Julen 2018 kom, trivdes och for

Så är julen 2018 i det närmaste över även om julgran och diverse pynt ännu hänger med någon tid. Själv är jag ganska snabb med att avmontera julen; redan den första vardagen efter nyår ryker julen ut.

Julaftonen tillbringades hos sister Jane och svåger på andra sidan landsvägen med julmiddag och senare på kvällen kaffe/te och tårta.  Julmiddagen innehöll allt vad som tarvas en julafton även om lutfisken saknades, något som jag inte sörjer. Med så många godsaker på bordet är det lätt att äta sig fördärvad men vis av erfarenhet så åt jag med förstånd och smakade på alla anrättningarna innan jag tog lite till av det allra gottaste. Eller, allt var ju gott men patén som jag införskaffat var superb, köttbullarna goda och kalopsen och lådorna utsökta för att inte tala om kallskuret och fisken i olika former. Efterrätten avstod jag dock ifrån, inte för att jag ogillade utan för att det inte rymdes mera.

Jo, en julklapp fick jag också även om jag inte väntat mig något. Sis hade köpt en ryggsäck på hjul som passar utmärkt som handbagage. Större utrymme för datorn som jag ofta har med på resa och praktisk både att rulla, bära i hand och ha på ryggen. Hon tyckte att jag behövde en sådan efter att jag tidigare i höst under deras semester på Kanarieholmarna skötte om deras katt ”Kisse” och såg till att den hade något i skålarna. Bara att tacka och ta emot.

Det nya året står för dörren och ofta brukar det finnas saker som skall skötas på denna sida nyår. Bl.a. att betala diverse medlemsavgifter och så köpa den billigaste biljetten till Urkult. Fram till nyår är det 740 kr för tre dagar av musik, aktiviteter, glädje och umgänge med början 1 augusti.  Efter nyår betalar man 840 kr för vuxen fram till sista maj när nästa höjning kommer. Egentligen mycket billigt med tanke på hur mycket man får för slanten. Nästa år får jag köpa pensionärsbiljett till det facila priset av 300 kr före nyår. Tjohoo!

Jag har i två år jobbat som festivalfotograf men skickade ett meddelande innan jul att jag gärna avstod som fotograf kommande Urkult, något som accepterades. Orsaken är främst att jag i sex år har fotograferat på Urkult (fyra år helt privat) och tycker att jag fotat det mesta, det är då lätt att upprepa sig. Därför tänkte jag att kanske fler vill prova på för att få större variation i bildmaterialet. Kanske jag återkommer längre fram om det finns vakans.

Annars har julen varit så god och fridfull som man önskar varandra. På julaftonen hade jag gott om tid och körde runt lite med kameran innan julmiddagen så småningom serverades. Inte mycket folk i rörelse, det var bara en bilist som hade bråttom och körde om i rasande fart. – Nu ett par vardagar och så är det åter helg.


Urkult biljetter – Är det någon som känner sig sugen på Urkult och kan bestämma sig redan nu finns billig biljett till salu.
Bilden som visas har jag tagit vid insläppet.

Naturligtvis, kvarnen i byn stod åter grann och vacker med vingar prydda hela december och en bit in på det nya året.

Inte mycket bad här inte. Endast en man och en kvinna var ute för att få sig lite frisk luft  på julaftonen på Storsand i Monäs.

Och blickade jag ut mot havet såg det rätt ödsligt ut denna julafton. Ödsligt men ändå lugnt och vackert på sitt sätt.

 

Att fira julafton

Så är det åter julafton. Dags att kolla om tomten, den gynnaren, är på kommande. Lägg märke till att ordet gynnare kan betyda både det ena och andra. Allt från donator till skälm. Eller gunstig herre. Mången tomte lär väl ikväll få utlopp för sin filuriska sida.

Ack nej, någon tomte lär inte besöka mig men man kan ju alltid hålla utkik om han syns på himlapällen med sina renar. Om inte, så kanske han syns på Flightradar24? Förresten så har jag inte i år sett något skrivet om julflygningarna från Europa till finska Lappland för träff med tomten. Något jag missat? Jag har kollat några gånger på Flightradar men det har då sett helt normalt ut.

Blir det Kalle Anka på eftermiddagen? Är det en tradition hos er? Själv är jag inget stort fan av Kalle på julafton men det finns de i släkten som absolut måste se ankan utan byxor varje julafton. Ungefär som Gustav Svensson. Så jag får förmodligen min dos. Jag skall nämligen avnjuta julmiddag hos sister Jane senare idag och TV lär väl stå på.

Julklappar? Nej, blir det inte många av. Jag har helt slutat att köpa julklappar. Istället ger jag en slant till RK och Frälsningsarmén. Det känns nästan som något en alternativ jul men det är inte medvetet. Fast det vore intressant att åtminstone en gång i livet fira en alternativ jul. Vad skulle det kunna vara? Tåls att fundera på.

