Ormet kruper overallt!

Jag hade kunnat skriva något om Black Friday men jag vände i Stenhaga när jag såg alla bilarna på gatorna och fullsmockade parkeringar. Inget för mig. Shopping i allmänhet är ointressant för mig och speciellt om det är mycket folk i rörelse ständigt på hugget efter det ultimata priset.

En mindre bloggkamera med bra videoinspelning och som tar bilder i RAW hade jag kunnat tänka mig till rätt pris men jag har på känn att detta var inte rätta tillfället.

Istället skriver jag om Johan-Martin Spik Skum i Jokkmokk som hittade en meterlång orm i toalettstolen. Tänk så häpen och rädd han blev! Det visade sig att en granne hade rengjort sitt terrarium och då hade denna regnbågsboa rymt och besökt Johan-Martin via toaletten.

Ormens besök må ha skapat sina rubriker men det som jag tycker är mest intressant är Johan-Martins efternamn ”Spik Skum”. ”Pistol” är ett annat efternamn som jag såg för inte så länge sedan från Norrbotten. Det finns många intressanta efternamn i Norrbotten/Lappland som har samisk/finsk anknytning. Samiska efternamn kan vara Labba, Sarri, Märak, Svonni, Nutti, Sjul, Laula. Något som förvånade mig är att jag inte hittade någon mera utförlig samling med samiska efternamn på Internet.

Det finns också en mängd intressanta ortsnamn i norra Norrland. T.ex. Kangos, Svappavaara, Poultikasvaara, Hakkas, Porjus, Soppero, Vittangi för att nämna några. Tänk bara ett sådant härligt ortsnamn som Nattavaara! Så långt borta från Stockholm, Göteborg och Malmö det kan komma.

Till sist vill jag återknyta till toalettstolen. När sister Jane bodde i Umeå på Teg på 70-talet drabbades de av stockning i toalettstolen. De tillkallade en fastighetsskötare som med ett långt vajerverktyg, typ rensband, gjorde en djupdykning i deras toalett. Efter diverse manövrer fick verktyget fatt på eländet som gjorde stopp i toaletten. Det visade sig vara en badrumsmatta som hivades upp ur toalettstolen. Sister blev förvånad men fastighetsskötaren gav henne en avhyvling: sådant spolar man bara inte ned i toaletten! Jag förmodar att hon kände sig dum men oskyldig.

Senare visade det sig att när grannen kom hem fann han sin toalettstol skadad och badrumsmattan försvunnen. Rensbandet/verktyget hade nämligen frimodigt gjort ett besök hos grannen och norpat badrumsattan! – Så kan det också gå! Inte konstigt alls att ormet bytte lägenhet.


Orm kröp upp ur toaletten: ”Jag blev skraj som fan” – P4 Norrbotten

Lappland, någonstans mellan Stora Sjöfallet  och Ritsem

 

Storforsen och Stora Sjöfallet – mot fjällen

Det blev en tämligen blöt historia igår eftermiddag på väg till Stora Sjöfallet uppe i fjällen. Men först besåg jag Storforsen en bit från Älvsbyn. Ett präktigt långt vattenfall med utbyggd stig längs med fallet. Jag var inte ensam utan det kom nu som då några som var ute i samma ärende men definitivt ingen trängsel. Stort hotellkomplex i närheten så det är inga problem att hitta natthärbärge i denna krok av världen.

Inget sovande här utan jag fortsatte till Jokkmokk där jag intog en sen lunch bestående av en kebabtallrik till humant pris. Köpte även en lokalproducerad basturökt korv i ICA Rajden. Som reservproviant.

Efter Jokkmokk blev det regn från och till. Inte så bra för fotograferandet men man kan ändå får rätt dramatiska bilder om det inte ösregnar. Svängde av vid Porjus för en 10-mila färd till Vietas och Stora Sjöfallet där jag bokat logi.

