Från Pajala i norr till Tomelilla i syd

Så steg jag förra torsdagen ur diligensen som trafikerar mellan Pajala och Gällivare. Borstade dammet av byxorna och kisade mot den lilla byggnad som allmänt kallas Macken i Tärendö. Pensinpump och en verkstad på baksidan. Inte en kotte syntes till men jag tog min kappsäck och stegade modigt in genom svängdörren.

Tyvärr glömde jag att ta en bild men så här ser det ut i Google Maps. Minus utemöblemanget då. Någonstans här har  Charlotte Kalla sitt hus.
Macken i Tärndö

Vid närmare eftertanke har jag redan i ett par inlägg tidigare delvis berättat om orsaken till att jag besökte denna plats långt uppe i Norrbotten som  är mest berömd för att Charlotte Kalla är född här. Så egentligen inte så mycket nytt om det men jag kan repetera lite.

Jag lovade i vintras kusin vitamin som bor i Skåne att jag skulle köra ned en gammal Peugeot 504 pickup årsmodell -82. Han hade blivit förälskad i detta udda fordon men är strängt upptagen och hade inte tid att själv köra ned den. Själv såg jag det som en foto- och äventyrsresa. I princip kunde vad som helst fallera på en så gammal bil som till på köpet inte blivit körd en längre tid. Tyvärr blev det inte så mycket fotograferande för körningen upptog all min tid och energi eftersom det var så varmt väder, för att inte dagtid säga kokhett.

Bilen som sådan gick väl att köra även om det inte var med någon större lyxkänsla. En och annan defekt uppdagades under resans gång men inte värre än att den gick att leva med. Ljudnivån i hytten var i vissa hastigheter hög men justerades genom att jag körde  fortare eller långsammare än denna ljudnivå. Fortare än 90 km/h var inte att rekommendera rent allmänt. På högra sidan hördes också ett märkligt ljud när 70 km/h passerades. Som om en plåt var lös och fladdrade i fartvinden men jag såg inget sådant hur jag än kollade. Något ställe att fylla på olja hittade jag inte heller hur jag än letade. Nåja, som tur var drog motorn ingen olja!

1700 km visade navigatorn i mobilen att färden skulle bli. Tyvärr fanns inget cigarettuttag så jag kunde inte få ström därifrån till mobilen. Istället hade jag lånat ett extra batteri för laddning av mobilen men det funkade inte heller eftersom temperturen var så hög i hytten att laddningen lade av under dagens hetaste timmar. Nåja, det mesta av färden gick ändå längs E4:an och där behövdes ingen navigator.

Det var bara att tuta och köra om än försiktig i början innan jag började lita på att denna gamla skorv skulle klara färden genom nästan hela Sveriges avlånga land. Förresten, tutan hittade jag inte heller förrän väl framkommen i Tomelilla när kusin närmare började undersöka bilens utrustning och funktioner.

Hade bussfärden från Haparanda upp till Tärendö till största delen följt vackra Torne älv, med Kukkolaforsen, så blev det nu istället Kalix älv som följde nästan ända ned till Töre där E4:an tog vid. Jockfall vattenfall besågs och där avnjöts också en god laxsmörgås.

Sedan blev det mest tråkigt körande till Sundsvall där jag övernattade hos en annan kusin.

Följande morgon hämtades också två bord samt ett äggfack med 12 ägg som skall bli kycklingar hos kusinen i Tomelilla. Han har också några höns. Hur äggen klarade sig på grund av värmen vet vi ännu inte men risken finns att de blev stekta redan i bilen under fredagen som var den hetaste dagen. Vatten gick åt och vid varje ställe jag stannade på köpte jag vatten som jag drack upp genast. En stund senare var det nämligen inte mera läskande mineralvatten utan tevatten som bara fordrade en tepåse så hade jag fått te på direkten.

Det var värmen som var den stora utmaningen. Ingen AC i en så gammal bruksbil, liten hytt och fönstren vågade jag inte ha en glipa i på grund av rädsla för nackspärr och ont i vänster axel som jag är känslig för. Så det var bara att bada bastu från nio på förmiddagen till sex på kvällen. Det märkliga var dock att jag inte blev trött, sömnig, en enda gång under hela bilfärden vilket förvånade mig. Jag hade trott att åtminstone några gånger skulle jag bli tvungen att ta en tupplur för att piggna till.

