Avsaknaden av skor och fylla

Igår lördag blev det utflykt både i norr och i söder. Min niece Christina och hennes kille firade sin förlovning och då anlitades jag som fotograf. Trots strålande sol med åtföljande skuggor så tror jag att jag lyckades ganska väl.

På kvällen följde jag sister Jane och hennes man från den lyckliga staden åter en gång till Kaustby och festivalen där. Andra gången denna vecka. Musikaliskt var kvällen inte lika intressant för mig som i tisdags men kvällen var solig och fin och stämningen är annars så härlig på Kaustbyfestivalen.

Två saker reflekterade jag över denna dag. För det första så är det högst vanligt att man tar av sig skorna när man besöker någons hem. Det hör liksom till. Ibland blir t.o.m. värdinnan lite purken om man inte tar av sig skorna. Men, är det fest och kalas, då har nästan alla skorna på sig. Varför? Vilken är skillnaden? Någon trodde att den samlade fotsvetten skulle inverka menligt på feststämningen. En annan menade att med så många skor samlade på ett ställe skulle det bli svårt att hitta sina egna skor och därför behåller alla skorna på så att inte någon Emil ställer till oreda. Hur som helst, här finns ett undantag från regeln att alltid ta av sig skorna. Hos mig går det däremot mycket bra att ha skorna på inomhus, alldeles som det är vanligt i Danmark.

En annan sak var att jag inte såg en enda berusad person båda dagarna jag besökte Kaustbyfestivalen. Detta trots att det såldes öl, vin och sprit i Mondo-tältet. Det gick mycket lugnt och städat till och ingen ställde till bråk och stök. Med tanke på hur mycket folk som besökte festivalen och att det var lördagskväll är det anmärkningsvärt. Ok, jag såg inte varenda kotte men ändå. Och ingen blängde heller på min Malmö-keps som jag hade på huvudet. Folk hade helt enkelt kul, dansade, lyssnade på musik och umgicks i bästa anda.

Såja, nu har halva sommaren gått och någon värmebölja har vi inte sett till ännu. Få se om väderspåmannen ändå högg rejält i sten denna gång.

Här kommer ett gäng bilder från lördagskvällen i Kaustby plus en fyr.

En så här fin fyr fick förlovningsparet som present av föräldrarna. Nu hittar de hem även om det blåser och stormar på livets färd.
Detta är Estbel med medlemmar från Estland och Belgien.
På stora arenan uppträdde Paula Koivuniemi, känd och omtyckt i Finland sedan lång tid tillbaka.
 Kaustinen Folk Music Festival 2017
Mycket folk hade samlats för att lyssna på Paula. Arenan var i stort sett full.
Utanför Pelimannitalo (Spelmanshuset) satt folk i sluttningen och njöt av solen och musiken
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Vad dessa hette vet jag inte men fint spelade de och folk dansade till deras musik.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Lite konst hör också till. Vad denna installation hette vet jag inte. Kanske ”Kvastar i högan sky”?
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Ännu en grupp som jag inte vet vad de hette och de spelade i Mondos tält. Damen längst till vänster fanns med i flera olika grupper vad jag kunde se. Bl.a. i gruppen två bilder upp.
Kaustinen Folk Music Festival 2017
Senare på kvällen blev det allt lite kyligt. Då var det fint att få värma sig vid elden eller bara sitta en stund och se på lågorna

 

En tisdagskväll i Kaustby

Juli bjuder på en mängd aktiviteter, nästan för många, kan man tycka. Andra tider på året är det mera tunnsått. Men just nu är det sommarteatrar, loppisar, auktioner, byadagar, festivaler och jag vet inte allt vad som finns att besöka.

För mig har det nästan blivit en tradition att besöka Folkmusikfestivalen i Kaustby varje sommar. En stor mängd musik finns att välja bland och utbudet är varierat under hela veckan. Det är inte bara fiol och dragspel som hörs utan även mera exotiska toner av internationellt format.  Även finsk schlager- och dansmusik för den som gillar det. Igår körde de t.ex. en session som kallades ”Tribut till Kirka”. Bara Kirka-låtar framfördes.

Kirka var, som de flesta finländare känner till, en stor och omtyckt finsk sångare och artist som gick bort 2007.

Själv hade jag mest tre akter för ögonen: Duo Systrami (Sverige), Tuuletar (Finland) och Trad.Attack! (Estland). Däremellan hann jag också lyssna på en hel del annan musik under de åtta timmar jag var där.

