-
Framme i Haparanda
Igår, 15 maj, kom jag fram till Haparanda. Gångandes med start första januari från backen i Oxkangar där jag bor. I mitten av december (2019) beslöt jag att satsa mera på motion och hälsa. Alltså inte vid nyår som annars är mycket vanligt. Jag tjuvstartade något för att vid klockslaget 00:00 nyårsnatten kunna säga att jag var gott på väg. Före alla andra med förhoppningsfulla nyårslöften. Allt gick väl och jag fortsatte nästan varje dag in på det nya året att vandra några kilometer, noterad av appen Sports Tracker i mobiltelefonen. Minuter blev till timmar och meter till kilometer och mil. Allt bokförs i ett Excel-ark och rutten ritas ut…
-
Naturdoft
Jag tog en kort spatsertur på eftermiddagen. Den blev kortare än vad jag tänkt för regnet kom och jag ville inte bli våt utan svängde på klacken. Ett par älgjägare som stod på pass såg jag också men de lämnade inte sin post för lite regn. Eller, lite och lite, det har regnat hela helgen och nu är det stora översvämningar i södra delen av Pampas. Där får de kämpa mot vattenmassorna, något som vi i byn inte behöver bekymra oss om. Ibland är det bra att bo i skärgården för här det ingen stor risk för översvämning. Högvatten kan nog ställa till besvär men det är av lite annan…
-
Hästar och vandring i dunkel skog
Mina kära grannar var igår på annat håll och jag fick då den stora äran att rasta deras hund Giisa. Hon blev helt galen av förtjusning när jag plötsligt uppenbarade mig i hennes koja; en koja som är så stor att även en ett par hästar hade rymts där. På tal om hästar så fick jag på promenaden, som Giisa och jag spatserade, syn på ett par hästar mitt i byn. Två hästar modell mindre, ponnyhästar är de väl närmast. Jag blev så glad att det åter betar hästar i byn. De stod helt stilla med huvudena ihop, ungefär som om de stod och viskade till varandra. –”Vad är det…
-
Nelli
Vännen Nelli och jag var åter idag på promenad. Redan kl. 05.30 tyckte hon att det var dags att stiga upp. Tur att jag är morgonmänniska. Kvällsmänniska också för den delen, hur det nu går ihop. Kan kanske ha sin förklaring i att jag tar en och annan siesta när det passar. Speciellt efter ett gott mål mat känns det befogat att sluta ögonen en stund. Även i Saltgruvan har denna goda sed smittat av sig på flera krigare. Allstå inte under pågående övningar, för det bevare oss månde, utan under lunchrasten. Nelli är speciellt intresserad av bilar och är genast beredd att rusa åstad när någon plåtburk passerar. Då…
-
Promenadtankar
Idag tog jag en promenad till begravningsplatsen. En lagom lång tur om man vill sträcka på benen lite efter söndagsmiddagen. Vi har en väldigt vacker begravningsplats här i byn, belägen vid stranden och med och fin kvällssol på somrarna. Promenader är nyttigt både för kropp och för själ. Motion i benen och sortering av tankar och funderingar i hjärnkontoret. Jag läste tidigare i veckan att även kortare regelbundna promenader motverkar demens hos äldre personer. Det kan nog stämma för de äldre personer jag sett här i byn som använt apostlahästarna flitigt eller cyklat är också de som levt längst och även haft tankeförmågan i behåll längre. Jag blev lite nostalgisk…
-
Spekulerar om spankulera och andra gå-ord
Helgen har bjudit på en del aktivitet. På lördag var det talko vid byns gyttjehål. Stolpar för stängsel sattes upp. Närmare 500 st. Det är meningen att får skall husera bakom detta stängsel och låta sitt bräkande ljuda över byn i sommarkvällarna. Nu är det mest tranor som för oväsen. Talko, d.v.s. frivilligt arbete för en god sak, drar ibland en hel del folk. Vi var väl ett 20-tal själar som strålade samman. Det var roligt att höra på gubbarna när de resonerade och trätte på skoj. Bl.a. förekom undervisning om hur SMS fungerar som väl passat som sketch i en revy. Det är inte alla som har det på…