Det blev ändå inte en tummetott av det hela

Egentligen hade jag tänkt åka till Jokkmokk vintermarknad denna helg. Karleby Resebyrå ordnade resa dit. Eller, först hade jag inte alls tänkt åka dit eftersom jag for dit ifjol men så ringde Vidar och bjöd ut en plats till mig. – Vidar, vilket härligt namn, förresten! – Jag funderade på saken och blev allt mera tänd på att även i år besöka vintermarknaden. Så gick tvättmaskinen sönder och jag måste investera i en sådan. Dit for Jokkmokk. Krångligt? I alla fall så åkte jag inte till Jokkmokk denna helg.

Mark Levengood har också besökt Österbotten denna vecka. En intressant person och god berättare. I torsdags höll han låda i Munsala och jag var fem före att anmäla mitt intresse men si det gjorde jag inte av en eller annan outgrundlig anledning. Efteråt ångrade jag mig.

Igår fredag uppträdde Siw Malmkvist på Norvalla tillsammans med Åsa Jinder, Heléne Nyberg och Charlotta Kerbs. En skön samling av vilka jag tidigare upplevt Åsa Jinder och Heléne Nyberg. Åsa Jinder, den härliga nyckelharpspelerskan som jag tidigare hört i Vörå kyrka. Kan ni förstå att jag missade denna föreställning? Så här i efterhand slår jag mitt huvud mot väggen; hur kunde jag låta detta tillfälle glida förbi? Framför allt att jag inte tog tillfället i akt att se Siw Malmkvist, en frisk fläkt i nöjesvärlden ända sedan 1960-talet. Still strong going on! Jag vill påstå att detta var en miss av klass. – Här får jag göra en rättelse! Jag tittade fel på en hel månad. Det är fredagen den 8 mars som de uppträder på Norrvalla. Biljett skall nu bokas!

Som sagt, denna vecka har det varit tillfälle att uppleva både det ena och det andra men tydligen har jag varit alltför slö för att ta vara på det som bjöds. Man skall inte sitta på sin kammare, livet rusar förbi och kommer aldrig åter. Detta måste jag lägga på minnet!

Nåja, helt utan upplevelse har jag ändå inte blivit. På Nabben, en hamn och restaurang i Maxmo, bjöds idag på drag racing med snöskotrar och det har jag inte sett tidigare. Snöskotrar som kan komma upp i flera hundra kilometer i timmen på en kort sträcka. Eller, alla fall väldigt fort. I hamnen fanns banan och hugade deltagare som på isen utövade sin sport. Fort gick det och snabbt rusade de iväg i två-mans-lopp. Deltävling i finska mästerskapen. Jag har ingen större kunskap om denna motor- och vintersport men intressant i alla fall att se.

Tyvärr var vädret inte det bästa, med snö och vått om vart annat, varför bilderna inte heller blev optimala. Vi kan väl titta på några ändå.


Här ställer de upp på rad, alla som tävlar. Rejäla kraftpaket under huven, kan man förmoda.

Så rusar de iväg, ivriga att få så kort tid som möjligt.

Full fart framåt!

Woops, här går det undan!

Jag säger bara ett ord: SNYGGT!

Med ett vrål rusar de iväg. Nästan så att de inte hålls på isen.

Så småningom vänder jag hemåt och lämnar hamnen vid Nabben. Idag fylld med snöskotrar, till sommaren med båtar.

 

Heela året?

Även midsommardagen har varit hyfsat fin.

Min granne fåraherden ringde och undrade om jag ville hänga med på en pizza till restaurang Nabben. Han var nämligen ensam hemma och ville ha lite sällskap. Sagt och gjort, vi åkte iväg även om jag redan inmundigat dagens mål mat. Väl framme satte vi oss på terrassen och beställde. Fåraherden en pizza och jag en Maxmo-kladdkaka med glass. Han huvudrätten och jag efterrätten. Efterrätt eftersom jag redan ätit hemma. Gott, gotti-gott-gott smakade kladdkakan.