Duo Systrami är ett syskonpar från Ångermanland som spelar fiol och cello. Jag har sett dem tidigare på Urkult och ville åter uppleva deras musik. De spelar en musik man gärna hör sent en stilla sommarkväll. Spröda toner som kan växa till en mullrande fors eller en klagan över myrar och älvar. Jag köpte en signerad skiva som minne.

De såg glada ut när de tittade ut genom dörren bakom scenen och såg kön som väntade på att bli insläppt. Kanske hade de inte väntat att så många skulle komma? Finlands Radio gjorde också en inspelning som kommer att sändas senare.

Tuuletar är en vokalgrupp som enbart använder sina röster. Men på vilket sätt! De är tidvis som en hel orkester. Jag har följt dem genom åren och fick nu åter tillfälle att se och höra dem.

Trad.Attack! är ganska så ny för mig. De kommer också i år att uppträda på Urkult och jag ville få en liten försmak av deras musik. De spelar folkmusik i modern tappning, något som ungdomarna gillade. Som de hoppade och skuttade till musiken i den sena kvällen. De (Trad.Attack!) har ett speciellt sound som jag gillar.

Men som sagt, det fanns en hel del annat också. I Spelmanhuset uppträder ofta mindre grupper med traditionell spelmans- och folkmusik. Jag vet inte riktigt hur många scener som finns men alltid finns det något på gång.

Så, har inte fullbokat program för resten av veckan så vik en dag eller två för besök på Kaustbyfestivalen eller som dess officiella namn är: Kaustinen Folk Music Festival. Folkligt, festligt. Fredag och lördag brukar bjuda på det bästa av utbudet och mycket folk kommer då. Som svensk går det alldeles utmärkt att ta del av det som bjuds i det annars närmaste helt finskspråkiga Kaustinen.  I biljettluckan var det inga problem bli betjänad på svenska och på deras hemsida finns en hel del information på svenska till skillnad mot Vasa Festival som inte har ett enda ord svenska på sin hemsida trots att Österbotten till stor del är svenskspråkigt. Fy på dem!

I värsta fall blir det så att jag åker en gång till till Kaustby denna festival. Vi får se hur humöret är på lördag. –  Såja, nu blir det annat ikväll.


Duo Systrami 

Tuuletar  

Trad.Attack!  

Kaustinen Folk Music Festival

 

 

 

Scen Setor finns alldeles strax utanför insläppet. Har spelar mindre grupper
Duo Systrami – systrarna Fanny och Klara.
Floating Sofa Quartet kallar sig denna muntra kvartett. Från vänster två danskar, sedan en finsk österbottning och till sist en skåning. De spelade livlig och medryckande musik.
Tuuletar som också rappade på valfri sida ur Kalavala-boken. Annars är det underbar stämsång och rösttrollerier de är kända för
Ville man lyssna till hornmusik fanns också sådant. Från Nedervetil var dessa musikanter.

 

Trad.Attack! från Estland fick minsann basen att kännas i märg och ben. Bl.a. säckpipa till dansanta takter spelades.

Folkligt, festligt

I lördags besökte jag både Österö Skärgårdsmarknad och Kaustby folkmusik festival, årligt återkommande traditioner, precis som vår byadag som avlöpte söndagen den 10 juli. Både skärgårdsmarknaden och byadagen är lokalt förankrade men det kommer ändå en mängd för mig okända människor som jag inte har en aning om vem de är. Det är samma med byns Facebook-sida; där har vi i nuläget 497 gilla trotsa att byn bara har ett 70-tal inbyggare. De flesta som gillar FB-sidan vet jag inte vem de är men ändå har de troligen en eller annan anknytning till byn. Eller så vill de bara vara med. 🙂

På byadagen bjöds både andlig och lekamlig spis. Korv grillades, kaffe och ”gris” avnjöts, festtal hölls, byns spelmän förnöjde, trubaduren Dennis Rönngård bjöd på härlig sång till sin gitarr och jag vann en slags klockradio på lotteriet. En sådan med speciell belysning när väckning närmar sig. Den är jag glad över. Som grädde på moset blev jag, tillsammans med ett par andra medlemmar av samfällighetens gamla styrelse, avtackad för ett 15-årigt uppdrag som kassör och sekreterare. Skönt att andra nu kunde ta över.

