-
Två gåvor
Visst är det trevligt att ibland får små, oväntade gåvor bara så där? Senast det hände mig var för några dagar sedan. Två gåvor till och med. Svåger, han som var med på resan, hade köpt en liten skrift med information, kartor och fakta om Algarve. Frid och fröjd ända till jag upptäckte att hans nyförvärv inom reselitteraturen var avfattad på tyska. Hans kunskaper inom tyska är ytterst begränsade varför det var honom till besvikelse. Han hade nämligen tänkt sig ett alster på engelska. Eftersom jag förstår en del tyska försökte han avyttra boken till mig men förhöll sig kallsinnig till mitt skambud på halva priset. Ända tills sista dagen…
-
Fin mix
På fredagskväll när jag körde från Jokkmokk till Boden kom jag att lyssna på Finnmix från P4 Norrbotten. Programmet påminner mycket om Tongåvan och Firarsvängen som vi väl känner till här i republiken. Ett firarprogram där folk ringer in eller mailar hälsningar och önskningar. Skillnaden är att i Finnmix är språket blandat, finska, meänkieli och svenska. Musiken har också mycket mera finska låtar jämfört med våra firarprogram. I Österbotten hör man sällan eller aldrig finska låtar i svensk radio. Annars är musikvalet lyssnarna står för ganska likt, svensk- respektive finsktoppen och smörlåtar. Dock hörde jag inte landsplågan ”Du vet väl att du är värdefull” som spelas till lust och leda…
-
Euskefeurat på Idun
Som skymtat besökte jag Umeå senaste helg några dagar. Utflyktens musikaliska höjdpunkt var uppträdande av Euskefeurat på Iduns stora scen i Folkets hus. I det närmaste fullsatt salong. Euskefeurat framförde låt efter låt i gammal god stil i närmare tre timmar med en halvtimmes paus i mitten. Det som jag gillar hos denna Pitebaserade grupp är bra melodier till texter som berättar något, inte bara det vanliga hjärta och smärta, utan om vanligt folk, utflyttarna, de som stannade kvar, det kärva livet i glesbygd och by, en bister men bedårande natur, original, det lite barska framom ren nostalgi. Men visst förstår jag också de som lyssnar till gruppen av nostalgiska…
-
En ropande röst i obygden
När jag slutade jobbet för snart två månader sedan fick jag ett köpkort av facket. Ett köpkort till ortens järn- och byggmaterialaffär. Jag har inte riktigt vetat vad jag skulle använde de pengarna till. Några verktyg behöver jag inte direkt och inte heller något byggmaterial för tillfället. Nu har jag kommit på vad jag skall köpa efter att ha läst en dikt. Dikten är skriven av en debutant detta år 2017, David Väyrynen från Hakkas i Gällivare. Jag passerade orten i september under min road trip i norr, lade också märke till det ovanliga namnet Hakkas men tänkte inte mera på det då. Det finns ju så många andra märkliga…
-
En fredagskväll i Boden
Igår äntrade jag en mindre buss tillsammans med ett antal andra österbottningar och styrde kosan norrut. Idel dialekt hördes men jag kände ingen från tidigare. Några kände varandra från tidigare jaktresor och ”krigsresor”. Krigsresorna var inte suspekta resor för att tjäna daesh utan besök i Ryssland vid f.d. fronten där republiken försvarade sina gränser en gång i tiden. Jag kom att samtala med en man som var flitig jägare och som bl.a. fällt sju björnar varav han hade tre hemma som uppstoppade. Det var väl det mest upphetsande på hela färden förutom att någon såg tre älgar i skogen nära vägen. Gränsen vid Haparanda passerades omärkligt och så var vi…