Det som händer på julafton är att tända ljus på anhörigas gravar och så julmiddagen. Sis brukar kunna komponera denna årets måltid helt superbt. Själv bidrar jag med paté, prinskorv, sill och en Skåne, min lille vän. En eller två iskalla nubbar brukar sitta bra mitt i maten. Och Skåne måste det vara, inget annat. Samma till midsommar. Där är jag själv lite som Gustav Svensson. Håller på traditionen.

En annan tradition är att titta på Julfreden som utlyses på Gamla Stortorget i Åbo vid middagstid. Direktsändning i tv som också går att se i kungariket. Det är liksom då julaftonen börjar på riktigt. Att stilla sig något, om man inte sätter upp farten ytterligare på kökssidan eller som för barnen, bygga upp förväntningar inför kvällen.

Vi är inte där riktigt än, denna morgon/förmiddag, julafton 2017. Först skall naturligtvis Svensson, Svenssons julafton skådas. Ingen julafton utan Gustav Svensson och hans familj som firar julafton. Vi har våra principer, Gustav och jag. – Den går också ikväll på Svt24 klockan 21.00 svensk tid men jag tittar den redan nu via nätet och Öppet Arkiv.

G O D  J U L !


God Jul – Svensson Svensson från Öppet Arkiv

Flightradar24

Inte att förglömma min egen  personliga julklassiker. Elvira som har sin åsikt klar om jultomten. Det gäller att ha styr på ”klädorna”!

[youtube=https://youtu.be/-uolReTpERU]

Smaker, dofter och allsång

Så är det mesta av julen förbi och jag kan göra en förnöjd summering även om det inte blev en särdeles vit och kall högtid.

Julafton tog jag en promenad i byn. Vädret var fint och vid byns begravningsplats lyste ljusen vackra på gravarna. I syd syntes en fin aftonrodnad. Jag tände några ljus på anhörigas gravar och vid sista ljuset tappade jag fullständigt bort tändsticksasken. Den fanns ingenstans tills jag såg något märkligt i det sista tända ljusets plastbehållare. Jodå, jag hade lyckats tappade den dit och även satt på locket. Asken gick inte att rädda så med lite knep fick jag återtända ett av ljusen som slocknat.

Sister Jane bjöd på utsökt julmiddag och vi lät oss alla väl smaka. Där fanns alla julbordets läckerheter förutom lutfisk, vilket jag var glad för. Jag är ingen vän av denna fisk. Däremot smakade siken utmärkt och kalopsen doftade mustigt! Middagen fick vänta lite för en av husets mågar skulle absolut se Kalla Anka. Det tillhör traditionen hävdade han bestämt. Jag kom att tänka lite på Svenson, Svenson. Husmor fogade sig snällt i 10 minuter men sedan satte vi igång. Ett par timmar satt vi och avnjöt julbordet, utan att jag för den skull behövde justera bältet.

Men trött blev jag och hem gick jag för att ta en tupplur. Den blev längre än jag tänkt mig men beslöt ändå att fullfölja min avsikt att återvända för att bjuda på ett särdeles gott destillat som avslutning på kvällen. Flaskan har stått oöppnad i skåpet i närmare 6 år och var ytterligare lagrad på fat 12 år så det var inget fuskverk. Lagavulin, min favorit malt whiskey, hälldes upp i konjakskupa för att doften inte skulle gå till spillo. En sådan innehållsrik doft! Egentligen hade det räckt med att dofta på drycken men för att få full valuta för pengarna så fick även tunga och gom ta del av upplevelsen. Detta är ingen dryck som intages i mängd utan bör nyttjas sparsamt. Som tilltugg rekommenderas ost som Gorgonzola, Roquefort eller Stilton. Vi nöjde oss dock med överblivna köttbullar från julbordet. Vanhelgade vi stunden?

Jag minns första gången jag smakade Lagavulin så kom jag att tänka på mormors båthus. Doft och smak av tjära, fiskeredskap, nät, stora kar för insaltning av fisk, tång och sjöluft, fiskebåt, petroleum, inpyrda stockväggar. Så var det också på julaftonen.