Skärgårdsmarknadens laxsoppa är ett måste men även en titt i skärgårdsmuséet med gamla båtar, motorer och andra ting som hör samman med en svunnen tid i skärgården. Bland flera andra försäljare fanns där min granne fåraherden med sitt stånd och sålde fårkött och fällar. Moster sålde bröd och bullar och kusin sålde fisk, naturell eller rökt. Ganska många människor träffade jag som jag fick ett litet samspråk med till skillnad från ifjol när jag tyckte att jag knappt kände någon.

På kvällen for jag tillsammans med sister Jane och svåger från den lyckliga staden till Kaustby festivalen. Vädret var oss nådigt och solen tittade mestadels fram. Det är en festival för folkmusik men utbudet är varierat och jag tror att alla hittar något att lyssna till. Folkligt och festligt, en trevlig och gemytlig stämning.

Rune Barslund & Andreas Tophøj från Danmark var den första anhalten i café Mondo. Vacker och finstämd musik på fiol och dragspel. En kontrast till detta var Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin (Dansteater Härifrån till stjärnorna). Vilt, rockigt och dramatiskt med många dansare på golvet. En stor motorcykel ingick också i programmet. Inte direkt något man förväntar sig på en folkmusikfestival men just därför tycker jag Kaustby-festivalen är bra. Det är varierat och jag lär känna musik jag inte visst fanns. Det är inte bara fiol och knätofsar.

Gruppen Basco, också från Danmark, såg jag redan ifjol på Urkult, och plötsligt såg jag i matkön ett par av gruppens medlemmar, nämligen Hal Parfitt-Murray, fiol och sång och Ale Carr på cittern. Jag tvekade inte utan fick en liten stunds samtal med Hal. Han hade försett sig med ett stort skrovmål där bl.a. mujkor (siklöja) ingick, en finsk specialitet bestående av småfisk som steks som de är utan rensning. Han gillade det och bjöd också mig på ett smakprov från tallriken men uppriktigt sagt så är det inte min specialitet. Även Ale var betänksam och avböjde. De hade otur och en del av deras instrument hade försvunnit i bagagehanteringen på flyget. Inte så bra men de fick låna instrument så framträdandet kunde genomföras.

Basco spelade uppe på Kallio Klubi som ligger på ett litet berg nära festivalområdet. Först var publiken lite stillsam och trevande men redan efter några låter vågade de första unga damerna upp på dansgolvet i vilda danser, solo eller långdans. På slutet var det fullt ös på golvet. Märkligt är att det finns en viss typ av publik på sådana ställen som dansar sin egen dans, oblygt och frimodigt. Ofta är det unga kvinnor i övre tonåren upp till i 30-årsålder som tar plats och man kan riktigt se hur de lever sig in i dansen och trivs.

Jaakko Laitinen & Väärä Raha spelade balkanmusik på finska nere vid stora scenen. Också det rivigt, dansant och svettigt för de som gav järnet på dansgolvet.

Sist såg vi Kilema med medlemmar från Madagaskar och Spanien. De hade blivit av med alla sina instrument på flyget vilket var synd för jag antar att det fanns afrikanska instrument i uppsättningen som inte kunde hittas bara så där i närheten av festivalen. Men de gjorde en fin show och fick verkligen publiken med sig.

Nöjda stävade vi hemåt i sommarnatten endast störda av en älgkalv som passerade över vägen framför kylaren. För min del var det en förövning av vad som komma skall om drygt två veckor, Urkult. Lite annan stil på den festen men ändå finns mycket gemensamt.

En liten bildbomb:

2016-07-10 Byadagen i Oxkangar
Folket bänkade sig förväntansfulla inför byadagen i Oxkangar.
2016-07-16 Österömarknad 005
I lördags, Skärgårdsmarknaden på Österö.

2016-07-16 Österömarknad 013
Ett par skor i muséet. Sådana använde min morfar.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 005
Rune Barslund & Andreas Tophøj (DK) var de först vi hörde på i Kaustby, eller Kaustinen som det heter på finska.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 055
Snart gick det vilt till på golvet. Tanssiteatteri Tsuumi: Kake – Tiellä tähtiin

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 090
Men man kunde också avnjuta en stilla jazzlåt bland mycket annan musik…

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 062
… eller bara mingla.

 

2016-07-16 Basco - Kaustbyfestivalen 102
Basco gav järnet uppe på Kallio Klubi.
2016-07-16 Kaustbyfestivalen 196
Jaakko Laitinen & Väärä Raha var inte så mycket sämre.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 205
Dans, tjo och tjim.

