Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

Annonser

En dag på Jokkmokk vintermarknad

Någon fler incident med renar blev det inte, tack och lov, men någonstans mellan Torneå och Uleåborg såg jag två renar som korsade vägen men då på betryggande avstånd.

Jag kom förresten hem igår kväll efter en dagskörning från Boden. Jag startade vid niotiden på morgonen och kom hem 19.15. Jag hade tänkt starta lite tidigare men frukosten på hotell Nivå kl. 08.00 var försenad en halvtimme. Varför vet jag inte; kanske någon försovit sig? Trots det hördes inget knorr om detta bland frukostgästerna. Minus var att denna morgon saknades äggröra och bacon, mina hotellfrukostfavoriter. Istället blev det kokta, men kalla ägg.

Jag kunde konstatera att sträckan mellan Oxkangar och Jokkmokk är ganska exakt 700 km om man kör Bottenviken runt via Boden.

Men marknaden då? Jodå, den var värt att uppleva en gång till. Minus 18 C när jag kom dit på förmiddagen och mycket snö. Snöhögarna var minst sagt stora. 140 cm lär snödjupet vara.

Vill man i lugn och ro titta på stånden och utbudet av varor bör man vara där så fort som marknaden öppnar, klockan 10. Redan vid 12-tiden är de mycket folk som trängs och jag kan tänka att det är ännu mera på lördagen som är sista dagen. Jag hörde på radion att en ansvarig för Jokkmokk vintermarknad gissade att ca 45 000 personer besökte marknaden under de tre dagarna, torsdag till lördag.

Väl påbyltad med kläder gick jag stilla, roligt omkring och såg allehanda ting. En hel del lokalt producerat, sniderier, hantverk, mat, kläder, utrustning för renskötsel, skinn, korv inte att förglömma, vilket jag gjorde. Jag glömde att köpa med mig en laddning korvar. 100 kr eller lite mera för 5 korvar av olika slag. Jag tänkte sparade det till sist men glömde helt bort det när jag sökte mig till bilen vid femtiden. En del krims-krams och godisremmar fanns också naturligtvis men rent allmänt var det ett utbud som anstår en marknad i Sápmi.

Tyvärr fick jag ont i höger fot vilket gjorde att jag förkortade min vistelse något. Kl. 18 hade jag nämligen tänkt höra musik på Bio Norden med Mirja Palo & Marken (David Väyrynen med orkester). Så synd att det inte blev av men jag orkade inte vänta en timme med det onda i foten. Tänk så beroenda man är av alla kroppens delar. Hade jag haft tandvärk hade det säkert varit lika besvärligt.

David Väyrynens nyutgivna bok ”Marken” läste jag redan i höstas och nu hade det varit kul att se och höra honom med eget band på marknaden. Jag fick också tips om att Mirja Palo var grym och helt klart värd att lyssna till. Jag kom nämligen att prata med en herreman från Gällivare som rekommenderade hennes musik.

Jag satt jämte honom i Gamla kyrkan när jag lyssnade på en konsert av Pia-Maria Holmgren som hade skivrelease för sin första skiva på just Jokkmokk vintermarknad. Han undrade om jag var fotograf till yrket eftersom jag släpade på min systemkamera och han var också noga med att jag skulle få bra bilder. Jodå, platsen var det inget fel på, andra kyrkbänken i raden. Han var en mångårig, trogen besökare av Jokkmokk vintermarknad och gav också sin syn på marknaden och utbudet.

Tidigare på dagen hade jag bevistat en konsert med gruppen ”Norr om Stockholm” som består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson, en fioltrio med rötterna i Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. Magdalena har jag sett och hört flera gånger tidigare, riksspelman på fiol, även om hon bara är 25 år. Hemma från Gottne i Ångermanland och sprungen ur en familj med rötterna i spelmansmusiken.

Bra spelat och med låtar av eller tillägnade spelmanskvinnor som varit duktiga musikanter en gång i historien men vars namn varit försvunna eller dolda bakom en mans namn. T.ex. dotter till eller gift med ett mansnamn.

Jag hade också gärna gått på en av Sofia Jannoks två konserter men så hade jag dummat mig och glömt att boka biljett. Även om jag sett henne två gånger tidigare med samma musik hade det varit roligt att se henne på hemmaplan och det mottagande hon fick där. Herremannen från Gällivare tröstade mig dock med att jag kunde se annat och variera mig lite, vilket är sant. Det var då han nämnde Mirja Palo.

