Låt eller olåt?

Jag tittade faktiskt på TV igår kväll. Melodischlagerfestivalen gick ju av stapeln och jag tittade de första 20 låtarna, tills Sveriges låt spelats, och sedan tappade jag intresset. Jag säger inte att det var dålig musik som spelades men det var inte direkt min musik. Jag tyckte helt enkelt att det var för enahanda och för mycket show (spektakel) kring det hela.

Finlands bidrag (Saara Aalto) har ju som sig bör hyllats i Finland men själva låten var det inget speciellt med. Fast hon har fin sångröst så hamnade hon nästsist. Vinnaren Israel vet jag inte heller om den var så mycket bättre. Men smaken är ju delad som baken.

Sedan har vi drabbats av en rejäl försening när vi skall hem senare idag. Hela 11 timmar senare än planerat lyfter förhoppningsvis flyget norrut vilket innebär att vi landar först på måndagsmorgonen i Kronoby. Tråkigt för de som har tider att passa på måndag, t.ex. arbete eller annat, men för mig gör det inte så mycket. Det blir ju en dag till i solen fast jag hade nog hellre tillbringat den hemmavid. Det är ju nästan varmare där nu men solen är intensivare här för de som vill bättra på solbrännan.

Synd att jag är tvungen att checka ut redan kl. 11 från hotellet och sedan fördriva tiden på stan men det gäller att göra det bästa möjliga av det hela. Är man optimist så tänker man att allting har en mening, så även denna extra dag i Albufeira. Ja, så får det bli.

Kanske det blir att mest sitta på en sten och uggla idag? Eller?

Annonser

Samtal på stan

Vistelsen i Albufeira på Algarvekusten i Portugal närmar sig slutet och imorgon söndag äntrar vi flyget på Faros flygplats för att susa hemåt. En hel dag återstår dock och den kommer jag att använda till att ströva omkring i sakta mak och fotografera.

Jag träffade igår kväll på en tysk man från Bayern som också hade fotografering som intresse. Han pratade en utmärkt engelska så jag fick inte tillfälle att öva min tyska i någon större omfattning.  Han verkade vara en duktig fotograf som också haft utställningar och är omskriven i tidningar. Jag fick nämligen hans visitkort så jag kunde forska lite på nätet om honom. Dock fanns inte speciellt många av hans bilder publicerade på nätet. Han verka ha ungefär samma ambitioner som jag vad gäller motiv och utförande. Vi samtalade en god stund om vårt gemensamma intresse.

Han menade också att Albufeira är en engelsk koloni för deras andel av turistandet här är så dominerande. Holländska, danska och en del franska kan också höras men ganska litet svenska och tyska. Och finska har jag bara hört från grannarna inunder min lägenhet.

En hel del engelska grabbgäng kan både ses och höras men också grupper med yngre engelska kvinnor, typ möhippor.

Ett något kortare samtal infann sig tidigare på dagen när jag var på väg till hamnen här i Albufeira. Det var en hantverkare som hängde i ett fönster på andra våningen i ett hus. Han uppmärksammade mig med att jag skulle ta ett foto av honom och det gjorde jag. Troligtvis höll han på med kakelarbete och han var från Moldavien. Han kunde en stapplande tyska och ville veta varifrån jag kom. Finland svarade jag och det tyckte han var bra: Finnland sehr gut. Sedan ville han veta vad jag tyckte om Ryssland och skrattade. Jag vet inte riktigt hur jag skulle tolka det så jag bara skrattade tillbaka. Moldavien som nation är ganska ryskvänligt men det innebär ju inte att alla där är det.

Samtal blev det också med sister Jane och svåger på gågatan nere i gamla stan. Politik som är svågers favoritämne tröskades en god stund medan vi intog lite förfriskningar.  Ljudnivån var ganska hög för där satt också ett par engelska gäng som inte direkt var tystlåtna av sig. Pratglada men inte otrevliga.

Vädret har varit varierande under veckan. Mycket sol och varmt för det mesta men nu verkar det som om det är till och med varmare på hemsoporna. Idag lovar prognosen hela +24 hemmavid och det är mera än vad som förväntas här. Kanske vi hinner njuta av värmen några dagar hemma också?

Naturligtvis några bilder levereras också!

Stranden i Albufeira är inte så dum för de som gillar att ligga och steka sig. Dock är det ännu inte säsong här så det är gott om plats.

