Uppsala, vänligheten själv

Senaste helg tillbringade jag i lärdomsstaden Uppsala. Jag har en del släkt där och i närheten. Ibland fyller någon jämt, ibland finns det möjlighet att åka dit och delta, andra gånger inte.

Det tänkte jag inte orda mycket om även om kalaset var trevligt med god mat och träff med både för mig kända och okända.

Jag tillbringade en del tid ensam på söndagen med bl.a. fotosafari i staden. Jag tycker om att ströva omkring för mig själv med kameran ständigt redo för avfyring. Att börja tala med främmande människor, helt kort eller för ett längre samtal, ingår också i strövtågen.

Det jag egentligen vill berätta om i detta inlägg är det positiva intryck jag fick av folket i staden. Kanske hade jag tur? Speciellt personalen på hotellet, butiker och restauranger föreföll mig väldigt vänliga och engagerade. Som om de var beredda att ställa allt annat åt sidan och inleda ett samtal med lilla mig om vad som helst. T.ex. receptionisten på Hotell Scandic Uplandia, där jag bodde, var väldigt hjälpsam och språksam. Receptionister burkar vara artiga men också väldigt formella. Denna tjej, jag vet inte namnet, lade märke till min kamera och inledde ett samtal om fotografering som också var hennes stora intresse. Tillsammans med cykling. Hon hade nyligen köpt ny kamera och naturligtvis skulle den förevisas och bilder granskas. Vi hade en intressant diskussion innan jag fortsatte ut och hon med sitt.

Samma på biblioteket där jag smet in en stund för att vila mig och läsa lite tidskrifter. Språksamt även om de flesta var där för att fördjupa sig i diverse alster.

På krogen Pitchers kom åter min kamera på tal innan beställning gjordes. En lammgryta rekommenderades och även en öl som passade utmärkt till grytan. Så god grytan var!! Det godaste jag ätit på länge. Köttet så mört att det lossnade lätt från benet och smakade underbart. Mums, mums! Ölet var av mörk typ och väldigt smakrikt, nästan skarp i smaken men så bra det passade till lammgrytan. Det var som om ölet och grytan balanserade varandra väldigt bra. Däremot tror jag inte jag valt detta öl till att dricka solo.

När jag betalde valde jag att göra av med några sedlar som jag alltid har med mig i fall om. Kyparen såg förvånad ut och utbrast: ”Oj, du kör med kontanter? Det var länge sedan sist. Det var inte igår”. Jag kände mig som en lantis en kort stund. Förresten, det är jag väl?  –  Samma på hotellet som var ”Kontantfri zon”.

När jag åkte med bussen till Arlanda (betalning med kort) var busschauffören lika uppmärksam och pratsam. Inte med mig direkt men jag satt längst fram och kunde följa påstigningen av andra passagerare som behövde hjälp. Inget surt gnäll där inte utan flink och hjälpsam.

På Arlanda kom jag däremot att på håll avlyssna ett mindre gräl bland personalen på ett av kaffeställena. En tjej och kille hade uppenbarligen något de var oense om och det skulle nu ventileras långvarigt om det så fanns kunder i närheten eller inte. Tyvärr satt jag inte så nära att jag kunde följa sammanhanget men temperamentet var det inget fel på även om inga hårtofsar lossnade.

Flyget lyfte och landade, lyfte och landade igen. I Vasa regnade det kl. 01 på natten när motorerna slutade snurra och jag smet genom ”ankomsthallen” på 10 sekunder.

I grannbyn höll jag på att köra över ett djur mitt i natten. Ingen älg, rådjur eller katt utan en liten, vit vessla, kanske 15 cm lång rusade över vägen i strålkastarskenet. Jag väjde och hoppas att herr eller fru Vessla klarade sig. Den har ju också rätt att leva. Visst har storstan sin charm och sitt pulserande liv men hur många vesslor finns det där som stirrar förskräckt på en i en tiondedels sekund innan den är borta i mörkret. I storstan kan man kanske i bästa fall läsa om vesslor på biblioteket?

Får det vara några bilder från Uppsala att bliga på?

uppsala-2016-12-17-022
Fyrisån lär detta flytande element heta.