En annan jag pratade med var en äldre dam från Manchester i England. Hon gjorde en ensamresa runt om i norra Sverige på ungefär en veckas tid. Bl.a. hade hon besökt Gällivare, Kiruna, Luleå, gjort besök hos renskötande samer och nu som avslutning vintermarknaden. Hon undrade också om jag var fotograf till professionen.  Kanske det var för att jag tog en del bilder av modeuppvisningen på snöscenen? Snygga plagg i naturmaterial gjorda på orten eller i närheten.

Damen, jag glömde att fråga vad hon hette, ville också se renrajden med Per Kuhmunen med familj ledandes sina renar och ackjor bakefter. Hon undrade om det var en bra plats framför snöscenen och det var det naturligtvis för det är där rajden stannar upp och presenteras. Hon pep av förtjusning när sedan renrajden dök upp på scenen. Sedan tappade jag bort henne.

Ibland förundrar sig folk över att jag mestadels reser ensam men det är det många som gör. Som denna dam, trots att hon inte var någon ungdom, som ändå åkte omkring mitt i smällkalla vintern i norra Sverige. -24 C hade det varit i Luleå på morgonen berättade hon. För att inte tala om alla ungdomar som reser ensam som backpacker runt om i världen. Både tjejer och killar.

Vintermarknaden i Jokkmokk är naturligtvis en stor händelse på orten och ett tillfälle för folk från hela Sápmi att träffas. En viktig del är naturligtvis mingel och vingel. Finska hördes förvånansvärt ofta i folkvimlet. Om de sedan var från Finland eller lokalbefolkning i norra Sverige kan jag inte säga men finskan är på många håll levande i norra Sverige. Inte minst meänkieli från Tornedalen är starkt släkt med finskan. För övrigt älskar jag de olika dialekterna och språkbruket i norra Sverige. Det är något speciellt som skiljer sig från övriga Sverige.

Men marknaden är också en stor turistattraktion med många besök från Europa. Holländska, tyska, franska och engelska hördes av och till. Ett tag hamnade jag mitt i ett gäng skåningar. Det gick inte att ta miste på. Språket gjorde sig tydligt påmint. Troligtvis en gruppresa.

Jag köpte inget med mig hem. Hanverken var ganska dyra men förståeligt eftersom det krävs en hel del arbete att framställa. Möjligen kunde man pruta för sådant såg jag också. Jag satsade mina pengar på musiken och maten.

En jättegod souvas köpte jag och fick för första gången bruk för min Swish i telefonen när jag skulle betala. Fungerade utmärkt! En marknadstallrik slank också ned på eftermiddagen i stora tältet där det serverades öl och mat. Väldigt mättande för sedan dröjde det 18 timmar innan jag nästa gång fick mig något till livs. Hotellet serverade nämligen inte gratis kvällsmål på fredagar, något som jag räknat med, och jag orkade inte gå ut och söka något i närheten, ont i foten som jag hade. Istället somnade på sängen fullt påklädd. Så kan man också avsluta en marknadsdag i Jokkmokk.


Jokkmokk vintermarknad

Mitt besök på Jokkmokks vintermarknad 2016 

Nog var det också andra som hade kameran framme.

Här fyller han på med lingon i maten. Inte behövde man gå hungrig på Jokkmokk vintermarknad

Här svär Kekkonen  presidenteden framför ett par hugade spekulanter på skinn i alla dess former och sorter. Ni kommer väl ihåg att klicka på bilden för större format?

Fina saker men det gällde att ha tjock plånbok.

Eller så gällde det att pruta. Fast 100 kronor för ett par handskar är väl inte så dyrt.

En förunderlig värld av märkliga varelser. Nästan som en saga, kanske gossen tänker?

Mattis motorsågskonst intresserade ett par unga marknadsbesökare

Pia-Maria Holmgren sjöng vackert i Jokkmokk gamla kyrka. Bl.a. hade hon en fin version av psalmen ”Härlig är jorden” på nordsamiska.

Här inne åt jag en marknadstallrik. Mycket folk som åt eller fick sig en förfriskning. Eller bara vila benen en stund. För det är mycket gående på en marknad.