Enkelt, rent och dyrt för den hotellstandard som bjöds. Men så är det kanske i fjällen där turisten får betala. Det lilla soffbordet var alldeles för lågt för att på datorn kunna skriva någon längre epistel som denna. Det löste jag med att lyfta in verktygsbacken ur bilen och placera tangentbordet på den. Badrummet var ganska stort men jag förstår inte att de lyckats placera toalettstolen och duschen i samma sida av badrummet bara en halv meter från varandra när det finns gott om utrymme för en bättre placering. Nu kunde man nästan sitta på toalettstolen och duscha på samma gång. Kanske bra om man har bråttom på morgonen? – Sängen var skön och vilsam.

Middag som bjöds senare på kvällen var typen ”lite och dyrt”. Den gravade rödingen och stuvade potatisen smakade utmärkt men liiite större portion hade varit önskvärd. Som i Jokkmokk på Opera där det bjöds en betydligt större portion för mer än halva priset. Men så var det bara en vanlig kebabtallrik och inte lika fint serverat.

Jag strövade runt lite på området och tog bilder men regnet hotade hela tiden. Förutom ståtliga fjäll runt om var det mest spännande jag såg ett tappert försök att starta en Epa-traktor med truck. Nä, trucken drog inte utan den satte bara gafflarna i bakstammen på den ombyggda Volvon och så bar det iväg med tjock svart rök ur avloppet på Volvon som försökte få igång motorn. Avloppet kom direkt ut på motorhuven och inte baktill som annars är fallet. De försvann uppe på backen men någon start av Epa-traktorn blev det inte. Så roar sig ungdomen en lördagskväll i Vietas som stället heter.

I huset där jag bor fanns också sistlidna natt ett par från Finland som är här för att jaga. En ung man och likaledes ung kvinna med hund. Från Kemi visade sig de vara när vi språkades vid en stund. Mestadels på engelska naturligtvis.

Idag söndagsmorgon är det blåsigt och under natten har det kommit snö på fjälltopparna. Vädret ser inte ut att bli särskilt bra men det gäller att gilla läget och ge sig ut för att uppleva fjällvärden under denna söndag. Kommande natt och imorgon lovas snö så vem vet om jag får borst snö av Bettan i morgon bitti?

Mest så här såg min dag ut igår lördag

Storforsen utanför Älvsbyn

Framme vid Stora Sjöfallet.

Vy från Stora Sjöfallet. Tyvärr blir det inte fler bilder än så för denna gång på grund av dålig täckning för Internet. Ibland går det snabbt, ibland är det erbarmligt trögt.

Fler än en fela som spela

Jag återvänder ännu något till Jokkmokk eftersom jag där gjorde en liten inspelning med de skönspelande damer som utgjorde trion ”Norr om Stockholm”. De spelade så vackert fiol och berättade mellan låtarna om musiken och ursprunget.

Tyvärr köpte jag inte deras CD som de ödmjukt saluförde. Jag brukar annars rätt ofta köpa en CD de gånger jag besöker en konsert eller ett framträdande. Som ett minne och som stöd för de grupper och musikanter som inte har ett fett skivbolag i ryggen. Ibland signerad. Denna gång drabbades jag av plötslig blyghet.

Dock har jag på känn att de också kommer att spela på Umefolk och då finns det kanske chans att bättra mig i fråga om framåtanda.

Videon laddade jag idag upp på YouTube och finns till uppspelning i detta inlägg. Så att ni något får bekanta er med musiken och spelglädjen. Jag frågade dessutom om lov och det fick jag via deras Facebook-sida så allt borde vara i ordning. Det är ju deras musik.

För den som vill lyssna mera på deras musik så finns de också på Soundcloud med några låtar. Håll till godo!


Norr om Stockholm på Facebook

Norr om Stockholm på Soundcloud

[youtube=https://youtu.be/VxUwQeuKXeI]

En dag på Jokkmokk vintermarknad

Någon fler incident med renar blev det inte, tack och lov, men någonstans mellan Torneå och Uleåborg såg jag två renar som korsade vägen men då på betryggande avstånd.

