En titt på höstens herrmode

Jag måste ikväll dra på munnen när jag läste en artikel på Vasabladets webbplats med följande upplyftande rubrik: ”Visst kan mode göras hållbart – Stockholm visar hur vi ska klä oss i höst”. Modebranschen är före alla andra och visar redan nu genom olika modevisningar och diverse spektakel vad som kanske bjuds ut inför nästa höst vad gäller mode.

Visst är det bra att modet är hållbart, inte tu tal om saken. Min egen Helly Hansen-tröja har hållit i mera än 35 år och är fortfarande i bra skick och mycket varm. En äkta skogshuggartröja. Tyvärr verkar jag nu ha slavat bort den eller så blev den av misstag förd till sopstationen i höstas, den lyser orange med sin frånvaro. Jag saknar denna snuttefilt och utmärkta arbetsplagg! Jag undrar om det är detta som avses när klädessnickarna visar upp sina alster till nästa höst?

Fruntimmer har alltid fått sig serverade den ena fantasifulla kreationen efter den andra så de må vara luttrade i dylika sammanhang men när jag tittar på de förslag vi herrar får inför höstens megaparties så rycker det lätt i smilbanden. T.ex. denna ”regnrock” från SELAM FESSAHAYE, vem köper denna och på största allvar inträder på Byarådets nyårskaffe om knappt ett år? Svindyr kan jag föreställa mig och väldigt chic i de rätta kretsarna men snygg, jag vet inte?http://fashionweek.se/app/uploads/2019/02/DSC_1499-400×600.jpg

Eller denna mundering från Per Götesson. Man får inte vara öm om bena i höstrusket. Och har han stuckit händerna i ett getingbo? Då blir snart fart på bena och då behövs säkert god ventilation.
http://fashionweek.se/app/uploads/2019/02/DSC_0862-1-400×600.jpg

Vi gör ett försök till och denna gång från L’HOMME ROUGE
Det närmar sig, låt vara att kavajen fått stryka på foten. Å andra sidan får köparen av denna skapelse en stor plåsterlapp på vänstra bröstvårtan. Förmodligen är det tänkt att där kan kopplas ström till för den som behöver hjärtstimulans ibland. Och vem gör inte det? Hjärta och smärta som i en gammal schlager.
http://fashionweek.se/app/uploads/2019/02/DSC_0420-400×600.jpg

Suck, vi tar en sista titt innan vi stänger denna sida och då får SCANDINAVIAN MAN äntligen visa var skåpet skall stå. Modefirman med detta namn kan säkert inte göra bort sig. En skandinavisk man, äntligen.
http://fashionweek.se/app/uploads/2019/01/DSC_0448.jpg

Nu kunde jag inte hålla mig längre för här prustade jag till. Jag antar att detta är en man som är iklädd dessa klädesplagg på väg ut i skogen eller nåt. Ett av de förnuftigare plaggen för en tant i lingontagen men för en herre? Jag säger då det, inte har man gummistövlar till den sådan snygg design!!! Här går gränsen.


Stockholm Fashion Week 

Låtom oss återvända till verkligheten en dag full med snöblandat regn i Vasa och de visioner vi där funderar på. Åtminstone klädd enligt vädret.

Vasa

 

Dos pantalónes

Lite skämmigt blev det allt! Just som hon satte nålen i tyget måste hon senast då ha upptäckt min stortå som stack ut genom ett hål i strumpan.

Jag beslöt mig idag för att inhandla två par byxor för mera festliga tillfällen. Inte byxor som används när jag går till vedlidret eller skottar snö utan när jag befinner mig på färjan över Kvarken eller strosar förnämt i kulturella sammanhang.

Tidigare besökte jag Heikki Raskus klädesaffär i Vasa på Stora Långgatan när jag snabbt och utan krångel ville förnya min garderob. På fem minuter kunde ett manfolk få ett par byxor utprovade eller en blus köpt. Denna affär upphörde tyvärr och vilsen kände jag mig. Ända tills Dressman uppenbarade sig. De kunde erbjuda service och hyfsade priser. Damerna hos Dressman var, och är, ständigt uppmärksamma på den till synes planlöst flanerande herremannen bland hyllor och lockrop. Alltid något som är extra billigt. – Jag har förresten aldrig sett en manlig expedit hos Dressman. En medveten strategi?

