Strängt upptagen ung man i sina bästa år

Jag avslutade mitt förra inlägg med de smått dramatiska orden ”Må det dröja ännu många år. Jag har alltför mycket att se, höra, uppleva och lära!” – Jag har liksom inte tid att falla knall och fall just nu även om min önska är att dö med lien i hand. Den dagen, den stunden.

Idag har det varit fint väder. Lämpligt för utearbete eller bara en stilla, rolig promenad i skog och mark. Vilket som.

Tror ni jag gjorde det? Nehej, jag satt mest inne hela dagen och såg solstrålarna vandra över golvet mot min fot och där går solen strax ned i väster denna tid på året.

Som jag antydde så har jag många intressen. Ett är naturligtvis fotografering, men också bloggen, musiken och resor. Bland annat. En hobby som ibland skymtat fram är mitt intresse för att lyssna på radio.

Okey, jag lyssnar gärna på P1, Finnmix och P2 Världen och mycket annat – tacka vet jag våra nordiska public servicekanaler – men det som nu avses är mera långt-bort-ifrån och inte med fullt så kristallklart ljud. Jag är en så kallad dxare vilket innebär att jag lyssnar på något så gammalmodigt som mellanvåg och kortvåg och då gärna på stationer så långt borta som möjligt – helst på andra sidan jordklotet – vilket kräver avancerad utrustning och långa antenner. Idag sker detta ofta med program i datorn som är kopplade till en antenn i terrängen runt om men vanliga trafikmottagare finns också till hands.

Tyvärr har jag haft problem men ett par program i datorn vilket gjort att programmen hängt sig just som det är som mest spännande. Allt blir liksom fruset och inget fungerar. Jag har lokaliserat problemet till min gamla dator som inte hängt med. Därför inhandlade jag igår en ny dator – en laptop – för det humana priset av 299 europenningar. Stor hårddisk på 1000 GB hade den också vilket jag mer än väl behöver. RAM-minnet på 4 GB är kanske inte imponerande men det går att utöka.

Det som jag idag har hållit på med är att starta den nya datorn, fixa alla uppdateringar och få mina dx-program att fungera. Allt har inte gått som på räls men ikväll är äntligen det mesta på raden och jag väntar nu på att få nödvändig info för att flytta av ett av de sista programmen, med det ståtliga namnet Jaguar, till den nya datorn.

Jag menar, är något tillräckligt intressant så glömmer man både tid och rum. Det må vara röjning i skogen, matlagning, att måla tavlor eller något annat intressant. Jag glömde till och med att äta varför det var extra välkommet när sister Jane ringde och frågade om jag ville ha färdigt stekta strömmingar. Jodå, det tackade jag inte nej till. Stekt strömming är jättegott även om köket efteråt inte luktar alltför angenämt.

Jag med mitt radiointresse, sister Jane med sina kokkonster och svåger som hämtat fisken ur djupet. Alla har vi våra intressen och hobbies som kräver tid. Vilken är din tidsuppslukande hobby och intresse? Något du riktigt brinner för och glömmer att äta när det är som mest intensivt?

Nya datorn 45 grader till sidan. Här håller jag ofta till när jag lyssnar och skriver mina inlägg. Jag vill tillägga att detta är bara en liten del av alla kablar och sladdar som finns i mitt hus.

Detta kan jag sitta och titta på i timtal, fast mitt i natten. Bästa tid är dock soluppgången.

Åter vände jag blicken mot skyn

Även ikväll blev det fotograferande av norrsken. Inte lika intensivt som jag såg inledningsvis igår kväll men ändå hyfsat. Ikväll fick jag sällskap av min niece Christina som också hon går fotokurs och är intresserad av fotografering. Vi begav oss till ett av byns bönehus  där vi hade fri sikt norröver. Nu vet jag alltså vart jag skall bege mig nästa gång norrskenet behagar dansa på himlen. – Kanske inte så underligt att man kan se himlen därifrån.

