Forskning på hög nivå

Så mycket att stå i de senaste dagarna, därför inte så mycket bloggande. Hösten har verkligen exploderat i våra trakter och jag har sprungit runt med kameran för att försöka fånga något av den färgprakt som genomstrålat byn. Alla färger har kommit fram på en gång. Blått och grått, grönt, orange, gult. Ganska ovanligt egentligen.

Jag har dessutom varit på kurs. Kurs i släktforskning. Medborgarinstitutet (MI) arrangerade denna kurs (två dagar)  med den kända släktforskaren Torbjörn Nikus som dragare. Vi fick mycket länkar, uppslag och idéer att spinna vidare på. Sist og syvende är det ändå en själv som är motorn i framgångsrik släktforskning. Man måste ha intresse och driv, för det är tidskrävande. Samtidigt ger det så mycket. Vilka var våra förfäder och hur levde de? De var andra människor, främlingar, men ändå samma genetiska arv. Hur mycket orkar vi forska?

Själv har jag ett projekt på gång för att utforska migrationen över Kvarken. Varför och hur ofta korsade människorna Kvarken för att bosätta sig på andra sidan havet i öster/väster? Släktforskningen är till stor hjälp men hur mycket får vi veta, alla detaljerna, alla vedermödor och framgångar? Fanns det framgångar eller blev kampen för att överleva svår?

Jag kommer framledes att fortsätta med min forsking och i första hand på Internet samtidigt som jag har så mycket annat att göra: bloggen, fotograferandet, skötsel av hus och hem, radiohobbyn, läsande av böcker, lyssnande av all musik i världen, röjning i skogen, resor och upplevelser runt om i världen, konst och kultur. Så mycket att upptäcka i världen, tur att jag är friherre.

Byholms hamn i Oxkangar

Här börjar Oxkangar

Vau, min lada mitt i apelsinsaften

Gammel-Ahlnäs hamn

Kvarnen mitt i by

Så här såg det ut i morse hos mig. Himlen färgades lila under några minuter när solen steg upp. Sedan var den färgen borta men allt det andra finns kvar ännu några dagar.

Vassor Fjärdsändan!

 

Jag var ute och röjde i lördags

Vi österbottningar är kända för att flitigt gå på kurser och föreläsningar. I kommunen finns Medborgarinstitutet (MI) och där har jag de senaste åren gått och läst spanska en gång i veckan. Tyvärr blev det i höst avbrott i denna kurs men förhoppningsvis så kanske det blir nystart efter nyår. Vi får se.

Istället har jag anmält mig till en kortare introduktion i släktforskning. Alltid något. Nykarleby Arbis brukar också ha intressanta torsdagsföreläsningar så där finns det kanske också något att hämta?

Javisst ja, senaste vecka var jag också på kurs men då av mera praktisk natur: Röjningskurs i Yrkesakademin i Österbottens regi. Först på torsdagskvällen några timmar teori och i lördags demonstration av röjsågens skötsel, säkerhet och sedan praktiska övningar i ett skogsskifte.

Visst har jag sysslat med röjning av sly och buskar tidigare men jag tänkte att det vore nyttigt att ta allt från grunden och även snappa upp sådant som kanske inte är så självklart. Samtidigt får man också träffa andra personer som är intresserade av samma sak och alltid blir det en hel del annat branschsnack som kan vara nyttigt och intressant. Plus att en dag i skogen inte är helt fel.

Tyvärr hängde regnet i luften men vi hade ändå tur med vädret så vi blev ändå inte blöta. Som avslutning blev det  korvgrillning över öppen eld, eller rättare sagt, över glöden. Själv hade jag ingen korv med utan nöjde mig med tonfisk och banan. Faktiskt en riktigt bra och enkel skaffning ute i naturen.

Senare i höst kommer jag att få rejäl träning med röjning i skogen för jag har ett par ytor som verkligen fordrar genomgång och röjning. Till att börja med kan det vara rätt tufft och jobbigt men redan efter några dagar kommer vanan och konditionen ökar. Är man i egen skog så är det alltid roligare än om man röjer i andras skog. Och det jag inte hinner i höst fortsätter jag med nästa år. Så det så!

Här är det korvgrillning efter kamp med buskar och oönskad växt

I bakgrunden syns ett av de områden som jag senare i höst skall ta mig an. Men före det så blir det annat trevligt i slutet av veckan!

Vad händer denna höst?

Hösten kan vänta lite skrev jag i förra inlägget som rubrik, och visst kan den det när det gäller kyla, rusk och mörker. Samtidigt medför också hösten planering och aktiviteter som annars legat stilla under sommaren. T.ex. kursen i spanska som börjar nästa tisdag. Som tur är har vi fått ihop tillräckligt många deltagare för att den skall starta.  Några andra kurser från MI intresserade inte denna gång.

