Julgransstöld x 2

Jag körde igår en tur på några mindre sidovägar. Jag mötte också ett par bilar lastade med julgranar, en med släpkärra. Tanken gick till alla de granar som får känna yxan i foten inför julen. Vissa köper sina granar, andra tar sina granar på egen mark, en del har kanske fått lov att ta en gran på särskilt område och så finns det de som snor en passlig gran nära en bilväg. Det är inte så stort brott tycks inställningen vara. Nästan så att det är allemansrätt men så är det naturligtvis inte.

I den spårsnö som nu ligger är det ganska lätt att se var bilar parkerats och spår leder in på en granplantering med lämplig höjd på granarna. Förhoppningsvis är granarna inte tagna olovandes men det vet man inte.

Jag minns en julgransstöld veckan innan jul i början 90-talet när jag bodde i Malmö. Jag var med om en fest på Dalaplan och vartefter kvällen fortskred fick någon den ljusa idén att visst borde värdinnan ha en julgran. Sagt och gjort, styrkta av snaps och öl, begav sig några av festprissarna ut på stan för att förära kvällens värdinna en gran. Efter en stund kom de tillbaka och mycket riktigt hade de med sig en gran. De hade helt enkelt gått till Mobilia och där tagit sig över stängslet till en julgransförsäljning på parkeringen och stulit en gran som de burit längs med Trelleborgsvägen, en sträcka på drygt en halv kilometer.

Värdinnan blev inte glad och till på köpet såg granen för anskrämlig ut. Den ville hon inte ha. De glada gossarna lät sig inte nedslås utan de tog julgran nummer ett med sig och travade tillbaka till Mobila för att byta ut granen mot någon bättre vilket också lyckades. Snart var de tillbaka med gran nummer två och minns jag inte helt fel så fick denna gran stanna för kvällen.

Nu är detta så länge sedan att jag inte minns vem alla som var med på festen och vem av dem som begav sig ut på denna stöldturné. En fyllegrej var det och det märkliga var att de lyckades inne i stan där det ändå borde finnas viss övervakning och ögonpar som spanar bakom gardinerna. Inte en utan två gånger.

Själv har jag ingen julgran utan mitt julpynt är synnerligen begränsat. En julstjärna i fönstret uppe på vinden är det mest synliga och idag kommer jag att tända den och så får den stå på till strax efter nyår. Då släcker jag åter ned den. Uppe året runt men tänd bara kring jul.

Kanske blir det en julduk på bordet, el-ljusstake i fönstret har jag säkert, och om jag hittar i mina gömmor en gammeldas jullöpare i papper föreställandes tomtar eller annat lämpligt julmotiv finner den kanske en tom plats på en vägg. Just dessa löpare är jag lite förtjust i för jag minns hur jag som liten brukade betrakta dessa ofta detaljerade bilder med intresse och fantisera om det jag såg.

Har ni julgran, äkta eller plast, och finns det någon dekoration som absolut måste finnas inför stundade högtid? Inne eller ute.

Denna gran är det ingen risk att någon vill ha men håll med om att den är lite originell.

Gran på Kalotlandet

Eller denna. Kanske skulle den passa på Salutorget i Vasa nästa år?

Isen håller på att lägga sig ut mot Kalotfjärden.

Och båtarna ligger på strand

dött träd

Detta träd, en tall, har gjort sitt. Förmodligen någon fågel som ändå gillar den än.

Kalas på ängen

Eftermiddagen tillbringades på kalas. En av grannpojkarna fyllde 6 år och naturligtvis skulle det firas. Som så ofta tidigare var kalaset av annorlunda slag. Trots den mörka årstiden med snö och minusgrader så ordnades grillparty på ängen bredvid hemmet. Brasan var tänd, stolar utplacerade med fårskinn att sitta på och korv och godis skulle grillas. Även en kubbe av gammal tall tändes på och fungerade som belysning i den mörknande kvällningen. Kusiner och faddrar anlände, kalaset kunde börja. Det var riktigt mysigt och de båda hundarna som också tillhörde sällskapet sprang runt om och motionerade barnen.

Senare drog vi oss inomhus för att smaka på tårta, käka sallad, prinskorv och köttbullar (det hade födelsedagsbarnet bestämt). Ett riktigt fint kalas!

Jag var den första som anlände, jag har också kortaste väg genom skogsbacken, och fick då som extra bonus se den julgran för inomhusburk som födelsedagsbarnet utsett. Bakom en sten i skogsbrynet fanns årets julgran. Bara att såga omkull, dra hem och pynta. Han hade dock tidigare på egen hand skaffat hem en utegran som redan var pyntad med ljusslingor vid trappan. Han hade frågat efter en såg och försvann en stund för att snart dyka upp med en gran i släptåg. Den fanns nu på plats vid trappan och påminde om den annalkande julen. – Det blir ingen jul ifall inte nån sätter fart, för att travestera en rad i Idas sommarvisa.

utegran
Det lär nog blir jul i år också.
kalas
Här sitter lillebror, kalasets yngsta deltagare.