Hamnen för fritidsbåtar och de båtar som går på kryssning med turister ut en sväng på havet eller längs kusten.

Nere vid hamnen fanns det en hel del serveringar och restauranger för de törstiga och hungriga.

Här en som solar fotsulorna.

Snart var han dock igång med annat. En livad typ.

På kvällskvisten var det ett gäng festglada engelska damer som skulle ut på galej. Möhippa gissar jag med tanke på attiraljerna de fraktade med sig. De bor på andra sidan gatan och hade beställt en hoper taxibilar.

Slappa torsdag

Torsdagen var en mellandag när det inte hände så förskräckligt mycket. Strövade runt lite och på kvällen åt vi god middag. Sådana dagar bör ju också finnas på en semesterresa. Att ha alltför späckat program är inte alltid så lyckat.

Internet har jag kopplat upp via min mobiltelefon. Jag har 10 GB att använda per månad och normalt kommer jag inte ens i närheten av den gränsen. Därför tänkte jag använda detta nu på min resa.

Allt var frid och fröjd de två första dagarna, hastigheten var helt ok och sidorna laddade in ganska fort. På tisdag kväll blev det rejält trögt och hela onsdagen gick det som lusen i tjära. På torsdags morgon tappade jag tålamodet och köpte ett prepaid-kort för 10 europenningar vilket ger rejäl fart åt mitt surfande i 5 timmar. När jag sedan kom hem på torsdagskvällen fungerade åter mitt mobila Internet hur bra som helt. Så där kanske jag gjorde en onödig affär? Nåja, nu har jag två Internetförbindelser och naturligtvis kommer jag att använda mitt prepaid till sista minuten. Märkligt i alla fall svackan i hastigheten som varade i ca två dagar.

Nu några bilder från gårdagens Albufeira.

Det är enkelt att gå  ned från höjden där jag bor

En hel del krims-krams i affärerna men också äkta hantverk som såldes i t.ex. denna affär.

Byggnaderna är nästan alla vita som sig bör i ett sydland.

Fast några hus behövde en smärre reparation

Gammalt och nytt. Biltrafiken får hålla sig på minimala ytor inne  i Albufeira. Här är dock fordonen prydligt parkerade men på andra ställen står bilarna med någon centimeter emellan  och helt tokigt parkerade. Tur att jag inte behöver söka parkeringsplats här.

Dessa har stannat på land.

Så var det dags att gå den svettiga trappan upp tillbaka till hotellet. Motion får jag åtminstone. Mucho lokos betyder väl ungefär ”dumma, tokiga, människor”

En tur till världens ände

Kvällen är sen och jag skall upp tidigt i morgon för nya äventyr så det blir inga litterära mästerverk för att beskriva tisdagens utflykt. – Få se om jag ens orkar skriva detta färdigt ikväll? Jag gör en början.

Vi hyrde helt enkelt en bil med svåger som styrman och jag som navigatör i baksätet. Till min hjälp hade jag navigatorn i mobiltelefonen och det fungerade bra.

Vi körde västerut från Albufeira till Lagos som hyste en helt förunderlig kustlinje full av fantasifulla klippformationer, branta stränder och hålor som måste utforskas. Tyvärr hade vi inte tid till detta utan fick nöja oss med ett par timmars konditionskrävande snabbvisiter här och där. Jag rekommenderar en hel dag i lugn och ro att uppleva denna del av Portugals sydkust.

Därefter styrde vi kosan mot Världens ände och Sagres, den mest sydvästliga punkten på europeiska fastlandet. Vilket blåshål!

Sedan norrut till Aljezur och därifrån österut genom bergen till Sao Marcos de Serra. Sedan hem till Albufeira.

Hepp, det finns mycket mera att skriva om denna dag men nu är det tidig onsdagsmorgon och nya äventyr väntar så bloggskrivandet får vänta lite.

Men några bilder från tisdagens färd hinner jag ladda upp

Klipporna vid Lagos


Hit ned var det helt lätt att ta sig och ännu värre tillbaka upp. Men värt varje möda.

Vid världen ende fick man hålla sig uppe på klipporna. Att försöka ta sig ned till någon eventuell strand för en vanlig dödlig var uteslutet

Uppe bland bergen i en bit från kusten.

Aljezur

 

Mest strövtåg i staden första dagen

Sol och sommar är det här i Albufeira. Perfekt för solstekarna vid poolerna men nere vid stranden var de ändå inte så många som låg och bättrade på solbrännan. Men vågorna svepte vackert in mot de långa sandstränder som finns här.

