Ormet kruper overallt!

Jag hade kunnat skriva något om Black Friday men jag vände i Stenhaga när jag såg alla bilarna på gatorna och fullsmockade parkeringar. Inget för mig. Shopping i allmänhet är ointressant för mig och speciellt om det är mycket folk i rörelse ständigt på hugget efter det ultimata priset.

En mindre bloggkamera med bra videoinspelning och som tar bilder i RAW hade jag kunnat tänka mig till rätt pris men jag har på känn att detta var inte rätta tillfället.

Istället skriver jag om Johan-Martin Spik Skum i Jokkmokk som hittade en meterlång orm i toalettstolen. Tänk så häpen och rädd han blev! Det visade sig att en granne hade rengjort sitt terrarium och då hade denna regnbågsboa rymt och besökt Johan-Martin via toaletten.

Ormens besök må ha skapat sina rubriker men det som jag tycker är mest intressant är Johan-Martins efternamn ”Spik Skum”. ”Pistol” är ett annat efternamn som jag såg för inte så länge sedan från Norrbotten. Det finns många intressanta efternamn i Norrbotten/Lappland som har samisk/finsk anknytning. Samiska efternamn kan vara Labba, Sarri, Märak, Svonni, Nutti, Sjul, Laula. Något som förvånade mig är att jag inte hittade någon mera utförlig samling med samiska efternamn på Internet.

Det finns också en mängd intressanta ortsnamn i norra Norrland. T.ex. Kangos, Svappavaara, Poultikasvaara, Hakkas, Porjus, Soppero, Vittangi för att nämna några. Tänk bara ett sådant härligt ortsnamn som Nattavaara! Så långt borta från Stockholm, Göteborg och Malmö det kan komma.

Till sist vill jag återknyta till toalettstolen. När sister Jane bodde i Umeå på Teg på 70-talet drabbades de av stockning i toalettstolen. De tillkallade en fastighetsskötare som med ett långt vajerverktyg, typ rensband, gjorde en djupdykning i deras toalett. Efter diverse manövrer fick verktyget fatt på eländet som gjorde stopp i toaletten. Det visade sig vara en badrumsmatta som hivades upp ur toalettstolen. Sister blev förvånad men fastighetsskötaren gav henne en avhyvling: sådant spolar man bara inte ned i toaletten! Jag förmodar att hon kände sig dum men oskyldig.

Senare visade det sig att när grannen kom hem fann han sin toalettstol skadad och badrumsmattan försvunnen. Rensbandet/verktyget hade nämligen frimodigt gjort ett besök hos grannen och norpat badrumsattan! – Så kan det också gå! Inte konstigt alls att ormet bytte lägenhet.


Orm kröp upp ur toaletten: ”Jag blev skraj som fan” – P4 Norrbotten

Lappland, någonstans mellan Stora Sjöfallet  och Ritsem

 

Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen

Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen.

Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant.

Efter Jokkmokk blev det regn från och till. Inte så bra för fotograferandet men man kan ändå får rätt dramatiska bilder om det inte ösregnar. Svängde av vid Porjus för en 10-mila färd till Vietas och Stora Sjöfallet där jag bokat logi.

Enkelt, rent och dyrt för den hotellstandard som bjöds. Men så är det kanske i fjällen där turisten får betala. Det lilla soffbordet var alldeles för lågt för att på datorn kunna skriva någon längre epistel som denna. Det löste jag med att lyfta in verktygsbacken ur bilen och placera tangentbordet på den. Badrummet var ganska stort men jag förstår inte att de lyckats placera toalettstolen och duschen i samma sida av badrummet bara en halv meter från varandra när det finns gott om utrymme för en bättre placering. Nu kunde man nästan sitta på toalettstolen och duscha på samma gång. Kanske bra om man har bråttom på morgonen? – Sängen var skön och vilsam.

Middag som bjöds senare på kvällen var typen ”lite och dyrt”. Den gravade rödingen och stuvade potatisen smakade utmärkt men liiite större portion hade varit önskvärd. Som i Jokkmokk på Opera där det bjöds en betydligt större portion för mer än halva priset. Men så var det bara en vanlig kebabtallrik och inte lika fint serverat.

Jag strövade runt lite på området och tog bilder men regnet hotade hela tiden. Förutom ståtliga fjäll runt om var det mest spännande jag såg ett tappert försök att starta en Epa-traktor med truck. Nä, trucken drog inte utan den satte bara gafflarna i bakstammen på den ombyggda Volvon och så bar det iväg med tjock svart rök ur avloppet på Volvon som försökte få igång motorn. Avloppet kom direkt ut på motorhuven och inte baktill som annars är fallet. De försvann uppe på backen men någon start av Epa-traktorn blev det inte. Så roar sig ungdomen en lördagskväll i Vietas som stället heter.

