Wilmer X

Har ni hört? Wilmer X från Malmö skall ge sig ut på turné nästa år! Återuppståndna. Ett av år 2018 stora händelser!

Så fint och bra för det är ett av de svenska band som jag gillar allra bäst. Jag hoppas verkligen att de också kommer att spela någonstans norröver även om Österbotten är en förhoppning i det blå. Men kanske Umeå?

Jag såg Wilmer X för första gången på slutet av 70-talet eller i början på 80-talet i Malmö på Pireus, studentklubben. Den tiden var jag rena ungdomen. Wilmer X var i sin början och så bra de spelade. Jag minns den gången de spelade en nyårsafton på  Pireus tillsammans med John Pohlman, meteorologen ni minns.

Om det inte är orimligt svårt kommer jag att försöka få biljett till någon av deras konserter. I kungariket får jag förmoda. Finns på min bucket list 2018!

Någon av läsarna som känner för Wilmer X?


Wimer X 

Skrällen: Wilmer X återförenas och ger sig ut på turné

Nå, men då spelar vi en låt för att friska upp minnet

 

Annonser

Min dubbelgångare

En av mina favoritbloggare skrev för inte så länge sedan ett inlägg om sina dubbelgångare. Hon har nämligen flera. Jag tänkte att i samma anda skriva något om min dubbelgångare. Jag har dock bara en, vad jag vet. Därtill är han mig inte lik men har andra attribut som gör honom till min dubbelgångare.

Någonstans i mitt bakhuvud har jag för mig att jag ordat om detta tidigare men det kan inte vara i detta liv för det finns inte på denna blogg. Därför tänkte jag återberätta vad jag minns av denna dubbelgångare med citat.

En gång i min ungdom träffade jag en ung man på studentklubben Pireus (Malmö) som hade nästan samma persondata som mig själv. Han hade samma namn, alla tre förnamnen (namnkombinationen är lite ovanlig), och samma födelsedatum. Det enda som skilde var födelseåret och statens kontrollnummer. Han var något år yngre än mig. Körkorten jämfördes.

Jag trodde han skojade när jag hörde hans namn men efter att vi både hivat fram körkorten så stod sanningen klar: han var nästan jag men något år yngre. Hur det var med efternamnet minns jag inte riktigt men det kan ha varit samma för det som jag minns mest tydligt är att det bara var två saker som skilde oss åt: födelseår och de fyra sista siffrorna i *personnumret.

O ja, det hände ett och annat på Pireus. Musiken var bra, disco, men många band uppträdde också där. Bäst minns jag en nyårsafton när John Pohlman, meteorologen ni minns (?), uppträdde tillsammans med Wilmer X. En annan artist var Lydia Lunch från New York State som gjorde intryck på mig.
Var min dubbelgångare är idag vet jag inte för jag träffade honom bara en gång, en gång för över 30 år sedan.

*I republiken säger vi personsignum eller personbeteckning.

Julgranen på torget i provinshuvudstaden blev idag idag friserad till döds. Tjugondag Knut dansar julen ut.

Bussar, orginal och party

För någon tid sedan läste jag ett roligt och minnesväckande blogginlägg (Buss på) om att åka buss. Det fick mig att minnas mina egna bussfärder i samma stad, Malmö.

Fast jag hade egen bil när jag bodde i Skånes huvudstad brukade jag låta bilen stå och tog istället bussen dit jag skulle. Ibland fick man se ett och annat original, ibland fick man ofrivilligt, men ack såg givande, lyssna på konversationer som nog inte var ämnade för alla öron. Speciellt ungdomar kunde vara roliga att lyssna på när deras kunskapsluckor kom fram. Ibland blev det utskällningar av den stackars busschauffören, ibland var det någon passagerare som fick sig en åthutning. Blodvite uppstod aldrig vad jag minnas. Mest var det trevligt och gemytligt ombord på bussarna.