20161218_155726
Åh, grytan!
20161218_153205
Och ölen, Arrogant Bastard Ale som var onödigt stark 7,2 % men grytan lindrade dess verkan.
uppsala-2016-12-18-004
Skytteanum?
uppsala-2016-12-17-039
Ytterligare välvda bågar, denna gång en smäcker bro. Fina fisken.
uppsala-2016-12-18-036
En ståtlig stuga och nära till Hemslöjden. Nästan som på landet.

uppsala-2016-12-18-001
Sist men inte minst domkyrkan fotograferad från Gamla torget. – En liten rundtur i Uppsala en fin söndag i december anno 2016.

Oh, shit!

När jag för snart ett par veckor sedan besökte Arjeplog valde jag att bo på Hotell Hornavan. Ett ganska stort hotell som utvändigt såg rätt fyrkantigt och ointressant ut men var invändigt mycket trevligt. Jag fick ett rum med utsikt mot sjön Hornavan. Rummet var av god standard och vid varje rumsdörr i korridoren fanns en uppstoppad fågel som häckar i Lappland. Utanför mitt rum fanns en tjäder.

En lustig händelse uppstod i restaurangen när jag på kvällskvisten intog middag. Servitrisen var en trevlig, ung dam som skötte springet mellan köket och gästerna som var relativt fåtaliga.

I närheten av mitt bord lade jag märke till ett sällskap som pratade engelska. Åtminstone tre var från Förenade Kungadömet av talet att döma. Välformulerat och artigt, typiskt engelsmän med god bildning och en viss pondus. Man kan säga att stämningen vid bordet var smidig, minst sagt civiliserad och med en konversation som hela tiden hölls trevligt småbubblande. Definitivt inte storbabblande!

Servitrisen gjorde sitt jobb, tog upp beställningar och bar ut mat till gästerna. Det var då det hände vid engelsmännens bord. Den unga damen kom med beställd mat på tallrikar och placerade ut dem framför varje gäst som sig bör. Dock fick en av gästerna fel tallrik varvid han påpekade detta. Servitrisen stannade till, utbrast ett ljudligt ”Oh, shit” och bytte snabbt tallrik.

Det lustiga var reaktionen i det engelska sällskapet. Det småbubblande, trevliga pratet stannade upp som på en given signal, det gick som en elektrisk stöt genom sällskapet, tiden stod stilla inför det ofattbara ”Oh, shit”. Som att svära i kyrkan. Och lika plötsligt som konversationen stoppat så gled den smidigt igång på nytt, som om ingenting hänt. Intressant var att jag inte kunde höra någon i sällskapet efteråt kommentera det uppenbart olämpliga språkbruket servitrisen bjöd på. – Där kan man tala om att tiga ihjäl något som katten släpat in.

Nåja, jag tror ingen tog skada av incidenten. Själv betraktade jag det som en kul grej, engelsmännens reaktion. Och maten smakade bra!

Arjeplog är annars ett fint ställe vid insjöar och fjäll inom synhåll. En hel del turister var på plats och turism tillsammans med olika bilfabrikanters testkörning i vinterförhållande med sina nya bilmodeller borde ge en del av folket på orten jobb och försörjning. Inte en endaste mygga bet mig och maten var det inget fel på! Jag åker gärna dit igen.

Arjeplog
Arjeplog kyrka gillar jag, rosafärgad till utsidan
Arjeplog kyrka
Interiör från Arjeplog kyrka
Hotell Hemavan, Arjeplog
Så här såg det ut i Hotell Hornavans reception. Öppen eld, en ren, dock ej levande och renskinn att sitta på i stolarna.
Arjeplog
Så här såg det ut på utsidan i den sena kvällen. Solen går ned långt bakom fjäll och sjö.