Gävle passerades och i Uppsala hade jag tänkt avvika från E4:an för att undvika trafiken i Stockholm. Tyvärr ändrade jag mig och körde genom Stockholm vilket var ett misstag. Någon rusningstrafik mitt på dagen skall det väl ändå inte vara i Stockholm, tänkte jag. Så fel jag hade. Stopp och köer på norra infarten. Det tog säkert närmare en timme extra att sitta där i kö och till på köpet i denna värme! Lägg därtill att jag hade svårt att hitta tvåan i detta ständiga stanna och köra några meter.

Jag överlevde och Peggan, som kusinen döpte bilen till, klarade också tunnlarna utan att haverara just där. Egentligen skötte sig bilen fint med tanke på omständigheterna.

Fortsatt färd ned genom Sverige i stålande sol.

I Örkelljunga svängde jag av från E4:an in på väg 24 mot Hässleholm. Vilken skillnad efter att har kört tråkiga E4:an och badat bastu! Det var kväll, svalt och in körde jag i ett lummigt landskap med skogar, kuperad terräng, små byar, vackra hus och gårdar, kossor som betade, får som tittade förvånat upp bakom stängsel, stenmurar, åkrar och hagar, tjocka ekar och smäckar bokar, någon liten kyrka här och var. Ett rent nöje att köra, även i en gammal Peugeot. På vissa ställen var det som att köra i en grönskande tunnel och med den dalande solens strålar som gav sitt speciella, varma ljus var det rent magiskt. Jag hade gärna velat stanna för att fotografera men tyvärr började kvällen bli sen och än återstod en bit av färden.

Som tur var kunde jag åter använda navigatorn. Så många svängar, små vägar och många korsningar som skulle passeras innan jag närmare tio på kvällen äntligen kom fram till kusins gård i Tomelilla. Jag skulle själv inte hittat i detta förtrollande landskap. Efter all möda under dagen var det som att köra i ett sagolandskap, låt vara att på några ställen luktade det starkt koskit (slam på åkrar). Å andra sidan så luktade det på andra ställen sött och gott. Kanske någon typ av träd eller buskar som gav denna angenäma doft?

Jag tänkte, hit borde jag åka på några dagars semester och bara cykla runt och njuta av denna praktfulla natur och bebyggelse som kallas Österlen i Skåne. Och som tur är har bästa kusin sitt säte här och även en gäststuga som kanske kan lånas ut. Det finns många fina ställen i Sverige men månne inte Österlen bjuder en av de vackraste bygder som kungariket kan uppbåda? Rekommenderas!

Det var den resan!


Tärendö

Österlen

Jockfallet i Överkalix kommun

Här är Peggan och jag i Sundsvall på fredagsmorgon innan vi sätter igång med dagens duster

Så följer några bilder från kusins gård

Här ett äldre hus inbäddat i grönskan.

Åh, alla dessa vackra stenväggar som det finns så många av i Skåne!

Här några av kusins får efter att de bekantat sig med mig. Inte alls blyga.

Här sitter jag i vår Herres hage njutandes skuggan

Och till sist en bild av Härröds kyrka som jag passade på att besöka. Tyvärr var dörren stängd till Herrens hus.

 

Med buss till Pajala

Det är redan ny vecka och hemfärd stundar snart. Resan startade på onsdag morgon i Vasa på Resecentret. Där hände inte mycket medan jag väntade. En städare putsade bort det obefintliga skräp som möjligen kunde upptäckas med förstoringsglas. Några resenärer kom med tåget och försvann lika snabbt.

Det enda noterbara var skylten med det gamla namnet för Vasa under ryska tiden, nämligen Nikolaistad, eller som den finska skylten visade ”Nikolainkaupunki”. Vart den svenska versionen har försvunnit vet jag inte men jag har för mig att det tidigare också fanns en svensk skylt. Eller har jag helt fel?

Skylten visar i alla fall att Finland var utsatt för förryskning under det ryska styret fram till 1917. Vi får tacka vår lyckliga stjärna att nationen hade kraft och rådighet att bli självständig och även kunde försvara självständigheten senare.

