Två gåvor

Visst är det trevligt att ibland får små, oväntade gåvor bara så där? Senast det hände mig var för några dagar sedan. Två gåvor till och med.

Svåger, han som var med på resan, hade köpt en liten skrift med information, kartor och fakta om Algarve. Frid och fröjd ända till jag upptäckte att hans nyförvärv inom reselitteraturen var avfattad på tyska. Hans kunskaper inom tyska är ytterst begränsade varför det var honom till besvikelse. Han hade nämligen tänkt sig ett alster på engelska.

Eftersom jag förstår en del tyska försökte han avyttra boken till mig men förhöll sig kallsinnig till mitt skambud på halva priset. Ända tills sista dagen när jag fick boken i gåva. Se där, även från detta resmål fick jag en läcker infoskrift med mig hem. Bara att tacka och bocka!

När jag kom hem väntade en gåva till. Även detta en bok. Sister Jane och svåger, de på andra sidan byggdevägen, har nämligen besökte den trevliga staden Piteå uti Norrbotten. Svåger sjunger nämligen i kör och nu hade kören gästat sagda stad för ett framträdande. Sis, förutom att hon käkat palt, hade på ett loppis upptäckt en billig bok som hon trodde skulle intressera mig och förvisso, hon träffade rätt.

Boken heter ”Norrbotten – värt en resa” med text av Ulf Boström och handlar, som titeln antyder, om Norrbottens sevärdheter och märkvärdigheter. Boken är från år 1995 men det mesta som omnämns torde finnas kvar. Som t.ex. Malören (inte ett missöde utan en liten ö utanför Kalix), Rådhustorget i Piteå, Ladriket i Avan, Gallejaur (det stället har jag besökt), Nasa silverfjäll, Vuollerim, Ájtte (fjäll- och samemuseum i Jokkmokk som jag också har besökt), Brudslöjan, Suptallen, Treriksröset och mycket mera.

Det blir att studera boken ingående kommande vinter så att jag kan lägga upp en spännande roadtrip sommaren 2019. I sommar lär det inte bli av, eller vänta nu, visst skall jag ditåt, men i ett ärende som inte medger alltför många sidosprång. Återkommer till detta längre fram.

Igår besökte jag villan för första gången denna sommar; jag såg två svalor igår så då är det sommar! Isen har gått fort och nu låg fjärden blank och fin. Räfsade löv från stigarna runt min strandbastu och såg framför mig en del underhåll som skall göras. Främst målningsarbete.

Denna första sommar som friherre kommer jag att tillbringa betydligt mera tid vid min sommarstuga än tidigare år. Om jag hinner, ha, ha.

När fick du senast en oväntad gåva som du uppskattade? Eller gav en spontangåva till någon?

En vy som jag sett många gånger men som jag inte tröttnar på, Kalotfjärden.

Nytt att läsa

Härligt att sitta på varma strandstenar i sommarkvällen

Annonser

Fin mix

På fredagskväll när jag körde från Jokkmokk till Boden kom jag att lyssna på Finnmix från P4 Norrbotten. Programmet påminner mycket om Tongåvan och Firarsvängen som vi väl känner till här i republiken.

Ett firarprogram där folk ringer in eller mailar hälsningar och önskningar.

Skillnaden är att i Finnmix är språket blandat, finska, meänkieli och svenska. Musiken har också mycket mera finska låtar jämfört med våra firarprogram. I Österbotten hör man sällan eller aldrig finska låtar i svensk radio. Annars är musikvalet lyssnarna står för ganska likt, svensk- respektive finsktoppen och smörlåtar.

Dock hörde jag inte landsplågan ”Du vet väl att du är värdefull” som spelas till lust och leda i republiken. Det var jag tacksam för! – Blir jag mera värdefull än vad jag  redan är finns det risk för hyperinflation.

Det som jag istället bl.a. fick lyssna på var en låt med Christer Sjögren och Kari Tapio. Christer sjöng ”Tio tusen röda rosor” medan Tapi sjöng ”Tre röda rosor” i samma sång  och på varsitt språk. En sådan inspelning visste jag inte att det fanns.