Vid samma långbord satt ett finskspråkigt sällskap. En yngre kvinna i sällskapet, något beskänkt, ville veta varifrån vi kom. Hon pratade skapligt svenska även om det fanns tendenser till att glida över till engelskan. Hon visste var vår by ligger, hon kände nämligen till en villa (sommarstuga) som hon besökt. Bodde vi där hela året, ville hon veta. Sanningsenligt svarade vi ja, något som hon fann märkligt. Hon vände sig till sitt bordssällskap och förundrade sig på finska över att vi bodde i denna by året runt. ”De bor där hela året” förklarade hon och verkade uppriktigt förvånad. Tänka sig att någon kan bo i en sådan håla, eller så menade hon att det var rena paradiset. Jag vet inte vilket. Kanske lika bra att hon inte visste att min granne fåraherden är fullständigt finskspråkig och att även jag förstod vad hon yttrade på finska.

Vi kände oss lite exotiska.

nabben 2015
Nabben, ett populärt sommarställe dit även farbror Polisen gled in med en båt för att äta. Tilläggas kan är att Nabben ligger vackert belägen vid hamnen i Maxmo.

En färd till Mickelsörarna

I torsdags tog vi alla ledigt från jobbet i Saltgruvan och for ett 90-tal krigare till den vackra ögruppen Mickelsörarna. Öarna har jag själv inte besökt så ofta men salig mor desto mera när hon var barn. Då blev det hennes lott att tillbringa somrarna där ute på Villskär tillsammans med sin farmor som bodde där. Min morfar är förresten född på Öuran som det också kallas. Här en länk till karta. (Zooma ut för att se större kartbild)

Idag är ögruppen en del Unescos Världsnaturarv tillsammans med Höga Kusten. Naturen på de två delområdena är dock vitt skilda med klippor, berg och djupa vikar på andra sidan Bottenhavet medan Kvarkens skärgård till stor del består av steniga stränder, få berg och kräver gedigen navigationskunnighet eller god lokalkännedom. Stenar finns strax under ytan och grund finns här och var i vattnen. Hur som helst så är Mickelsörarna vackra och inte helt nedlusad med villor och sommarstugor. En naturstation finns på Kummelskär och det var dit vi styrde stävarna. Ja, vi hade två större båtar, Corina och Svalan, inhyrda och det var skepparna ombord som styrde. Förutom det kom det några mindre båtar som rattades av Saltgruvans eget folk.

Rätt fint väder njöt vi även om det gungade och rullade en hel del när vi skulle hem. Jag tog mig då en tupplur under däck för både god mat och sjöluft tär på krafterna. Maten vi fick var super: pitabröd med grillade laxbitar inuti och hamburgare av stort format samt sallad. Mätta blev vi minsann och gott var det. Restaurang Nabben som stod för det kulinariska ute i det fria kan sin sak och gjorde ingen besviken.

Något egentligt program hade vi inte utan fri samvaro bjöds samt guidad vandring runt holmen. Ögruppen har en hel del historia att berätta och naturen själv tarvar också viss förklaring. Själv tycker jag att det är bra med inte alltför mycket aktiviteter utan jag gick tillsammans med Stora Yxan på fotosafari runt om på det steniga skäret.

Det fina med en sådan rekreationsdag är att man har tid och tillfälle att tala med andra krigare i Saltgruvan som man normalt inte hinner språka så mycket med. Själv hade jag turen att stöta på psykologen, som vi kallar honom. Han har som projekt för att göra en undersökning av trivseln på arbetsplatsen och kommer från södra delen av republiken. Normalt har jag inte mycket att göra med honom men nu visade sig att vi hade gemensamma intressen: resor, språk och foto. Sådan konversation kan dra ut på tiden och hux flux var det tid att åter äntra båtarna.

En för mig obekant man som också fanns i sällskapet förundrade sig över att vi på betald arbetstid fick göra denna utflykt varvid jag svarade: Fast det är bara en gång i veckan och då går det nog.

