Vart bär det av och frågan om identiteter

Ifjol gjorde jag en fin och intressant resa till Lofoten och sedan söderut till Stekenjokk. Det var i mitten på september, en perfekt tid att uppleva den färgrika natur som Norden bjuder på hösten. Visserligen drabbades jag av en del regn men det mesta av tiden var det ändå bra väder.

I år vill jag göra en liknande resa men denna gång är målet inte lika självklart. Stora Sjöfallet i Gällivare är ett förslag men jag har också haft i tankarna att göra en höstresa i Finland. Jag har inte tidigare varit speciellt flitig med att resa i Finland och östra delen av republiken vore intressant. Frågan är bara vad jag skall besöka och när. På kartan syns en massa sjöar som säkert är fina naturupplevelser men vad annat? Mest är jag ute för att få fina bilder men en musikalisk upplevelse vore inte heller dumt.

När jag igår kväll gjorde research på nätet om Stora Sjöfallet snubblade jag över filmen ”Gállok – kampen i Sameland”. Det är en film som handlar om gruvnäringen i Norrland och då speciellt om prospekteringen av fyndigheter i Gállok (Jokkmokk) och kampen mot detta. Filmen är intressant för den visar på de konflikter som kan uppstå inom en befolkning när olika intressen kolliderar: de som vill ha jobb i gruvan och dra nytta av detta, kontra de som värnar om miljön och samernas rättigheter. Gamla vänner blir bittra fiender, hot och okvädingsord flyger genom luften.

Frågan om vem som kan kalla sig same väcktes också i filmen. Är det bara renskötande samer eller kan också andra kalla sig samer, de som har samiska släktband. Måste man kunna samiska för att kalla sig same eller finns det ”fusklappar”, som de kallades i filmen, de som hävdar sin samiska identitet efter att tidigare kanske ha berövats sitt språk och inte har rennäringen som syssla? En intressant fråga för ju färre som kallar sig same, desto bättre har koloniseringen lyckats. Här kan också finnas en motsättning mellan renskötarna och de som inte är renskötare fast de alla har samiskt ursprung och släktskap.

Frågan är intressant även för oss finlandssvenskar. Vi är också en minoritet och vem är finlandssvensk och vem är inte? I vårt fall handlar det inte så mycket om genetiskt ursprung utan mer om språket, lokala traditioner och den finlandssvenska kulturen. Som infödd finlandssvensk är frågan självklar men kan en med finska som modersmål också kalla sig finlandssvensk? Ja, anser jag, om personen i fråga kan svenska hyfsat, är beredd att värna svenska språket i Finland och själv identifierar sig som finlandssvensk.

Vänder vi på fråga, kan en finlandssvensk bli finne? Ja, hävdar jag. Om man kan finska tillräckligt bra, använder finskan största delen av tiden och själv identifierar sig som finne så är saken solklar. Detta med självidentifieringen är a och o i sammahanget. Samtidigt är kanske språket inte så viktigt för de som tillhör språkmajoriteten eftersom huvudspråket är normen i landet och man ställs inte så ofta inför problem med kommunikation och förståelse.

Kan man vara tvåspråkig? Ja visst men jag har för mig att myndigheterna fordrar att man registrerar sig endera. Tilläggas bör att språket är bara en del, om än viktig, av ens identitet.

Här är kanske på plats att förklara begreppen finlandssvensk och finne. En finlandssvensk har svenska som modersmål, en finne har finska som modersmål – om hen inte själv ändrar sin identitet – och båda är finländare. Detta slarvas med ibland men nog så viktigt att hålla isär. En sverigefinländare är däremot en som emigrerat från Finland till Sverige oberoende av modersmål. – Slut på parentesen.

Som turist i området kring Stora Sjöfallet kanske man inte alls märker av dessa problem och frågeställningar utan det är bara vackra vyer, vandring och god mat som står fram. Stora Sjöfallet självt ligger ju i ett område där man hårt exploaterat vattenkraften för elproduktion. Jag hittade också en annan intressant film om detta på nätet när tunnlar som skulle leda vattnet till turbiner byggdes på 1970-talet. I den filmen var alla nöjda och någon tillstymmelse till konflikt fanns inte. Eller, var det så?