Här är några av modellerna på modevisningen. En del av kläderna fanns att köpa direkt i butiker i Jokkmokk.

Här en spexare som bjöd på lite kameragodis mitt i modevisningen. Han fick en del applåder.

Ett par tanter som är sugna på något nytt på huvudet.

Här kommer så  Per Kuhmunen först i sin renrajd. Jodå, något dristade han sig till att säga även om han enligt konferenciern kan vara svårövertalad.

Här ett par av den yngre generationen Kuhmunen. Lite färre klädda i samedräkt denna gång jämfört med för två år sedan. Fast det är kanske mer på lördagen som är den stora marknadsdagen? Vackra kläder i alla fall.

Och här är renrajden på väg bort från snöscenen. Många som ville ta bild.

En sista bild innan jag begav mig för att leta upp Bettan bland snöhögarna. Kvällen var på kommande men än var det inte slut. Det var bara jag som var slut.

Nära ögat

Vet ni vad, ikväll fredag blir det ingen ingående rapport från Jokkmokk vintermarknad som jag besökte idag. Lugn, jag återkommer senare i helgen när jag hunnit sansa mig hemmavid.

En hel del hann jag uppleva och många bilder fick jag men kvällen är sen efter en rejäl tupplur på tre timmar. Jag förkortade min vistelse på marknaden något eftersom jag fick ont i höger fot. Att den inte vill bli bra! – Och jag kände mig mycket trött när jag äntligen fick slänga mig på sängen en stund. Jag somnade som en stock.

När jag kom till hotellet hade jag tur och fick en parkeringsplats med uttag för motorvärmare så inte heller i morgon lördag behöver Bettan känna sig frusen vid starten.

Det jag ändå vill berätta är att jag höll på att köra på en ren. På väg till Jokkmokk från Boden såg jag några renar på vägen men det var inget problem för jag såg dem på långt håll och hann också ta ett par bilder.

När jag sedan körde tillbaka i mörker hände nästan det som inte får hända. Helt plötsligt fanns en ståtlig ren mitt framför kylaren. Jag tvärnitade och hörde hur däcken fräste mot den isiga vägytan. Renen promenade lugnt till sidan men marginalen var bara ett par sekunder. Jag hade inte hunnit stanna om den stått kvar på vägen.

Jag och renen klarade oss men nära var det och hjärtat pumpade en stund efteråt.

Vägen var rak och fin. 100 km/h fick man köra; jag körde ungefär 90. Gissa om jag dämpade farten ytterligare efter denna incident.

Den värsta renfaran är väl över i morgon men man vet aldrig vad som kan hända på vintriga vägar. Lugna puckar, jag kör med förstånd och håller avstånden!

Renar i trafiken på förmiddagen. På kvällen hade varit betydligt svårare att se.

Lång väg till marknad

Skrivbordet är minimalt och mitt externa tangentbord får sitta i knä vilket inte är det optimala. Jag befinner mig ikväll i Boden. Inte i brännvinsboden utan i garnisonsstaden Boden i Norrbotten.  På väg till Jokkmokk vintermarknad.

Färden hit tog en stor del av dagen men vädret var strålande och Bettan knogade på i jämn lunk. Som kallast var det -18 C i Tupos söder om Uleåborg.

Jag satt och tänkte på hur fina vägar de har norröver och då speciellt när man närmar sig Uleåborg och vidare mot Torneå. Tänk om vi fick ha lika fina vägar i Österbotten. Ok, nu har vi förvisso fått en fin sträckning norr om Vasa men i övrigt finns det mycket att önska.

Jag tänkte också på hur stor och präktig stad Uleåborg är och jag förundrade mig hur denna stad vuxit. Det skulle vara intressant att ta del av stadens historia för låt säga för hundra år tillbaka och till dags dato. Vad är det som gjort att denna stad har närmare 200 000 innevånare, universitet och många företag?

Jag menar, den ligger förvisso vid Ule älvs mynning men vad mer finns det som gjort denna stad till Finlands fjärde största stad? Vad jag förstår så finns inte direkt några naturtillgångar i närheten eller märkvärdigheter här.

