-
Tornedalen kom till Kyroboas
På onsdagskväll när vi åkte hem närmare elva på kvällen lyste solens sista stålar intensivt rött i väster just som det sista av solskivan försvann bakom holmar och horisont. Vi stannade till och jag fick ännu en bild av solnedgången vid Fjärdsändan i Oravais, ett motiv som det troligtvis finns tusentals versioner av och många på Internet. Folk tycks inte tröttna på dessa återkommande färgsprakande fenomen på bild och det blev många gillande på Feijan. Sister Jane och jag hade varit på teater och sett ”Populär musik från Vittula” av Mikael Niemi och i regi av Alexandra Mangs. Trots halvdystra moln och någon enstaka droppe från ovan så utgjorde inte…
-
Under liten himmel
Sommarteater skall väl vara kul, något att skratta åt, komedi eller rent av fars? Och naturligtvis måste vädret vara fint med solnedgång och varma aftonstrålar. Kanske träffar man bekanta man inte sett på länge; att växlar några ord med? Det gjorde jag i torsdags, träffade bekanta, när Oravais Teater spelade ”Under liten himmel” på Kyroboas i Kimo. Vi snackade gamla, trevliga minnen medan vi avnjöt bulle och kaffe i pausen. Saft för min del. Men annars var det inte många skratt som framkallades av pjäsen. Detta är ingen komedi med simpla skämt och bondkomik. Ändå var det en av de bästa teaterpjäser jag sett på en sommarteater! – Och ja…
-
Lumpänglars väg korsade min väg
Hui, här går det undan. Jag avverkar den ena begivenheten efter den andra på min semester och det redan första veckan. Igår kväll var det Oravais Teater med pjäsen Lumpänglars väg som fick besök av min enkla person. Sommarteatern ligger vackert belägen vid Kyroboas kvarn och fors i Kimo. Vid dammen, som är en del av scenerna, låg vattenytan spegelblank och inte en endaste mygga behagade mumsa på min lekamen. En perfekt kväll för teaterbesök. Lumpänglars väg är en fortsättning på pjäsen Lumpänglar som spelades 2013-14. Den handlar om arbetarna på Oravais Fabrik tiden före och under kriget. Skådespelarna gjorde fina insatser även om rösterna i vissa scener kunde ha…
-
Lumpänglar
Den femte augusti 1971 började jag mitt första arbete. Jag gick direkt från mellanskolan till arbete i fabrik och fortsatte min utbildning först fyra år senare. Detta har jag ångrat efteråt men hade jag inte gjort detta då hade jag aldrig fått stifta bekantskap med något av den miljö som jag igår fick återuppleva. Lille Frej var nog, med sina två månader, den yngsta besökaren igår när han tillsammans med sina föräldrar (min granne fåraherden och fru) och jag besökte Oravais Teater där vi såg det nyskrivna teaterstycket Lumpänglar. Lumpänglar spelas på Kyroboas i Kimo som är en av de vackraste spelplatserna i Pampas för sommarteater. Vridläktaren, kvarnbyggnaden, ån, husen,…
-
Semesterprogram
Igår blev det inte mycket mat gjord med egna händer. Inte idag heller. Semestern har inletts för de flesta i Saltgruvan och det firades det med ett präktigt och välsmakande, stående bord på Nabben. Det var igår. Idag inmundigade jag laxsoppa på skärgårdsmarknaden i Österö. Först höll jag på att glömma hela marknaden. Jag satt i godan ro och letade evenemang på nätet när jag kom på att, javisst, det är skärgårdsmarknad idag. Min egen semester närmar sig (några arbetsdagar till) och eftersom jag inte kommer att resa bort under första delen av semestern så vill man ju hitta på saker att göra i provinsen i sommar, max. två timmars…
-
I kvällssolens sken
Igår på kvällen satt jag på läktaren och tittade på “För några stockars skull”, en teaterpjäs som Oravais Teater spelar denna sommar på sin utescen vid Kyroboas i Kimo. Inledningen var lite seg men efter pausen friskade det till med både slagsmål och oväntad avslutning. Tänk vad en gammal dam kan tänkas hitta på för att återställa rättvisan. Vridläktaren knarrade lite detta år när vi åkte runt för att byta scen men det varder förlåtet med tanke på den fina miljön i övrigt. Skådespelarna gjorde bra ifrån sig men vissa kunde kanske höjt rösten en aning. Att Roland Engström och Ulf Johansson är gamla teaterrävar är väl ingen som ifrågasätter…