I huset där jag bor fanns också sistlidna natt ett par från Finland som är här för att jaga. En ung man och likaledes ung kvinna med hund. Från Kemi visade sig de vara när vi språkades vid en stund. Mestadels på engelska naturligtvis.

Idag söndagsmorgon är det blåsigt och under natten har det kommit snö på fjälltopparna. Vädret ser inte ut att bli särskilt bra men det gäller att gilla läget och ge sig ut för att uppleva fjällvärden under denna söndag. Kommande natt och imorgon lovas snö så vem vet om jag får borst snö av Bettan i morgon bitti?

Mest så här såg min dag ut igår lördag

Storforsen utanför Älvsbyn

Framme vid Stora Sjöfallet.

Vy från Stora Sjöfallet. Tyvärr blir det inte fler bilder än så för denna gång på grund av dålig täckning för Internet. Ibland går det snabbt, ibland är det erbarmligt trögt.

Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

[youtube=https://youtu.be/VxUwQeuKXeI]

En dag på Jokkmokk vintermarknad

Någon fler incident med renar blev det inte, tack och lov, men någonstans mellan Torneå och Uleåborg såg jag två renar som korsade vägen men då på betryggande avstånd.

Jag kom förresten hem igår kväll efter en dagskörning från Boden. Jag startade vid niotiden på morgonen och kom hem 19.15. Jag hade tänkt starta lite tidigare men frukosten på hotell Nivå kl. 08.00 var försenad en halvtimme. Varför vet jag inte; kanske någon försovit sig? Trots det hördes inget knorr om detta bland frukostgästerna. Minus var att denna morgon saknades äggröra och bacon, mina hotellfrukostfavoriter. Istället blev det kokta, men kalla ägg.

Jag kunde konstatera att sträckan mellan Oxkangar och Jokkmokk är ganska exakt 700 km om man kör Bottenviken runt via Boden.

Men marknaden då? Jodå, den var värt att uppleva en gång till. Minus 18 C när jag kom dit på förmiddagen och mycket snö. Snöhögarna var minst sagt stora. 140 cm lär snödjupet vara.

Vill man i lugn och ro titta på stånden och utbudet av varor bör man vara där så fort som marknaden öppnar, klockan 10. Redan vid 12-tiden är de mycket folk som trängs och jag kan tänka att det är ännu mera på lördagen som är sista dagen. Jag hörde på radion att en ansvarig för Jokkmokk vintermarknad gissade att ca 45 000 personer besökte marknaden under de tre dagarna, torsdag till lördag.

Väl påbyltad med kläder gick jag stilla, roligt omkring och såg allehanda ting. En hel del lokalt producerat, sniderier, hantverk, mat, kläder, utrustning för renskötsel, skinn, korv inte att förglömma, vilket jag gjorde. Jag glömde att köpa med mig en laddning korvar. 100 kr eller lite mera för 5 korvar av olika slag. Jag tänkte sparade det till sist men glömde helt bort det när jag sökte mig till bilen vid femtiden. En del krims-krams och godisremmar fanns också naturligtvis men rent allmänt var det ett utbud som anstår en marknad i Sápmi.

Tyvärr fick jag ont i höger fot vilket gjorde att jag förkortade min vistelse något. Kl. 18 hade jag nämligen tänkt höra musik på Bio Norden med Mirja Palo & Marken (David Väyrynen med orkester). Så synd att det inte blev av men jag orkade inte vänta en timme med det onda i foten. Tänk så beroenda man är av alla kroppens delar. Hade jag haft tandvärk hade det säkert varit lika besvärligt.

David Väyrynens nyutgivna bok ”Marken” läste jag redan i höstas och nu hade det varit kul att se och höra honom med eget band på marknaden. Jag fick också tips om att Mirja Palo var grym och helt klart värd att lyssna till. Jag kom nämligen att prata med en herreman från Gällivare som rekommenderade hennes musik.

Jag satt jämte honom i Gamla kyrkan när jag lyssnade på en konsert av Pia-Maria Holmgren som hade skivrelease för sin första skiva på just Jokkmokk vintermarknad. Han undrade om jag var fotograf till yrket eftersom jag släpade på min systemkamera och han var också noga med att jag skulle få bra bilder. Jodå, platsen var det inget fel på, andra kyrkbänken i raden. Han var en mångårig, trogen besökare av Jokkmokk vintermarknad och gav också sin syn på marknaden och utbudet.

