästan inga västar alls i sortimentet. Ända tills jag kom till Kurres välrenommerade sport- och fritidsaffär. Där hittade jag omgående en fin väst som jag genast föll för. Kruxet var bara det att min storlek inte fanns. När och om nästa leverans infann sig var oklart. Det var en Fjällrävens väst med namnet Reporter. Visserligen av den dyrare sorten men jag räknar med att ha den i många år och Fjällräven borgar för kvalité.

Lite modstulen återvände jag hem men så fick jag syn på datorn och då lyste jag upp. Kanske det gick att beställa på nätet? Efter några minuters sökande hittade jag Scandinavian Outdoor och si där fanns västen och till ett bättre pris. Hela 30 europenningar tjänade jag genom att beställa på nätet. Visst bör man understöda den lokala handeln men nu hade jag en anledning så god som någon annan att handla på nätet. Mitt första klädesplagg beställt på nätet.

Två bryggor Sidensjö
Konstverket Två Bryggor i rostfritt stål och sibiriskt lärkträ vid rastplatsen Näs (väg 335) nära Sidensjö. – Monika Gora (konstnären) skriver om sina tankar gällande konstverket ” Drömmesjöns bryggor på land. Bryggor för drömmar – att drömma på, drömma utifrån. De är också anvisningar om riktning, tänkbara vägar, språngbrädor ut i luften, avsatser, startbanor för flygande tankar”.
Två bryggor Sidensjö_2
Måste ta med spaden nästa gång jag åker förbi