Juldagen blev en mellandag med regn och blåst men idag, jul annan dag, bjöd min granne fåraherden på födelsedagskalas på byastugan. Han fyllde jämna tiotal och ville fira det med en fest för de närmaste sörjande, som han skrev på FB. Vi samlades klockan ett på eftermiddagen och bjöds på smörgåstårta, rökt fårkött, snittar, piroger, sallad och jag vet inte allt vad. Tur att Juldagen hade varit en stilla dag. Därtill musikalisk underhållning från fiol och dragspel. Som mellanspel fick vi fylla i en frågetävling som rörde födelsedagsbarnets person och historia. Inte helt lätt att veta vilken modell på traktorn som han kör, hur ofta han fjällvandrat, vad hette hans historielärare? En lätt fråga var märket på ryggsäcken han fått som födelsedagspresent och som han hett åtstundade. Det var ju bara att gå fram och kika bland gåvorna. Jag fick 8 rätt av 10. Inte visste jag att Madonna var hans favoritartist. Sedan blev det tårta, kakor och godis tillsammans med allsång. Så bra vi sjöng! Särkskilt nästgårdssvåger som på äldre dagar blivit en flitig körsångare fick lufta sin talang.

Ikväll blir det stilla lugnt, jag lyssnar på en samisk grupp/artist som jag nyligen upptäckt och som spelar riktigt bra musik: Anja Storelv. https://open.spotify.com/artist/50yUEBlYBMUPgLMU1xhiBP

Förresten: dagarna har redan blivit längre!!!

2015-12-24 Julmånen
Full julmåne är inte så vanlig. Här smyger den bland trädkronorna på julaftonen.
2015-12-24 Oxkangar 045-1
Mitt-i-byn på julaftonen. Inte mycket snö som synes och på Juldagen regnade allt bort fullständigt. På Jul annan dagen nästan storm men sol.
Oxkangar 2015-12-24
Isläget på julaftonen var skröpligt. Inget fiske från is kom till stånd.

Julafton

Julafton är förbi och jag får göra en summering.

Efter att jag besökte begravningsplatsen för att tända ljus på våra anfäders gravar var det bara att vänta på julmiddag hos sister Jane och hennes familj. Hon bullade upp en mängd läckerheter på julbordet och sedan var det upp till var och en att äta med förstånd. Jag klarade mig bra för jag tog lite av varje och fyllde på något av det som var bäst. Fisken var superb, lådorna jättegoda, såsen underbart välsmakande och köttbullarna fordrade påfyllning både en och två gånger. Med andra ord, en mycket välsmakande komposition av rätter och tillbehör.

Efter en välbehövlig paus intogs risgrynsgröt med fruktkräm som gran finale. Tänk så mycket gott det ryms i en mage ändå!

Jultomten lyste med sin frånvaro men de som befann sig i koltåldern var lika med noll och då har tomten kanske inte tid med att hoa och tjoa hos byxmyndiga. Dock fick jag på något sätt ändå julklappar. Godispaket från Kronoby, hemmalagat tunnbröd, ett fårben för grillning och en fototidning med nyttiga tips för en nybörjare med systemkamera. Allt mycket uppskattat. För att inte tala om en flaska konjak som skall avnjutas vid tillfälle. Själv var jag sparsam med att ge julklappar men de som inte har det så gott ställt har fått bidrag via kända kanaler.

Allt är frid och fröjd; jag mig härmed känner nöjd.

När jag var liten trodde jag på jultomten. Jag minns speciellt en jul när vi satt vid julbordet och mor plötsligt erinrade far om att han glömt att hämta laken som beställts hos en av byns fiskare. Far rusade åstad för att hämta fisken. En kort stund senare hördes ett dunkande på farstubron och snart kom tomten in genom dörren. Tomten hade en säck full med julklappar som han delade ut och jag fick säkert både en och flera. Dock grumlades glädjen av att far inte var hemma. Det minns jag än. En stund senare efter att tomten försvunnit dök far upp med fisken i högsta hugg och jag kunde bara beklaga att han inte var hemma när tomten kom på besök. Långt senare förstod jag sammanhanget.

jul1
Sister Janes utegran
jul2
Jullöparen som jag satte upp på väggen. En sådan bild på väggen var Kalle Anka för oss barn innan tv kom. – Tomten har visst träskor 😉
jul3
Sister Jane med familj har naturligtvis pyntat sin gran. Själv hade jag ingen, men glad jag är ändå.
jul4
Juleljusen tindra fint i granen

Eklund var namnet

Vi var en mindre skara från Saltgruvan som åt liten julmiddag på en av ortens restauranger. Nåja, liten och liten, är kanske att förringa menyn. Som förrätt och tillika julbord fanns det kallskuret och fisk i olika former, sallad, lådor och kokt potatis. Enbart på detta kunde man ätit sig mätt men det serverades även huvudrätt grisnacke samt efterrätt. En superb middag som var mycket god och mättande!

Vi hade även ett lotteri där en flaska konjak lottades ut. Vi fick skriva våra namn på varsin två lappar och lägga dem i en låda. När den proceduren var genomförd skulle lott dras. Att någon i gruppen skulle dra lotten kom inte på tal utan ett grannbord där en annan firma hade julkalas anfäktades. Nestorn i den gruppen utsågs att resa sig, dra en lott och säga namnet. Mycket enkelt. Lugnt reste han sig, drog en lott och sade med gravallvarlig min sitt namn: Eklund. Ja, det var så han hette. Detta var minst sagt oväntat och framkallade en skrattsalva bland alla närvarande. Nåja, en krigare av vår stam fick flaskan i sinom tid och fler lustigheter uppstod kanske en annan dag vid intag av nämnda eldvatten.