Tidigare på dagen hade jag bevistat en konsert med gruppen ”Norr om Stockholm” som består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson, en fioltrio med rötterna i Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. Magdalena har jag sett och hört flera gånger tidigare, riksspelman på fiol, även om hon bara är 25 år. Hemma från Gottne i Ångermanland och sprungen ur en familj med rötterna i spelmansmusiken.

Bra spelat och med låtar av eller tillägnade spelmanskvinnor som varit duktiga musikanter en gång i historien men vars namn varit försvunna eller dolda bakom en mans namn. T.ex. dotter till eller gift med ett mansnamn.

Jag hade också gärna gått på en av Sofia Jannoks två konserter men så hade jag dummat mig och glömt att boka biljett. Även om jag sett henne två gånger tidigare med samma musik hade det varit roligt att se henne på hemmaplan och det mottagande hon fick där. Herremannen från Gällivare tröstade mig dock med att jag kunde se annat och variera mig lite, vilket är sant. Det var då han nämnde Mirja Palo.

En annan jag pratade med var en äldre dam från Manchester i England. Hon gjorde en ensamresa runt om i norra Sverige på ungefär en veckas tid. Bl.a. hade hon besökt Gällivare, Kiruna, Luleå, gjort besök hos renskötande samer och nu som avslutning vintermarknaden. Hon undrade också om jag var fotograf till professionen.  Kanske det var för att jag tog en del bilder av modeuppvisningen på snöscenen? Snygga plagg i naturmaterial gjorda på orten eller i närheten.

Damen, jag glömde att fråga vad hon hette, ville också se renrajden med Per Kuhmunen med familj ledandes sina renar och ackjor bakefter. Hon undrade om det var en bra plats framför snöscenen och det var det naturligtvis för det är där rajden stannar upp och presenteras. Hon pep av förtjusning när sedan renrajden dök upp på scenen. Sedan tappade jag bort henne.

Ibland förundrar sig folk över att jag mestadels reser ensam men det är det många som gör. Som denna dam, trots att hon inte var någon ungdom, som ändå åkte omkring mitt i smällkalla vintern i norra Sverige. -24 C hade det varit i Luleå på morgonen berättade hon. För att inte tala om alla ungdomar som reser ensam som backpacker runt om i världen. Både tjejer och killar.

Vintermarknaden i Jokkmokk är naturligtvis en stor händelse på orten och ett tillfälle för folk från hela Sápmi att träffas. En viktig del är naturligtvis mingel och vingel. Finska hördes förvånansvärt ofta i folkvimlet. Om de sedan var från Finland eller lokalbefolkning i norra Sverige kan jag inte säga men finskan är på många håll levande i norra Sverige. Inte minst meänkieli från Tornedalen är starkt släkt med finskan. För övrigt älskar jag de olika dialekterna och språkbruket i norra Sverige. Det är något speciellt som skiljer sig från övriga Sverige.

Men marknaden är också en stor turistattraktion med många besök från Europa. Holländska, tyska, franska och engelska hördes av och till. Ett tag hamnade jag mitt i ett gäng skåningar. Det gick inte att ta miste på. Språket gjorde sig tydligt påmint. Troligtvis en gruppresa.

Jag köpte inget med mig hem. Hanverken var ganska dyra men förståeligt eftersom det krävs en hel del arbete att framställa. Möjligen kunde man pruta för sådant såg jag också. Jag satsade mina pengar på musiken och maten.

En jättegod souvas köpte jag och fick för första gången bruk för min Swish i telefonen när jag skulle betala. Fungerade utmärkt! En marknadstallrik slank också ned på eftermiddagen i stora tältet där det serverades öl och mat. Väldigt mättande för sedan dröjde det 18 timmar innan jag nästa gång fick mig något till livs. Hotellet serverade nämligen inte gratis kvällsmål på fredagar, något som jag räknat med, och jag orkade inte gå ut och söka något i närheten, ont i foten som jag hade. Istället somnade på sängen fullt påklädd. Så kan man också avsluta en marknadsdag i Jokkmokk.


Jokkmokk vintermarknad

Mitt besök på Jokkmokks vintermarknad 2016 

Nog var det också andra som hade kameran framme.

Här fyller han på med lingon i maten. Inte behövde man gå hungrig på Jokkmokk vintermarknad

Här svär Kekkonen  presidenteden framför ett par hugade spekulanter på skinn i alla dess former och sorter. Ni kommer väl ihåg att klicka på bilden för större format?

Fina saker men det gällde att ha tjock plånbok.

Eller så gällde det att pruta. Fast 100 kronor för ett par handskar är väl inte så dyrt.

En förunderlig värld av märkliga varelser. Nästan som en saga, kanske gossen tänker?