Jag kom förresten hem igår kväll efter en dagskörning från Boden. Jag startade vid niotiden på morgonen och kom hem 19.15. Jag hade tänkt starta lite tidigare men frukosten på hotell Nivå kl. 08.00 var försenad en halvtimme. Varför vet jag inte; kanske någon försovit sig? Trots det hördes inget knorr om detta bland frukostgästerna. Minus var att denna morgon saknades äggröra och bacon, mina hotellfrukostfavoriter. Istället blev det kokta, men kalla ägg.

Jag kunde konstatera att sträckan mellan Oxkangar och Jokkmokk är ganska exakt 700 km om man kör Bottenviken runt via Boden.

Men marknaden då? Jodå, den var värt att uppleva en gång till. Minus 18 C när jag kom dit på förmiddagen och mycket snö. Snöhögarna var minst sagt stora. 140 cm lär snödjupet vara.

Vill man i lugn och ro titta på stånden och utbudet av varor bör man vara där så fort som marknaden öppnar, klockan 10. Redan vid 12-tiden är de mycket folk som trängs och jag kan tänka att det är ännu mera på lördagen som är sista dagen. Jag hörde på radion att en ansvarig för Jokkmokk vintermarknad gissade att ca 45 000 personer besökte marknaden under de tre dagarna, torsdag till lördag.

Väl påbyltad med kläder gick jag stilla, roligt omkring och såg allehanda ting. En hel del lokalt producerat, sniderier, hantverk, mat, kläder, utrustning för renskötsel, skinn, korv inte att förglömma, vilket jag gjorde. Jag glömde att köpa med mig en laddning korvar. 100 kr eller lite mera för 5 korvar av olika slag. Jag tänkte sparade det till sist men glömde helt bort det när jag sökte mig till bilen vid femtiden. En del krims-krams och godisremmar fanns också naturligtvis men rent allmänt var det ett utbud som anstår en marknad i Sápmi.

Tyvärr fick jag ont i höger fot vilket gjorde att jag förkortade min vistelse något. Kl. 18 hade jag nämligen tänkt höra musik på Bio Norden med Mirja Palo & Marken (David Väyrynen med orkester). Så synd att det inte blev av men jag orkade inte vänta en timme med det onda i foten. Tänk så beroenda man är av alla kroppens delar. Hade jag haft tandvärk hade det säkert varit lika besvärligt.

David Väyrynens nyutgivna bok ”Marken” läste jag redan i höstas och nu hade det varit kul att se och höra honom med eget band på marknaden. Jag fick också tips om att Mirja Palo var grym och helt klart värd att lyssna till. Jag kom nämligen att prata med en herreman från Gällivare som rekommenderade hennes musik.

Jag satt jämte honom i Gamla kyrkan när jag lyssnade på en konsert av Pia-Maria Holmgren som hade skivrelease för sin första skiva på just Jokkmokk vintermarknad. Han undrade om jag var fotograf till yrket eftersom jag släpade på min systemkamera och han var också noga med att jag skulle få bra bilder. Jodå, platsen var det inget fel på, andra kyrkbänken i raden. Han var en mångårig, trogen besökare av Jokkmokk vintermarknad och gav också sin syn på marknaden och utbudet.

Tidigare på dagen hade jag bevistat en konsert med gruppen ”Norr om Stockholm” som består av Stina Brandin, Alva Granström och Magdalena Eriksson, en fioltrio med rötterna i Dalarna, Ångermanland och Västerbotten. Magdalena har jag sett och hört flera gånger tidigare, riksspelman på fiol, även om hon bara är 25 år. Hemma från Gottne i Ångermanland och sprungen ur en familj med rötterna i spelmansmusiken.

Bra spelat och med låtar av eller tillägnade spelmanskvinnor som varit duktiga musikanter en gång i historien men vars namn varit försvunna eller dolda bakom en mans namn. T.ex. dotter till eller gift med ett mansnamn.

Jag hade också gärna gått på en av Sofia Jannoks två konserter men så hade jag dummat mig och glömt att boka biljett. Även om jag sett henne två gånger tidigare med samma musik hade det varit roligt att se henne på hemmaplan och det mottagande hon fick där. Herremannen från Gällivare tröstade mig dock med att jag kunde se annat och variera mig lite, vilket är sant. Det var då han nämnde Mirja Palo.

