• Upplevelser

    Allt jag shoppade … NOT… på Juthbacka, men…

    …om jag shoppat då hade detta kanske följt med mig hem? Kanske! Bilder följer nedåt i inlägget. Galet, helt onödigt men besöker man norra Europas största loppis- och skrotmarknad, då förpliktar det att understöda verksamheten med några tokiga inköp som man absolut inte behöver. Vissa år har jag funderat på att köpa en krokig spik eller en dammig Karjala-flaska bara för att visa min uppskattning inför detta harmlösa folknöje. Vad annat drar folk i Österbotten på sensommaren än Juthbacka marknad i Nykarleby? Här samlas loppisgängen, skrotkrängarna, de som säljer delar till veteranbilar och uttjänta mopeder, lakritsremmar, smaklös korv, tummade boksidor, vevtelefoner och värdelösa f.d. mobiler, lump och kaffekoppar, Arabia och…

  • Upplevelser

    Saker och människor

    Vi människor älskar saker, ibland mera än vi älskar människor. Igår förärade jag Juthbacka-marknaden i den lyckliga staden med min närvaro i hela 4,5 timmar. Före det hade jag deltagit i ett födelsedagskalas i lite mera än 1 timme. Borde det ha varit tvärtom? Visst, jag träffade också människor på Juthbacka och det var förvisso trevligt men mestadels av tiden gick åt till att beglo saker jag aldrig skulle köpa. (Beglo, finns sådant ord? Jag tror inte det men skit samma). Jag höll i dagarna boken Walden, skriven av Henry David Thoreau, i min hand. Han förespråkar i boken ett enklare liv utan så mycket saker, inte mera än det…

Translate blog »