Hot mot hotellvistelse

Ibland brukar jag åka över till Umeå. En nätt liten helgsväng, träffa lite folk, kanske lyssna på musik eller annat. Härberget brukar ofta bli Comfort Hotel Winn. Ett trevligt, centralt beläget hotell. Ganska nytt. Ända tills nyligen var det mitt stamställe men så fick styret för stället det för sig att både bacon och prinskorv skulle bort från frukostbuffén. Så missbelåten jag blev och lovade mig själv att aldrig mera sätta min fot där. Det handlade om att hotellkedjan ansåg att korv och bacon inte är hälsosam mat och vill skydda sina gäster från denna kost.

Dock blev motreaktionen från kunderna för stor och nu har hotellkedjan återtagit sitt beslut. Tack och lov! Jag kan åter räkna med en stadig frukost nästa gång jag besöker hotellet.

Hotellfrukosten är viktig! Halva nöjet med att bo på hotell. Prinskorv, bacon och äggröra bör finnas varmt och gärna också lite gott lokalproducerat pålägg eller annat smaskigt från trakten. De som vill ha vegetarisk frukost skall naturligtvis och få det. Lite åt alla smaklökar. – Jo, brödet! Brödet bör vara färskt och gott, gärna en grov sort också. Lite frukt kan jag också peta ned men däremot bryr jag mig inte om kakor, kex och bullar. Gröt vill ju många ha på morgonen men det får grötälskarna ha ifred för mig. Istället kan det bli en tallrik filmjölk med bär uti. Och naturligtvis té! Lite sådant.

Detta med hälsosam mat tåls att diskuteras. Jag är av den åsikten att om man äter en varierad kost mår man bäst. Gärna bacon men inte varje dag. Kanske bara när man bor på hotell. Kött, fisk och grönsaker i frisk blandning. Och potäter men inte för många. Jag tror det blir en potatisfri vecka denna vecka. I morgon fisksoppa!

Ordningen är återställd och jag kan tryggt boka nästa vistelse på lämpligt ställe i staden. Eller kan jag? Polisen gick igår kväll ut med varning om att bedragare har fått tag i över 10 000 bokningsuppgifter från den Internetsite som jag ofta brukar använda för att boka hotell. Får man så ett till synes äkta email från bokningsföretaget med begäran att man skall förhandsbetala bokningen till ett konto skall man dra öronen åt sig. Betalar man åker man på en blåsning och skurkarna sitter i andra ändan och håvar belåtet in pengarna.

Är det inte det ena, så är det det andra!

hotell i snö
Skulle kanske duga som hotell i byn?
2015-11-23 Snölandskap 018
Solen tittade fram idag och smekte snöhöljd enebuske.

El Hotel

Tja, vad finns det att berätta?

Jo, hotellet Senator Gran Vía 21 Hotel på just Gran Via, en av de stora gatorna i Madrid, är alldeles utmärkt och kan rekommenderas. Läget är centralt vid en av gågatorna och på andra sidan Gran Via fortsätter en gågata full med affärer för damer. Mode- och skoaffärer plus allt annat som en kvinna kan behöva för att överleva. Nedgången till Metron ligger bara en liten bit från hotellet, eller rättare sagt 3 meter från hotellreceptionen, fast på utsidan som tur är.

Rummet är fullt utrustat och personalen trevlig, det lilla jag har haft att göra med dem, och engelska är inte något problem för dem. Snyggt och välstädat, innergård med hissar, litet vattenfall. Jag fick rum mot gågatan/Gran Via och det betyder en del störande ljud från gatan även om det är på fjärde våningen. Utryckningsfordon hörs titt som tätt och festprissar på väg hem tidigt på morgon har ibland skrålat och sjungit på sista versen innan de gått hem. Själv stiger jag då upp. En natt vaknade jag upp vid halv fyra-tiden av att någon tjöt som en varg i närmare en kvart innan idioten gick hem för att sova eller sökte en annan plats att åbäka sig på. Själv hade jag inga större problem med gatuljudet men den som är känslig skaffar sig öronproppar eller ber om ett rum bort från gatan.