Det som gör Finnmix intressant är språkbruket och att det finns mera tid för folk att berätta. Riktigt roligt och intressant lät det som. Jag förstod inte allt men ändå ganska mycket för språket var som sagt blandat.

Ibland pratade de bara svenska, ibland bara finska. Eller så svängde de om mitt i en mening/samtal och fortsatte på det andra språket. Ibland gick samtalet på finska men sifforna var på svenska. Eller vissa ord som var svenska mitt i allt finska. Ibland pratade den ena på finska och den andra på svenska.

Det var ju fredagskväll och folk var på gott humör och ville gärna berätta mera än bara själva hälsningen. Jag kunde riktigt föreställa mig folk där i insnöade stugor som berättade om både det ena med det tredje. De norrbottniska, svenska dialekterna är lite kärva och klart påverkade av finskan. Genom programmet kom jag lite närmare de som bor i denna nu frusna landsdel.

Roligt var också att höra alla märkliga ortsnamn som norra Sverige vimlar av. Kompelusvaara, Markitta, Skaulo, Kangos, Saittarova, Junosuando, Soppero, Vittangi. Jag plockade några namn från kartan. Även släktnamnen var ofta speciella. I fredags var det en släkt Björnfot som nämndes ofta. Flygare, Kroka, Pärttu, Melkko, Sunna, Groot, bara för att nämna några andra.

Där satt jag i godan ro och lyssnade på Finnmix när renen plötsligt bara fanns där som en blixt från klar himmel. Nå, det har vi tröskat redan.

Kommer jag ihåg skall jag kommande fredag lyssna på programmet. Eller förresten det kan jag inte, för då skall jag ut på lite kulturella begivenheter. Men det går bra att i efterhand lyssna via Internet. Kanske ett sätt för mig att lära mig lite mera finska?

Jag lyssnar annars mycket mera på radio än ser på TV. Förutom Radio Vega står ofta något av P4:s regionala program på men också P4 Plus eller P2 Världen. Och säkert något av alla specialprogram som finns. ”Språket” är ett favoritprogam.

Vilken är er favoritradiokanal? Brukar ni lyssna på radio via Internet, någon av alla dessa otaliga stationer ute i världen? Radio Garden är ett utmärkt sätt att nå ut till dessa, ofta avlägsna stationer. Ett speciellt gränssnitt.


Finnmix

P4 Plus 

P2 Världen

Radio Garden

Några marknadsbilder till. Här ryker det för kung och fosterland

Och här har vi korvarna som jag inte fick med mig hem. I alla fall några av dem var det tänkt.

Trion ”Norr om Stockholm”, som vi lugnt kan säga att det var.

Ett smakprov på vad som visades på modevisningen.

Men visst måste vi ha med en ren till. Ser snäll ut.

Så var det hej då till Jokkmokk vintermarknad för denna gång. En stund senare satt jag i bilen och lyssnade på Finnmix.

 

 

Euskefeurat på Idun

Som skymtat besökte jag Umeå senaste helg några dagar. Utflyktens musikaliska höjdpunkt var uppträdande av Euskefeurat på Iduns stora scen i Folkets hus. I det närmaste fullsatt salong.

Euskefeurat framförde låt efter låt i gammal god stil i närmare tre timmar med en halvtimmes paus i mitten. Det som jag gillar hos denna Pitebaserade grupp är bra melodier till texter som berättar något, inte bara det vanliga hjärta och smärta, utan om vanligt folk, utflyttarna, de som stannade kvar, det kärva livet i glesbygd och by, en bister men bedårande natur, original, det lite barska framom ren nostalgi. Men visst förstår jag också de som lyssnar till gruppen av nostalgiska skäl; flera av låtarna handlar om flytten och längtan hem. På deras hemsida finns texten till en mängd, kanske alla (?), låtar från deras skivor. Vad annat är att vänta från en bygd så full av historier och berättande.