Jag fortsatte över gränsen vid Haparanda och kom in Norrbotten. Även här fanns fina vägar med framför allt omkörningssträckor med jämna mellanrum och tillåtna hastigheter på 110 km/h fast det är mitt i vintern. Åter tänkte jag på riksåttan mellan Maxmo och Kvevlax i Österbotten och jämförde.  Och suckade.

I Boden bor jag på hotell Nivå. Ett helt ok hotell. Ett ganska litet rum disponerar jag i två nätter men det har allt vad som behövs och det är varmt inomhus. Jag lyckades också norpa åt mig en av hotellets fyra parkeringsplatser med uttag för motorvärmare. I morgon när jag kommer tillbaka från marknaden lär det inte vara lika lätt.

Hotellet bjuder också på ett enkelt kvällsmål mellan 18 och 20. Med betoning på enkelt men Gratis! Ikväll var det den fattige studentens kost, kokta makaroner och korv. Det gick också att äta, inte helt fel.

Jag tog en bricka och tittade mig omkring för att få klart för mig systemet. Jodå, där fanns korven och där fanns makaronerna och där fanns ketchupen. Eller nej, flaskan var tom. Tjejen som skötte hushållet hämtade en ny flaska ketchup. Sedan öste jag upp en rejäl giva (portion). Det var bara det att jag glömt att ta tallrik och höll på att lägga hela lasset direkt på brickan. Jag hejdade mig i sista ögonblick och svingade elegant en tallrik under makaronerna. Jag slapp att äta från brickan, tack och lov.

Min portion var dock inte överhövan stor. En man, en riktig jobbare verkade det som och med muskler som Arnold, öste upp en riktig bamseportion som säkert var tre gånger så stor som min. Det rymdes helt enkelt inter mera på tallriken och tallriken var inte liten. Han måste ha gillat makaroner för det fanns inte speciellt mycket korv ombord.

Vad mera finns att berätta. Jo, jag tog en promenad i staden på drygt en halvtimme. Måste få lite frisk luft och sträcka på benen efter dagens körning. Kölden ligger kring -15 C och jag konstagerade att jag bör ta på mig överdragsbyxor i morgon när jag skall tillbringa dagen på Jokkmokk vintermarknad. Rysligt kallt kändes det trots långkalsonger.

Folk snubblade förbi, nästan ihopkrupna och väl påbyltade. De flesta var säkert på väg hem efter dagens värv. En mindre vinterklädd, ung man stod utanför en pizzeria och nojsade. Han fick syn på min kamera och ville veta om jag var fotograf och vart jag var på väg. Har det hänt nåt, undrade han veta. Han var minst sagt på pickalurven och beklagade att han inte hittade något ställe som sålde öl. Och han hade tråkigt i Boden. Han var stockholmare och även han på väg till Jokkmokk. Få se hur han klarar morgondagen?

Det är inte första gången jag är i Boden. Senast jag var här var för två år sedan. Då med Karlby Resebyrå som ordnade en gruppresa. I år var det för få anmälda så resan ställdes in. Därför åkte jag själv. Inget hindrar mig från att se en ren, äta lite souvas och känna marknadsstämningen i Jokkemokke, som jag säger.


Jokkmokk vintermarknad 

Souvas 

Webbkamera live i Jokkmokk (kan ligga nere ibland pga att många tittar). Har ni tur ser ni en besökare från Pampas.

 

 

Jag passerade kyrkan i Kalix invid älven. Bilderna kan vara lite underliga pga att jag redigerar dem på min bärabara dator med 15 tum skärm. Vi får se

Mycket snö i Boden. På ett ställe fanns en mindre grävmaskin upp på toppen av ett högt snöberg inne i centrum. Detta hindrar dock inte att man visar vägen till camping, bad och stugliv. En sommar är på kommande efter snön.

Jag vet inte hur denna bild blev men den visar i alla fall ”blodmånen” i all sin prakt hängandes över Boden. Blev den dålig och suddig tar jag bort den sedan.

Inte som Woodstock men Jokkmokk duger gott!

Vi har välsignats med ett helt underbart sparkföre! Jag ställde mig på medarna idag och rände ned till byn, mer eller mindre. Någon spark här och där gjorde att jag susade framåt med god fart. Inte på ett enda ställe bet den fast. Ni som nyttjat spark vet vad jag menar.