Lite bättre bilder blev det ikväll även om norrskenet inte var maximalt.

Lustigt är att jag har två hobbies som båda är beroende av solens inverkan på jorden och dess atmosfär. Nu när det är höga värden på solens aktivitet får den andra fritidssysselsättningen vila medan jag kan glädja mig åt norrskensfotografering. Fotografering i övrigt är inte beroende av solen på annat sätt än själva ljuset, ack ja, nog så viktigt ändå. Det är bara vid norrskensfotografering min två hobbies tar ut varandra.

Idag har jag annars börjat köra in ved i uthuset. Jag har en del torkad björkved ute och nu är det så dags att får den under tak. Inte för att jag är beroende av denna ved för kommande vinter men någon gång skall den ju in och varför inte nu. Ingen brist på sysselsättning här!

2015-10-08 Norrsken 024mod
Bönehuset under norrskenets flamma
2015-10-08 Norrsken 019
I norr dansade norrskenet strax efter kl. 21. Sedan blev det betydligt mörkare när norrskenet gick hem.

En lördag i november

Dagen började tidigt, halv fem. Jag hade glömt att ställa klockradion så den skrällde igång med högljudd popmusik prick 04.25. Jag låg en stund och vände och vred mig innan jag steg upp. Ingen idé att försöka somna om. Frukost klockan fem. Tur att jag har en hobby som passar bra med tidig väckning. Eller sent sänggående för den delen. Tyvärr inga fina fångster denna morgon, solen är oss inte nådiga just nu.

Dagens program bestod av talko (frivilligt arbete) vid pumphuset för ett av byns vattenbolag. Städning och installation av diverse utrustning skulle göras. Sedan var det mesta klart för denna höst. Utan vatten klarar sig ingen; nästan lika viktigt som syre. Vi har inget kommunalt vatten och avlopp i byn utan det får vi fixa själva.

En sak jag lagt märke till är användandet av ordet pumphus. Tidigare hette det ”vattenbutka”, nu är det mera vanligt med pumphus. ”Butka” kommer från ryskan och används dialektalt. Det är säkert en kvarleva från den tiden republiken fanns under ryskt styre. Har jag fattat rätt så betyder butka cell, arrest eller något i den stilen på ryska. Idag har den yngre generationen tagit över skötseln av vårt nödvändiga vatten och därmed har ordet butka något fått stryka på foten.

Själv hjälpte jag till en stund innan jag återvände hem med den goda föresatsen att byta till vinterdäck på Brunte. Det blev lite skralt med det men däcken är framplockade och luften påfylld i det däck som behagar läcka en smula. Förhoppningsvis får jag imorgon bytt till vinterdäck även om det innebär sabbatsbrott.

Istället för däckbyte blev det en svettig runda i skogen. Inte i egen skog men likväl kan man bli svettig. Låt säga att aktiviteten i skogen har att göra med min hobby, den som håller mig vaken sena nätter och tidiga morgnar.

Som avslutning på dagen firades vattenbolagets taklagsfest på byastugan. Kaffe, grisar och lemonad serverades och några tappra mötte upp. För er som inte vet vad grisar i detta sammanhang betyder så ber jag att ni klickar här.

Lustigt är att när man talar om byn som lokalt samhälle så förutsätts att alla känner alla. Så behöver det inte vara. Idag lärde jag på taklagsfesten känna en trevlig man som flyttade till byn i början av året men som jag inte sett tidigare. Tänka sig! Än mera märkligt är att jag på samma tillställning också fick stifta bekantskap med en ingift kvinna som bott tio år i byn men som jag tidigare ändå inte träffat eller sett.

Tilläggas bör att jag inte heller träffat de som senast flyttat till byn. På andra sidan skogbacken bor de, nära pumphuset. Borde jag helt sonika knacka på och presentera mig?

vattenbutkan
Ett litet hus men ack så viktigt!