Så har jag då varit på sommarens första utflykt men därvid hoppas jag inte att det stannar. Planer finns, planer finns…

Svalan Västerö
Svalan med väntande skeppare.
Kummelskär
Här närmar vi oss Kummelsär med naturstationen som är en f.d. sjöbevakningsstation. Corina ligger redan i hamn.
kummelskär_2
Usikt från tornet.
Kummelskär_3
Beskedliga vågor rullar in från norr men en stormig höstdag, då vore det en upplevelse att stå här.
Kummelskär_5
Några av krigarna förser sig med sallad och såser.
Kummelskär_4
Se där står en själv på stenig strand.

Semesterprogram

Igår blev det inte mycket mat gjord med egna händer. Inte idag heller.

Semestern har inletts för de flesta i Saltgruvan och det firades det med ett präktigt och välsmakande, stående bord på Nabben. Det var igår. Idag inmundigade jag laxsoppa på skärgårdsmarknaden i Österö.

Först höll jag på att glömma hela marknaden. Jag satt i godan ro och letade evenemang på nätet när jag kom på att, javisst, det är skärgårdsmarknad idag. Min egen semester närmar sig (några arbetsdagar till) och eftersom jag inte kommer att resa bort under första delen av semestern så vill man ju hitta på saker att göra i provinsen i sommar, max. två timmars bilfärd bort. Skärgårdsmarknaden var en sådan tillställning som jag inte ville missa.

Det finns egentligen massor att göra även i närområdet. För att nämna något som verkar intressant så är Oravais Teaters föreställning Lumpänglar ett måste, Jakobs Dagarna är tradition att besöka liksom Juthbackamarknaden men även dansen i Maxmo torde besökas nästa fredag. Båtutflykt till Mickelsörarna ligger högt på listan liksom Kaustby festivalen. Lägg därtill ett flertal lokala aktiviteter bl.a. vår byadag så är programmet snart fulltecknat. Hur skall jag hinna med allt annat som jag tänkt ägna mig åt: vedklyvning, städning, korvgrillning vid villan, buskröjning, bad i sen sommarkväll, fixa rost på bilen, träffa släktingar och bekanta samt den ständigt återkommande gräsattan som skall klippas.

Borde jag upprätta ett minutschema? Nej, semester skall inte var stress. Jag gör en lista och sedan ser jag vad som passar. Hmm, kanske ett besök i Umeå också kunde pressas in…? Planering pågår.

österö marknad
Liten besökare på egna ben på Österö skärgårdsmarknad.
blåklockor
Blåklockorna blommar. Dem sparade jag vid dagens klippning av gräsmattan.

Grekisk afton

Som av en tillfällighet ringer Sister Jane och frågor om jag vill hänga med på en Grekisk Afton. ευχαριστίες, naturligtvis.  Inte för att jag har några speciella band till Grekland, jag har inte besökt landet, inte ens smakat en moussaka. Jo, i mellanskolan fick vi en ganska grundlig genomgång av Grekland och framför allt dess historia men det moderna Grekland är mig tämligen okänt förutom den eviga krisen som maler på. Ok, jag råkade häromdagen skiva ett blogginlägg där Grekland var inblandat. Jag kunde ju bara inte backa.

Färden styrdes till den lokala krögaren, Nabben, som utlovade Grekisk Afton. Låt mig vara ärlig och säga att jag hade mina dubier om hur denna afton kunde vara utformad. Mina fromma förhoppningar om levande grekisk musik kom genast på skam. Inte en endaste liten bouzoukispelade grek syntes till. Kanske det var för mycket begärt?  En högtalare en meter bakom min rygg serverade grekisk musik och till dess fördel var att ljudnivån var moderat. –  Jo, jag är musikalisk allätare och grekisk musik är vacker!