Och inte blev det sämre genom att jag undfägnades med äggsmörgåsar och te i en av gårdarna. Som friherre kan jag inte må bättre, speciellt som jag stiger upp från min skönsömn på morgonen när det mig behagar, d.v.s. i god tid innan 06.

Tidigare på dagen hade jag besökt min frissa och hon gjorde mig fin i huvudet så nu kan jag med tillförsikt närma mig julen – utan att förväxlas med tomten. Han är ju lite hippieaktig med långt hår och yvigt skägg. Dock inte att förväxla med de något magrare typer som befolkade Woodstock 1969.

Förresten, en upplevelse som jag missat och så häri bakspegeln gärna skulle ha upplevt är just Woodstock-festivalen 1969. Då var jag bara en pojkspoling som knappast visste vad Woodstock var och än mindre kunnat ta mig dit.

Vilken stämning det måste ha varit där och vilka band som uppträdde där. Jag undrar, trots alla festivaler och konserter som nu erbjuds nästan som vardagsmat, om inte Woodstock ändå var alla festivalers urmoder.

Arrangörerna hade räknat med 200 000 besökare, det kom 500 000! – (siffrorna varierar) – Två personer dog och två föddes på festivalen. År 2019 är det 50 år sedan Woodstock och månne inte då så borde de ställa till med en jubileumsfestival? Men det blir nog aldrig som den gången 1969.

Oj, hur kom jag in på detta, jag som bara tog en tur med sparken idag? Jo, det var frissan. Hos henne beklagade jag mig över att det ser dåligt ut med att besöka vintermarknaden i Jokkmokk i början på februari. Researrangören, som jag bokat hos, meddelade för en vecka sedan att för få som hade anmält sig; det blir ingen färd till Jokkmokk i år. Suck, och jag som sett fram emot detta!

Dock finns en möjligen att köra bil dit själv. Det blir t.o.m. klart billigare. Körning via Haparanda. Övernattning i Boden två nätter på hotell och besök på marknaden fredagen den 2 februari. Renraid, modevisning, stor marknad med bl.a. sameslöjd, renrace på Talvatis, konserter av Sofia Jannok samt Pia-Maria Holmgren bl.a. På kvällen samedans för den som orkar. Fast den får jag nog skippa, tror jag.  Någon som är sugen att hänga med och dela bensinkostnaden? Tre dagar totalt.


Woodstock  

Jokkmokk vintermarknad  

Se där kommer jag åkandes som en annan Michelin-gubbe på en självstyrande spark! Kanske jag tar den till Jokkmokk ifall det blir av?

 

Handwärmer

Jag gjorde ett kort besök i Vattenfalls tält på Jokkmokk marknad i lördags. Egentligen vet jag inte varför, kanske av ren nyfikenhet. Fast någon ren fanns där inte! Vid dörren stod en dam och delade ut en mojäng. Jag fick den i handen och visste inte vad, därför frågade jag. Jo, en handvärmare var det. Tänk så praktiskt! Men hur fungerar den? Damen lät munnen gå, jag hörde en tredjedel, resten försvann i allt sorlet.  Bla bla aktivera den, handvärmare, kallt på vintern…. Uppriktigt sagt så hörde jag ytterst lite vad hon sade men tackade artigt och gick ut ur tältet. Efteråt började fundera på riktigt; hur fungerar den rent praktiskt? Inte det teoretiska.

En sådan handvärmare, eller två, kunde vara bra att ha när jag t.ex. är ute och fotograferar på vintern med bara, stelfrusna fingrar. De kan inte vara dyra eftersom de delades ut till höger och vänster. Återandvändbara. En suddig etikett fanns med kortfattade instruktioner på tyska men texten kunde knappt läsas. Det stod något om mikrovågsugn. Resten försvann i allt sorlet.

Ikväll satt jag och lekte med den utan att veta hur den fungerar. Plötsligt blev den jättevarm, knappt så jag kunde håll i den. Juhuu, den fungerar, tänkte jag. Den värmde rejält en stund, sedan blev den åter slapp och slö, innehållet förvandlat till en trög gelé.