Ett original som jag minns var David från Limhamn. Han brukade gå omkring i innerstan och ibland kunde man finna honom liggandes i en trappuppgång på Davidshallsgatan där han tog sig en tupplur. Kudde hade han för det mesta med sig. Han hade alltid en bunt gamla fotbollsprogram i handen som han bläddrade i. Han såg lite ovårdad och barsk ut men jag tror inte att han var alkoholist. Han var bara lite speciell.

En gång steg han på bussen vid Stippes hamburgerbar nära Triangelen. Det var inte mycket folk på bussen, några få, jag och en mamma med en son på kanske 4 år. Gossen var skrikig och omöjlig att styra. Han kastade sig på golvet, han slog omkring sig och mamman som hade händerna fulla med kassar fick ingen ordning på honom. Hon såg hjälplös ut. David kom ombord och satte sig bara ett par stolsrader bakom och betraktade ogillande den obstinata ungen. Det gick några minuter sedan reste sig David stirrade stint på gossen och sade högt med skrovlig stämma: ”Tyst, du skall ha stryk!” Pojken blev helt perplex och tystnade med öppen mun. Mamman tittade också förvånat på David och hade kanske ett vasst ord på tungan men när hon såg David höll även hon tyst.  Gossen betraktade stillatigande David resten av resan och jag tror att modern till telningen, liksom jag, sände en tacksamhetens tanke till David.

Själv råkade jag ut för en uppläxning av en flicka i tonåren som ansåg att jag tagit hennes plats. Hon var nog något mentalt handikappad men kunde ändå klara sig själv på bussen. Bussen var full med folk och det stod även passagerare i gången. Hon trängde sig ändå fram längst bak i bussen. Hon hejdade sig när hon fick syn på mig som satt längt bak vid ena fönstret. –”Det är fult att ta folks sittplats” sa hon och bligade på mig. Hon såg arg ut och hävde ur sig ytterligare några haranger innan hon tystnade och bara stirrade ilsket på mig. Hon hade helt enkelt reserverat denna sittplats till sig, oberoende om det satt folk där eller inte. Det var hennes plats! Själv tog jag det med ro och steg av några hållplatser längre bort. Gissa vem som var snabbt framme för att sätta sig på sätet jag värmt upp? Tilläggas kan att det inte var en sittplats för rörelsehindrade och att det var en helt vanlig stadsbuss.

Min favoritfarbror på ML:s bussar var en man som alltid var vinterklädd. Stickad mössa på huvudet, tjock täckjacka och halsduk även när det var som hetast på sommaren. Därtill hade han alltid en väska med rem som han bar runt halsen. Prydligt klädd och välfodrad året runt.

När han steg ombord på bussen piggnade jag alltid till. Få se vad som händer nu och vem som blir offret? Han ställde sig och spanade en kort stund innan han hittade en passlig sittplats. Platsen skulle om möjligt vara bredvid en vacker kvinna, gärna i tonåren. När han satt sig vände han sig mot sin kvinnliga sätesgranne och mönstrade henne tyst och närgånget uppifrån och ned. Han sa aldrig ett ord vad jag minns men besiktningen var noggrann och ogenerad. Blev bussresan lång kunde han upprepa proceduren med granskningen. Jag såg aldrig någon tjej bli arg på honom, han var nog sist och slutligen ganska harmlös. Det roliga var att om det steg på en tjej som var ännu snyggare kunde han helt frankt byta plats och slå sig ned bredvid denna. Den första kunde då känna sig ratad även om hon nog drog en lättnadens suck.

Speciellt livat kunde det bli på de bussar som sent på natten körde hem glada festdeltagare från Malmöfestivalerna. Det var rena partybussarna. Det blev aldrig stökigt de gånger jag var med utan det var sång och glamman, skratt och nya bekantskaper. Det var blandat klientel ombord och speciellt minns jag en frodig kvinna i övre medelåldern som med bästa operaröst stämde upp den ena sången efter den andra på en av dessa sena natturer. Som tur var satt jag en god bit ifrån den högljudda och levnadsglada primadonnan.

