-
Levnadsstrategi
Jag läser idag en kolumn i Vasabladet som har rubriken ”Fortsätt att leva”. Den handlar om människor som lever länge och kommer högt upp i ålder. Två exempel är Paul 96 år från Österbotten som fortsätter deltid med sågarbete samt Dagny 107 år i Sverige som är känd bloggare. Det finns också vissa områden i världen (Blue Zones) som påstås hysa människor som är friskare och lever längre än genomsnittet. Okinawa i Japan, Sardinien i Italien, Nicoya i Costa Rica, Ikaria i Grekland och Loma Linda i Kalifornien. Jag noterar att fyra av dessa finns vid havet. Det finns säkert olika förklaringar till varför vissa människor lever längre än andra,…
-
19:12, snart dags för nyheterna
Påsken är förbi och i morgon blir det åter vardag. Hur stor betydelse det nu har när jag är friherre? En stund i skogen har jag dock inbokat för morgondagen. Röjning på gång. Värme utlovas kommande vecka med temperaturer kring +20 C. Inte så lyckat med tanke på att det kan bli ganska svettigt och ovan som jag är kan det ta åtminstone en vecka innan jag får upp flåset. Fast bara nyttigt för konditionen. Med rätt blandning i saftflaskan blir det nog bra. Påsken har bara rusat förbi, knappt så jag hunnit med. Jag hade tänkt mig en fotosafari men det hanns inte med så jag får leta bland…
-
Ett gott skratt förlänger livet
Igår besökte jag min favoritbutik när det gäller kläder. Ett par byxor ansågs vara nödvändiga att inköpa. Efter något letande fann jag ett byxor som föll mig i smaken, de satt passligt om baken. Dock var de något för långa varför jag kontaktade den sömmerska i byn som jag brukar anlita i dylika ärenden. Måttagning gjordes i hennes hem. För att fullkomna outfitten (tänka sig, ett sådant ord) bar jag också hatt, den som ni läste om i ett tidigare inlägg, Min hatt. När jag anlände hälsade hon glatt och frågade därefter: Har du köpt hatt? Vartefter hon började skratta. Hade hon suttit på en stol hade hon nog trillat…
-
En tia toppade med en kotte
Ikväll spände jag för Brunte och körde ut till villan. Där har jag en trähalva vid stranden som flutit iland för många år sedan och på den brukar jag sitta och filosofera i kvällssolen. Ikväll tänkte jag: Livet är för kort för att slösas bort på oväsentligheter och slentrian. Det gäller att sortera och sedan bestämma sig för vad som är viktigt. Är man nöjd med en inrutad tillvaro är det ok men riskerar man inte då att stelna i en form medan livet passerar förbi? Det är aldrig för sent att gå vidare i livet fast man lockas att tro att tåget har gått när man småningom närmar sig…