På nätet står att den kan kokas i vatten 8 minuter för att återfå sina värmande egenskaper.  Men hur är det med att ha den i mikron? Någon som vet? Och hur skall jag göra för att få den att avge värme, den funktionen har jag inte kommit på trots det som hände ikväll. Bara så där. Finns det andra som använder denna typ av handvärmare? Tillhör det allmänbildningen att känna till vad en handvärmare är? Jo, en rejäl, ullstickad vante vet jag vad det är men denna manick? Som kommentar emottages svar med tacksamhet!

2016-02-10 handvärmare 001-1
Där har ni den lilla klumpe-dumpen mot en A4:a. En räddare i nöden?

Jokkmokks vintermarknad – jag frös inte ett dugg!

Jokkmokk, vilket härligt namn på en kommun! Kan det finnas något fint där, rent exotiskt? Jokkmokk, kommunen i Norrbotten som är större än hela Österbotten men som ändå bara har 5000 innevånare varav 2700 själar i själva tätorten. Enbart det är exotiskt! Långt mellan jojken, kan man tycka, men tätt mellan myggen, sommartid. Men så kommer denna vintermarknad i februari där det är tätt mellan jojken och synnerligen glest mellan myggen!

Lördag morgon intog jag en välsmakande frukost på hotell Bodensia i Boden. En hel hop militärer sutto vid borden. Boden må vara en före detta garnisonsstad men ändå vimlar där av militärer i dessa dagar. Övning Vintersol går av stapeln denna vecka vilket föranleder ökad militär aktivitet i området. På väg till Jokkmokk hamnade vår buss att köra ikapp med en bandvagn som gasade på i 60 knyck längs med väg 97. Vi vann när vi till sist kunde göra en omkörning.

Små byar, ibland spridda skurar med bebyggelse på vår väg till Jokkmokk. Mycket skog och vackert snöklädda träd. Ibland såg vi renar, några stod i diket nära vägen och sökte föda. På ett ställe fanns det färska, blodiga spår på vägbanan efter kollision med ren.

Vi passerade Lenatorp med lagenlig blå-vit skylt i dikeskanten men inte en människa eller ett endaste hus syntes till. Jo, en lyktstolpe såg jag! Den lyste i ensamt majestät över korsningen vid Lenatorp.

Plötsligt förlorade vi all synlig kontakt med vägbanan. På mindre än en minut svepte dimma in över vindrutan och bildade is som försvårade blickfånget framåt. Även andra fordon stod plötsligt stilla på vägen med blinkande varningsblinkers skrapandes vindrutor. Således gjorde även vi (vår chaufför) och efter att vindrutan skrapats isfri kunde vi fortsätta färden i det minus 20-gradiga vädret som spelat oss ett spratt.

I Jokkmokk fick vi snabb tillgång till marknaden eftersom bussen kunde parkera nära marknadsgatan.  Jag gjorde en koll bland alla stånden och belåtet konstaterade jag att det inte var alltför mycket krimskrams. Här fanns till stor del försäljare från norra Sverige och många hantverkare/småföretagare på plats. Visst fanns det också typiska marknadsvaror som man ser överallt men det mesta var intressant att se och kanske även för att göra ett inköp. Själv köpte jag en kylsskåpsmagnet och en bok ”Året i Sápmi” skriven av Marit Mikkelsdatter Eira Murud. Slöjd, hantverk, matspecialiteter, kläder, skinn, handarbeten och mycket annat både praktiskt och som ögonfröjd fanns för de hugade. Renen stod för mycket av varornas ursprung.

Många språk hördes, främst svenska och samiska naturligtvis, men också många norrmän fanns på plats. Även finska, danska och skånska kunde uppfattas och engelska naturligtvis för de i svenska eller samiska språken icke kunniga. Jag hörde också många ungdomar som pratade samiska vilket är glädjande för ett minoritetsspråk.

 Jag kom att tala en del med en ung man från Tyskland som kunde förvånansvärt god svenska. Troligen studerade han och han befann sig i ett större sällskap som också bänkat sig i församlingshemmet för att höra jojk och berättelser med Mikael Pirak och systrarna Nik och Nilla Märak. Pirak och Märak är stora kända samesläkter och Nik är mor till Mimi och Maxida Märak, samiska aktivister och artister av mera modernt slag. Timmen var intressant för många historier berättades och även fina jojkar framfördes. Ljudanläggningen strejkade, det var bara fjällvinden som hördes med ett enerverande kvittrande i högtalarna så den stängdes av.