En annan som brukade sjunga på bussarna var en förare som lät sin stämma ljuda när han kände sig på gott humör. Han fick nog fler än en applåd från uppskattande passagerare. Minns jag inte helt fel var det också han som brukade ta ett extra varv i rondellerna om tidtabellen så tillät.

På tal om partybussar så hamnade jag också en annan gång på i en sådan, dock inte i samband med Malmöfestivalen. I början av 80-talet bodde jag på Bellevuegården och i närheten fanns ett studentboende med klubben Pireus i källaren. Det var mitt stamställe den tiden. Det låg nära till och hade många live-uppträdanden av olika band som spelade på den lilla scenen. Bland annat minns jag en nyårsafton när det unga Wilmer X uppträdde tillsammans med John Pohlman, metereologen som ni kanske minns. John bar lång rock och hade inte alls dålig sångröst. Det var en överraskningens kväll.

En annan kväll på Pireus var den gången vi, som sagt, hamnade i partybussen. Kvällen hade kommit gott igång och det var fin feeling både på dansgolvet och i sofforna. Plötsligt tystnade musiken och DJ meddelade att Pireus skulle upphöra på Stadiongatan. Jag minns inte riktigt den första reaktionen hos publiken men det utbröt jubel när DJ kommenderade oss ut till bussarna som väntade på att få föra oss till ett nytt ställe där Pireus skulle fortsätta. Vi fick inte veta vart vi skulle utan föstes bara ombord på bussarna. Det visade sig att det nya stället var vid Erikslust i den gamla dansrestaurangen på andra våningen. Det nya stället var ett lyft men förlorade kanske också lite av den intimitet som fanns på Stadiongatan. Idag finns hotell Ibis i samma byggnad. Pireus utvecklades småningom till det nu kända Kulturbolaget på Bergsgatan.

Det blev en lång epistel om bussåkandets fröjder. Mera finns att berätta, bl.a. om skolbussarna i trakten när vi gick i skolan uppe i socknen. Men det tar vi en annan gång. Mera stories går också att samla om bussåkandet i Malmö.

En klassisk skolbuss som jag hittade på Toronto Islands

Nostalgi

Det är märkligt vad en enda låt kan väcka minnen. Av en händelse snubblade jag över Bo Hanssons ”Utflykt med förvecklingar” och snart kom minnen som dyningar in mot stranden. Minnen som man nästan glömt bort.

I mitten på 70-talet flyttade jag till Malmö och ganska snart köpte jag en grammofon och mina första två LP-skivor. De var Bob Dylans ”Greatest Hits” och en skiva med Hurriganes. Senare, kanske i början 80-talet, kom också Bo Hanssons LP ”Ur Trollkarlens Hatt” att ingå i min samling. På denna skiva fanns ovannämnda nostalgilåt. Ungefär samtidigt måste min Merit Hemmingson-period inträffat.

Jag har inte spelat skivan på minst 10-15 år, därför blev det ett glatt återseende på YouTube när jag hörde denna låt. Den är storartad och gångbar även idag. Varför jag gillar låten vet jag inte men kanske det beror på att 01.55 kommer en tempoväxling. Den borde få en renässans.

Jag skall inte redogöra för alla minnen och händelser kring denna låt men jag minns regn och tung grönska, varma kvällar, glänsande gator, våta gräsmattor, doften av blöt jord. Promenader genom Pildammsparken, dunkla skuggor från bokar och pilträd, kvällar på Pireus. Varför jag minns regn i samband med denna låt är inte lätt att förklara. Det är  något som bara  kom. Något kompakt, grönt och vått. En midsommarafton?

Jag blir både glad och nostalgisk när jag hör denna låt.