Mattis motorsågskonst intresserade ett par unga marknadsbesökare

Pia-Maria Holmgren sjöng vackert i Jokkmokk gamla kyrka. Bl.a. hade hon en fin version av psalmen ”Härlig är jorden” på nordsamiska.

Här inne åt jag en marknadstallrik. Mycket folk som åt eller fick sig en förfriskning. Eller bara vila benen en stund. För det är mycket gående på en marknad.

Här är några av modellerna på modevisningen. En del av kläderna fanns att köpa direkt i butiker i Jokkmokk.

Här en spexare som bjöd på lite kameragodis mitt i modevisningen. Han fick en del applåder.

Ett par tanter som är sugna på något nytt på huvudet.

Här kommer så  Per Kuhmunen först i sin renrajd. Jodå, något dristade han sig till att säga även om han enligt konferenciern kan vara svårövertalad.

Här ett par av den yngre generationen Kuhmunen. Lite färre klädda i samedräkt denna gång jämfört med för två år sedan. Fast det är kanske mer på lördagen som är den stora marknadsdagen? Vackra kläder i alla fall.

Och här är renrajden på väg bort från snöscenen. Många som ville ta bild.

En sista bild innan jag begav mig för att leta upp Bettan bland snöhögarna. Kvällen var på kommande men än var det inte slut. Det var bara jag som var slut.

Nära ögat

Vet ni vad, ikväll fredag blir det ingen ingående rapport från Jokkmokk vintermarknad som jag besökte idag. Lugn, jag återkommer senare i helgen när jag hunnit sansa mig hemmavid.

En hel del hann jag uppleva och många bilder fick jag men kvällen är sen efter en rejäl tupplur på tre timmar. Jag förkortade min vistelse på marknaden något eftersom jag fick ont i höger fot. Att den inte vill bli bra! – Och jag kände mig mycket trött när jag äntligen fick slänga mig på sängen en stund. Jag somnade som en stock.

När jag kom till hotellet hade jag tur och fick en parkeringsplats med uttag för motorvärmare så inte heller i morgon lördag behöver Bettan känna sig frusen vid starten.

Det jag ändå vill berätta är att jag höll på att köra på en ren. På väg till Jokkmokk från Boden såg jag några renar på vägen men det var inget problem för jag såg dem på långt håll och hann också ta ett par bilder.

När jag sedan körde tillbaka i mörker hände nästan det som inte får hända. Helt plötsligt fanns en ståtlig ren mitt framför kylaren. Jag tvärnitade och hörde hur däcken fräste mot den isiga vägytan. Renen promenade lugnt till sidan men marginalen var bara ett par sekunder. Jag hade inte hunnit stanna om den stått kvar på vägen.

Jag och renen klarade oss men nära var det och hjärtat pumpade en stund efteråt.

Vägen var rak och fin. 100 km/h fick man köra; jag körde ungefär 90. Gissa om jag dämpade farten ytterligare efter denna incident.

Den värsta renfaran är väl över i morgon men man vet aldrig vad som kan hända på vintriga vägar. Lugna puckar, jag kör med förstånd och håller avstånden!

Renar i trafiken på förmiddagen. På kvällen hade varit betydligt svårare att se.

Lång väg till marknad

Skrivbordet är minimalt och mitt externa tangentbord får sitta i knä vilket inte är det optimala. Jag befinner mig ikväll i Boden. Inte i brännvinsboden utan i garnisonsstaden Boden i Norrbotten.  På väg till Jokkmokk vintermarknad.

Färden hit tog en stor del av dagen men vädret var strålande och Bettan knogade på i jämn lunk. Som kallast var det -18 C i Tupos söder om Uleåborg.

Jag satt och tänkte på hur fina vägar de har norröver och då speciellt när man närmar sig Uleåborg och vidare mot Torneå. Tänk om vi fick ha lika fina vägar i Österbotten. Ok, nu har vi förvisso fått en fin sträckning norr om Vasa men i övrigt finns det mycket att önska.

Jag tänkte också på hur stor och präktig stad Uleåborg är och jag förundrade mig hur denna stad vuxit. Det skulle vara intressant att ta del av stadens historia för låt säga för hundra år tillbaka och till dags dato. Vad är det som gjort att denna stad har närmare 200 000 innevånare, universitet och många företag?

Jag menar, den ligger förvisso vid Ule älvs mynning men vad mer finns det som gjort denna stad till Finlands fjärde största stad? Vad jag förstår så finns inte direkt några naturtillgångar i närheten eller märkvärdigheter här.

Jag fortsatte över gränsen vid Haparanda och kom in Norrbotten. Även här fanns fina vägar med framför allt omkörningssträckor med jämna mellanrum och tillåtna hastigheter på 110 km/h fast det är mitt i vintern. Åter tänkte jag på riksåttan mellan Maxmo och Kvevlax i Österbotten och jämförde.  Och suckade.