Mina forskningar går vidare. Om jag satsar på Stora Sjöfallet vad mera skall planeras in? Stekenjokk lockar också men det besökte jag ifjol även om det blev lite rumphugget. Eller skall jag söka mig norrut? Eller till något helt annat? Jag sitter lite i valet och kvalet vad gäller resandet. Något skall jag väl ändå hitta på. Det gäller att ha något att se fram emot.


Kraftverksbyggare i Ritsem – YouTube

Gállok – kampen i Sameland – SvT Play

Så blir det några bilder från ifjol när jag gjorde min road trip.

Någonstans väster om Kiruna

Nära Björkliden

Fatmomakke-viken

Marsfjällen

Sommardrömmar

Vintern sjunger trots allt på sista versen även om det fortfarande finns mycket snö i landskapet. Jag tycker snön har sjunkit ihop en del de senaste dagarna så månne vi inte får en vår i år också.

Jag har inte varit ut till min villa (sommarstuga) på flera månader men igår gjorde jag ett försök och si, det lyckades. Någon hade t.o.m. plogat vägen ända fram så Bettan knogade sig fram utan att fastna i någon snödriva eller halka på sidan om spåret.

Jag tog en sväng ut på isen som fortfarande ligger tjock men sjöbevakningen varnar ändå för lömska isar så det gäller att passa sig lite längre fram i månaden. Tyvärr är det alltid någon som går genom isen och i värsta fall drunknar. Ifjol var det en bybo som fick sätta livet till trots att han var fiskare och van att vistas på både våg och is.

Solen var stark och det gick nästan inte att titta på snön. I lä kändes det riktigt varmt. Det hade varit läge för att pimpla lite fisk ute på isen men sådana grejor har jag inte. Jag är egentligen ingen fiskare. Visst kan det vara gott med fisk men jag tycker det är för mycket arbete med att fiska själv och sedan också tillreda den på ett eller annat sätt. Fast, vem vet till sommaren? Jag är ju trots allt friherre och borde ju ha en hel del egen tid att spendera. Kanske dags att låta saker och ting ta den tid det tar? Att vänja sig.

Kanske lägga ut roddbåten till sommaren? Men första bottenmåla den. Villan skulle också behöva strykningar här och var. Kanske det kommande sommar t.o.m. blir bastubad, något jag inte praktiserat på flera år trots att jag har en fin bastu vid strandkanten. Eller bara sitta på verandan och spana ut mot fjärden medan solen gassar. Grilla något, bara läppja på en öl och lyssna på någon intressant sommarpratare i radion.

Som ni förstår, sommardrömmar. Sådana som kommer denna tid på våren.  Planera någon road tripp och längta till all fin musik som väntar. Alla aktiviteter som ordnas, byadagen, marknader och festivalerna. Och, bästa vänner, det är ingen omöjlighet eller kolossalt dyrt. Just nu är det tid att sommardrömma och planera. – Vilka planer har ni inför sommaren? Hur kommer ni att fira semestern?

Bettan väntade troget medan jag strövade omkring

Is och snö så långt ögat kunde nå.

Trots allt borde det vara fritt vatten här om ca. en månad.
Ifjol tittade de först blomsterstjälkarna fram dessa dagar i april månad.

Från norr till söder

Att resa är roligt! Speciellt om det är till ett nytt ställe eller på okända vägar. Att planera en resa är också roligt, liksom att memorera och dokumentera resan. Det senare genom att ta bilder, filma, köpa någon bok, karta eller liten souvenir samt att skriva, t.ex. blogg som i mitt fall.

Idag har jag ägnat mig åt första delen av resandet, planeringen.

Egentligen vet jag inte alls om denna resa blir av för det är inte jag som har beslutet i min hand. En kusin hittade nämligen en intressant bil av äldre modell, just därför, och blev sugen på att köpa den. Problemet är att han bor i Skåne och bilen finns i Pajala långt upp i norr. Därtill är han en strängt upptagen man med mycket på gång så tiden hade inte räckt till för att få hem fyndet.

Det är där jag som friherre kommer in. Jag lovade att köra hem bilen till honom, en sträcka på närmare 1700 km. Lägg därtill att vägen upp till Pajala från byn är ca 600 km. Det tar väl närmare 8 timmar bara att köra till Pajala. Jag gick genom alternativen, det finns några, och kom efter diverse forskande och funderande fram till en möjlig resplan som inte blir alltför kostsam.