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 231
Eller varför inte finstämd sång i Spelmanstugan

 

2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 256
En av medlemmarna i Kilema. Första gången han spelade på det lånade instrumentet men spela, det kunde han minsann.
2016-07-16 Kilema Kaustbyfestivalen 300
Kilema

 

2016-07-16 Kaustbyfestivalen 230
Internationellt och mångkulturellt i Kaustby, inte snävt nationellt och exkluderande. Folkmusik är så mycket mer, inte bara ett sätt att hävda sitt eget utan att också ta del av och njuta av andras musik.

Genre

Jag tycker det svåraste stavade ordet på svenska är genre. Jag brukar använda det ibland och varje gång får jag fundera en extra sekund på hur ordet stavas. Det uttalas som schanger men stava det så där som en blixt från klar himmel är inte lätt. Det betyder ungefär underavdelning, typ, sort, område, stilart och används främst inom musik, konst, kultur och underhållning. Eller inom dataspel.

Jag slungade idag frågan om genres stavning till en av sommarpojkarna i Saltgruvan och till min förvåning kunde han stavningen på en gång. Det hade jag inte förväntat mig för i minst 9 fall av 10 så kan inte folk stava till ordet genre än mindre använda det i dagligt tal. Däremot menade han att det bara används inom musiken vilket jag gjorde invändning mot. Det blev att snoka i ordböcker och på nätet när jag kom hem och visst kan det användas i andra sammanhang också. Lite imponerad blev jag dock att åtminstone någon av dagens ungdomar kan stava till detta svåra ord.

salonkylan pelimannit kaustinen 2015
Salonkylan Pelimannit från  Kaustbyfestivalen. Inom vilken genre spelar de?

Lyssna, dansa eller fota?

Senaste lördag avnjöts delar av kvällens program på Kaustinen Folk Music Festival. Svåger från den lyckliga staden gjorde mig sällskap.

Bl.a. sågs och lyssnades till Jurakko, en finsk grupp med 5 damer som sjöng och trakterade olika instrument. Katri-Helena, en av Finlands mesta uppskattade artister genom tiden, uppträdde på huvudarenan. Att hon fortfarande är populär märktes. Tribali fortsatte på samma arena och spelade en mera svängig musik av internationellt slag. Jaron Freeman-Fox and the Opposite of Everything (CA) var kvällens stora behållning med sin fiol och härliga musik. Indisk inspirerad musik men med finska artister var Shava som uppträdde, också de, på Kallio Klubi uppe på berget.

Jag har för vana att fotografera och filma en hel del på liknande festivaler och när det är musikalisk underhållning. Inte minst på Urkult. Ifjol laddade jag upp över en timme video från Urkult till You Tube och från årets upplaga av Kaustby Fesivalen fastnade också ett antal GB på kamerans minneskort.

Frågan är om fotografering är det optimala att uppleva en festival eller konsert? Att fota och spela in film fordrar en hel del koncentration och då kanske jag missar  en del av musiken och feelingen. Å andra sidan är det hur roligt som helst att i efterhand se bilderna och titta på filmerna och även får uppskattning från andra.

Något har jag lekt med tanken att inte fotografera så mycket utan i stället vara mera närvarande i nuet, gunga med i rytmen, klappa takten, dansa, hoppa, i bästa fall sjunga med och yla som alla andra. De ser ju så lyckliga ut de där som lever med och ger järnet. Just när de bara hoppar upp och ned är på något sätt så primitivt och odansant men ändå beviset på att musiken går fram och är förmer än artiga applåder. Fullvuxna människor som beter sig som lycklig barn. På Urkult är det mera vanligt än på Kaustby men uppe på berget, Kallio Klubi, kan det ibland skaka loss ordentligt. Dock inte att jämföra med när det är som bäst på Urkult när hela golvet kokar framför stor scenen.

Sist på kvällen lyssnade vi en stund på en svensk grupp som spelade i Café Mondos Slutkaos. Gruppen lät besviken och grälade (på engelska) på publiken som satt där med sina vinglas och öl och bara lyssnade och applåderade men verkade sakna den riktiga gnistan. De (gruppen) hade hört att Slutkaos skulle vara kaos med musik och glada människor som verkligen var med på noterna. Jag kan hålla med, något kaos var det inte trots bra musik och platsen var nog inte den rätta för det heller. En massa bord där det sitter folk som mest är intresserade av det som serveras i baren är inte så lyckat. Mera fria ytor hade varit bättre.