Vi fördjupade oss i menyn och eftersom jag inte tidigare ätit moussaka så valde jag en sådan som varmrätt föregången av en äkta grekisk sallad. En Grekisk Afton tarvar en grekisk öl eller ett grekiskt vin. Öl ville jag ha men grekisk sådan fanns inte i sortimentet vilket var en liten miss. Nåja, vi manfolk beställde varsin öl av okänd inhemsk tillverkning och låtsades att den var grekisk. Det gick bra det också.

Som efterätt blev vi alla nyfikan på Baklavan som fanns på menyn. När det kom till kritan hade den utgått. Kaputt, veck. Som den handlingens man jag är fiskade jag fram min mobil och googlade raskt fram en bild av nämnda baklava. Det visade sig vara ett sött bakverk som i mina ögon mest såg ut som ett wienerbröd. Jag lät mig därmed nöja och beställde ett glas madeira som efterrätt, jag var nämligen redan mer än mätt när måltidens avslutning kom på tal. Något sött ville jag ändå ha och ett glas madeira är inte så dumt.

Först såg krögaren smått förvirrad ut när jag beställde min madeira. Det är troligen inte många som beställer denna dryck på landskapets krogar och restauranger. Men vaddå, en flaska madeira av god kvalité skall väl ändå alltid finnas på hyllan? Som tur var drog han sig till minnes att madeira används i köket vid tillagning av vissa rätter. Han lovade att undersöka tillgången på kökets madeiraförråd i förhoppning om att kocken inte druckit upp den sista skvätten. Det visade sig att kocken inte varit alltför snål på madeiran utan jag fick mitt glas som jag avslutningsvis smuttade på. – Jag kan varmt rekommendera en madeira som avslutning på en måltid istället för kaffe och konjak eller en kalorifylld efterrätt när magen är mer än välfylld.

Salladen som förrätt var utomordentligt god. En och annan oliv fanns med och osten var superb. Mycket gott! Även moussakan som jag beställde som varmrätt var excellent.  Krögaren försäkrade att en levande grek, som ibland syntes i bakgrunden, hade sitt finger med i maten som bjöds. Det kändes betryggande men skymten av något finger såg jag inte till i min moussaka. Kanske någon annan fick det, ungefär som mandeln i julgröten.

Sister Jane klagade på att det kändes kallt på stolen och vips framtrollades en värmare som startades omgående. På några minuter var det varmt under bordet som vid middagstid i Aten i juli. Sådant uppskattades speciellt av Sister även om vi andra fick onödigt varmt i kalsongen.

Även om vissa yttre dekorationer saknades för att framkalla den fullkomliga grekiska aftonen så fick kvällen klart godkänt tack vare maten och den trevliga betjäningen. Det visade sig att kyparen tidigare hade arbetat i Saltgruvan så då måste det ju vara bra.

Som avslutning framförde vi önskemål om en ny temakväll och då med spanskt stuk. Naturligtvis med samma goda matlagning, spanska rätter, spanskt vin och öl (jag lyfte fram San Miguel som är mitt favoritöl), flamencomusik i högtalaren, även om en eldig, livslevande spansk gitarrist vore att föredra, spanska flaggor och ett porträtt av kung Juan Carlos I och drottning Sophia på väggen. På tal om Juan Carlos så skulle det inte vara helt fel med en spansk brandy med namn Carlos till kaffet vid detta tillfälle. Att inte förglömma en flaska Madeira av god kvalité på hyllan i baren,även om den är portugisisk.

Den traditionella bilden när en bloggare varit i farten på restaurang. Denna gång den grekiska salladen.

Quattro Stagione

Ikväll. Quattro Stagione på tallrik. Mums även om jag saknade kronärtskockan i mitten. Nabben var platsen. Det var inte så många som spisade. Kanske berodde det på det lite svala vädret? Kanske fanns det studentfester som drog? Men några bekanta träffade man på och någon har man sett  på ett eller annat ställe innan.

En stilla färd genom landskapet visade välansade gräsmattor och planteringar. Även om det klagas på både det ena och det andra får man väl ändå anse att vi har det bra här i Österbotten.