Deras popularitet beror också på medlemmarna i gruppen. Ett glatt och fullvuxet spelgäng, med riv och takt, blandat med vackra, stämningsfyllda slingor, skickliga musikanter som ofta trakterar olika instrument. Någon scenshow har de inte utan de står rakt upp och ned och framför sina låtar blandat med underhållande snack och historier som tätt lockar till storskratt. Inte minst Ronny Eriksson är den stora berättaren i detta gäng. De behöver helt enkelt inga extra krumbukter på scen, sångerna och berättelserna gör allt.

Namnet Euskefeurat är pitemål och betyder ungefär olustig. En av deras låtar heter Aotom Taotom och handlar om Sara vid sin vävstol. ”Aotom taotom tjila mila faotom, öukes framma å minskäs bak” – förstå det, den som pitemål inte kan. Det finns många låtar med pitemål eller med inslag av dialekten på deras repertoar men någon svårighet att hänga med i texten är det ändå inte.

En fin kväll att minnas. De kommer ännu att fortsätta med sin turné runt om i kungariket och det närmaste från oss är väl Ö-vik i mitten på mars. Jag vet inte om de besökt Österbotten någon gång men visst vore det kul att få hit dem. Jag menar, de har så mycket att ge som känns hemtamt och samtidigt uppfriskande annorlunda med perspektiv från Norrbotten och trotset att så på egna ben i ur och skur.

Tyvärr spelade de inte min favoritlåt ”Altersbruk” men här kommer den istället. Lyssna på texten, den är fenomenal, speciellt för den som gjort resan inför en stundande, efterlängtad semester.


Euskefeurat

Eller förresten, vi tar väl en till som jag gillar extra bra och sedan letar ni upp dem på Spotify! Ok?

 

 

En ropande röst i obygden

När jag slutade jobbet för snart två månader sedan fick jag ett köpkort av facket. Ett köpkort till ortens järn- och byggmaterialaffär. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle använde de pengarna till. Några verktyg behöver jag inte direkt och inte heller något byggmaterial för tillfället.  Nu har jag kommit på vad jag skall köpa efter att ha läst en dikt.

Dikten är skriven av en debutant detta år 2017, David Väyrynen från Hakkas i Gällivare. Jag passerade orten i september under min road trip i norr, lade också märke till det ovanliga namnet Hakkas men tänkte inte mera på det då. Det finns ju så många andra märkliga namn där uppe… Nattavaara, Markitta, Dokkas, Tjautas, Vittangi…. det är nästan så att man inte tror att man befinner sig i Sverige.

Denne David Väyrynen har i år gett ut sin första bok ”Marken” på förlaget Teg Publishing. En bok annorlunda än jag läst tidigare; en kombination av prosa, påbud, förbud, poesi, predikningar, nekrologer, platser, texter. Jag blev intresserad för jag tänkte här finns en chans att ta ett steg för att verkligen känna Norrbotten och dess människor, livet där uppe. Jag som vet så lite om detta.

Jag har knappt kommit halvvägs i boken när jag tidigt i morse läste dikten ”Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan”.

En jacka skall jag köpa, en sådan där rejäl och tålig arbetsblus – som vi säger här i trakten eller med ett gammalt dialektord, ”en kasol”. Här på denna sida Kvarken säger vi blus om ett ytterplagg för manfolk men i kungariket är det ett kvinnligt plagg för överkroppen. Ordet blus har sin brokiga historia.

Kanske en sådana där färgglad med massor av reflexer, starkt ljusgrön eller orange. Vinterfodrad, om det finns. Något sådant, vi får se vad som finns i hyllan.

Dikten tyckte jag var träffande för vad jag uppfattar som Norrbotten: enkelt, flärdfritt och kärvt. Jackan, ett plagg för vardag som söndag. Sommar och vinter. Ett par träskor till och en keps. Vad behöver man mera? …förutom ett par byxor. Jackan, ”en absolut frånvaro av fåfänglig strävan” som det står i dikten.