Glädjeflickor finns inte så långt från hotellet men det var egentligen bara första kvällen de testade mitt intresse, sedan lät de mig vara ifred. Poliser med blinkande blåljus finns det överallt och är snabbt på plats om det händer något. T.ex. en kväll var det en mindre demonstration utanför Edificio Telefónica på andra sidan gatan och snabbt dök tre polisbussar och två vanliga polisbilar upp för att bevaka. Demonstranterna var väl missnöjda med ett eller annat, kan jag tro. – Att det finns så mycket poliser just här kan delvis bero på att en polisstation finns på gågatan en bit bort. För övrigt verkar polisen vara glad på att använda blåljus och sirener. Jag undrar hur många poliser som egentligen finns anställda i Madrid?

Skall jag anmärka på något så är det brödurvalet på frukosten. Där kunde det gott finns åtminstone ett mörkt bröd. Eller är det bara vi nordbor och tyskar som gillar mörkt bröd. I övrigt får frukosten godkänt. Tortilla tillreds på begäran och så finns en liten, tunn, salt, fisk som passar alldeles utmärkt på osten.

Att det finns en hel del turister här är helt klart men ganska blandat. En del asiatiska grupper syns till och i Toledo blev jag vittne till hur en ledare för en kinesisk grupp (tror jag det var) med nästan militärisk nit höll pli på sin grupp. Högljudd och bestämd var han; fattades bara att han också gjorde honnör.

Finska har jag hört ett par gånger och igår kväll när jag åt middag satt jag granne med ett annat bord där jag omgående kunde placera matgästerna som två svenska affärsmän. Mycket riktigt, när de öppnade munnen var det svenska de pratade och samtalsämnet handlade till viss del om miljoner.

Hotellet är bra, välj det om ni besöker Madrid! Klart ni skall besöka Madrid, en storstad som har det mesta och lite till.

senator gran via 21
Hotellet Senator Gran Via 21, fjärde våning till höger
gran via
Så nära var nedgången till Metron från hotellingången. Perfekt!
spelemän i madrid
Rockiga musikanter på gågatan.
dogs in madrid
Två mot en. För övrigt var staden, åtmistone i centrum ren och snygg.

A Paris (dag 1)

Måndagen inledde jag som stilla betraktare av en efterfest i terminalen på Vasa Flygfält. Ett gäng utländska ungdomar skulle ut på resa, kanske tillbaka till sitt hemland? De flesta var lugna och städade men några hade nog kommit direkt från avskedsfesten till flygavgången. Bl.a. en lång amazon som nog inte var nykter, inte heller hennes väninna. Ibland låg hon på golvet ibland red hon häst på sin stora kappsäck. Därtill hade hon en kul hönshatt på huvudet. En stund senare dök ytterligare festprissar upp och sång framfördes i skrålande tonart.

Hu jeda mig, skall också dessa med på flyget till Helsingfors? Då blir det livat värre, tänkte jag. Som tur var skulle de med ett senare flyg. Hoppas att alla kom med flyget. Ibland ser och hör man ungdomar från republiken, och också från övriga Norden för den delen, som festar till det ordentligt. Men nog finns det även andra nationaliteter som kan detta. Jag kunde inte genom språket lista ut varifrån de kom, kanske de var från flera olika länder?

På Helsingfors-Vanda flygstation har de byggt om sedan senast jag var på resa. Mera butiker fanns som lockade med diverse fynd. Själv brukar jag sällan köpa något på de flygplatser jag passerar. Något annat som också ändrat var boardingkortet som tidigare var en rejäl pappersbit. Nu såg det mest ut som ett kassakvitto som man får i vilken köplada som helst.

Flyget till Paris var ganska glest befolkat. Fram kom vi i tid och snabbt kom jag ut från terminalen. Vid disken för tursistinformation köpte jag biljett till flygbussen som gick till Opera inne i Paris. På samma gång köpte jag också en 5-dagars färdbiljett för bussar och Metro i staden (Paris Visite). 29 euro kostade den och då får jag åka hur mycket jag vill.

Men det började inte så bra. När jag var på väg till flygbussen upptäckte jag att jag  tappat flygbussbiljetten. Hur kan det komma sig? Så lugnt och sansat som jag uppträdde. Jag vände om och började leta och si, vid disken väntade den vänliga mannen som sålt biljetten till mig. Jag hade alltså inte alls fått med mig min biljett. Det ordnade upp sig och jag kunde äntra en fullsatt flygbuss en stund senare. Som tur var fick jag sittplats på den 45 minuter långa färden.