En annan jag pratade med var en äldre dam från Manchester i England. Hon gjorde en ensamresa runt om i norra Sverige på ungefär en veckas tid. Bl.a. hade hon besökt Gällivare, Kiruna, Luleå, gjort besök hos renskötande samer och nu som avslutning vintermarknaden. Hon undrade också om jag var fotograf till professionen.  Kanske det var för att jag tog en del bilder av modeuppvisningen på snöscenen? Snygga plagg i naturmaterial gjorda på orten eller i närheten.

Damen, jag glömde att fråga vad hon hette, ville också se renrajden med Per Kuhmunen med familj ledandes sina renar och ackjor bakefter. Hon undrade om det var en bra plats framför snöscenen och det var det naturligtvis för det är där rajden stannar upp och presenteras. Hon pep av förtjusning när sedan renrajden dök upp på scenen. Sedan tappade jag bort henne.

Ibland förundrar sig folk över att jag mestadels reser ensam men det är det många som gör. Som denna dam, trots att hon inte var någon ungdom, som ändå åkte omkring mitt i smällkalla vintern i norra Sverige. -24 C hade det varit i Luleå på morgonen berättade hon. För att inte tala om alla ungdomar som reser ensam som backpacker runt om i världen. Både tjejer och killar.

Vintermarknaden i Jokkmokk är naturligtvis en stor händelse på orten och ett tillfälle för folk från hela Sápmi att träffas. En viktig del är naturligtvis mingel och vingel. Finska hördes förvånansvärt ofta i folkvimlet. Om de sedan var från Finland eller lokalbefolkning i norra Sverige kan jag inte säga men finskan är på många håll levande i norra Sverige. Inte minst meänkieli från Tornedalen är starkt släkt med finskan. För övrigt älskar jag de olika dialekterna och språkbruket i norra Sverige. Det är något speciellt som skiljer sig från övriga Sverige.

Men marknaden är också en stor turistattraktion med många besök från Europa. Holländska, tyska, franska och engelska hördes av och till. Ett tag hamnade jag mitt i ett gäng skåningar. Det gick inte att ta miste på. Språket gjorde sig tydligt påmint. Troligtvis en gruppresa.

Jag köpte inget med mig hem. Hanverken var ganska dyra men förståeligt eftersom det krävs en hel del arbete att framställa. Möjligen kunde man pruta för sådant såg jag också. Jag satsade mina pengar på musiken och maten.

En jättegod souvas köpte jag och fick för första gången bruk för min Swish i telefonen när jag skulle betala. Fungerade utmärkt! En marknadstallrik slank också ned på eftermiddagen i stora tältet där det serverades öl och mat. Väldigt mättande för sedan dröjde det 18 timmar innan jag nästa gång fick mig något till livs. Hotellet serverade nämligen inte gratis kvällsmål på fredagar, något som jag räknat med, och jag orkade inte gå ut och söka något i närheten, ont i foten som jag hade. Istället somnade på sängen fullt påklädd. Så kan man också avsluta en marknadsdag i Jokkmokk.


Jokkmokk vintermarknad

Mitt besök på Jokkmokks vintermarknad 2016 

Nog var det också andra som hade kameran framme.

Här fyller han på med lingon i maten. Inte behövde man gå hungrig på Jokkmokk vintermarknad

Här svär Kekkonen  presidenteden framför ett par hugade spekulanter på skinn i alla dess former och sorter. Ni kommer väl ihåg att klicka på bilden för större format?

Fina saker men det gällde att ha tjock plånbok.

Eller så gällde det att pruta. Fast 100 kronor för ett par handskar är väl inte så dyrt.

En förunderlig värld av märkliga varelser. Nästan som en saga, kanske gossen tänker?

Mattis motorsågskonst intresserade ett par unga marknadsbesökare

Pia-Maria Holmgren sjöng vackert i Jokkmokk gamla kyrka. Bl.a. hade hon en fin version av psalmen ”Härlig är jorden” på nordsamiska.

Här inne åt jag en marknadstallrik. Mycket folk som åt eller fick sig en förfriskning. Eller bara vila benen en stund. För det är mycket gående på en marknad.