Jackan kan man använda som en långärmad tröja, men …”den är grövre med dragkedja och på nylonet har det bildats en hinna av fett och rök som skydd mot svetsloppor och mindre hundbett”. – Hör dikten, den finns som ljudfil. Den är genial!

Jag skall inte närmare gå in på att analysera boken, därtill är jag inte kompetent, men jag vill uppleva den som unik; jag har tack och lov halva boken kvar. Nedan finns några länkar om ni vill stifta närmare bekantskap med denna David Väyrynen. Det tycker jag ni skall göra, kanske långa hem boken om ni inte beställer den rakt av som jag gjorde.

(Rubriken kommer från titeln till en dikt i boken)


Drömmen om att aldrig behöva ta av sig jackan –  dikten som ljudfil

Låt det nu låta som det låter – Dagens dikt Sveriges Radio

Väyrynen – en unik röst       Recension av boken ”Marken”

Blus – Wikipedia

Fjällbäck på Dundret i Gällivare

En fredagskväll i Boden

Igår äntrade jag en mindre buss tillsammans med ett antal andra österbottningar och styrde kosan norrut. Idel dialekt hördes men jag kände ingen från tidigare. Några kände varandra från tidigare jaktresor och ”krigsresor”. Krigsresorna var inte suspekta resor för att tjäna daesh utan besök i Ryssland vid f.d. fronten där republiken försvarade sina gränser en gång i tiden. Jag kom att samtala med en man som var flitig jägare och som bl.a. fällt sju björnar varav han hade tre hemma som uppstoppade. Det var väl det mest upphetsande på hela färden förutom att någon såg tre älgar i skogen nära vägen. Gränsen vid Haparanda passerades omärkligt och så var vi inne i kungariket.

Vid fortsatt färd in i kungariket kunde vi konstatera att de fortfarande firar jul för fulla muggar runt om i byarna. Mängder med juldekorationer lyste i trädgårdarna och glittrande julgranar syntes till. Dock hade jultomten gått i ide för han lyste med sin frånvaro.

Målet för dagens etapp var Boden, en norrbottnisk stad som kanske inte låter tala om sig så mycket. Jag visste från tidigare ungefär var staden låg och att den har varit garnisonsstad. Någon utpräglad sevärdhet i staden har jag inte lyckats luska fram förutom att här finns ett militärmuseum, som sig bör i en före detta garnisonsstad. Annars var det mest norrländska uteaktiviteter som föreslogs i hotellets pärm.

Jag tog en liten promenad i centrala Boden. Jag och någon annan syntes till på gatorna men annars tämligen dött. COOP Boden var mycket välsorterade i fråga om livsmedel, det kunde jag konstatera, och Frasses bjöd – ja, jag fick betala själv – på en mättande hamburger-måltid. I hotellets lobbybar spelade Soffgruppen inför hotellets gäster och stadens allmoge. Helt ok musik, trots namnet, men ändå inget som gjorde att jag skulle ha hängt i baren en stund. Istället fann jag mig en stund senare slumrandes på sängen i hotellrummet. Mycket mera än så blev det inte denna dag. Tidig sänggång en fredagskväll i Boden februari 2016.

2016-02-05 Boden 039-1
Här bor vi i stadens stolthet vad gäller hotell. Högst uppe finns ett antal bastur med utsikt över staden.
2016-02-05 Boden 026-1
En jordglob pryder platsen framför hotellet. Bara att ta en titt ifall man går vilse i staden och inte vet vart man är. Hu, hu, där skrev jag vart när det egentligen heter ”var”. Något som bör tas upp på bloggen?
2016-02-05 Boden 031-1
Här finns Folkskolan. Bra med en folkskola mitt i staden så folk får lära sig att bete sig som folk. Det kunde de i Boden, de få som syntes till.
2016-02-05 Boden 024-1
Det skulle jag vilja uppleva, hur det var i Björknäsparken en dag på 1960-talet. Bara så där en dag eller några timmar.
2016-02-05 Boden 001-1
Det här var det bästa på hotellet, kudden med björnarna. Annars helt ok hotell, Bodensia som det heter.