Varför denna evinnerliga brådska inom politiken?

Det är inte ofta jag skriver om politik men låt gå för denna gång. Jag satt nämligen igår och på TV följde presskonferensen som Sveriges statsminister Stefan Löfven höll. Alliansen hotade med misstroendeomröstning i riksdagen om inte tre ministrar sparkades med anledning av haveriet inom Transportstyrelsen i samband med outsourcingen av sin datadrift till ett utländskt företag, IBM.

Låt mig säga att jag inte har varit någon varm vän av regeringen Löfven. Jag tycker att Stefan Löfven har varit en diffus person och att politiken många gånger varit otydlig och tam. Ett exempel är flyktingpolitiken 2015-16 när gränskontroller upprättades vid Öresund, något som hårt drabbade pendlarna och hela regionen utan att regeringen i Stockholm brydde sig om det. Gränskontrollen var också ett steg tillbaka i behandlingen av flyktingar när Sverige anslöt sig, eller tvingades ansluta sig, till EU:s orättfärdiga flyktingpolitik.

Igår var det tvärtom. Löfven uppträdde med pondus och vågade också utmana Alliansen genom att behålla försvarsminister Peter Hultqvist. Just så borde en statsman uppträda. Kanske han äntligen fått lite drag under galoscherna?

Att sedan katastrofen inom Transportstyrelsen måste få konsekvenser är helt klart. Genom att överlåta viktiga samhällsfunktioner och känsliga uppgifter till utlänska intressen utan att göra nödvändiga personkontroller av de som berörs är helt horribelt. Man skyller på tidsbrist men det är inget annat än resultatet av slarvig planering när tidsplanen inte håller. Varför all denna brådska? Varför kan man inte göra någonting ordentligt och låta det ta den tid det tar?

Samma är det i republiken när regeringen Sipilä gång på gång stöter på grundlagsproblem, underlåter att göra nödvändiga konsekvensutredningar och struntar i expertutlåtande som inte stöder deras politik. Ofta skyller de på brådska och tidsbrist. Ett exempel är Vasa Centralsjukhus som inte får fulljourverksamhet därför att det bl.a. inte finns tid, enligt Social- och hälsovårdsminister Juha Rehula. ”För att genom reformen kunna uppnå de besparingar som behövs för att balansera statsfinanserna förutsätter reformen ett snabbt genomförande”, skriver Rehula enligt Vasabladet.  Varför alltid denna evinnerliga brådska? Visst behöver statens finanser ständig översyn men är landets ekonomi så dålig att man måste hasta fram dåliga lösningar som ändå inte håller i längden? Tror inte det!

Statsminister Juha Sipilä må vara affärsman men det betyder ingalunda att han per automatik är en bra ledare av landets regering. Ett annat talande exempel är president Trump i USA som också är affärsman. Dessa två herrar verkar vara van att få som de vill utan att ta hänsyn till andra inom sina företag. Det fungerar inte inom politiken där också annat än ekonomiska intressen är viktiga.

För att återgå till krisen i Sverige så fick Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren sparken därför att hon bröt mot lagen genom att inte säkerhetskontrollera personal i de företag som IBM is sin tur outsourcat en del av uppdraget till. Helt riktigt men är det hela sanningen? Hela denna operation startades av regeringen Fredrik Reinfeldt genom att dåvarande Transportstyrelsens generaldirektör Staffan Widlert beslutade att påbörja en extern upphandling av myndighetens IT-tjänster som fram tills dess har hanterats av Trafikverket. Avtalet med Trafikverket sägs upp i början av 2014 utan att man, vad jag kan förstå, hade en ny lösning klar. Är det inte där roten till hela problemet ligger; att man inte hade gjort en realistisk tidsplan och förberett sig ordentligt. Åter, varför denna skyndsamhet? Kanske Maria Ågren inte hade något annat val än att bryta mot lagen?

Frågan är också, måste statlig och samhällelig verksamhet överhuvudtaget läggas ut på entreprenad? Ta bara sjukvårdsreformen i Finland där aktörer på den fria marknaden skall få allt större del av kakan. Är det inte samhällets uppgift att ta hand om en så viktig sak som sjukvården så att alla patienter får samma behandling till en rimlig kostnad utan att privata vårdföretag kan suga ut godbitarna och sedan lämna glesbygden åt sitt öde?

Säpo rekommenderade i november 2015 ett omedelbart stopp av affären som Transportstyrelsen ingått med IBM efter att redan i juni samma år varnat för att känsliga uppgifter kan hamna i fel händer. Säpo verkar ha skött sin del av arbetet. – Vänta nu, skulle man inte också kunna outsourca Säpo verksamhet till någon utländsk detektivbyrå och på så sätt slippa en kostnadskrävande myndighet? Att ingen tänkt på det tidigare! Men det gäller att handla snabbt så att ingen hinner fatta vad som är på gång.

Nya kvastar sopar bäst. Eller?