I Boden bor jag på hotell Nivå. Ett helt ok hotell. Ett ganska litet rum disponerar jag i två nätter men det har allt vad som behövs och det är varmt inomhus. Jag lyckades också norpa åt mig en av hotellets fyra parkeringsplatser med uttag för motorvärmare. I morgon när jag kommer tillbaka från marknaden lär det inte vara lika lätt.

Hotellet bjuder också på ett enkelt kvällsmål mellan 18 och 20. Med betoning på enkelt men Gratis! Ikväll var det den fattige studentens kost, kokta makaroner och korv. Det gick också att äta, inte helt fel.

Jag tog en bricka och tittade mig omkring för att få klart för mig systemet. Jodå, där fanns korven och där fanns makaronerna och där fanns ketchupen. Eller nej, flaskan var tom. Tjejen som skötte hushållet hämtade en ny flaska ketchup. Sedan öste jag upp en rejäl giva (portion). Det var bara det att jag glömt att ta tallrik och höll på att lägga hela lasset direkt på brickan. Jag hejdade mig i sista ögonblick och svingade elegant en tallrik under makaronerna. Jag slapp att äta från brickan, tack och lov.

Min portion var dock inte överhövan stor. En man, en riktig jobbare verkade det som och med muskler som Arnold, öste upp en riktig bamseportion som säkert var tre gånger så stor som min. Det rymdes helt enkelt inter mera på tallriken och tallriken var inte liten. Han måste ha gillat makaroner för det fanns inte speciellt mycket korv ombord.

Vad mera finns att berätta. Jo, jag tog en promenad i staden på drygt en halvtimme. Måste få lite frisk luft och sträcka på benen efter dagens körning. Kölden ligger kring -15 C och jag konstagerade att jag bör ta på mig överdragsbyxor i morgon när jag skall tillbringa dagen på Jokkmokk vintermarknad. Rysligt kallt kändes det trots långkalsonger.

Folk snubblade förbi, nästan ihopkrupna och väl påbyltade. De flesta var säkert på väg hem efter dagens värv. En mindre vinterklädd, ung man stod utanför en pizzeria och nojsade. Han fick syn på min kamera och ville veta om jag var fotograf och vart jag var på väg. Har det hänt nåt, undrade han veta. Han var minst sagt på pickalurven och beklagade att han inte hittade något ställe som sålde öl. Och han hade tråkigt i Boden. Han var stockholmare och även han på väg till Jokkmokk. Få se hur han klarar morgondagen?

Det är inte första gången jag är i Boden. Senast jag var här var för två år sedan. Då med Karlby Resebyrå som ordnade en gruppresa. I år var det för få anmälda så resan ställdes in. Därför åkte jag själv. Inget hindrar mig från att se en ren, äta lite souvas och känna marknadsstämningen i Jokkemokke, som jag säger.


Jokkmokk vintermarknad 

Souvas 

Webbkamera live i Jokkmokk (kan ligga nere ibland pga att många tittar). Har ni tur ser ni en besökare från Pampas.

 

 

Jag passerade kyrkan i Kalix invid älven. Bilderna kan vara lite underliga pga att jag redigerar dem på min bärabara dator med 15 tum skärm. Vi får se

Mycket snö i Boden. På ett ställe fanns en mindre grävmaskin upp på toppen av ett högt snöberg inne i centrum. Detta hindrar dock inte att man visar vägen till camping, bad och stugliv. En sommar är på kommande efter snön.

Jag vet inte hur denna bild blev men den visar i alla fall ”blodmånen” i all sin prakt hängandes över Boden. Blev den dålig och suddig tar jag bort den sedan.

Inte som Woodstock men Jokkmokk duger gott!

Vi har välsignats med ett helt underbart sparkföre! Jag ställde mig på medarna idag och rände ned till byn, mer eller mindre. Någon spark här och där gjorde att jag susade framåt med god fart. Inte på ett enda ställe bet den fast. Ni som nyttjat spark vet vad jag menar.

Och inte blev det sämre genom att jag undfägnades med äggsmörgåsar och te i en av gårdarna. Som friherre kan jag inte må bättre, speciellt som jag stiger upp från min skönsömn på morgonen när det mig behagar, d.v.s. i god tid innan 06.

Tidigare på dagen hade jag besökt min frissa och hon gjorde mig fin i huvudet så nu kan jag med tillförsikt närma mig julen – utan att förväxlas med tomten. Han är ju lite hippieaktig med långt hår och yvigt skägg. Dock inte att förväxla med de något magrare typer som befolkade Woodstock 1969.

