• Människor

    En teatermänniska går till skogs

    Åren går och både ting och människor förgås. Ibland dyker de dock upp som gubben i lådan, kanske för en kort stund eller för resten av livet. Kanske i tidningen, i ett radioprogram eller på TV. Jag tänker i första hand på de människor jag träffat i livet. Somliga har gått bort, andra finns kvar men kontakten är bruten. Hur många är de inte? Nyligen har Erik Kiviniemi, chefen för Vasa Teater, gått i pension. Han har i vår synts till i tidningsartiklar och nu har också YLE Österbottens hemsida en artikel att läsa och ett programinslag att lyssna till. En gång i tiden var vi bästisar. I 10-12-års åldern…

  • Allehanda,  Reflektioner

    Jag har rotat bland gamla papper och minnen

    Jag fick idag tag på en hög med papper som legat i en vrå i åratal. Närmare bestämt från tiden när seklet var ungt och tiden strax före. Det mesta kunde jag kasta på momangen men några saker var faktiskt rätt intressanta. Det ena var de listor på flyttkartonger när jag för 20 år sedan kom hit. Låda för låda stod det uppskrivet vad den innehöll till punkt och pricka. Rena bouppteckningen. Zoega-burk med diverse plock var en punkt. Vad då plock? WMK-muggar och ”rosa lampor”, vad är det, har jag bedrivit bordellverksamhet? Euroway-klubba, var finns den idag? Disketter – vet dagens ungdomar vad det är? Spargris – nöff, nöff,…

  • Människor

    Att samtala med och utan språk

    Jag har idag suttit en god stund vid tangentbordet och skrivit. Inte blogg utan en berättelse om hur det var på 50-talet i folkskolan här i byn. Till sommaren brukar det årligen komma ute en skrift ”Orvas” i Oravais Hembygdsförenings regi. Ofta kontaktar de mig och undrar om jag har något jag kan bidra med. Till en början står det helt stilla och jag kan inte komma på ett endaste vettigt att skriva om, dåligt minne som jag själv har. Som tur är har en medlem i torsdagsklubben gott minne. Han är återflyttare efter att i Stockholm kört buss största delen av sitt yrkesverksamma liv och därifrån har han många…

  • Allehanda

    Minnen från ljuva 60-talet

    Någon gång i höst dök en av byns döttrar upp och ville sälja jultidningar. Eftersom jag själv varit i branschen i unga år som försäljare av Svenska Journalen ville jag stödja den unga damen med en beställning. Jag fick bläddra en god stund i katalogen, för jultidningar var jag inte intresserad av, utan det fick bli något annat. Det som jag beslutade mig för var boken ”Mitt 60-tal. Ett årtionde i bilder”. Det var från det årtiondet som jag har mina första egentliga minnen. Slutet av femtiotalet är mera höljt i dunkel men uppskjutningen av den första ryska satelliten Sputnik minns jag i alla fall. Tror jag det var. Den…

  • Uncategorized

    Möten

    Jag träffade och språkade samman med en hel del människor i himmelriket på denna jord. Låter jag dramatisk; jag vet! Himmelriket. Det föll sig så naturligt, så äkta. Jag kunde inte låta bli att prata med för mig helt okända människor. De dök upp här och var. Några kände jag ytligt från tidigare, de flesta såg jag för första gången. Första kvällen på årets Urkult dök en ung tjej, kanske 10-12 år, upp i min väg. Hon frågade om jag hette Ulf. Nej, svarade jag sanningsenligt. Heter du Patrik då, var hennes replik. Något förvånad blev jag. Hon kände flera Ulf och Patrik men inte någon som mig som hette…

  • Allehanda

    Var var jag? Vad är detta?

    Ikväll satt jag och kollade kvitton jag samlat på mig under resan till Argentina. Det är nu en vecka sedan jag kom hem och hela utflykten har fått sjunka in en smula medan jag första veckan trälat vidare i Saltgruvan. Jag visste att tiden går fort, när jag väntade på avfärd, själva resan (två veckor är ingenting) och nu har jag redan jobbat en vecka. Tiden rusar på; snart är det jul. Jag brukar samla på mig de kvitton jag får under de resor jag gör och sedan efter en ganska kort tid efteråt kolla dem. Mest för att försöka minnas vad som hände då, just när kvittot skrevs ut.…

  • Allehanda

    Minnen i aprilkväll

    Jag är ingen trädgårdsmänniska med gröna fingrar och jordiga knän men ikväll när jag kom hem från Saltgruvan kände jag mig ändå manad att gå en liten runda kring stugan och kolla vårens framfart. Kvällen var fin och man riktigt kände dofterna och såg ljuset så fint, bara som det kan vara i det blå april. Blommor är på väg upp och gräsmattan blir fläckvis allt grönare. Just då kom jag att tänka på salig mor som gick bort för fyra och ett halvt år sedan. Hon var en äkta blomsterälskare och tyckte om att påta i bänk och land. Och speciellt på våren brukade hon gå omkring varje dag…

  • Allehanda

    Skolminnen

    Ofta brukar minnen från militärtjänstgöring och skolgång väckas till livs när gamla bekanta möts efter lång tid. Minns du det och det, och vad hette den och den? Sådana hågkomster kan räcka en hel kväll att förnöja sig med. På Facebook finns en dialektgrupp som jag är medlem i och där diskuteras just nu ett gammalt gruppfoto av lärare i socknens samskola på 1960-talet. Jag hann också ha en del av dem som lärare, andra var före min tid. De flesta minnen av dessa lärare är fina och allmänt kan sägas att vi hade bra lärare också den tiden. Själv hade jag ingen direkt dispyt med någon lärare men vissa…

  • Allehanda

    Nostalgi

    Ikväll blev det nostalgi på nätet. Först fyrade vi av en kavalkad av gamla låtar från 60- och 70-talet på Facebook. Vi var några som bidrog med favoriter i form av YouTube-videos. Tänk vad tiden går men favoriterna består. Visserligen har min musiksmak ändrats och blivit mera bred men det är ändå kul att lyssna på låtar av Sweet, Hepstars, T-Rex, Smokie med flera förutom mina favoriter Christie. Den tiden hade jag ingen grammofonspelare utan det var C-kassetter som köptes. Jag vill minnas att Christie var en av de första kassetterna jag köpte. Nästa nostalgikick kom denna kväll när en video från tiden på Euroway publicerades på YouTube. Många kära…

  • Allehanda

    Varför läsa om livet på Pysbacka?

    Nu i julhelgen har jag läst boken ”Livet på Pysbacka” av Doris Liljeström och jag kan inte låta bli att något berätta om denna bok. Doris föddes i Sundby norr om Nykarleby i början av 1930-talet och växte upp på bondgården Pysbacka. Det är till stor del hennes barn- och ungdomsår som boken handlar om. Hon blev ombedd av sin son att skriva något om redskapen och metoder i  lantbruket den tiden, det blev mera än så. Det blev en hel bok om en flickas uppväxt i Österbotten i tiden före, under och efter andra världskriget. Mycket av det som hon skriver om har nog många av äldre generationer själva…

Translate blog »