Här är några av modellerna på modevisningen. En del av kläderna fanns att köpa direkt i butiker i Jokkmokk.

Här en spexare som bjöd på lite kameragodis mitt i modevisningen. Han fick en del applåder.

Ett par tanter som är sugna på något nytt på huvudet.

Här kommer så  Per Kuhmunen först i sin renrajd. Jodå, något dristade han sig till att säga även om han enligt konferenciern kan vara svårövertalad.

Här ett par av den yngre generationen Kuhmunen. Lite färre klädda i samedräkt denna gång jämfört med för två år sedan. Fast det är kanske mer på lördagen som är den stora marknadsdagen? Vackra kläder i alla fall.

Och här är renrajden på väg bort från snöscenen. Många som ville ta bild.

En sista bild innan jag begav mig för att leta upp Bettan bland snöhögarna. Kvällen var på kommande men än var det inte slut. Det var bara jag som var slut.

Nära ögat

Vet ni vad, ikväll fredag blir det ingen ingående rapport från Jokkmokk vintermarknad som jag besökte idag. Lugn, jag återkommer senare i helgen när jag hunnit sansa mig hemmavid.

En hel del hann jag uppleva och många bilder fick jag men kvällen är sen efter en rejäl tupplur på tre timmar. Jag förkortade min vistelse på marknaden något eftersom jag fick ont i höger fot. Att den inte vill bli bra! – Och jag kände mig mycket trött när jag äntligen fick slänga mig på sängen en stund. Jag somnade som en stock.

När jag kom till hotellet hade jag tur och fick en parkeringsplats med uttag för motorvärmare så inte heller i morgon lördag behöver Bettan känna sig frusen vid starten.

Det jag ändå vill berätta är att jag höll på att köra på en ren. På väg till Jokkmokk från Boden såg jag några renar på vägen men det var inget problem för jag såg dem på långt håll och hann också ta ett par bilder.

När jag sedan körde tillbaka i mörker hände nästan det som inte får hända. Helt plötsligt fanns en ståtlig ren mitt framför kylaren. Jag tvärnitade och hörde hur däcken fräste mot den isiga vägytan. Renen promenade lugnt till sidan men marginalen var bara ett par sekunder. Jag hade inte hunnit stanna om den stått kvar på vägen.

Jag och renen klarade oss men nära var det och hjärtat pumpade en stund efteråt.

Vägen var rak och fin. 100 km/h fick man köra; jag körde ungefär 90. Gissa om jag dämpade farten ytterligare efter denna incident.

Den värsta renfaran är väl över i morgon men man vet aldrig vad som kan hända på vintriga vägar. Lugna puckar, jag kör med förstånd och håller avstånden!

Renar i trafiken på förmiddagen. På kvällen hade varit betydligt svårare att se.

Lång väg till marknad

Skrivbordet är minimalt och mitt externa tangentbord får sitta i knä vilket inte är det optimala. Jag befinner mig ikväll i Boden. Inte i brännvinsboden utan i garnisonsstaden Boden i Norrbotten.  På väg till Jokkmokk vintermarknad.

Färden hit tog en stor del av dagen men vädret var strålande och Bettan knogade på i jämn lunk. Som kallast var det -18 C i Tupos söder om Uleåborg.

Jag satt och tänkte på hur fina vägar de har norröver och då speciellt när man närmar sig Uleåborg och vidare mot Torneå. Tänk om vi fick ha lika fina vägar i Österbotten. Ok, nu har vi förvisso fått en fin sträckning norr om Vasa men i övrigt finns det mycket att önska.

Jag tänkte också på hur stor och präktig stad Uleåborg är och jag förundrade mig hur denna stad vuxit. Det skulle vara intressant att ta del av stadens historia för låt säga för hundra år tillbaka och till dags dato. Vad är det som gjort att denna stad har närmare 200 000 innevånare, universitet och många företag?

Jag menar, den ligger förvisso vid Ule älvs mynning men vad mer finns det som gjort denna stad till Finlands fjärde största stad? Vad jag förstår så finns inte direkt några naturtillgångar i närheten eller märkvärdigheter här.

