-
Den gula randen
I fredags när jag körde hem efter jobbet kunde jag konstatera att landsvägen genom byn fått nya, fina mittmarkeringar. Bra så för de gamla har varit borta i år och dagar vill jag påstå. Att vägen är minst sagt krokig visar de talrika och långa gula markeringar som förbjuder omkörning. Det är inte på många ställen man kan göra en säker omkörning. Därtill skall man ha god kännedom om vägen och veta exakt när man kan sticka förbi. Fint i alla fall att markeringarna är på plats inför höstmörkret med regn och rusk. Det är betydligt lättare att köra i dåligt väder om vägmarkeringar finns. Bara att följa den gula…
-
Bilfritt, ja tack!
Det var åter en fin kväll även om det blåste. Träden susade tryggt i skogen. Jag ville åter andas frisk luft, höra det som träden gnolade, se deras svajande dans. Jag tog en stilla spatsertur med kameran i högsta hugg längs landsvägen. Tanken var att jag kanske ikväll skulle få se något djur korsa vägen ett par hundra meter längre västerut från mitt boställe. Det är nämligen där nere i backen bakom mitt uthus som viltet brukar gå över vägen när de skall vidare norrut. Jag har aldrig sett att de skulle gå söderut där men framför allt älg, hjortar, räv kilar norrut. T.o.m. lo har någon sett i skymningen.…
-
Måne, dån och dröm
Månen gå upp i öster, gul och grann med bakgrund av djupblått och rosa. Lugnt och stilla i byn. Endast fårens klämtande klocka hörs jämnt och tryggt från hagen. En vilsen mygga surrar kring mitt öra. Jag hör röster som pratar i fjärran men de tystna snart. Ett metalliskt ljud hörs från norr, kort, dovt och endast en gång. Som om någon slog mot ett järnspett med hammare. Nattens gonggong, det närmar sig midnatt. Annat var det senaste natt när farbror Dunder behagade hälsa på. Han hördes i fjärran mitt i natten. Ett fridfullt muller, små dunsar, en lekfull ljudmatta. Inget att bry sig om. Men han närmade sig och…