Nåja, kvällen var lyckad ändå och nöjda styrde vi hemåt i den fina men lite svala sommarkvällen.

kaustinen 2015
Strax utanför grindarna spelade ett band där ett av instrumenten kallas för hang. Välljudande toner ur plåt-ufon.
kaustinen 2015_2
En saxofonist från samma band som hangspelaren men som jag tyvärr inte vet namnet på.
katri-helena kaustinen 2015
Katri-Helena, still going strong!
kaustinen 2015_5
Tur att det var träbjörnar och inte levande. I bakgrunden stora arenan.
Jaron Freeman kaustinen 2015_4
Jaron Freeman-Fox med sin grupp the Opposite of Everything
kaustinen 2015_6
Här är den svenska (tror jag) grupp som klagade på publiken. På musiken var det inget fel så det kan vi inte skylla på.
kaustinen 2015_3
Visst kan det vara skönt att få vila benen och njuta av lite gott från baren men sedan borde det bli mera spring i benen, tycker man. Något kaos syntes dock inte till vid detta bord.

Somna om

Äntligen har jag fått sova ut. Tupplur igår kväll plus att jag kom i säng före halv tolv. Dock vaknade jag tre och sedan var det svårt att somna om. Det löste sig dock. Jag låg och läste en timme sedan somnade jag om och sov till sjutiden.

Det jag läste var Henry David Thoreaus bok ”Walden”. Bl.a. läste jag följande:

Låt inte förtjänsten av levebrödet bli ditt företag utan din bisyssla. Njut av landet, men äg det inte. Avsaknaden av vitalitet och tro har gjort människan till den hon är, hon köper och säljer och tillbringar sitt liv som slav.

Klok kille den där Henry David som levde på början av 1800-talet. Hans bok är aktuell än idag. Läs den!

Idag blir det Skärgårdsmarknad på Österö och sedan styr jag kosan mot Kaustby och musikfestivalen där. Flera intressanta band och artister jag skall lyssna till.

Till sist en video med Bengt Kyllinge där han sjunger sin sång ”Somna om”. En vacker sång med tänkvärd text. Ge er tid att lyssna några minuter!

[youtube=https://youtu.be/lc7VszOsY3c]

Kaustbyfestivalen 2014 – lördag

Gårdagen tillbringades till stor del tillsammans med sister Jane och hennes gemål från den Lyckliga Staden. Först på eftermiddagen bjöds på grillat vid deras villa därefter blev det avgång till Folkmusikfestivalen i Kaustby en timmes körning bort.

Vädret var varmt och fint och folk strömmade till för att ta del av de många spelningar som gjordes på festivalområdet. Inte alltför mycket svenska hördes i folkvimlet vilket är synd för det bjöds en hel del fin musik av olika slag, inte bara spelmansmusik. Jag menar, vi längs kusten har ju så nära att det borde finnas fler finlandssvenskar på festivalen. Kanske man tror att det bara spelas gnällfiol och dansas gammeldans men så är det inte.

Först tittade vi på Pirulainen uppe på berget. Det betyder ungefär Djävlarna eller något sådan. De spelade finsk folkrock och det var verkligen musik med takt och ös. Svåger blev till och med så förtjust att kan köpte deras CD trots att han inte hört dem innan. Han tyckte också att det var synd att de (svåger och sister) inte långt tidigare om åren besökt denna festival. Detta var festival nummer 47 så de har hållit på rätt länge men när vi var unga skulle ingen av oss ens snuddat vid tanken att besöka en folkmusikfestival. Då var kanske musiken en annan men nog tror jag vi har missat en hel del kul genom åren. Själv har jag besökt Kaustbyfestivalen de senaste åren och jag tycker att jag alltid hittat något som intresserar när jag kollat programmet.

Nu fanns det dock en hel del ungdomar i publiken och det kan behövas för att hålla en festival igång år efter år. Det var också mest ungdomar som såg gruppen Etran Finatawa från Niger. De spelade musik från öknen i Sahara som också är en slags folkmusik även om det inte är med knätofs och fiol. Mera trummor, elgitarr och skramlor vid fotknölarna. Golvet var inte fullt med folk men småningom vågade ett antal unga kvinnor fram och utövade fri dans. Det är en speciell slags människor här i Norden som gillar att dansa till sådan musik. Mest kvinnor och ofta är de klädda i lite ”annorlunda” kläder och med frisyrer och smycken som visar att de förmodligen förespråkar en alternativ livsstil.

