Om jag bodde i Korsholm

Samtalsämnen, insändare och inlägg på Facebook saknas inte denna vinter i Östebotten.  Äntligen en riktig vinter, vargars och skarvars vara eller inte vara, kommunsammanslagning mellan Korsholm och Vasa skapar talrika insändare i Bladet, Kap Verde-flyget som spottade eld ur ena motorn bekymrar folk och gratis preventivmedel till ungdomar upprör känslorna för att inte tala om snöröjningen på vägarna som fått ta emot mycket kritik.

Jag yttrar mig denna gång om kommunsammanslagningen mellan Korsholm och Vasa som oförtrutet traskar på i lokalpolitiken nära provinshuvudstaden. Även om jag inte bor i någon av dessa kommuner. Jag yttrar mig eftersom frågan har större betydelse än bara en affär mellan två kommuner.

En sak som talar för sammanslagning av kommunen Korsholm och staden Vasa är det geografiska läget och att Smedsby i praktiken idag är en stadsdel i Vasa. Även Kvevlax kan i det närmaste betraktas som en förort till Vasa. På en kvart är kvevlaxbon med bil inne vid Salutorget i Vasa.

Två saker talar emot: centraliseringen och språkfrågan.

Vi har idag en kraftig rörelse mot ett allt mera centraliserat samhälle. Inte bara i Finland utan i hela världen. I Finland talas det om att regionpolitiken i framtiden kommer att beröra de 20 största städerna. Resten då, är det bara s.k. skräpytor? Vi som bor i byar och glesbygd, är vi dömda att försvinna för att ersättas av storjordbruk – där sådant är möjligt–, storskaligt skogsbruk och välbehövliga rekreationsområden för den på natur svältfödda stadsbon? Allt i ekonomins och effektivitetens namn.

Jag anser inte att det är en bra utveckling. Hela Finland skall leva, inte bara storstäderna och resten av städerna som inbördes kämpar om utrymme och status.

Just detta med inbördes kamp mellan städerna är ett av huvudargumenten för fusionsivrarna. Det gäller att Vasa kan hävda sig mot konkurrenten Seinäjoki; på ett sätt kan jag förstå dem. Framtiden hotar att slå samman landskapen Österbotten och Syd-Österbotten och vilken blir då provinshuvudstad? Vilken av dessa städer gynnas mest av centralmakterna riksdag och regering? För det är där som makten finns, hos våra riksdagsmän och -kvinnor som lovar runt, håller tunt och har en vidunderlig förmåga att slingra som en mask på metkroken när de krävs på svar, ja eller nej. Oftast blir det ett nja och sedan röstar de emot en levande landsbygd!

Vi skall inte för ett ögonblick inbilla oss att byarna i periferin i storkommunen Vasa får mycket att säga till om. Efter en övergångsperiod på tre år är allt glömt och majoriteten styr och ställer. Allt i demokratins namn.

En sak som jag observerat ibland är hur lite ungdomen i Vasa känner till den omkringliggande landsbygden. Inte sällan får jag frågan från någon ung försäljare i Vasa: Oxkangar, var finns det? Har aldrig hört talas om! – Och dessa ovetande kommer i framtiden att rösta fram politiker som gynnar deras intressen.

Jag tror helt enkelt att stadsbor och deras politiker inte känner till landsbygdens behov eller nämnvärt bryr sig därom. Det talar emot en samgång mellan Korsholm och Vasa.

Något minst lika viktigt är språkfrågan och svenskans överlevnad i Finland. Vi har idag inte en enda kommun på fastlandet som är helt svenskspråkig. Alla finlandssvenska kommuner är därmed tvåspråkiga och varför skall vi då överhuvudtaget ha svenska som förvaltningsspråk i kommunerna? Kostar bara pengar samt är krångligt och tidsödande. Så kan politiker och tjänstemän resonera i framtidens Vasa. Korsholm har idag en 70-prosentig majoritet för svenskan, något som kommer att bytas ut mot en 30-prosentig minoritet. Och som vi vet så bestämmer majoriteten.

Inte för att jag vet men jag kan gott tänka mig att redan idag är det finska som till största delen talas i korridorerna hos förvaltningen i Vasa. Det ändras knappast ifall Korsholm kommer att införlivas med Vasa.

Vi har idag en bekymmersam situation för svenska språket i Finland och inte blir den bättre genom att allt större enheter av olika slag skapas där svenska språket riskerar att försvinna i surret. Enda sättet att värna svenskan är att det finns enheter, inklusive kommuner, där svenskan har en klar majoritet. Genom en samgång mellan Korsholm och Vasa kommer ytterligare en kommun som har svenska som majoritetsspråk att försvinna.

Som om detta inte vore nog; igår läste jag i Vasabladet en artikel med rubriken ”Lanskapen kan svälja kommunerna”. Där framgår med tydlighet det hot som landsskapsreformen utgör för kommunerna. Landskapen kommer att ta över hälften av kommunernas budget och vad blir då kvar, lokalt och regionalt? Speciellt som landskapen inte har beskattningsrätt utan är hänvisad till de vindar som för tillfället blåser i granitborgen. Och de kan minsann vara turbulenta.

Landskapen är också för många, påstås det. Det kan betyda att lilla Östebotten i framtiden slås samman med Södra Österbotten och då har vi kustsvenskar inte mycket att säga till om i så viktiga frågor som sjuk- och åldringsvård.