Om denna resa blir av, det får jag antagligen reda på nästa vecka, så ser jag det som ett litet äventyr. Bilen är gammal så det blir spännande att se om den orkar så långt. Men också hur jag själv orkar. Jag har med åren blivit allt mera uppmärksam på hur farligt det är att köra bil med tröttheten hängandes över ögonlocken. Det är helt enkelt livsfarligt! Detta har jag också bakat in resplanen, rimliga körsträckor.

Det jag egentligen vill lyfta fram är hur mycket man kan forska och planera en resa (och mycket annat) via Internet. Först tedde sig hela äventyret som komplicerat, framför allt att ta sig till Pajala men efter en stund vid datorn klarnade saken och nu finns en plan A. Nu gäller det att vänta in kusinens beslut i en eller annan riktning och om resan blir av, se om mitt förslag faller honom på läppen.  Tills vidare simmar jag lugnt!

Som sagt spännande blir det. Jag hoppas bilen är något modernare än denna dyrgrip från Juthbacka marknaden i augusti.

Att resa

Folk reser och far. Ibland kan man följa dem långväga på nätet medan de flyger iväg. För ofta är det flyg det handlar om när det blir lite mera långväga.

Själv tappade jag suget när mitt Cadiz-projekt gick i stöpet. Å andra sidan var jag sjuk just den veckan som var planerad för denna tripp så det var kanske lika bra att det inte blev av. Det är inte roligt att vara sjuk på resan. Slöseri med både tid, pengar och energi.

Just nu har jag ingen resa längre bort planerad. Det känns lite konstigt. Jag har liksom inte haft någon bra idé. Varthän, varthän? Ja, vart skall jag kunna tänkas styra kosan nästa gång. Borde jag nåla upp en världskarta på väggen kasta pil med slutna ögon?

Kanske det blir New ……. eller en gammal stad någonstans? Små spirande idéer finns men det behövs lite mera entusiasm. Hmm, ni kära läsare kunde kanske komma med förslag? Inte de vanliga charterresmålen utan lite, tja, lite mera udda. Tänk vilket ilandsproblem! – Har jag inte haft samma problem tidigare? Jag tycker jag känner igen tankegångarna.

spanjorer
Vilka två filurer är detta? Jag råkade på dem för ungefär ett år sedan på en av mina resor.

Nästa sommar

Jag har känt mig smått krasslig idag. Ingen riktig förkylning eller sådant utan en allmän trötthet. Nästan knäsvag och aptiten har varit på låg nivå. Sen eftermiddag kokade jag några knackkorvar som intogs tillsammans med brysselkål. Det var allt i matväg för idag.

På kvällskvisten gick jag ned till sister Jane och tittade på bilder som svåger tog under seglingen i grekiska övärlden tidigare i höst. Fina bilder!

Själv kom jag att tänka på den lilla utflykt jag gjorde i somras till kungarikets norra del, Norrland. Jag körde omkring några dagar och bekantade mig med landskapet på andra sidan pölen. Tidigare har jag mest kört omkring längs kusten från Sundsvall och norrut, nu blev det en runda inåt landet.

Det är denna tid i mörka hösten som man börjar fundera på vart man skall åka nästa sommar. Någonstans måste man ju och det är nu man planerar och fantiserar. Nu kan man på nätet flyga vart som helst; om ett halvt år eller lite mer är man på plats. Om man vill. Tänk vad tiden går!

Norrbyskär besökte jag i somras, nu står i tur att besöka linbanan mellan Örträsk och Mensträsk i Norsjö kommun. En annan given höjdpunkt som måste besökas är Urkult-festivalen i Näsåker. Första helgen i augusti går den av stapeln. Problemet är att jag inte har ressällskap till denna tillställning. Det handlar nämligen att ligga i tält några nätter och det är inte så kul om man är ensam. Någon som känner sig sugen på äventyr i bästa sommartid? Kul vore det med ett större sällskap. Jag antar att det innebär äventyr för den som är van vid bekväma hotell på utflykter i världen. Nåja, huvudsaken är att man kan vila sitt trötta huvud efter en händelserik dag/natt.

Musiken bör man helst gilla och att ta livet från den enkla, praktiska sidan, antar jag.

Sådant kan dyka upp i skogen i Norrland