Idag är det tio år sedan salig mor avled och lämnade oss. Tänk så fort tiden går. Det är nästan så att jag tycker att det var ifjol eller något sådant. Tillsammans med sister Jane och svåger åkte jag ikväll till begravningsplatsen och tände ljus på graven. Vi har alla hållpunkter här i livet som vi minns extra bra. När någon föddes eller dog, giftermål och separationer, framgångar och misslyckanden, människor vi mött. Det märkliga är ändå allt som vi inte minns, allt det andra, vardagarna och rutinerna. Egentligen har vi glömt det mesta. Eller är det så? Kanske det ändå finns lagrat någonstans i hjärnan, precis allt som vi…