Hur som helst, byxor skulle inhandlas och måtten hade jag strategiskt nog antecknat i min mobil. De som gällde innan jag blev friherre, de gäller än idag.

Till saken hör att jag har något för korta ben i förhållande till övrig lekamen varför mina byxor nästan alltid måsta avkortas med några centimeter. Inget stort problem men en extra inkomst som skräddaren/sömmerskan inhöstar och som jag betalar.

Just om expediten böjde sig ned för att fastställa min byxlängd framkröp min stortå från dess dolda tillvaro i en strumpa utrustad med ett hål som jag tills dess inte observerat, eller som de säger i Närpes, noterat. –  Jag blev förskräckt!

Jag drog min stortå in under foten och hoppades att flickebarnet inte sett min tå och därmed åsamkat sig ett smärre trauma. Möjligen kan hon ha sett ett hål i strumpan för när jag skulle betala kom frågan, som på studs, om jag behövde fler stumpor och om möjligt nya kalsonger. De hade extra förmånliga priser. Eller så är det det som kallas merförsäljning. Jag avböjde, denna gång! –  Jag hämtar byxorna nästa fredag!

Reklambudskap?

Det bidde en tummetott

En helt vanlig semesterdag utan några större uppgifter på programmet. Jo, lite gräsarbete blev det på gården. Sedan blev det stadsbesök hos fotohandlaren men det gav inte så mycket idag. Mest lite rundsnack. Kollade också runt på lite kläder men tyckte inte att jag hittade något som föll mig riktigt bra i smaken. Ett ytterplagg av vardagstyp följde visserligen med mig hem men allvarligt talat, har inte män betydligt mindre att välja på när det gäller kläder och skor än kvinnor? – Tycker jag i alla fall.

Jag tog en tur till villan ikväll. Lugnt och fint där, endast några mygg höll mig sällskap
Och när jag kom hem tittade denna skönhet fram. Kejsarkronan är en av de vackraste blommor jag vet.

 

En trotjänare

Jag gjorde ikväll en tur till min kåta för att inspektera och reparera. Ena längsgående bjälken under bryggan hade gått av under vinterns myckna snö. Som tur var fanns det lite is kvar vid sidan av bryggan som jag kunde stå på och utföra mitt arbete. Men mera än ett par kvadratmeter var det inte och strandstenarna var glashala av allt vatten som den bistra nordanvinden skvätte in över stranden.

Som tur var hade jag klätt mig bra och behövde egentligen inte frysa. Långkalsonger, stövlar, stickad mössa, min kära gamla Helly-Hansen tröja samt en vindtät ytterjacka gjorde att jag inte behövde hacka tänder alls.

Min Helly-Hansen tröja köpte jag 1982 eller 1983 så den är gammal som bara den men är ändå  det bästa plagg jag någonsin köpt! Den är som ny efter varje tvätt, oberoende hur smutsig den varit innan. Det har hänt sig vintertid att den varit alldeles kladdig av kåda, full med barr och skitig av all ved jag hanterat under skogshuggningen vissa vintrar. Den har varit svart av olja på ärmarna, luktat pyton lång väg och sett ut som om den varit färdig att kastas i roskis efter diverse arbeten jag gjort och donat med. Men efter en stund eller två i tvättmaskinen hivar jag fram den fuktig men strålande ren. Jag hänger den på tork en stund och vips har jag tillbaka min tröja i nyskick. Nästan som när jag köpte den för snart 30 år sedan. Där kan man tala om kvalité! Jag tror den kommer att överleva mig.

Bättre mysplagg får man leta efter. Jag brukar ta på mig min trotjänare och lägga mig i soffan en stund och ett, tu, tre har jag somnat. Bättre sömnpiller finns inte. Ingen filt behövs heller för jag kan gott sova många timmar, om det vill sig, enbart med min Helly-Hansen som skyddande och värmande täcke. Ett makalöst plagg! Egentligen borde jag skicka ett tackbrev till den norska tillverkaren.

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=PcJAQdR-qd0]