Kvällen fortsatte med muntert samtal, mera skratt, snapsvisor och tävling som vår grupp vann med liten marginal tack vare utslagsfrågan som vår lagledare kunde. Duktigt Anneli! Som första pris fick vi varsin ficklampa som lyste som solen. Ingen fara att vi inte skulle hitta hem i sena kvällen med den belysningen. Hem kom jag i kristlig tid på nu snöbelagda vägar. Vintern har gjort sin första riktiga framstöt.

Är det något vi är bra på i Saltgruvan så är det att sjunga. Både snapsvisor och annat.

Bestyr med granar och grannar

Sister Jane fick hugga en gran på mina marker. I utbyte fick jag sitta i gungstolen hemma hos dem och njuta av färdigklädd gran på julaftonen. Själv har jag ingen gran. Eller rättare sagt, granar har jag tätt in på knuten, höga som hus, året runt och på rakt led som en nord-koreansk parad. Skam till sägandes är det en förvuxen granhäck som dock skyddar bra för insyn och trafikljud. Därför har den fått stå kvar. Men vacker är den inte. En vacker dag kommer jag att hugga ned den och anordna en påskbrasa som byn inte sett dess like till. Fram tills dess får den växa till sig, inte vill jag bjuda på någon liten halvsur hög den gången.

Man kan skaffa julgran på olika sätt. Man kan köpa, hugga på egen mark eller varför inte det mest spännande alternativet, smyga in på något vackert granbestånd och helt fräckt hugga en gran eller två. Svärmor skall väl också ha en? Själv har jag praktiserat det en gång. En f.d. flickvän skulle hämta ett par julgranar till sina föräldrar. Naturligtvis ställde jag upp, jag är inte helt ovan att hantera en yxa. Det visade sig att hon redan bestämt vilka granar som skulle avverkas. Tyvärr befann de sig på fel sida om rågränsen och en av mina bästa vänner råkade äga just det skiftet där praktexemplaren stod. Tja, vad gör man? Inte kan man neka en vacker brud sina önskningar i juletid. Yxan svingades raskt och snart fanns granarna fastspända på biltaket. Jag hoppas brottet är preskriberat efter så många år?

När jag ändå är inne på ämnet förbjudna granar kan jag också nämna den gången i Malmö när jag bevittnade en, nej två, fräcka julgransstölder. Det var fest på Dalaplan några dagar innan jul. Vi var ett helt gäng som firade ett eller annat. Tjejen som bodde i lägenheten hade ingen julgran. Hon hade inte råd. Flera av festprissarna tyckte att detta var orättvist. Naturligtvis skulle hon ha gran, speciellt som försäljning av julgranar inte var långt borta. Tyvärr var försäljningen stängd eftersom det var lördagskväll. Detta hindrade dock inte de modiga riddarna från att bege sig ut på julgransjakt. De travade iväg till Mobilia där de helt sonika klättrade över stängslet och hämtade en gran. Någon vakt såg de inte till.

Det visade sig dock att granen inte alls var så fin att festens värdinna ville ha den i sin bostad. Kvistar fattades här och där och såg den inte lite trött ut? Riddarna lät sig inte nedslås av detta dystra besked. Styrkt av eldvatten begav de sig åter ut på julgransjakt till samma ställe. En stund senare kom de släpandes med en ny gran och minns jag inte helt fel fick den godkänt. Vad de gjorde av den första granen vet jag inte men kanske den fick stå lutad mot något trafikljus?

Julaftonen 2010 tillbringade jag hos mina grannar, tillika syster Jane med familj. En bastant julmiddag avnjöts. Vis av tidigare julmiddagar smakades lite av varje och därefter togs påtår av det mest goda. Själv bidrog jag bl.a. med Tjärströmming från Camillas Fiskdelikatess i Molpe, rökt vildsvin från Esse Wild Pigs och Skåne Akvavit. Även köttbullarna var goda och den hemmagjorda morotslådan var superb!

Vi besökte därefter gravgården och planterade ljus på anhörigas gravar. Det är väldigt vackert med alla dessa ljus i den mörka vinterkvällen. Vi mindes alla de som vi firat jul med en gång i tiden.

Som avslutning på julaftonen serverades fruktkräm med vispgrädde. Ett gott dessertvin från Cypern avrundade de gastronomiska utsvävningarna.  Jag råkade ut för fler äventyr på julaftonen 2010 men det tar vi en annan gång.

 

Legal gran

 

 

Ljus för de Saliga