Vid koll av Arbis i Nykarleby föll mina ögon på en föreläsning om en resa till Argentina och Uruguay men tyvärr sammanfaller den med kursen i spanska. Annars brukar det alltid finnas intressanta föreläsningar och kurser även där men lite tunnsått denna höst för sådant som faller mig i smaken.

I söder finns Korsholms Vuxeninstitut som bl.a. bjuder på en föreläsning om ”Från lägereld till DNA – En släktforskningsresa” men även den kolliderar med spanskan. Tyvärr! Sedan tog det slut också där.

Ritz i Vasa har heller ännu någon artist/grupp som lockar förutom filmen Sameblod som jag kommer att se.

Hösten ser inte ut att bli så fullbokad som jag trodde men det kanske dyker upp annat småningom. Jag får sysselsätta mig själv på sätt eller annat.

Nåja, i Umeå kommer Euskefeurat att spela den 24 november och dit har jag köpt biljett. Ett litet orosmoment är att bokningen på Wasa Line det datumet visar att färjan avgår från Vasa kl. 16.00 vilket är helt galen tid för att hinna fram till föreställningen samtidigt som hemsidans tidtabell visar normal avgång 09.00. Något blaj i maskineriet hos Wasa Line?

Något mera intressant är utbudet på andra sidan Kvarken denna höst med bl.a. Iiris Viljanen, Claes Malmberg, ”Vi som bor här” med naturskildraren Martin Emtenäs och den legendariske musikern Stefan Sundström, Kraja. Och så Euskefeurat som redan är med i planeringen.

Vi får avvakta och se om det dyker upp något mera också i hemsoporna.

Hur ser hösten ut för er vad gäller kurser, workshops, föreläsningar, musik, teater, resor, happenings etc? Jag tror att det är viktigt att ha något att se fram emot om det så är en sammankomst(er) som behandlar ett eller annat intressant ämne, en resa, musik eller bara ett kalas. Det behöver inte alltid vara så märkvärdigt.


 

Euskefeurat

Har man inget annat att vänta på så dyker väl jultomten snart upp i våra köplador. Till lust och leda.

På rätt kurs

Idag kom katalogen över höstens kurser hos Medborgarinstitutet (MI). Även min spanska kurs fanns med, samma veckodag men med annat klockslag och annan lokalitet. Passar kanske mina kurskamrater bättre eftersom flera hade problem med att hinna i tid. Själv kommer jag att missa de två först kurstillfällena men förhoppningsvis kommer jag ändå att få tala spanska och öva. Roligt är att en nybörjarkurs i spanska också startar. Det brukar alltid gå att fylla en sådan, sedan beror det på hur många nivåer de orkar. Även en nybörjarkurs i tyska är på gång vilket också är glädjande för att inte tala om en kurs i kinesiska. Ryska lyser däremot med sin frånvaro vilket förvånar något. Möjligen kan det bero på lärarbrist eller för litet förhandsintresse. Fint är i alla fall att ett flertal språkkurser anordnas, inte bara de jag räknade upp.

Kurs i hantering av digitalkameran går även detta år min näsa förbi eftersom det är samma kväll som spanskan. Synd, annars hade jag också anmält mig dit. En föreläsning om Världsnaturarvet Höga Kusten – Kvarken hade varit intressant men även där krock tidsmässigt. Spännande blir att se vilka intressanta föreläsningar Arbis i Den lyckliga staden har att bjuda denna höst. Deras torsdagsföreläsningar brukar dra mycket folk ofta hittar jag något som intresserar. Vid koll på nätet finner jag Paolo Robertos ”Find your fighting spirit”, en föreläsning om att våga misslyckas, att aldrig ge upp och att alltid låta nyfikenheten vara lite större än fegheten. Den föreläsningen tror jag blir bra, kanske det finns fler.

Ja, inte har jag då fritidsproblem. Möjligen att jag har för lite fritid då.

örnsköldsvik 2014
Att gå på kvällskurs och höra föreläsningar är att lyfta sig själv något. – Kranarna i Örnsköldsvik.

Jag har lyssnat och försökt lära mig spanska

Det har varit lite dåligt med uppdateringar av bloggen denna vecka. Jag har varit väldigt busy med min nya leksak Perseus. Tiden går fort när man har roligt. Igår var det också kurskväll och nästsista kurstillfället denna höst. Vart har hösten försvunnit? Nyss träffade vi Roberto, som är vår nya lärare, och snart är det juluppehåll.