Bussen norrut körde fram och jag klev ombord och satte mig längst fram. Det gör jag gärna när jag åker buss för man ser så mycket mera. Det gäller bara att spänna fast säkerhetsbältet för annars är man illa ute om olyckan är framme.

Vi gled iväg genom det välkända österbottniska landskapet mjukt och behagligt. Jag gillar att åka buss; har jag nämnt det tidigare? Man sitter högt uppe och kan betrakta landskapet på ett helt annat sätt än när man själv kör bil. Pohjolan Matka hette bussbolaget som bjöd på en fin och bekymmersfri resa upp till Uleåborg. Jag tror de två chaufförer som körde och avlöste varandra i Karleby gärna hade velat prata lite men eftersom min finska är eftersatt och deras svenska tydligen lika med noll blev det inte många ord sagda. Tyvärr.

I Uleåborg blev det bussbyte efter drygt en och en halv timmes uppehåll. Denna buss var inte lika ny men hade bekväma säten. Jag satt även denna gång längst fram. Bussen var betydligt mera ljudlig än den första. Framhjulen hade ett dunkande ljud i varje liten gupp. Det lät som om bussen snart skulle tappa ett hjul men det gjorde den lyckligtvis inte. Växelspaken förde också ett gnisslande ljud avlöst med ett annat ljud likt skrikande, hungriga fågelungar i ett bo. Lägg därtill att solgardinen vid vindrutan hade ett högljutt rasslande läte när chauffören justerade höjden. Varvräknaren stod stilla och hastighetsmätaren visade 20 km/h för lite men fram kom vi. Alla skyltar och all information inne i bussen var på svenska. Tydligen en gammal buss från Sverige.

En vådlig omkörning gjordes när grisbilen skulle köras om. I alla fall var det en slaktbil. Det blev lite trångt på vägen och den mötande personbilen och den omkörda grisbilen fick väja men alla tre fordonen klarade sig med lite samarbete. Som vanligt hade jag på mig säkerhetsbältet!

Chauffören var skicklig den gången. En stund senare var han lika skicklig när han på samma gång talade i mobiltelefonen, letade efter ett papper i en väska på golvet och styrde bussen. Även den manövern slutade lyckligt.

I Kemi stannade vi till vid busstationen som med stora bokstäver skyltade enbart med ”Busstation” på väggen och inget annat. Vart den finska versionen försvunnit vet jag inte. Eller så var de ovanligt svenskvänliga i den staden.

Till Torneå kom vi och vi stannade vid Resecentret i Haparanda som är gemensamt för både Torneå och Haparanda. Där klev jag av. – Haparanda och Torneå är ju nästan som en enda stad.

Övernattning på SveFis vandrarhem i Haparanda. Enkelt rum med toalett och dusch samt tillgång till kök i korridoren. Med tanke på priset ett helt ok boende.

En snabbrekognosering i Haparanda en onsdagkväll i slutet av maj gav kanske inte så mycket men flera fina dollargrin rullade lugnt gatorna fram medan motorcyklisterna hade något mera bråttom. Det gällde att dra på ordentligt mellan gatuhörnen. Ungdomen var ute och finkörde, det var ju lill-lördag.

Tidigt nästa morgon avgick första bussen från Haparanda till Pajala redan klockan 05.20. Det var Tapanis buss jag äntrade och chauffören lyssnade på YLE Suomi från Kemi så länge han kunde höra stationen.

Detta var kanske den intressantaste delen av bussfärden från Vasa till Pajala ovanför polcirkeln. Chaufförer och passagerare pratade meänkieli eller en blandning av svenska och finska. Siffror och datum framfördes på svenska men i övrigt detta säregna språk. Faktiskt lättare att förstå än ren finska eftersom de blandade in många ord från svenskan i talet på finska eller meänkieli.

Folket var språksamma som steg på och av trots den tidiga timman. Speciellt en gubbe som skulle till vårdcentralen i Pajala ville prata. Han hade ena handen i gips efter en operation han fått vänta på enda sedan 2016. Nu skulle han in för kontroll och tagning av blodprov. Han hade också reumatism upplyste han om.

Genast när han, efter viss möda, kom ombord började han tjata på chauffören om att han inte fått tillräcklig rabatt på resan. Det tog en god stund att reda ut. När sedan chauffören vid en hållplats steg ur och för att lasta av några varor vända gubben sig mot mig och förklarade att det gällde att vara påstridig om rabatterna och priserna. Han hade fått flera gratisresor på detta sätt förklarade han nöjt. Denna gång på svenska men med den härliga språkmelodi de har däruppe.