Jag mötte upp med Sister Jane och svåger nere vid stranden och sedan tillbringade vi några timmar med att kolla upp utbudet i gamla staden strax nedanför där jag bor. Sedvanligt turistutbud skulle jag tro, lagom mycket folk och annars gemytligt.

Som lunch åt vi Piri piri, en rätt med kyckling som kryddats med afrikanska kryddor, om jag förstod rätt. Smakade bra och utsikten var inte att klaga på.  Högt över stranden vid kanten av de branta klippor som stupar mer eller minder lodrätt ned. Så ser det ut, bred sandstrand kilometervis och en brant klippvägg rakt upp.

En lugn och bra inledning på vistelsen. Det enda missöde som inträffade var jag att låste ut mig. Sis och svåger besökte min lägenhet och när de skulle gå så hade de glömt en sak som jag fick syn på. Jag öppnade ytterdörren och hojtade till dem, tog några steg bort från dörren när jag skulle räcka över saken och naturligtvis kom en liten vindpust och smällde igen dörren. Där stod jag i bara strumpfötterna. Nåja, det löste sig för svåger fick syn på en städerska som kunde låsa upp dörren. Frid och fröjd åter på denna höjd.


Albufeira 

Några bilder från gårdagen.

Typisk gatuvy från gamla stan, hur gammal den nu är?

Här gör svåger affär med en gatuförsäljare (han i mitten). Utgångspriset för ett par solglasögon var 30 europenningar; han fick dom för en femma. Själv köpte jag ett bussigt bälte för en femma och en kylskåpsmagnet.

Jag trodde först att det var en konstinstallation men det visade sig vara några jobbare som satte  upp ett solskydd uppe på ett tak. Ingen av dem ramlade ned!

Kommer det någon fisk? Svaret var högst dunkelt så svåger trodde att han satt där mest för syns skull. Ha, ha.

Men visst, en strandbild måste också finnas med. En annan fiskare på väg.

En tripp till Portugalien

Efter några dagars tystnad upplåter jag åter min röst, kan ni hör mig(?), på denna blogg.

Igår söndag behagade jag ta min kappsäck och drog söderut efter att ha gjort en sväng norrut för at ta sats, så att säga. Flyget lyfte nämligen från Kronoby och styrde därefter mot Faro i Portugal för vidare transport till Albufeira på Algarvekusten.

Sister Jane och svåger i Den lyckliga staden har nämligen övertalat mig att hänga med på en helt vanlig charterresa till denna sydligt belägna ort. Annars brukar jag oftast resa ensam men varför inte prova charter en gång också?

Flyget var mer eller minder fullt och de flesta såg ut att vara vanliga charterresenärer. Själv är jag en duvunge i liknande sammanhang med endast en tidigare i charterresa i bagaget. Nåja, det märktes knappast, jag skötte mig fint, tror jag. Fast jag klappade inte i händerna när vi landade! Det gjorde inte så många andra heller men några tyckte tydligen att det var värt att applådera.

Informationen i hotellbussen var helt på finska så en hel del gick min näsa förbi. Jag frågade sedan guiden på engelska (hon förstod men pratade inte svenska) om det fanns någon viktig information jag borde känna till om hotellet och vistelesen men hon såg ut som ett stort frågetecken så jag antar att så var inte fallet.  Nåja, jag tror jag klarar mig ändå.

Lägenheten är fin med stort vardagsrum, sovrum, kök och balkong.  Utsikt över havet och en hop men pooler att plaska omkring i om jag så vill. Här skulle jag kunna bo permanent! Fast fasligt mycket branta backar här att kliva omkring på. Ser jag från den ljusa sidan så stärker jag min kondition.

Tja vad mera finns att berätta? Trevligt ställe men mycket turistigt och backigt. Inte heller några missöden att berätta om eller konstiga människor jag träffat på. Jo, jag fick hjälpa en dam som hade problem med sin mobiltelefon och så visade jag svåger hur man med rösten kan göra sökningar på Google i mobiltelefonen. Det framkallade många skratt medan vi väntade på middagen på kvällssidan. Sedan tog jag taxi hem till min lägenhet och sov gott hela natten. Min första dag som charterturist.

Hela Atlanten ser jag inte men alltid något.

Och zoomar jag in kom där visst en båt.