Bl.a. berättade Mikael Pirak om en samisk delegation som skulle åka tåg till Stockholm i ett ärende. En av deltagarna klev av redan i Sundsvall i tron att de nu var framme. De andra blev bekymrade när mannen ifråga inte fanns ombord på tåget men inget kunde göras förrän framme i Stockholm. Den olycksdrabbade förstod snart att han inte befann sig i Stockholm men fick hjälp av en konduktör att ta ett annat tåg till huvudstaden. Detta tåg var ett snabbtåg varför han hann till Stockholm före de andra. Han stod och väntade på perrongen när de andra anlände. Berättat med knorr och humor. En liknande historia berättades också i bussen fast då handlade det om fel landgång på Åland med åtföljande flyg till Skåne där de unga damerna fick invänta bussen som skulle ta dem ut i Europa. Något sådant drabbades inte vi av utan alla hittade rätt och infann sig i tid.

Jag tillbringade en god stund vid snöscenen betraktandes en modevisning av kläder gjorda i trakten. Även den traditionsenliga renrajden dök upp och gjorde en lov via scenen anförd av Per Kuhmunen där även hans familj deltog med att leda renarna. Färggrant klädda. Samiska nationaldagen firades med tal av Jacob Nygård, ordförande för Sirges sameby, och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke. Jojk framfördes och samiska nationalsången sjöngs av Samiska kören som bestod av unga flickor. En riktigt vacker sång! Samiska nationalsången avslutade förresten också berättarstunden ”Minnen från Jokkmokks skogar och fjäll” som jag skrev om i föregående stycke. Vi fick alla resa oss upp och sjunga med så gott det nu gick för oss som inte kunde samiska.

Mat intog jag i stora öltältet där det var knökfullt med folk men finns det hjärterum så finns det stjärterum. Det blev en wok av något slag nedsköljt med en Norrlands Guld som sig bör i denna del av landet. Annars fanns det gott om matställen och serveringar. Jag tror inte någon behövde åka hungrig därifrån. Allmän toalett fanns nära öltältet, var annars, och vid ett besök där inkom en samisk yngling som jojkade högt. Vid Destination Jokkmokks byggnad finns/fanns också en webkamera i realtid: http://live.jokkmokk.com/webcam/ Nu är det tomt vid parken, då var det fullt med folk och kommers.

Sist på dagen skyndade jag till Ájtte, Svenskt Fjäll- och Samemuseum där Katarina Barruk skulle uppträda med sång. Jag såg och hörde henne tidigare i höstas när hon hade sin skiv-release i Umeå. Då med full orkester… alltså här blev det visst lite fel, jag menar visst att orkestern var nykter men att de var fulltaliga fem och också med hjälp av två körtjejer. Jag gjorde då en egen inspelning som finns på YouTube. I lördags fick Katarina hjälp av sin mor på pianot. Jag gillar Katarinas stil: stark, orädd och med vacker sång mestadels på umesamiska. Som grädde på moset upptäckte jag idag att hon också kommer att uppträda på Umefolk om knappa tre veckor. Gissa vem som skall försöka höra henne även där? Biljett har jag och hotellet bokat för länge sedan. Nästa projekt.

Egentligen är Umefolk en ersättning för Jokkmokks vintermarknad som jag i ett skede inte trodde skulle bli av. Så plötsligt en söndag dök en annons upp i Vasabladet från Karleby Resebyrå där resa till Jokkmokk utlovades. Jag slog till mer eller mindre med detsamma. Resan kördes av Dahls-linjetrafik med självaste Vidar Dahl vid ratten. En fin resa, bra arrangerat, bra hotell i Boden och ett trevligt gäng som deltog. Med andra ord en lyckad utfärd till Jokkmokk Vintermarknad som varmt kan rekommenderas till nästa vinter!

Jag kan tillägga att jag inte frös  ett dugg, förberedd med flera lager kläder som jag var. En nog så viktig detalj! Hade det blivit för varmt under pälsen fanns det möjlighet att byta kläder i bussen på eftermiddagen och även avlämna inköpta varor i bussen innan en sista runda gjordes på marknaden. Bra service!

Här kommer en drös med bilder och videon med Katarina som jag spelade in i höstas. Klicka på första bilden för att sätta igång som bildspel. Glöm  inte heller F11-knappen för helskärm.