Även små barn åkte ensamma långa sträckor på väg till skolan. Jag tyckte de såg ovanligt små ut. Jag undrar på vilken klass de minsta av dessa går? De flesta skulle till Laestadiusskolan i Pajala.

Sedan uppehåll i Pajala en stund innan det blev nästa byte till bussen mot Gällivare. Denna gång en tjej vid ratten. 09.50 kom jag så fram till Tärendö där jag skulle hämta bilen för körning ned till Skåne. 4,5 h efter start från Haparanda.

Och där vid Macken stod bilen jag skulle bemästra de följande två dagarna. Jag blev först något betänksam när jag såg fordonet. Skulle denna bil, årsmodell -82, som sett sina bästa dagar verkligen klara en färd genom nästan hela Sverige från norr till söder och i den värme som utlovades i prognoserna? Jag ställde undrande frågan till killen på macken och han svarade obekymrat: ”Varför int? De e bar å köör!” – Något annat val hade jag inte heller men hur det gick, det tar vi i nästa inlägg.

Resecentret i Haparanda helt nära Ikea. På andra sidan finns älven och Torneå men ingen tull eller kontrollstation, som i och för sig ändå inte används av vanligt folk.

Lite längre nedför älven denna vy mot finska sidan. Nedre Torneå kyrka sticker upp sitt torn.

Alla körde inte amerikanare och motorcykel. Dessa två tjejer rullade runt med detta åkdon.  ”Å herre gud” sa en av töserna när jag frågade om jag fick ta en bild. Det fick jag!

Stadshotellet i Haparanda. Så fint bodde jag inte denna gång men ändå helt nära torget.

Mission completed

Egentligen vill jag bara berätta att jag är i livet och finns till. Det har blivit en paus i bloggandet och det har sina orsaker.

I onsdags for jag med buss norrut till Haparanda och stannade där en natt. Följande morgon blev det ytterligare en bussfärd och denna gång till Pajala. Där hämtade jag en bil som skulle köras till Skåne och detta har sysselsatt mig de senaste dagarna. Detta uppdrag har jag skrivit om tidigare men det är först nu som det blev genomfört.

Jag körde en 82:ans Peugeot pick-up med bur på flaket och i äkta norrlandsstil välutrustad med belysning på taket genom nästan hela Sverige från norr till söder. Det var en utmaning! – Jag behövde inte använda den väl tilltagna belysningen eftersom jag inte körde på natten. Det borde jag ha gjort, kört på natten!

Utmaningen var att det är en gammal bil med den teknik som då fanns och man vet aldrig vad som händer med en begagnad bil trots löftet om att ”de o bar å kör” på ren norrbottniska. I princip kan nästan vad som helst inträffa. Lägg därtill att det var fruktansvärt hett med temperaturer från +25 C och uppåt, speciellt igår fredag. I en bil utan ac! Kanske ett litet under att chauffören klarade av detta?

Jag har helt enkelt inte haft tid och ork att skriva blogg. Nästa vecka hoppas jag kunna skriva ett eller ett par inlägg om denna krävande men ändå lyckade resa.

Nu är jag i Malmö ett par dagar. Tågfärden hit från Höör hade sina sidor: försening på drygt 1,5 timmar. Allmänt  elfel var orsaken och tydligen inte första gången det hände. Ett tåg blev ståendes mitt i skogen och folk tappade tålamodet och genomförde något som så vackert kallades spontanevakuering. De öppnade helt enkelt dörrarna och bara stack. Det gjorde att trafiken inte kunde komma igång när väl det tekniska strulet var löst utan man måste också kontrollera att folk inte fanns längs med spåret vilket ytterligare fördröjde uppstarten av systemet.

Nåja, fram till Malmö kom jag och fortsättning lär väl följa!

Endast en bild denna gång och  det som jag såg i morse när jag på  tidig morgonpromenad skådade uppåt. Nog är väl ändå Skåne vackert?  – Bara en liten detalj från Skåne men jag återkommer.