Skulle jag få delta i en folkomröstning i Korsholm skulle jag rösta nej därför att jag är emot en allt större koncentration i samhället och för att värna svenska språket. Jag tror inte de ekonomiska vinsterna med en samgång är stora utan det handlar mera om städernas kamp i Finland. Tyvärr.

Om det sedan blir en folkomröstning är en annan sak. De politiker som är för en samgång med Vasa är uppenbarligen rädda för att förlora i en sådan omröstning och därför bör den inte genomföras och absolut inte vara tvingande. Jag anser däremot att en så stor och i det närmaste livsavgörande fråga som ens hemkommuns existens är just en sådan fråga som borde avgöras i en folkomröstning. – Om man sedan röstar bu eller bä är upp till var och en.

 

 

Annonser

Lite politik

Jag brukar inte skriva speciellt mycket om politik men jag fann några rader om detta med aktuella kommunsammanslagningar i republiken som jag tyckte var mycket passande att begrunda. Det sägs ofta att det behövs större kommuner för att få bättre och billigare sjukvård. Även ofördelaktig åldersstuktur hos befolkningen och konkurrens mellan städer och regioner förs fram som orsak till kommunslakt. Detta kan säkert till viss del vara sant men borde kunna lösas på annat sätt än genom att avliva alla små kommuner. Som ni förstår är jag måttligt förtjust över alla dessa kommunsammanslagningar som det inte tycks vara någon ände på.

Det verkliga motivet för kommunsammaslagningar finns i den artikel i Vasabladet av den 15 februari 2012 där professor emeritus Krister Stålhberg vurmar för en enda kommun i svenska Österbotten. Jag gör inte desto större utläggningar om detta utan ni kan själv läsa urklippet och de understrykningar i texten som jag tycker är så talande. Läs och dra egna slutsatser!

Klicka på klippet och läs!

Var finns brysselkålen?

I köpladan var det *plättvis kaos. Ett kaos som hållit på i flera veckor och som gör mig förvirrad. Ungefär som kommunsammanslagningarna och ”reformerna” som drabbar republiken med jämna mellanrum. Samma yta, samma produkter och samma kunder, men i ny paketering. Det gäller att röra om i grytan, annars får folk för sig att de har det bra. Omorganisering, förnyelse och nya idéer är säkert honnörsord hos de som hittat på detta.

Böckerna hade ersatts av blommor, glödlampor var stört omöjligt att hitta och biltillbehören har flyttats närmare ingången. Skoavdelningen har gjort rockad med sporten. Godiset har förflyttat kakorna någonstans, leksakerna som verkar ha uppslukats av något svart hål. Där tidigare fanns kattmat finns nu babymat. Hoppas att inte förväxling sker. Fast, vem vet, kanske slutkonsumenterna inte känner någon skillnad?

Uppriktigt sagt jag känner mig yr när jag skall göra mina inköp. Som tur var fanns osten och äpplena ännu idag på samma plats, korven vilade förnöjt i gamla diskar, brödet tronade ännu bredvid caféhörnan. Vid frysdiskarna fanns vilseledande attrapper framkörda men grönsakerna hittades ändå enkelt, förutom brysselkålen, min favoritgrönsak. Men hur är det nästa fredag?

Jag har saknat brysselkål i många veckor i frysdisken. Var finns den? Är det säsongvara eller nåt? Är det utslag av gammaldags planekonomi? Istället har jag fått nöja mig med broccoli men t.o.m. den var idag försvunnen. Var skall detta sluta? Skall jag svälta ihjäl? Skärpning Köpladan, annars kanske jag börjar handla på annat håll!

Byte av köplada är fullt möjligt om man inte känner sig hemma bland diskarna och hyllorna. Sak samma med bostadsort. Det gäller att förnya sig, vare sig det behövs eller inte. De verkar vara dagens melodi i republiken. På söndag förnyar vi presidenten i republiken. Båda kandidaterna  gillar Bryssel men om de vill slåss för ständig tillgång på brysselkål är höljt i dunkel

*plättvis är nog ett ganska sällsynt ord i svenskan. Om det alls finns? Jag snappade upp ordet i danska väderleksrapporten då det begav sig. ”Plettvis glatte veier” betydde att det var ställvis halt på vägarna. -Idag var det allt annat än halt på vägarna, men kallt. Mycket kallt.

Mitt boställe.

Nästan överkörd

Skall man bli överkörd skall det ske av en riktig bil och inte av någon mossig kommunsammanslagning. I köpladans underjordiska garage väcktes jag idag från mina funderingar av en redig V8-motor som varvade upp just som jag stod i beråd att leta mig fram till Brunte som stod och tuggade havre i en spilta bland andra av landskapets kusar. Den stora gula bilen tog ett skutt framåt och jag fick hejda mina steg i sista ögonblick. Föraren hade dock situationen under kontroll och vinkade glatt till mig.

Kvällen firas inte speciellt hos mig. Dels är jag förkyld och dels höjer jag inte en skål för att vår kära, gamla  kommun försvinner. Vad vi får istället vet jag inte men en knapp majoritet i vår kommun tyckte att gräset är grönare på andra sidan staketet. Bilen som brummade mäktigt i garaget var en Hummer. Kul att se en sådan och jag har också sett Crocodile Dundee II på TV. Dagen är inte helt bortkastad.

 

Skall man bli överkörd skall det ske av en Hummer

 

Någon som bytte ett paket knäckebröd mot godis?