Förresten, en upplevelse som jag missat och så häri bakspegeln gärna skulle ha upplevt är just Woodstock-festivalen 1969. Då var jag bara en pojkspoling som knappast visste vad Woodstock var och än mindre kunnat ta mig dit.

Vilken stämning det måste ha varit där och vilka band som uppträdde där. Jag undrar, trots alla festivaler och konserter som nu erbjuds nästan som vardagsmat, om inte Woodstock ändå var alla festivalers urmoder.

Arrangörerna hade räknat med 200 000 besökare, det kom 500 000! – (siffrorna varierar) – Två personer dog och två föddes på festivalen. År 2019 är det 50 år sedan Woodstock och månne inte då så borde de ställa till med en jubileumsfestival? Men det blir nog aldrig som den gången 1969.

Oj, hur kom jag in på detta, jag som bara tog en tur med sparken idag? Jo, det var frissan. Hos henne beklagade jag mig över att det ser dåligt ut med att besöka vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari. Researrangören, som jag bokat hos, meddelade för en vecka sedan att för få som hade anmält sig; det blir ingen färd till Jokkmokk i år. Suck, och jag som sett fram emot detta!

Dock finns en möjligen att köra bil dit själv. Det blir t.o.m. klart billigare. Körning via Haparanda. Övernattning i Boden två nätter på hotell och besök på marknaden fredagen den 2 februari. Renraid, modevisning, stor marknad med bl.a. sameslöjd, renrace på Talvatis, konserter av Sofia Jannok samt Pia-Maria Holmgren bl.a. På kvällen samedans för den som orkar. Fast den får jag nog skippa, tror jag.  Någon som är sugen att hänga med och dela bensinkostnaden? Tre dagar totalt.


Woodstock  

Jokkmokk vintermarknad  

Se där kommer jag åkandes som en annan Michelin-gubbe på en självstyrande spark! Kanske jag tar den till Jokkmokk ifall det blir av?

[youtube=https://youtu.be/EVH0jvnaIqU]

 

[youtube=https://youtu.be/25jcOuRtJv4]

Handwärmer

Jag gjorde ett kort besök i Vattenfalls tält på Jokkmokk marknad i lördags. Egentligen vet jag inte varför, kanske av ren nyfikenhet. Fast någon ren fanns där inte! Vid dörren stod en dam och delade ut en mojäng. Jag fick den i handen och visste inte vad, därför frågade jag. Jo, en handvärmare var det. Tänk så praktiskt! Men hur fungerar den? Damen lät munnen gå, jag hörde en tredjedel, resten försvann i allt sorlet.  Bla bla aktivera den, handvärmare, kallt på vintern…. Uppriktigt sagt så hörde jag ytterst lite vad hon sade men tackade artigt och gick ut ur tältet. Efteråt började fundera på riktigt; hur fungerar den rent praktiskt? Inte det teoretiska.

En sådan handvärmare, eller två, kunde vara bra att ha när jag t.ex. är ute och fotograferar på vintern med bara, stelfrusna fingrar. De kan inte vara dyra eftersom de delades ut till höger och vänster. Återandvändbara. En suddig etikett fanns med kortfattade instruktioner på tyska men texten kunde knappt läsas. Det stod något om mikrovågsugn. Resten försvann i allt sorlet.

Ikväll satt jag och lekte med den utan att veta hur den fungerar. Plötsligt blev den jättevarm, knappt så jag kunde håll i den. Juhuu, den fungerar, tänkte jag. Den värmde rejält en stund, sedan blev den åter slapp och slö, innehållet förvandlat till en trög gelé.

På nätet står att den kan kokas i vatten 8 minuter för att återfå sina värmande egenskaper.  Men hur är det med att ha den i mikron? Någon som vet? Och hur skall jag göra för att få den att avge värme, den funktionen har jag inte kommit på trots det som hände ikväll. Bara så där. Finns det andra som använder denna typ av handvärmare? Tillhör det allmänbildningen att känna till vad en handvärmare är? Jo, en rejäl, ullstickad vante vet jag vad det är men denna manick? Som kommentar emottages svar med tacksamhet!

2016-02-10 handvärmare 001-1
Där har ni den lilla klumpe-dumpen mot en A4:a. En räddare i nöden?

Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!

Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen!

Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av stapeln denna vecka vilket föranleder ökad militär aktivitet i området. På väg till Jokkmokk hamnade vår buss att köra ikapp med en bandvagn som gasade på i 60 knyck längs med väg 97. Vi vann när vi till sist kunde göra en omkörning.

Små byar, ibland spridda skurar med bebyggelse på vår väg till Jokkmokk. Mycket skog och vackert snöklädda träd. Ibland såg vi renar, några stod i diket nära vägen och sökte föda. På ett ställe fanns det färska, blodiga spår på vägbanan efter kollision med ren.

