Från skratt till allvar – Gambämark

Gårdagskvällen tillbringades på Skafferiet Ritz tillsammans med två kusiner från kungariket. Wasa Teater gav ännu en föreställning av Gambämark, en musikal av humorgruppen KAJ, Österbottens största komiker. Komiker i plural bestående av Kevin Holmström, Axel Åhman och Jakob Norrgård. Till denna förställning är också Jonas Bergqvist och Susanne Marins inplockade på scen. Regi av Ann-Luise Bertell.

KAJ har länge varit populär både hos gammal och ung för sin fantasifulla humor, ordlekar och oblyga agerande på dialekt. Folk känner helt enkelt igen sig och deras humor sårar ingen men är många gånger väldigt träffsäker.

KAJ är egentligen ett märkligt fenomen. De har hållit på i snart 10 år och levererat pjas, musik, humor på dialekt till alla som förstår detta österbottniska mål. För detta är nästan ett måste, att förstå vår dialekt ganska bra. Inte helt lätt för andra svenskspråkiga och speciellt nödvändigt i Gambämark där också musik och snabbt tempo gör att man måste vara skärpt för att hänga med. Kusinerna som bott största delen av sina liv i Sverige förstår ändå dialekten bra på grund av att dialekt pratades i barndomshemmet.

Så nu har KAJ stampat fram en musikal om Gambämark, en by som byggt en mur mot omvärlden för att kunna leva som förr i världen. Gambämark blir på standardsvenska Gammalmark. I byn regerar Kurt Byman med auktoritärt styre och med talko som samhällsmodell. Talko är annars frivilligarbete men i Gambämark är det ett måste och folk får tillbaka enligt vad Kurt Byman anser att de behöver. Ett till synes lyckligt samhälle med folkdans, lingonplockning, älgjakt och stumpstickning. Men någonstans gnager det hos folket och längtan efter det som finns utanför blir allt starkare för att till sist resultera i revolution och nya tider.

Humor och de språkliga fyndigheterna serveras genom hela föreställningen och tempot är högt. Inte en död sekund. Musiken, som naturligtvis har en central roll, framförs proffsigt välljudande. Speciellt Jakob Norrgård har vacker röst.

Skratten avlöser varandra och publiken är nöjd. Samtidigt undrar jag hur många som uppmärksammar och tänker på det underliggande budskap, som jag fattar är en känga mot nationalism och protektionism som idag vinner allt större terräng i opinionen. Var allt bättre förr i världen och när var egentligen förr i världen? Är det bra med stängda gränser och vem har ostört makten i stängda samhällen och länder? Varför får inte termosar tillverkade efter 1967 användas och vem äger och bestämmer över lingonskogen i Gambämark? Varför får man inte äta kex från utsidan? Vem bestämmer vad som står i Gålaboken (lagen), varför måste meningslösa ritualer utföras och varför krävs fullständig lojalitet? Måste alla vara som stöpta i samma slev och var händer med den som avviker från normer skapade av likriktning och centralisering. – Frågor som idag är aktuella men som många inte ser och förstår i sin strävan efter det perfekta, trygga samhälle från förr i världen som egentligen aldrig har funnits och som är en illusion.

Gambämark är bra! Se den om ni har möjlighet och är en av de lyckliga som fått/får en av de 18 000 biljetter som nu är i det närmaste slutsålda. Höstens kulturella händelse i Österbotten!


Nyskriven musikal av KAJ under renoveringsåret – Wasa Teater

 Gambämark – musiken från musikalen på Spotify

pjas – bloggen ”Gamla talesätt och dialektord” förklarar ordet pjas

Ett par bilder från mobilkameran.

Kurt Byman själv förevigad på stramalj. Den Store Förtroendevalde Ledaren. Jag  tycker mig känna igen titeln i en eller annan form.

I bur kan inte mina skämt uppskattas?

Idag såg jag en kvinna klädd helt i svart i den lokala köpladan i kyrkbyn. Jag menar, från topp till tå. Hon var klädd i burka och endast ögonen syntes i en liten öppning. T.o.m. händerna var täckta av svarta handskar.

Det är första gången jag sett en kvinna klädd i burka i våra trakter och blev lite konfunderad. Visserligen har jag tidigare sett muslimska kvinnor i vår socken som haft långa klänningar (eller vad man skall kalla dessa plagg) och täckt huvud men inte så heltäckande som denna. Det måste vara en nykomling.

Jag fick en impuls att lyfta på huvudbonaden och tjoa ett ”tjohoo, är någon hemma?” men jag är inte säker på att det hade uppskattats. Allra minst av hennes man som stod på ett par steg borta. Han var klädd som vilken inföding som helst och hade säkert kunnat drämma mig i skallen om jag försökt mig på någon lustifikation. Jag tror ämnet är för känsligt för att skämta om för de som får försvara sin rätt att klä sig på detta vis i vår västerländska värld. Egentligen var mitt infall en fundering om vilken humor dessa människor från främmade kulturer har och var gränsen går för skämt. Har de en annan slags humor än vi i republiken?

Det är mest troligt att de inte förstår och uppskattar min fallenhet för dåliga skämt och barnsligheter. Det gör långt ifrån alla infödingar heller i våra nejder. Inte ens grannens tupp som sitter i bur kan uppskatta mina dåliga vitsar:

Vilket djur skrämmer gäss genom att låta som en tupp?
Svar: Galapagossköldpaddan…. (gala på gås sköldpaddan) 

Fripassagerare i skuffen

Humor i stuga och gruvgång

Förra söndagen besökte jag 10-euros revyn i en av Klemetsgårdarna i Maxmo. Alfred Backa var enda uppträdande men han har också fått hjälp med skrivandet av Jakob Nylund. De älskar att skapa humor men kanske ännu mera att förstöra humorn. Jag är  inne lite på samma stil. Jag gillar enkel humor á la Charlie Chaplin och Dolda kameran men också den lite mera avancerade formen att förstöra humorn. Ungefär som att jag gillar att sjunga och vissla falskt med flit.

Jag vet inte vad det är som gör att jag gillar föreställningar som 10-euros revyn. Kanske det är den intima miljön i en bondstuga, närheten till de/den som uppträder, dialekt blandat med allsköns annan språklig framställning, enkel, rak humor, nästan med inslag av slapstick. Kanske är det för att jag fascineras av att radarparet Alfred och Jacob vågar och kan göra så mycket med så enkla medel.

Själv brukar jag också hitta på ett och annat hyss i saltgruvan som kanske skulle passa som idé till sketcher. Det har diskuterats utvecklingen av lönens bonussystem och då kom jag på den lysande idén att berätta om Stora Hövdingens senaste förslag till löneförhöjning. 50 cent mera i timmen till de som går med hörselskydd på hela dagen! Poängen var att de som bär hörselskydd inte pratar med andra och borde alltså vara mera effektiva. En och annan fick ett indignerat uttryck i ansiktet och uttrycket ”Nej, nu går det för långt” hördes högljutt. För att inte de inte skulle gå omkring med förargelsens känsla i sinnet hela dagen tillade jag att ”de som också är beredd att gå omkring med en pingisboll i munnen skulle få ytterligare 50 cent i timmen”. Nu gick det upp ett ljus för de flesta och fast de gått på niten spred sig ett flin i deras anleten.

Vi har ett par riktigt duktiga talanger i saltgruvan som egentligen borde jobba på teater eller åtminstone spela revy. Glada Tomaten och Medellino. Men nej, det ville de inte. Istället jobbar de kvar i saltgruvan och förgyller ibland den grå vardagen för oss andra.

[slideshow]