Jag fortsatte över gränsen vid Haparanda och kom in Norrbotten. Även här fanns fina vägar med framför allt omkörningssträckor med jämna mellanrum och tillåtna hastigheter på 110 km/h fast det är mitt i vintern. Åter tänkte jag på riksåttan mellan Maxmo och Kvevlax i Österbotten och jämförde.  Och suckade.

I Boden bor jag på hotell Nivå. Ett helt ok hotell. Ett ganska litet rum disponerar jag i två nätter men det har allt vad som behövs och det är varmt inomhus. Jag lyckades också norpa åt mig en av hotellets fyra parkeringsplatser med uttag för motorvärmare. I morgon när jag kommer tillbaka från marknaden lär det inte vara lika lätt.

Hotellet bjuder också på ett enkelt kvällsmål mellan 18 och 20. Med betoning på enkelt men Gratis! Ikväll var det den fattige studentens kost, kokta makaroner och korv. Det gick också att äta, inte helt fel.

Jag tog en bricka och tittade mig omkring för att få klart för mig systemet. Jodå, där fanns korven och där fanns makaronerna och där fanns ketchupen. Eller nej, flaskan var tom. Tjejen som skötte hushållet hämtade en ny flaska ketchup. Sedan öste jag upp en rejäl giva (portion). Det var bara det att jag glömt att ta tallrik och höll på att lägga hela lasset direkt på brickan. Jag hejdade mig i sista ögonblick och svingade elegant en tallrik under makaronerna. Jag slapp att äta från brickan, tack och lov.

Min portion var dock inte överhövan stor. En man, en riktig jobbare verkade det som och med muskler som Arnold, öste upp en riktig bamseportion som säkert var tre gånger så stor som min. Det rymdes helt enkelt inter mera på tallriken och tallriken var inte liten. Han måste ha gillat makaroner för det fanns inte speciellt mycket korv ombord.

Vad mera finns att berätta. Jo, jag tog en promenad i staden på drygt en halvtimme. Måste få lite frisk luft och sträcka på benen efter dagens körning. Kölden ligger kring -15 C och jag konstagerade att jag bör ta på mig överdragsbyxor i morgon när jag skall tillbringa dagen på Jokkmokk vintermarknad. Rysligt kallt kändes det trots långkalsonger.

Folk snubblade förbi, nästan ihopkrupna och väl påbyltade. De flesta var säkert på väg hem efter dagens värv. En mindre vinterklädd, ung man stod utanför en pizzeria och nojsade. Han fick syn på min kamera och ville veta om jag var fotograf och vart jag var på väg. Har det hänt nåt, undrade han veta. Han var minst sagt på pickalurven och beklagade att han inte hittade något ställe som sålde öl. Och han hade tråkigt i Boden. Han var stockholmare och även han på väg till Jokkmokk. Få se hur han klarar morgondagen?

Det är inte första gången jag är i Boden. Senast jag var här var för två år sedan. Då med Karlby Resebyrå som ordnade en gruppresa. I år var det för få anmälda så resan ställdes in. Därför åkte jag själv. Inget hindrar mig från att se en ren, äta lite souvas och känna marknadsstämningen i Jokkemokke, som jag säger.


Jokkmokk vintermarknad 

Souvas 

Webbkamera live i Jokkmokk (kan ligga nere ibland pga att många tittar). Har ni tur ser ni en besökare från Pampas.

 

 

Jag passerade kyrkan i Kalix invid älven. Bilderna kan vara lite underliga pga att jag redigerar dem på min bärabara dator med 15 tum skärm. Vi får se

Mycket snö i Boden. På ett ställe fanns en mindre grävmaskin upp på toppen av ett högt snöberg inne i centrum. Detta hindrar dock inte att man visar vägen till camping, bad och stugliv. En sommar är på kommande efter snön.

Jag vet inte hur denna bild blev men den visar i alla fall ”blodmånen” i all sin prakt hängandes över Boden. Blev den dålig och suddig tar jag bort den sedan.