Vi passerade Lenatorp med lagenlig blå-vit skylt i dikeskanten men inte en människa eller ett endaste hus syntes till. Jo, en lyktstolpe såg jag! Den lyste i ensamt majestät över korsningen vid Lenatorp.

Plötsligt förlorade vi all synlig kontakt med vägbanan. På mindre än en minut svepte dimma in över vindrutan och bildade is som försvårade blickfånget framåt. Även andra fordon stod plötsligt stilla på vägen med blinkande varningsblinkers skrapandes vindrutor. Således gjorde även vi (vår chaufför) och efter att vindrutan skrapats isfri kunde vi fortsätta färden i det minus 20-gradiga vädret som spelat oss ett spratt.

I Jokkmokk fick vi snabb tillgång till marknaden eftersom bussen kunde parkera nära marknadsgatan.  Jag gjorde en koll bland alla stånden och belåtet konstaterade jag att det inte var alltför mycket krimskrams. Här fanns till stor del försäljare från norra Sverige och många hantverkare/småföretagare på plats. Visst fanns det också typiska marknadsvaror som man ser överallt men det mesta var intressant att se och kanske även för att göra ett inköp. Själv köpte jag en kylsskåpsmagnet och en bok ”Året i Sápmi” skriven av Marit Mikkelsdatter Eira Murud. Slöjd, hantverk, matspecialiteter, kläder, skinn, handarbeten och mycket annat både praktiskt och som ögonfröjd fanns för de hugade. Renen stod för mycket av varornas ursprung.

Många språk hördes, främst svenska och samiska naturligtvis, men också många norrmän fanns på plats. Även finska, danska och skånska kunde uppfattas och engelska naturligtvis för de i svenska eller samiska språken icke kunniga. Jag hörde också många ungdomar som pratade samiska vilket är glädjande för ett minoritetsspråk.

 Jag kom att tala en del med en ung man från Tyskland som kunde förvånansvärt god svenska. Troligen studerade han och han befann sig i ett större sällskap som också bänkat sig i församlingshemmet för att höra jojk och berättelser med Mikael Pirak och systrarna Nik och Nilla Märak. Pirak och Märak är stora kända samesläkter och Nik är mor till Mimi och Maxida Märak, samiska aktivister och artister av mera modernt slag. Timmen var intressant för många historier berättades och även fina jojkar framfördes. Ljudanläggningen strejkade, det var bara fjällvinden som hördes med ett enerverande kvittrande i högtalarna så den stängdes av.

Bl.a. berättade Mikael Pirak om en samisk delegation som skulle åka tåg till Stockholm i ett ärende. En av deltagarna klev av redan i Sundsvall i tron att de nu var framme. De andra blev bekymrade när mannen ifråga inte fanns ombord på tåget men inget kunde göras förrän framme i Stockholm. Den olycksdrabbade förstod snart att han inte befann sig i Stockholm men fick hjälp av en konduktör att ta ett annat tåg till huvudstaden. Detta tåg var ett snabbtåg varför han hann till Stockholm före de andra. Han stod och väntade på perrongen när de andra anlände. Berättat med knorr och humor. En liknande historia berättades också i bussen fast då handlade det om fel landgång på Åland med åtföljande flyg till Skåne där de unga damerna fick invänta bussen som skulle ta dem ut i Europa. Något sådant drabbades inte vi av utan alla hittade rätt och infann sig i tid.

Jag tillbringade en god stund vid snöscenen betraktandes en modevisning av kläder gjorda i trakten. Även den traditionsenliga renrajden dök upp och gjorde en lov via scenen anförd av Per Kuhmunen där även hans familj deltog med att leda renarna. Färggrant klädda. Samiska nationaldagen firades med tal av Jacob Nygård, ordförande för Sirges sameby, och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jojk framfördes och samiska nationalsången sjöngs av Samiska kören som bestod av unga flickor. En riktigt vacker sång! Samiska nationalsången avslutade förresten också berättarstunden ”Minnen från Jokkmokks skogar och fjäll” som jag skrev om i föregående stycke. Vi fick alla resa oss upp och sjunga med så gott det nu gick för oss som inte kunde samiska.

Mat intog jag i stora öltältet där det var knökfullt med folk men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev en wok av något slag nedsköljt med en Norrlands Guld som sig bör i denna del av landet. Annars fanns det gott om matställen och serveringar. Jag tror inte någon behövde åka hungrig därifrån. Allmän toalett fanns nära öltältet, var annars, och vid ett besök där inkom en samisk yngling som jojkade högt. Vid Destination Jokkmokks byggnad finns/fanns också en webkamera i realtid: http://live.jokkmokk.com/webcam/ Nu är det tomt vid parken, då var det fullt med folk och kommers.