Själv var jag mest inriktad på Hoven Droven från Jämtland som spelar folkrock med gitarrer, fiol, trummor och blåsinstrument som klarinett och saxofon. Lite stillsamt i publiktillströmningen men så småningom fylldes dansgolvet och på slutet var stämningen på topp och dansen böljade fram och tillbaka. Fri dans av alla de slag blandat med en och annan vals och annan folkdans. Åter var det de unga kvinnorna i främsta ledet som gav järnet och dansglädjen var det ingen hejd på.

Killarna på scen sparade inte heller på krutet och vi fick härlig musik och de bjöd verkligen på sig själva. Roligt att se hur bra kontakt de fick med publiken som var med på diverse musikaliska övningar, dansimprovisation till låten Humbug och vågen. Roligt att vara med i publiken även om jag filmade en hel del.

Lite grann har jag börjat fundera på detta att filma på festivaler och musikframträdande. När jag filmar så är jag så koncentrerad på det att jag lite grann missar stämningen och upplevelsen. De ser ju ut att ha så roligt de där som dansar utan hämningar och verkligen lever sig in i musiken och takten. Ok, någon Travolta är jag inte men frågan är om jag inte skulle satsa lite mindre på kameran och mera på hopp och skutt som de där ungdomarna. Ensam skulle jag trots allt inte vara i min åldersgrupp och man är inte äldre än man gör sig.

En fin kväll var det och jag var fullt nöjd när jag rattade hemåt i den vackra sommarnatten.

Här videon som jag laddad upp på YouTube tidigare idag

[youtube=https://www.youtube.com/watch?v=_0DNqXIS8-w]

Förrätt: en kväll i Kaustby

Visst är det fint med musik? Ju större spännvidd man har, desto större är chansen att man trivs. Jag är allätare vad gäller musik; jag stormtrivdes igår kväll i Kaustby.

Den lätt avslöjade hemliga orten i gårdagens inlägg var Kaustby där Nordens största och äldsta folkmusikfestival avslutas inom de närmsta timmarna. En hel vecka har de hållit på och igår hade de äran att ha mig som gäst. Huvudattraktionen för min del av Folk All-in Band från kungariket. Vilket ös de kunde producera! Folk dansade, svängde och drabbades av mitt-i-natten-party.

Om denna kväll är förrätten, vilken är då huvudrätten?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=CVg3Yrk1tf8]

Semesterprogram

Igår blev det inte mycket mat gjord med egna händer. Inte idag heller.

Semestern har inletts för de flesta i Saltgruvan och det firades det med ett präktigt och välsmakande, stående bord på Nabben. Det var igår. Idag inmundigade jag laxsoppa på skärgårdsmarknaden i Österö.

Först höll jag på att glömma hela marknaden. Jag satt i godan ro och letade evenemang på nätet när jag kom på att, javisst, det är skärgårdsmarknad idag. Min egen semester närmar sig (några arbetsdagar till) och eftersom jag inte kommer att resa bort under första delen av semestern så vill man ju hitta på saker att göra i provinsen i sommar, max. två timmars bilfärd bort. Skärgårdsmarknaden var en sådan tillställning som jag inte ville missa.

Det finns egentligen massor att göra även i närområdet. För att nämna något som verkar intressant så är Oravais Teaters föreställning Lumpänglar ett måste, Jakobs Dagarna är tradition att besöka liksom Juthbackamarknaden men även dansen i Maxmo torde besökas nästa fredag. Båtutflykt till Mickelsörarna ligger högt på listan liksom Kaustby festivalen. Lägg därtill ett flertal lokala aktiviteter bl.a. vår byadag så är programmet snart fulltecknat. Hur skall jag hinna med allt annat som jag tänkt ägna mig åt: vedklyvning, städning, korvgrillning vid villan, buskröjning, bad i sen sommarkväll, fixa rost på bilen, träffa släktingar och bekanta samt den ständigt återkommande gräsattan som skall klippas.

Borde jag upprätta ett minutschema? Nej, semester skall inte var stress. Jag gör en lista och sedan ser jag vad som passar. Hmm, kanske ett besök i Umeå också kunde pressas in…? Planering pågår.

österö marknad
Liten besökare på egna ben på Österö skärgårdsmarknad.
blåklockor
Blåklockorna blommar. Dem sparade jag vid dagens klippning av gräsmattan.