Just så! Jag är inte brydd! – Kvinnliga uttryck?

Jag har funderat på detta med språket igen. Det gör jag ofta.

En sak jag lagt märke till att det finns skillnader mellan män och kvinnor när det gäller användandet av vissa ord och uttryck och hur de låter här i Svenskfinland. Kvinnorna alltså, och i Helsingfors framför allt. Där har yngre och förmodligen akademiskt skolade kvinnor ofta en knarrande röst som malar på i jämt tempo ända till slutet på meningen där rösten går upp i tonläget för att liksom dö ut i sista stavelsen. Har ni lagt märke till det? I t.ex. radio- eller TV-program. Åtminstone jag får en känsla av att de är en smula blasé. Är detta någonting typiskt för Helsingfors-svenskar av kvinnligt kön eller inbillar jag mig?

Något som jag däremot helt säkert inte inbillar mig är användandet av uttrycken ”inte brydd” och ”just så”. Jag vill påstå att det är framför allt finlandssvenska kvinnor som använder de två formuleringarna. Jag har aldrig hört eller sett en man använda de uttrycken.

”Jag är inte brydd” brukar sister Jane säga och då menar hon att hon inte bryr sig och inget får henne att ändra sig. Ordet brydd finns förvisso i Svenska Akademins ordlista men betyder då förvirrad! Andra synonymer är villrådig, rådvill, förlägen, besvärad, handfallen, förbryllad, konfunderad, bortkommen, ställd, perplex, generad vilket jag också kan hålla med om. Alltså något helt annat än att inte bry sig.

Det som jag tycker är mest lustigt är uttrycket ”just så” som höjden av indignation. ”Just så” – vad var det jag sa! Uttrycket används ofta i sociala medier och jag menar att det är nästan enbart finlandssvenska kvinnor som använder uttrycket. Det må de göra; jag brukar tänka att där var det en som fick rätt! Åtminstone enligt eget huvud. – Rätta mig om jag har fel!

Till sist ett ofog som är vanligt förekommande i kungariket. Användandet av var, vart och varifrån. Senast idag läste jag på Facebook: ”Vart åker ni ifrån?” Här har hen lyckats få in vart och (var)ifrån i samma mening i betydelen: ”Varifrån åker ni?”.

Just så! Det heter ”Var är du?”, ”Vart åker du?” och ”Varifrån kommer du?” och inget annat.

Här har vi Ida Lundbergs snöskoter på museet på Österö. Hon var kvinnan som inte var brydd att ta sig fram både vinter som sommar långt ut till havs.

 

Annonser

2,4 % på Finlandssvenska Bloggare är män

Det har i dagarna varit uppmärksamhet i bloggvärlden kring den kommande finlandssvenska bloggalan i Vasa som går av stapeln 21 november; ett lovansvärt initiativ. Jag menar att bloggandet är en ganska stor rörelse i samhället och vad mera kan önskas än ett evenemang som lyfter fram skrivandet/bilder på nätet och en festlighet för umgänge bloggare emellan.

Mycket av det som skrivits om bloggalan handlar om nomineringen till olika kategorier där en vinnare per kategori presenteras på galan. Man kan säga som så att många känner sig manade, få blir utvalda och endast en är vinnaren.

Går man in på länken till nomineringen så hamnar man på en portal för finlandsvenska bloggare där det också finns en lista över bloggare. Där möter man närmare 250 bloggare som anmält sin blogg till sidan, de flesta är kvinnor. Jag hittade 6 män i listan, en var jag osäker på och en var en blandblogg. Hur som helst, futtiga 2-3 % av bloggarna i denna lista är män. Jag skulle tro att läget i runda slängar inte är mycket bättre inom bloggvärlden i allmänhet. Hur kommer det sig?

Är bloggskrivandet en kvinnlig domän, bryr sig män inte om att anmäla sin blogg eller kan män inte skriva? Det sista har jag svårt att tro; en stor del av litteraturen har män som författare och massmedia hyser ett stort antal män. Som yrke håller sig männen väl framme som författare medan skrivandet på gräsrotsnivå inte alls verkar lika lockande. Har män ingenting att skriva om i sin vardag, sina intressen, sina tankar? Anses det inte manligt att skriva, kan mannen på golvet inte skriva eller har män svårt att delge sina innersta tankar?  Ofta när män skriver blogg handlar det om det praktiska men det finns undantag. Jag tänker på t.ex. bloggen Framstegen.

Kvinnor skriver mera om sina känslor, sin familj, hur de ser på sin person, sin livssituation, sitt välbefinnande, sitt utseende. Kanske har de lättare att uttrycka det rent mänskliga? Jag vet inte, frågor som jag inte har något självklart svar på.

Det handlar också om nätverk. Jag tror många unga kvinnor läser varandras bloggar och bildar grupper för pepp och beundran. Det handlar till viss del om att presentera det ultimata livet med snygga kläder, ett fint hem, den perfekta kroppen, den nyttiga maten, den bästa träningen, det ljuva nöjeslivet; saker som intresserar mig personligen tämligen minimalt. Trots det är de flesta bloggar jag läser skrivna av kvinnor men de har en något annan inriktning på sina bloggar.

Hur som haver så tror jag att det blir få män som kommer att delta på bloggalan så tillvida tjejerna inte släpar med sina hjärtegryn. Synd att det blir så men samtidigt kan man inte klandra kvinnorna att de odlar bloggandet; det är vi män som inte vill eller förmår uttrycka oss begripligt till allmän beskådan. Det är det bloggandet handlar om.

Kvinnorna, och då främst unga kvinnor, dominerar bloggandet men två av de bästa bloggar jag läst var skrivna av män. Tyvärr nedlagda sedan flera år tillbaka.

nätverk
Nätverk i tidig morgon