Sist på dagen skyndade jag till Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum där Katarina Barruk skulle uppträda med sång. Jag såg och hörde henne tidigare i höstas när hon hade sin skiv-release i Umeå. Då med full orkester… alltså här blev det visst lite fel, jag menar visst att orkestern var nykter men att de var fulltaliga fem och också med hjälp av två körtjejer. Jag gjorde då en egen inspelning som finns på YouTube. I lördags fick Katarina hjälp av sin mor på pianot. Jag gillar Katarinas stil: stark, orädd och med vacker sång mestadels på umesamiska. Som grädde på moset upptäckte jag idag att hon också kommer att uppträda på Umefolk om knappa tre veckor. Gissa vem som skall försöka höra henne även där? Biljett har jag och hotellet bokat för länge sedan. Nästa projekt.

Egentligen är Umefolk en ersättning för Jokkmokks vintermarknad som jag i ett skede inte trodde skulle bli av. Så plötsligt en söndag dök en annons upp i Vasabladet från Karleby Resebyrå där resa till Jokkmokk utlovades. Jag slog till mer eller mindre med detsamma. Resan kördes av Dahls-linjetrafik med självaste Vidar Dahl vid ratten. En fin resa, bra arrangerat, bra hotell i Boden och ett trevligt gäng som deltog. Med andra ord en lyckad utfärd till Jokkmokk Vintermarknad som varmt kan rekommenderas till nästa vinter!

Jag kan tillägga att jag inte frös  ett dugg, förberedd med flera lager kläder som jag var. En nog så viktig detalj! Hade det blivit för varmt under pälsen fanns det möjlighet att byta kläder i bussen på eftermiddagen och även avlämna inköpta varor i bussen innan en sista runda gjordes på marknaden. Bra service!

Här kommer en drös med bilder och videon med Katarina som jag spelade in i höstas. Klicka på första bilden för att sätta igång som bildspel. Glöm  inte heller F11-knappen för helskärm.

[youtube=https://youtu.be/GrqxRMfD45g]

 

Något att se fram emot

Känns det inte lite roligare om man har något kul och spännande att se fram emot? Jag fixade det för en stund sedan, en nätt, liten utflykt i slutet av februari.

Kring jul, nyår började jag fundera på om det inte skulle vara läge för en resa mitt i vintern. Ingen södernresa utan en resa med musik inuti. Verkligt svårt visade det sig. Knappt så det fanns något intressant förutom Seinabo Say i Malmö men de två konserterna var redan fullbokade. Bo Kaspers Orkester finns också i Umeå 20 februari men nej, det lockade inte 100 %.

Ett tag var jag inne på att åka på vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari, en upplevelse jag funderat på i flera år. Tyvärr blev det för få deltagare i den bussresa som en lokal arrangör annonserat om så den turen blev inställd. Synd för jag hade verkligen velat göra den resan: bo på hotell i Gällivare två nätter, en dag på Jokkmokk marknad med renar, samekultur, musik och renskav. Ett besök i Jukkasjärvi ishotell ingick också i resan samt en lördagskväll på stadshotellet i Haparanda. Föreställer er vilken succé jag gjort bland damerna på stadshotellet i Haparanda en lördagskväll i februari! Tänk om jag träffat ”Amanda från Haparanda som går till handa på en veranda”, som det sjungs om i visan! – Tyvärr blev det inte så detta år.

[youtube=https://youtu.be/f57JNXrx4Ro]

Istället bokade jag in mig på Umefolk, en folkmusikfestival i dagarna två, 26-27 februari. 23 band/artister finns på menyn så nog måste jag hitta några som är hörvärda. Nu gäller det att lyssna in sig på nätet och pricka in höjdpunkterna för jag kommer knappast att hinna höra alla. Jag gjorde förresten samma resa ifjol vilket ni kan läsa om på bloggen från februari 2015. Då skrev jag om Duo Naranjo-Weurlander och något om Frida Kahlo och En dramatisk färd över Kvarken som blev populära inlägg.

Glädjande i samband med bokningen var att jag bokade ett hotellpaket via Wasaline vilket gjorde att jag sparade in själva båtresan, ca 70 europenningar. Därtill fick jag önskat hotell, vilket ligger på andra sidan gatan till Folket hus där festivalen går av stapeln. Bara hemåt. Nu har jag något att se fram emot. Umefolk, nu kör vi!

Åtminstone Ye Banished Privateers skall jag se. De verkar vara ett livat gäng!

[youtube=https://youtu.be/Mpbg5KtvITs]