Väl framme vid Opera, som också var slutstationen, klev jag av bussen och började en stunds promenad till hotellet. Jag hade gott om tid och tog det lugnt, tittade mig omkring och fick ett första intryck av staden. Storstad med mycket trafik, ett språk som jag knappt förstår något alls av, många kaféer och restauranger samt kostymnissar med blankpolerade skor. I en affär upptäckte jag riktigt snygga finskor (alltså, fina skor, inte finskor)  för 39 euro. Kanske jag borde passa på att förnya skoflottan?

Det var inga svårigheter att hitta hotellet men det berodde nog på att jag var förberedd. Hade jag inte tidigare varit inne på nätet och kollat hade det varit svårare att hitta. Gatuhörnet där jag skulle svänga till höger bestod nämligen av två gator varav den jag skulle in på gick snett bakåt varifrån jag kom. Fram kom jag och rum fick jag. Hotellet ligger ungefär mitt mellan Note Dame vid Seine och Montmartre.

Rummet var kanske inte det största jag sett men det är rent och städat. Internet fungerar perfekt, och utsikten är lika med noll, en skitgul vägg tre meter bort. Duschen funkar bra men något kylskåp finns det inte. Frukosten är continental d.v.s. mest lite pålägg och marmelad. Korvar, ägg och bacon får jag titta i skyn efter. Hissen är också den minsta jag åkt i och när man stiger in i den svajar den till och sjunker 5 centimeter utan att jag skarvar alltför mycket. Kanske jag borde banta?

Förutom missödet med flygbussbiljetten kan jag också glädja er med att jag gick in i en glasdörr i receptionen så att det small. En kvinna var på väg in, dörren öppnade sig, jag vände på huvudet för att säga bonjour till receptionisten samtidigt som jag kom i närkontakt med dörren. Tjejen bakom disken så helt förskräckt ut. Något blodvite uppstod dock inte.

Kvällen användes till en båttur på Seine, floden genom staden. Viktiga byggnader och platser besågs och guiden berättade om sevärdheterna både på franska och på engelska med tjusig fransk brytning. Hon ursäktade sig vid färdens slut för att hon inte var professionell guide. Men det förlät vi henne och hon fick rikligt med dricks är vi lämnade båten. Själv gav jag en euro men vi var rätt många som gav så det blev nog en fin timpenning.

På väg tillbaka till hotellet tog jag en matbit i rullat bröd med god fyllning från ett gatukök. Riktigt smaskigt måste jag säga som kvällsbit på hotellrummet. Jag försökte glömma den stackars uteliggare som tidigare på dagen, på samma ställe, letade mat i soptunnan där folk slängt mat. Han sökte diverse snabbmat, granskade noga sitt byte och åt upp det. Han hittade en glasburk med vätska av något slag i och där låg det mat som han fiskade upp. Det såg inte aptitligt ut, jag skall bespara er för detaljer. Därtill kan noteras att han i kontrast till kostymnissarna var mycket dåligt klädd. Kavajens baksida var nästan helt utsliten och tvål och vatten hade nog inte stackaren sett på år och dar.

En annan tiggare var en kvinna en bit längre bort. Hon sitter stilla hela dagarna med en liten kartong framför sig där det finns några mynt. Till skillnad från farbrorn vid soptunnan har hon ordnad klädsel och sina få tillhörigheter snyggt placerade. Hon har en värdig uppsyn. Nästan som påven. Jag tycker ändå att det inte finns så många tiggare trots att det är en storstad men de som syns har nog nått samhällets bottenskikt. Det är synd om dem. Det är enorm skillnad mellan dessa samhällets olycksbarn och den prakt och ståt som Paris annars uppvisar.

Trött av dagens resande nannade jag kudden vid elvatiden och sov sött fram till halv sex i morse. Den första blicken ut genom fönstret gav vid handen mulet och regn. Rakt upp kan jag nämligen sen några kvadratmeter himmel.