Planering inför sommaren

Så är vi framme vid valborgsmässoafton 2018, eller vappen som de säger här i Finland, en benämning som jag inte är helt bekväm med. Valborgsmässoafton använder jag. Inga brasor i våra trakter, det klarar vi av redan vid påsk men jag vet att valborgsmässoaftonen firas med eldar på många ställen i Norden. Bl.a. i närliggande Umeå.

Sister Jane & comp. bjöd på grillat denna kväll och jag hade med mig en liter vin som vi delade på. Gott både det tuggade och det flytande!

Det är hög tid att planera inför kommande sommar. Vi har alla våra önskemål och förhoppningar inför sommaren. Små som stora planer. Det är dags att göra slag i saken. Planera och boka.

Maj verkar bli en intensiv månad. Dels händer det mycket i naturen och gård och gårdstun skall ställas i ordning. De första besöken till villan (sommarstugan) skall göras och helt visst väntar där en del målningsjobb.  Lite skogsarbete pockar också på och snart blir det en tripp söderut.

Det verkligt stora äventyret är körningen av en gammal bil från Pajala till Skåne. Bilen är en Peugeot 1982 års modell, om jag minns rätt, köparen är en kusin. I ett svagt ögonblick lovade jag att köra ned bilen, en sträcka på närmare 1700 km, men jag ser samtidigt fram emot denna resa. Ett litet äventyr som förhoppningsvis slutar gott men som också kan hysa överraskningar. Vi får återkomma i maj.

Annat som skymtar vid horisonten är midsommar som jag har en stark önskan att tillbringa vid Fatmomakke i Vilhelmina kommun. Lite osäkert för en midsommar vid Holmön på andra sidan Kvarken är också lockande.

Juli är en verkligt busy månad. Maxmodansen i slutet av juni och följande dag (30.6) går Postrodden av stapeln. Vecka 28 är det Kaustbyfestivalen och samma veckoslut (14–15.7) firas Skärifestivalen i Bergö, något nytt och spännande för mig.

Visst ja, samma veckoslut firar vi byadagen i Oxkangar, 15 juli 14.00. Inte att förglömma. Få se vem som kommer att framföra musikalisk underhållning där? Kommer grillkorven att smaka lika bra som tidigare och vem kommer man att träffa för att byta några ord med eller varför inte en hel kvart?

Vecka 30 är det Jakobsdagar i Jakobstad, en tillställning som brukar bjuda på mångahanda aktiviter och musikaliska upplevelser.  Veckoslutet 27 – 29.7 firas det också Visfestival på Holmön, ett alternativ till midsommarfirandet där. Vi får se vad det blir av det hela.

Vecka 31, första helgen i augusti sker så sommarens stora händelse, Urkult! 2-4 augusti i Näsåker; som jag längtar dit! Artisterna som kommer att spela där fylls på vart efter och idag kom en ny laddning med Partiet som kanske det mest framträdande. Ett trettiotal band/artister kommer att spela tillsammans med alla andra aktiviteter som bjuds, inte minst för barnen, samt alla härliga människor som möts, bäddar för sommarens utlitmata händelse.

Därmed inte slut på sommaren! 17 – 18 augusti har vi Juthbackamarknaden i Nykarleby och i slutet av samma månad, augusti, infinner sig villaavslutningen (stugsisten).

Säkert har jag missat en hel del men detta är något som nu är i planeringsskedet hos mig. En hel del kommer att gå i uppfyllelse, annat kommer att ramla av kärran.

Vad gillar ni min lista av aktiviteter för sommaren, något för er? Hur har ni planerat sommaren och semestern? Har ni fler fina tillfällen som kan förgylla sommaren som jag inte är medveten om, i Österbotten eller mellersta Norrland? Hör gärna av er, skriv kommentar; denna sommar måste bli underbar och het med fint väder och många härliga upplevelser!


Pajala 

Fatmomakke kyrkstad 

Visfestivalen på Holmön 

Skärifolk – Bergö

Jakobsdagar 

Kaustinen Folk Music Festival 

Urkult   Kolla artisterna!

Juthbackamarknaden 

 

De första vackra blommorna på mitt gårdstun!

Edit! Jag måste fylla på med en video från Urkult 2012 när Partiet gjorde besök där på gräsplan utanför kyrkan. Officiellt spelade de första gången på festivalen 2014.

Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.