Ljus i mörkret

Julen har smugit sig in i byn på ett hörn! Jag upptäckte nämligen den första julgranen och den var riktigt fin i mörkret. Ägaren av granen ville ha något som lyser upp i novembermörkret och jag förstår henne. Det är inte alla som har vägbelysning nära eller ser ljus i grannarnas köksfönster. Då är det fint med lite pynt som ersättning. – Visserligen är jag ingen vän av för tidigt julfirande men denna gran må vara förlåten, den är så bakom och runt om var det helt beckmörkt. Bara skogens sus hördes. Något helt annat än köpladornas tingel-tangel och tomtemusik i högtalarna.

Nu är det bara att vänta på att väderkvarnens vingar snart skall få sina lampor tända. En riktig prydnad för byn, den också. Det är inte alla byar som har egen väderkvarn med julbelysning.

Ingen snö men vad gör det. Granen lyser så vackert ändå.

Bestyr med granar och grannar

Sister Jane fick hugga en gran på mina marker. I utbyte fick jag sitta i gungstolen hemma hos dem och njuta av färdigklädd gran på julaftonen. Själv har jag ingen gran. Eller rättare sagt, granar har jag tätt in på knuten, höga som hus, året runt och på rakt led som en nord-koreansk parad. Skam till sägandes är det en förvuxen granhäck som dock skyddar bra för insyn och trafikljud. Därför har den fått stå kvar. Men vacker är den inte. En vacker dag kommer jag att hugga ned den och anordna en påskbrasa som byn inte sett dess like till. Fram tills dess får den växa till sig, inte vill jag bjuda på någon liten halvsur hög den gången.

Man kan skaffa julgran på olika sätt. Man kan köpa, hugga på egen mark eller varför inte det mest spännande alternativet, smyga in på något vackert granbestånd och helt fräckt hugga en gran eller två. Svärmor skall väl också ha en? Själv har jag praktiserat det en gång. En f.d. flickvän skulle hämta ett par julgranar till sina föräldrar. Naturligtvis ställde jag upp, jag är inte helt ovan att hantera en yxa. Det visade sig att hon redan bestämt vilka granar som skulle avverkas. Tyvärr befann de sig på fel sida om rågränsen och en av mina bästa vänner råkade äga just det skiftet där praktexemplaren stod. Tja, vad gör man? Inte kan man neka en vacker brud sina önskningar i juletid. Yxan svingades raskt och snart fanns granarna fastspända på biltaket. Jag hoppas brottet är preskriberat efter så många år?

När jag ändå är inne på ämnet förbjudna granar kan jag också nämna den gången i Malmö när jag bevittnade en, nej två, fräcka julgransstölder. Det var fest på Dalaplan några dagar innan jul. Vi var ett helt gäng som firade ett eller annat. Tjejen som bodde i lägenheten hade ingen julgran. Hon hade inte råd. Flera av festprissarna tyckte att detta var orättvist. Naturligtvis skulle hon ha gran, speciellt som försäljning av julgranar inte var långt borta. Tyvärr var försäljningen stängd eftersom det var lördagskväll. Detta hindrade dock inte de modiga riddarna från att bege sig ut på julgransjakt. De travade iväg till Mobilia där de helt sonika klättrade över stängslet och hämtade en gran. Någon vakt såg de inte till.

Det visade sig dock att granen inte alls var så fin att festens värdinna ville ha den i sin bostad. Kvistar fattades här och där och såg den inte lite trött ut? Riddarna lät sig inte nedslås av detta dystra besked. Styrkt av eldvatten begav de sig åter ut på julgransjakt till samma ställe. En stund senare kom de släpandes med en ny gran och minns jag inte helt fel fick den godkänt. Vad de gjorde av den första granen vet jag inte men kanske den fick stå lutad mot något trafikljus?

Julaftonen 2010 tillbringade jag hos mina grannar, tillika syster Jane med familj. En bastant julmiddag avnjöts. Vis av tidigare julmiddagar smakades lite av varje och därefter togs påtår av det mest goda. Själv bidrog jag bl.a. med Tjärströmming från Camillas Fiskdelikatess i Molpe, rökt vildsvin från Esse Wild Pigs och Skåne Akvavit. Även köttbullarna var goda och den hemmagjorda morotslådan var superb!

Vi besökte därefter gravgården och planterade ljus på anhörigas gravar. Det är väldigt vackert med alla dessa ljus i den mörka vinterkvällen. Vi mindes alla de som vi firat jul med en gång i tiden.

Som avslutning på julaftonen serverades fruktkräm med vispgrädde. Ett gott dessertvin från Cypern avrundade de gastronomiska utsvävningarna.  Jag råkade ut för fler äventyr på julaftonen 2010 men det tar vi en annan gång.

 

Legal gran

 

 

Ljus för de Saliga