Det är nära till gallerior och passager med affärer.
Parisarna använder den gubben för att mäta vattenståndet.
En liknande bro tycker jag mig passera nästan varje dag hemma. Men detta är ändå Seine.

Hotell

När man bor på hotell är det två viktiga saker som man måste bekanta sig med som nykomling: duschen och frukosten. De kan vara utformade på mycket olika sätt.

Duschen kan ha de mest märkliga egenskaper och utföranden. Den kan vara mycket individuell. Var finns varmt och kallt vatten, hur får man vattnet att komma från duschslangen eller von oben, hur reglerar man strålen? Ibland får man leta efter alla knappar och handtag, de kan vara gömde på de mest märkliga ställen. Ibland kan vattnet helt plötsligt sluta att komma, ibland blir det utan anledning iskallt eller skållhett. Det har hänt sig att vattnet inte alls vill rinna iväg efter att det spolat min tvålfagra kropp utan vill bekanta sig med fötterna i allt stigande grad.

Duschen på Copenhagen Plaza, där jag tillbringat natten, hade den egenskapen att trycket var lågt hur jag än skruvade och vred. Varmvatten fanns det dock massor av varför det var ytterst svårt att få lagom tempererat vatten. Lagom kunde bara ställas in med millimeterprecision.

Frukosten är också en procedur som kan vara svår att komma underfund med den första morgonen. Är det bordsplacering eller är det bara att stövla in och sätta sig var man vill? Skall man antecknas på någon lista?  Ibland syns inte någon personal till överhuvudtaget. Skall man beställa te eller kaffe till bordet eller skall det hämtas från någon anordning som också kan vara spännande att göra bekantskap med. Hett vatten kan komma från det mest märkliga ställen på maskinen. Bäst är det när man får en egen kanna till bordet.

En god hotellfrukost består enligt min mening av följande grundelement: äggröra och stekt bacon, nybakat bröd och en god ost, apelsinjuice och en uppfriskande fruktblandning som avslutning. Hett te icke att förglömma. Sedan kan det finnas varianter i all oändlighet.

Bästa hotellfrukosten jag ätit var på Novotel Hotel i Toronto. Kostymklädda kypare som visade mig till bordet, som frågade mitt namn och varifrån jag kom och som också mindes det följande morgon. Stora utrymmen och lyxig inredning. Frukostborden var flera och var fyllda med läckerheter av alla de slag. Det var svårt att välja, man kunde lätt förätit sig redan på morgonen. Jag minns med värme frukosten på detta hotell. Överhuvudtaget minns jag vistelsen i Toronto med värme. Varmt var det och svetten rann.

Frukosten på Copenhagen Plaza var inte heller fy skam. Baconen var lagom knaperstekta, men de små korvarna var ljumma. Mätt blev jag i alla fall. Hotellet som sådan var det inget större fel på, byggt 1913 på order av kung Frederik VIII. Så man kan säga att jag har sovit kungligt senaste natt.

 

På ett ställe i Dronningens by serverar de frukost ända till kl. 17. Kan vara bra att känna till ifall det blir en rejäl sovmorgon. Dock har ordet frokost en något annan innebörd i Danmark.

Hissnande problem

På resa kan det  ibland säker hända som komplicerar tillvaron. Kortet till hotellrummet t.ex. Jo, jag kom in på mitt rum utan större problem och även ut. Det som krånglade var de fyra hissarna. För att få åka hiss måste man föra in rumskortet i en läsare, dra ut det och trycka på knappen till önskad våning. Inget hände, inte ens ett ynka pip. Det första dygnet åkte jag med andra som fick sitt kort att fungera.

Andra dagen tröttnade jag och begärde hjälp i receptionen. De programmerade om kortet och påpekade samtidigt att jag inte fick ha kortet och mobiltelefonen i samma ficka. Kortet är en känslig tingest och kan ta skada av den lilla manicken som förmedlar min röst och åsikt. De har inte legat i samma ficka men nästgårds kan man säga.

Nu fungerar kortet igen och jag slipper känna mig som ett fån varje gång jag skall åka hiss.

Gideoniterna erbjuder kvällsläsning