Mot ljusare tider, vad det lider

Tänk, redan har en månad gått sedan midvintersolståndet (21 dec.) med en dagslängd (mellan solens uppgång och nedgång) av 4 timmar och 34 minuter på denna breddgrad. Idag är solen uppe 6 h 24 min. Inte långt från 2 timmar längre dag och fort går det nu för herr Sol att förlänga dagarna. Vi går mot ljusare tider och det tycker jag mig märka redan nu i verkliga livet. Kring jul blev det mörkt strax efter 15 på eftermiddagen, idag kan man vara ute och skotta snö ända till närmare halv fem utan belysning.

Snö har jag minsann fått skotta men inga stora ansträngningar ändå för det har inte kommit så mycket per gång och snön har varit lätt när det har varit så kallt. Som lägst -19,1 C men bara några kilometer längre bort på fastlandet har det varit betydligt kallare. Så snöskottningen har nästan varit ett nöje. Så klar och frisk luft och garanterat myggfritt.

I måndags var det som kallast men också som finast för solen sken och snön gnistrade och allt var så bra. Tänk att en måndag bara få sätta sig i bilen och åka runt i landskapet och knäppa någon bild här och någon bild där. Att vara friherre har sina fördelar. Utan tvekan bjuder vintern på fina fotomöjligheter. Är det inte sol och vita vidder kan det vara strålande månsken mitt i natten som ger drömska, nästan overkliga stämningsbilder. För att inte tala om blodmånen häromdagen men den missade jag. Visserligen stod jag på pass klockan 07:13 när den skulle vara som mest röd och visst såg jag den men ack en molnslöja kom naturligtvis just då och förtog den mesta effekten av solens, månens och jordens positioner just denna morgon.

Nåja, jag har inte tidigare lyckats så bra med månfotograferingen så jag hade inte så stora förhoppningar men försöka duga. Istället blir det några bilder från i måndags och det är väl inte så dumt heller. Ack vi lever i en härlig tid!

Vit vinterväg med blått tak

Ett härligt slott som tyvärr ingen verkar bo i.

Longhornen med sin lurviga pälsar verkar inte ha något problem med att vara ute i kölden.

Och tittar där lyser solen bakom kröken!

12:44

Exakt 12:44 inträffade idag midvintersolståndet i våra trakter. Exakt och exakt, i alla fall inom denna minut enligt de lärda. Nu blir det bara ljusare och ljusare och vid midsommartid, ett halvt år framåt, har vi åter den härliga sommarnatten att njuta av. För de som orkar vara uppe så länge, vill säga. Men först skall vi uppleva julen 2016. Den kan också vara fin om det vill sig. Någon riktig snö lär vi inte få, enligt de lärda, men julbordet smakar lika gott ändå och har man varit snäll får man en julklapp.

I den lokala blaskan Vasabladet uppmärksammades årets kortaste dag med en liten notis. Därifrån hämtade jag mitt klockslag. ”Från och med i dag börjar dagarna långsamt bli längre på det norra halvklotet” stod det i notisen. Detta förargade någon i läsekretsen och kommentaren som följde menade att ordet långsamt borde inte alls ha förekommit i texten. Media smyger alltid in något negativt i nyhetsförmedlingen menade kommentatorn.

En petitess kan man tycka men somliga vill att ljuset skall återvända med stormsteg; och vem vill inte det? Dock bör man njuta av nuet och ta vara på det fina som även vintern för med sig även om man ibland fryser om nästippen, måste skotta snö och beklagar myggens frånvaro. Oj, det sista bara slant på tangenterna, myggen kan gott hållas väck. Fast då får småfåglarna inget att äta. Bäst att naturen har din gång.

Vad har jag sysslat med ikväll? Jo, jag har gått genom bilderna från år 2013 och valt ut ett antal som skall skickas till en fotofirma för utskrift som passar i mitt fotoalbum. Förutom att jag sparar mina bilder i moln och på externa hårddiskar brukar jag också printa ut de bästa och mest personliga. Visst är det härligt att få bläddra i ett fotoalbum x antal år tillbaka och minnas och förundras?

Oh, så många bilder jag har. Tiotusentals. Mycket är skräp men så har vi pärlorna som jag inte vill skall försvinna i det digitala havet. De kommer att få plats i ett fotoalbum. Men jag ligger 3 år efter så det finns en hel del arbete och tid framöver som skall användas till detta projekt.

Brukar ni printa ut bilder för fotoalbum eller skapa fotoböcker?

Här några bilder jag snubblade över från hösten 2013. Jag hoppas att de inte blivit publicerade tidigare.

001

010

013mod

014mod

060

19:11

19:11 idag, då infaller midvintersolståndet i republiken och just i den minuten publiceras detta inlägg. Vi på norra halvklotet befinner oss just då som allra längst bort från solen och därefter blir det bara ljusare, även om det inte syns med det samma. Vid ett visst datum blir dagsljuset ett tuppfjät längre. Jag tror det är på Staffan-dagen, den 26 december. Ett tuppfjät är inte långt men alltid något.

Jag tog mig en stilla promenad i dag. Jag ville prova en ny app jag lagt till i telefonen, nämligen Sportstracker som registerar förutom tid, avstånd, kaloriåtgång även ens framfart på kartan. Intressant för noggrannheten är stor på kartan. T.ex. kunde jag se när jag bytte från ena sidan av vägen till den andra och det är ju inte många meter. Man kan också visa sina aktiviteter på Internet men det tror jag att jag avstår ifrån för jag har på känn att ibland kan det bli lite tunnsått.

Jag har också den ovanan att avvika på stig och väg och plötsligt befann jag mig i skogen vid den lilla tjärn som jag besökte i våras och då tog en film plus foton. Idag var det helt annorlunda men film och lite bilder blev ändå skörden. I våras var det alldeles tyst, inte en fågel, bara myggsurr; idag hördes en motorsåg och röjsåg i syd, någon höll på med skogsarbete.

Det är alltid uppfriskande att gå på rask promenad, jag får tankarna rensade, nya idéer kommer och jag känner mig på bra humör efteråt. I skogen känner jag däremot ro, nästan vördnad inför de stora och små träd som bildar skogen, träsk och diken, mossbelupna stenar och murkna trädstammar som också ger liv åt nya växter eller mat åt fåglar som söker godbitar som kanske gömmer sig i det döda trädet. Med höga tallar runt om är det som att sitta i en katedral.

Ja, det var ju appen som fick mig ut idag. En annan app i telefonen fick jag också användning för, nämligen Flightradar24. Jag hörde ett flygplan högt upp i det blå, eller skall vi säga grå, idag på eftermiddagen. Jag fiskade snabbt upp telefonen ur fickan och kunde på kartan se flygplanets bana, höjd och fart. Flyget kom från Tokyo och skulle till London. 2 timmar och 48 minuter senare skulle det landa upplyste mig appen om. Tänk vad bra att veta när jag traskade runt där i skogen. 😉

Själv strosade jag vidare och fick höra och se ett halvdussin småfåglar som med musliknande pip gav sig tillkänna i ett buskage. Vilken sort vet jag inte men roligt verkade de ha.

skogstjärn
Med ett öga mitt i.
tallebarr
Varför gråter du, lilla tallekvist?
tall
Här får du en kram, du knotiga!
stenar
Titta, där är ju stenarna jag placerade ut ifjol!