Förutom att lära oss spanska försöker han också varje tisdagskväll ge oss en dos spansk kultur och vardagsliv från sitt hemland. Han tycker att vi är väldigt lugna och försiktiga och försöker motverka det genom att få oss bli lite mera spanska i beteendet och inte bara plugga glosor och grammatik. T.ex. i en diskussion i Spanien är det vanligt att folk pratar i munnen på varandra och avbryter varandra hur som helst. Snackar man fotboll, politik och andra eldfängda ämnen hör det till att blir lite rörigt och intensivt. Det är så det skall vara, annars tror de att motparten inte har något att säga.

Må vara att det nordiska kynnet är mera lugnt och balanserat, för att inte tala om det finska tungsinnet, men även här kan det också hetta till så vi kan inte dra alla över en och samma kam.

Han tycker också att vi sjunger när vi uttalar de spanska orden. Vi ska inte sjunga, vi skall mera låta som en kulspruta, tycker han, och de rätta r:en skall uttalas rrrrRRR! Ibland är det rullande r, ibland läspande s, ibland skall det låta som man har en loska i halsen. Det är viktigt hur vi uttalar orden för det kan ha stor betydelse för förståelsen. Som exempel tar han det svenska ordet kaka. Det är stor skillnad på kaka och kacka! Det förstår vi!

Han är i viss mån en liten teaterapa och har diverse ljud och miner för sig för att få oss att begripa. Roligt har vi i våra tappra försök trava vidare på vår valda språkstig. Roligt, men också krävande för det är spanska han pratar till mera än 90 % så det gäller att hänga med i svängarna. Snabbt och intensivt även om han lugnar ned sig och tar om det ”mas despacio” när han ser att vi ser ut som fågelholkar. Nyttigt är det i alla fall att få denna språkdusch varje tisdag. Hoppas också  att något fastnar i hjärnkontoret och kommer till sin rätt vid tillfälle.

Varje lektion inleds med en runda runt om i Spanien på nätet för att kolla in vädret på olika ställen. I allmänhet är det till Spaniens fördel om man gillar sol och värme men vi får komma ihåg att t.ex. Madrid kan vara ganska kall på vintern. Het på sommaren, kall på vintern. Nu får vi bara vänta på att den spanska huvudstaden t.o.m. kan visa upp någon minusgrad senare i vinter. Då får vi allt trissa (reta) vår Roberto lite grann.

Vinter och mörk årstid. Det är då som jag har mest kul med min Perseus, kvällskursen tar också sin tid så bloggen har stora konkurrenter denna årstid. Och imorgon kväll är det föreläsning på tapeten. Därom får jag återkomma vid tillfälle.

libreria en Madrid
Bokhandlar fanns det gott om i Madrid på sina ställen
calle de abada
Trevliga gatuskyltar fanns i Madrid. Måtte inte noshörningen bli alltför kall om hornet kommande vinter.
calle carlos III
En till gatuskylt i Madrid. Carlos III var visst en stor kung en gång i tiden i denna monarki.

 

Foto

Idag köpte jag mitt första nummer av tidningen Foto.

De senaste veckorna har det talats en hel del om fotografering i Saltgruvan. Stora Yxan går en nybörjarkurs i hantering av den digitala systemkameran och han vill gärna dela med sig av sina nyvunna kunskaper och erfarenheter, något som finner en tacksam åhörare i undertecknad bloggskrivare.

Själv hade jag gärna gått samma kvällskurs på MI men tyvärr krockar den ibland med min kurs i spanska vilket gör att jag måste välja. Jag valde naturligtvis spanskan. Visst är fotografering med systemkamera intressant men jag har ändå satsat så mycket tid och intresse på spanskan att jag vill fullfölja min utveckling inom det språket så långt som möjligt.

Jag tror att man kan tillägna sig en hel del kunskaper i fotografering utan kurser men det fina med kurser är inte bara själva ämnet som sådant utan människorna som samlas. Man kan få nya bekantskaper och den sociala gemenskapen är guld värd.

Tidningen Foto är fin och glassig och hittills har jag bara bläddrat och gjort enstaka djupdykningar i innehållet men den verkar bra. Den har en kombination av teknik och kreativitet som tilltalar mig. Ofta är det för mycket teknik och tester men denna tidning verkar också satsa på artiklar om motiv och kreativitet.

Själv kör jag tills vidare med tekniken ”många bilder – alltid är det någon bild som blir bra” men det händer att jag försöker jobba lite extra för att få en bra bild. Det fungerar ibland även om jag inte gått någon fotokurs.

samsung 3,2 mp
Min första digitala kamera, en Samsung 3,2 mp, som jag köpte för mera än tio år sedan. Idag ser den hopplöst gammalmodig ut. När man ser en sådan i användning idag tittar man lite extra.